LAMPSTÄLL

Ett ställ eller en hållare för en eller flera oljelampor. I Bibeln talas det ibland om lampställ som fanns i hemmen och i andra byggnader, men de lampställ som det främst talas om hade med den sanna tillbedjan att göra. (2Ku 4:10; Dan 5:5; Lu 8:16; 11:33)

I tältboningen. Jehova befallde i en syn Mose att göra ett lampställ (hebr.: menōrạh; grek.: lykhnịa) ”av rent guld”, ”i hamrat arbete”, till att användas i tältboningen. Med lampor och tillhörande redskap skulle det väga en talent. (2Mo 25:31, 39, 40; 37:17, 24; 4Mo 8:4; Heb 9:2) Det motsvarar 34 kg och ett värde av 3 300 000 kr i dagens penningvärde.

Utformning. Detta lampställ, som stod i ”det heliga”, det främre rummet i tältboningen (Heb 9:2), bestod av en mittstam från vilken sex armar utgick. Dessa armar var böjda uppåt åt två motsatta håll från mittstammen. Stammen var utsmyckad med fyra skulpterade kalkar, eller skålar, som var ”formade som mandelblommor ..., med knoppar och blommor omväxlande”. Vad slags blommor som åsyftas i det senare fallet kan man inte med säkerhet säga. Det hebreiska ord som används här kan nämligen användas om alla slags blommor. På var och en av armarna fanns tre kalkar (skålar) som var placerade omväxlande med knoppar och blommor. Beskrivningen kan tyda på att knopparna på mittstammen var placerade där armarna utgick från stammen. Överst på stammen och överst på var och en av armarna fanns lampor som brann med ren olja av stötta oliver. De redskap som hörde till lampstället var veksaxar, fyrfat och oljekärl. (2Mo 25:31–38; 37:18–23; 3Mo 24:2; 4Mo 4:9)

Själva arbetet med att göra lampstället utfördes under ledning av Besalel, som var av Judas stam, och Oholiab, som var av Dans stam. (2Mo 31:1–11; 35:30–35) Dessa män var utan tvivel skickliga hantverkare och hade kanske lärt sig sitt yrke medan de var slavar i Egypten. Jehova uppfyllde dem nu med sin ande så att arbetet kunde bli fullkomligt utfört, exakt enligt den mönsterbild som visades för Mose. (2Mo 25:9, 40; 39:43; 40:16)

Användning. Mose satte ”lampstället i mötestältet mitt emot bordet, på södra sidan av tältboningen”. Det ställdes tydligen parallellt med södra sidan av tältet (till vänster, sett från ingången), mitt emot skådebrödsbordet. Lamporna lyste upp ”utrymmet framför lampstället”, och därmed hela det heliga, där också det guldöverdragna rökelsealtaret fanns. (2Mo 40:22–26; 4Mo 8:2, 3)

När Mose var klar med att sätta upp tältboningen, den 1 nisan 1512 f.v.t., tände han lamporna, som Jehova hade befallt. (2Mo 40:1, 2, 4, 25) Senare gjorde Aron detta (4Mo 8:3), och därefter gjorde han (och de överstepräster som efterträdde honom) ”ständigt” i ordning lampstället så att det brann ”från kvällen till morgonen, inför Jehova” (3Mo 24:3, 4). När Aron ”morgon efter morgon” skötte lamporna och när han tände dem ”mellan de två kvällarna” brände han också rökelse på det guldöverdragna altaret. (2Mo 30:1, 7, 8)

Under vandringen i vildmarken var det kehatiterna av Levis stam som bar lampstället och de övriga föremålen som fanns i tältboningen. Men först var prästerna tvungna att täcka över föremålen, för Jehova hade varnat och sagt att ingen som inte var präst fick ”gå in och se de heliga föremålen ens för ett ögonblick, ty då kommer ... [han] att dö”. Lampstället och dess tillbehör täcktes över med en blå duk och lades sedan i ett överdrag av sälskinn och placerades på en bår för att kunna bäras. (4Mo 4:4, 9, 10, 15, 19, 20)

I skildringen av hur kung David förde förbundsarken till Sions berg sägs det inget om lampstället. Det stod uppenbarligen kvar i tältboningen på de olika platser där tältboningen var uppställd.

I templen. David gav Salomo byggnadsplanerna till templet. Själv hade han fått dem genom inspiration. De innehöll bland annat anvisningar om lampställ av guld och lampställ av silver. (1Kr 28:11, 12, 15, 19) Det gjordes tio lampställ av guld, och de ställdes i det heliga i templet, ”fem till höger och fem till vänster”, dvs. (sett från väster mot öster) fem mot söder och fem mot norr. (1Ku 7:48, 49; 2Kr 4:20) De tio lampställen gjordes ”efter samma plan”. (2Kr 4:7) De var förmodligen mycket större än det enda lampställ som hade stått i tältboningen, för templet och andra föremål som fanns där, till exempel ”det gjutna havet”, var större. (2Kr 3:3, 4; 1Ku 7:23–26) Det var säkert så att lampställen av silver användes på förgårdarna eller i andra rum än det heliga och det allra heligaste, för utrustningen i dessa två rum var av guld. Precis som i tältboningen tändes lamporna på de gyllene lampställen regelbundet, ”kväll efter kväll”. (2Kr 13:11)

När babylonierna förstörde templet 607 f.v.t. fördes lampställen och många andra föremål av guld och silver bort från Jehovas hus. (Jer 52:19)

