Behandla andra på det sätt Gud vill

1–3. a) Vad tänker många kristna på när de hör det forntida Tyros nämnas? b) Beskriv relationerna mellan kung Hiram och Israel. c) Vad kan vi lära oss av det som hände kanaanéerna i Tyros?

VAD kommer du att tänka på när du hör den forntida staden Tyros nämnas? Många kristna skulle nog tänka på hur profetior i Bibeln uppfylldes när Alexander den store tog spillrorna efter den ödelagda fastlandsstaden Tyros och byggde en grusbank ut till den nyare östaden Tyros och ödelade den. (Hesekiel 26:4, 12; Sakarja 9:3, 4) Men skulle omnämnandet av Tyros få dig att tänka på hur du bör och inte bör behandla dina andliga bröder och andra människor?

² Varför ödelades Tyros? ”På grund av Tyros tre uppror, ... eftersom de utlämnade en hel skara landsflyktiga åt Edom och inte kom ihåg brödraförbundet. Och jag skall sända eld mot Tyros mur.” (Amos 1:9, 10) Längre tillbaka hade Hiram, kungen i Tyros, visat välvilja mot David och tillhandahållit material till Salomos tempel. Salomo ingick ett förbund med Hiram och gav honom städer i Galileen. Hiram kallade Salomo ”min broder”. (1 Kungaboken 5:1–18; 9:10–13, 26–28; 2 Samuelsboken 5:11) När Tyros ”inte kom ihåg brödraförbundet” utan sålde en del av Guds folk till slaveri, uppmärksammade Jehova detta.

³ Gud dömde kanaanéerna i Tyros för att de behandlade hans folk hårt. Vad kan vi lära oss av det? En viktig lärdom gäller vårt sätt att behandla våra andliga bröder. I tidigare kapitel i den här boken fick vi genom de 12 profeterna en del råd om hur vi bör behandla andra, till exempel att vi skall vara rättvisa i affärsangelägenheter och rena i vårt uppförande. Men de här 12 böckerna lär oss mer om hur Gud vill att vi skall behandla andra.

 4. I vilken mening var edoméerna ”bröder” till Israel, men hur behandlade de sina ”bröder”?

⁴ Vi kan också lära oss något av att Gud fördömde Edom, ett land som låg nära Israel: ”Du borde inte spana efter det som är att se på din broders dag, på hans motgångs dag; och du borde inte glädja dig över Judas söner på den dag de förgås.” (Obadja, vers 12) Tyrierna kan ha varit ”bröder” när det gällde handel och affärer, men edoméerna var i verklig mening ”bröder” till Israel, eftersom de var avkomlingar av Esau, Jakobs tvillingbror. Också Jehova kallade edoméerna Israels ”bröder”. (5 Moseboken 2:1–4) Därför var det verkligen avskyvärt att edoméerna gladde sig då babylonierna drog olycka över judarna. (Hesekiel 25:12–14)

 5. I vilka situationer skulle vi kunna visa samma inställning som edoméerna?

⁵ Det är tydligt att Gud inte godkände att edoméerna behandlade sina judiska bröder på det sätt de gjorde. Men vi kan fråga oss själva: Hur behandlar jag mina bröder? Vad skulle Gud säga om det? En sak som vi bör tänka på är hur vi betraktar och behandlar en broder när förhållandet blir spänt. Tänk dig att en kristen förorättade dig eller kom på kant med någon som är släkt med dig. Hur skulle du reagera om du hade ”orsak till klagomål”? Skulle du hysa agg och vara oresonlig i stället för att glömma det hela eller försöka ordna upp saken? (Kolosserna 3:13; Josua 22:9–30; Matteus 5:23, 24) Om du hyste agg skulle det kunna påverka ditt sätt att handla mot brodern. Du kanske skulle behandla honom kyligt, undvika hans sällskap eller tala nedsättande om honom. Vi kan utvidga exemplet och tänka oss att den här brodern längre fram skulle begå ett felsteg, kanske till och med skulle behöva få tillrättavisning av de äldste i församlingen. (Galaterna 6:1) Skulle du då visa samma inställning som edoméerna och glädja dig över broderns svårigheter? Hur skulle Gud vilja att du handlade?

 6. Vad skall vi göra, enligt Mika 7:18, i stället för att tänka ut ”något ont”?

⁶ Genom Sakarja sade Jehova: ”Tänk inte ut något ont mot varandra i era hjärtan.” (Sakarja 7:9, 10; 8:17) Det här rådet är tillämpligt när vi tycker att en broder har sårat oss eller handlat fel mot någon som står oss nära. I sådana fall är det lätt att i hjärtat tänka ut ”något ont” och att sedan visa det i handling. Men Gud vill att vi skall följa hans positiva exempel. Kom ihåg att Mika skrev att Jehova ”förlåter missgärning och överser med överträdelse”.a (Mika 7:18) Hur kan vi tillämpa det här rent praktiskt?

 7. Varför väljer vi kanske att glömma oförrätter?

⁷ Vi kanske plågas av det som har gjorts mot oss eller mot vår släkting, men hur allvarligt är det egentligen? Bibeln nämner vissa steg vi bör ta när det uppstår meningsskiljaktigheter och även när en broder begår en synd mot oss. Men ofta är det ändå bäst att helt enkelt överse med förseelsen eller oförrätten, att ”överse med överträdelsen”. Fråga dig: Kan det här vara en av de 77 gånger som jag bör förlåta honom? Varför inte bara glömma det hela? (Matteus 18:15–17, 21, 22) Även om förseelsen kan verka betydelsefull nu, kommer den att vara det om tusen år? Vi kan lära oss en viktig princip av det som sägs i Predikaren 5:20 om en hårt arbetande människa som njuter av mat och dryck: ”Då tänker hon inte så mycket på sina livsdagar, eftersom den sanne Guden låter henne vara upptagen med hennes hjärtas glädje.” När den här personen koncentrerar sig på den glädje han känner för stunden, glömmer han ofta vardagens problem. Kan vi ta efter den inställningen? Om vi koncentrerar oss på den glädje som vårt kristna brödraskap ger oss, kanske vi kan glömma tvistefrågor som känns viktiga för stunden, men som vi inte kommer att minnas i den nya världen. Det är raka motsatsen till att glädja sig över andras svårigheter eller lägga oförrätter på minnet.

 8. Vilken utmaning ställs vi inför när det gäller att tala sanning?

⁸ De 12 profetiska böckerna framhåller också att Gud vill att vi alltid skall hålla oss till sanningen. Vi anstränger oss att förkunna ”sanningen i dessa goda nyheter” för andra. (Kolosserna 1:5; 2 Korinthierna 4:2; 1 Timoteus 2:4, 7) Men i vårt dagliga tal, när vi samtalar med familjemedlemmar och andliga bröder och systrar om många olika ämnen och i olika situationer, kan det vara en större utmaning att hålla sig till sanningen. Varför det?

 9. När kan vi frestas att inte säga hela sanningen, men vad bör vi fråga oss själva?

⁹ Vem av oss har inte sagt eller gjort något ovänligt och sedan blivit uppmärksammad på det? Vi kände oss säkert förlägna eller lite skuldmedvetna. Sådana känslor kan få en person att förneka ett fel eller att komma med en ”förklaring” som vränger sanningen för att ursäkta felet eller få det han sagt eller gjort att verka riktigt. Eller vi kanske i en besvärande situation frestas att utelämna vissa detaljer för att få det hela att framstå i en bättre dager. Det vi säger kanske i och för sig är sant, men det ger ett helt felaktigt intryck. Det är inte en ren och skär lögn, som människor i världen ofta tar till, men kan man verkligen säga att det är att ”tala sanning ... med sin nästa”, eller sin medbroder? (Efesierna 4:15, 25; 1 Timoteus 4:1, 2) När en kristen säger saker och ting på ett sätt som han innerst inne vet kommer att få bröderna att dra en felaktig slutsats, att tro något som egentligen inte är sant och rätt, vad tror du då att Gud anser om det?

10. Hur beskriver profeterna ett beteende som var vanligt i det forntida Israel och Juda?

¹⁰ Profeterna insåg att också män och kvinnor som är överlämnade åt Jehova ibland ignorerar hur han vill att de skall handla. Hosea visade vad Gud ansåg om somliga på hans tid: ”Skövling åt dem, ty de har begått överträdelse mot mig! Och jag ville friköpa dem, men de har talat lögn mot mig.” Förutom att somliga direkt och obestridligen ljög om Jehova uttalade de ”förbannelser” och gjorde sig skyldiga till ”bedrägeri”, kanske genom att förvanska fakta för att vilseleda andra. (Hosea 4:1, 2; 7:1–3, 13; 10:4; 12:1) Hosea skrev de här orden i Samaria, det norra riket. Var det bättre i Juda? Mika säger: ”Hennes rika män är uppfyllda av våld, och hennes invånare har talat lögn, och deras tunga är svekfull i deras mun.” (Mika 6:12) Det är viktigt att vi är medvetna om att de här profeterna fördömde dem som gjorde sig skyldiga till ”bedrägeri” och dem vars tunga var ”svekfull i deras mun”. Som kristna skulle vi säkert inte ljuga medvetet, men vi kan fråga oss: Handlar jag ibland bedrägligt, eller har jag en svekfull tunga i min mun? Vad vill Gud att jag skall göra?