I Serubbabels tempel. Det nämns inget i Bibeln om lampställ i det tempel som Serubbabel återuppbyggde. Josephus uppger emellertid att Antiochos (Epifanes) förde bort ”liusestakarna af guld” när han plundrade templet. (Antiquitates Judaicae [Den forntida judiska historien], XII, 250 [v, 4]; i den sv. utgåvan Flavii Josephi Judiska historia, andra delen, 1747, sid. 285) I den apokryfiska Första Mackabéerboken nämns att ”lampstället” fördes bort och att man därför behövde göra ett nytt. (1 Mackabéerboken 1:20–23; 4:49, 50; 2000)

I Herodes tempel. När Herodes byggde om templet blev det känt för sin stora prakt, och det är därför rimligt att anta att det även i detta tempel fanns lampställ som var lika vackra och dyrbara som lampställen i Salomos tempel. Det står inget i Bibeln om att det fanns lampställ där, men av Josephus och en lågrelief på insidan av Titusbågen i Rom kan man dra slutsatsen att det fanns åtminstone ett sådant lampställ. På denna triumfbåge finns ytterligare avbildningar av föremål som fördes bort från Jerusalem när staden ödelades av romarna år 70 v.t. Josephus hävdar att han var ögonvittne till kejsar Vespasianus och hans son Titus triumftåg. Josephus skriver att det i processionen bars ”en ljusstake, likaledes af guld, men af en helt annan form, än den, som begagnas hos oss. Ty i midten reste sig ifrån foten en pelarlik ställning, från hvilken utgingo smala grenar, hvar och en i form af en gaffel, stälda midt emot hvarandra; på hvar och en af dessa utlöpare fans ofvantill en lampa af koppar [en smidd lampa, engelsk övers.]. Dessa utlöpare voro sju till antalet.” (Bellum Judaicum [Det judiska kriget], VII, 148, 149 [v, 5]; i den sv. utgåvan Flavii Josefi historia om judarnes krig mot romrarne, 1884, sid. 677)

Ingen kan i dag med säkerhet säga om det lampställ som finns avbildat på Titusbågen ser ut precis som templets lampställ. Det är huvudsakligen foten det råder delade meningar om. På reliefen består foten av två likformiga månghörniga lådor, en mindre ovanpå en större. Några menar att den romerska avbildningen på triumfbågen är korrekt och att Herodes hade ändrat fotstyckets form och frångått den traditionella judiska trefoten i en kampanj där han försökte göra området mer tilltalande för romarna. Andra forskare anser att avbildningen inte är exakt. Foten är utsmyckad med bilder av örnar och sjöodjur, som de ser som ett uppenbart brott mot det andra budet.

Några menar att templets lampställ hade tre ben. De grundar delvis sin uppfattning på de många bilder av lampställ från olika delar av Europa och Mellanöstern som dateras till tiden mellan 200-talet och 500-talet och som har en trefot, i några fall med djurtassar. Den äldsta avbildningen av templets lampställ finns på mynt från Antigonos II:s regering, som sträckte sig från år 40 till 37 f.v.t. Mynten är inte så välbevarade, men på ett av dem ser det ut som om fotstycket utgjordes av en platta med fötter. Vid utgrävningar i Gamla staden i Jerusalem 1969 fann man en avbildning av templets lampställ i murbruket på ett hus. På denna schematiska avbildning finns sju armar och ett trekantigt fotstycke, alltsammans utsmyckat med knoppar åtskilda av två parallella linjer. I Jasons grav, som upptäcktes 1956 i Jerusalem och som daterats till början av det första århundradet f.v.t., har arkeologer funnit avbildningar i murbruk av ett sjuarmat lampställ. Lampställets nedre del verkar vara fäst i något slags låda eller stativ.

Utifrån dessa arkeologiska fynd menar somliga att lampställets fotstycke på Titusbågen inte är korrekt avbildat. En möjlig förklaring kan enligt dem vara att reliefen återspeglar vad en romersk konstnär föreställde sig med utgångspunkt från sådant som han från andra källor kände till om judisk formgivning.

Bildspråk. Profeten Sakarja såg i en syn ett ovanligt lampställ av guld. Det hade sju lampor precis som lampstället som gjordes till tältboningen, men dessa lampor hade sju rör. Bibelforskare menar att detta skall förstås på så sätt att varje lampa hade ett rör. Det fanns också en skål ovanpå lampstället. Lamporna fick tydligen en jämn tillförsel av olja genom rören. Oljan kom av allt att döma från de två olivträd som profeten såg bredvid lampstället. (Sak 4:2, 3, 12)

I en syn som aposteln Johannes fick från Jehova Gud genom den förhärligade Jesus Kristus fick han se ”sju lampställ av guld och mitt ibland lampställen någon lik en människoson”. Denne människoson, som enligt beskrivningen måste vara Jesus Kristus, förklarade för Johannes att lampställen betydde sju församlingar. (Upp 1:1, 12, 13, 20) Lampställen i denna syn såg troligen ut som det lampställ som lyste upp tältboningen så att prästerna kunde utföra sina plikter där. Att de symboliserar församlingar stämmer bra överens med Jesu ord till dem som är överlämnade tjänare åt Gud: ”Ni är världens ljus.” (Mt 5:14) Eftersom Jesus är den ”som vandrar mitt ibland de sju lampställen av guld”, har han tillsyn över all deras verksamhet som ljusbärare. (Upp 2:1)

När Kristus gav råd till församlingen i Efesos, varnade han den och sade att han skulle flytta dess lampställ från dess plats om församlingen inte ändrade sinne. Detta skulle utan tvivel innebära att församlingen inte längre skulle användas till att sprida sanningens ljus i området och att dess ljus skulle slockna. (Upp 2:1–5; jfr Mt 6:22, 23.)

Det sista omnämnandet av lampställ i Bibeln har vissa likheter med Sakarjas syn. ”Två vittnen” som skulle profetera klädda i säckväv sades vara ”symboliskt framställda genom de två olivträden och de två lampställen”. (Upp 11:3, 4)