11. Hur vill Gud att vårt tal skall vara, enligt vad profeterna visar?

¹¹ Genom profeterna talade Gud om hur han vill att vi skall handla. I Sakarja 8:16 sägs det: ”Detta är vad ni skall göra: Tala sanning med varandra. Döm med sanning och med fridens dom i era portar.” På Sakarjas tid var portarna offentliga platser där de äldste behandlade rättssaker. (Rut 4:1; Nehemja 8:1) Men Sakarja sade inte att det bara var vid de tillfällena som man skulle tala sanning. Vi måste vara ärliga i offentliga sammanhang, men vi uppmanas också att ”tala sanning med varandra”. Det inbegriper våra samtal hemma – när vi talar med vår äktenskapspartner eller andra närstående. Det gäller också våra dagliga samtal med andliga bröder och systrar, oavsett om vi talar ansikte mot ansikte, pratar i telefon eller kommunicerar på något annat sätt. De har all anledning att förvänta att det vi säger är sant. Kristna föräldrar måste framhålla för sina barn hur viktigt det är att inte ljuga. Barnen lär sig då att Gud förväntar att de inte skall ha en svekfull tunga, utan att de alltid skall vara ärliga. (Sefanja 3:13)

12. Vilka viktiga lärdomar kan de profetiska böckerna ge oss?

¹² Barn och vuxna som håller sig till sanningen följer Sakarjas uppmaning: ”Älska sanning och frid.” (Sakarja 8:19) Och lägg märke till Malakis beskrivning av vad Jehova såg exempel på hos sin Son: ”Sanningens lag var i hans mun, och ingen orättfärdighet fanns på hans läppar. I frid och i rättrådighet vandrade han med mig.” (Malaki 2:6) Skulle Jehova inte vilja att vi handlade på samma sätt? Kom ihåg att vi har tillgång till hela hans ord, Bibeln, däribland de 12 profeternas böcker med allt vi kan lära oss av dem.

13. Vilket annat problem bland Guds folk omtalas i Mika 6:12?

¹³ Mika 6:12 talar om för oss att Guds forntida folk behandlade andra illa bland annat genom att de ”talade lögn” och att deras tunga var ”svekfull i deras mun”. Men den här versen nämnde också en annan allvarlig brist. Det sägs att de rika männen var ”uppfyllda av våld”. Hur då, och vad kan vi lära oss av detta?

14, 15. Vilket rykte hade närliggande nationer när det gällde våld?

¹⁴ Tänk på det rykte som vissa närliggande nationer hade. Åt nordöst låg Assyrien med sin huvudstad, Nineve. Om Nineve skrev Nahum: ”Ve blodsutgjutelsens stad! Hon är alltigenom full av bedrägeri och av röveri. Byte uteblir inte!” (Nahum 3:1) Assyrierna var kända för sin aggressiva krigföring och sin grymhet mot krigsfångar. En del fångar brändes eller flåddes levande. På andra stack man ut ögonen eller skar av näsan, öronen eller fingrarna. I boken Fynd, forskare och forntidsgåtor sägs det: ”Namnet Nineve blev inbegreppet av [sinnebilden för] mord, plundring, förtryck, skam, krig och skräck.” Bibeln nämner en som var ögonvittne till (och som kanske själv var delaktig i) detta våld. Sedan kungen i Nineve hade hört Jonas budskap sade han med tanke på sitt folk: ”Må de klä sig i säckväv, både människor och husdjur; och må de ropa till Gud med kraft och vända tillbaka, var och en från sin onda väg och från det våld som är i deras händer.” (Jona 3:6–8)b

¹⁵ Grovt våld förekom inte bara i Assyrien. Edom, sydöst om Juda, skulle också straffas. Varför det? ”Edom skall bli en öde vildmark, på grund av våldet mot Judas söner, i vars land de utgöt oskyldigt blod.” (Joel 3:19) Tog edoméerna den här varningen till hjärtat och upphörde med sitt våld? Omkring två hundra år senare skrev Obadja: ”Dina väldiga män skall bli förfärade, Teman [en edomeisk stad]. ... På grund av våldet mot din bror Jakob skall ... [du] utrotas till oöverskådlig tid.” (Obadja, vers 9, 10) Hur var det då med Guds folk?

16. Vilket problem fanns på Amos tid och Habackuks tid, enligt vad de beskrev?

¹⁶ Amos beskrev situationen i Samaria, huvudstaden i det norra riket: ”’Se de många oroligheterna i staden och förtrycket där. Och de förstår inte att göra det som är rätt’, lyder Jehovas uttalande, ’dessa som hopar våld och skövling.’” (Amos 3:9, 10) Man skulle kanske kunna tro att det var annorlunda i Juda, där Jehovas tempel fanns, men Habackuk, som levde och verkade i Juda, frågade Gud: ”Hur länge skall jag kalla dig till hjälp mot våldet utan att du räddar? Varför låter du mig se ondskan, och varför fortsätter du att betrakta detta elände? Och varför är skövling och våld inför mig?” (Habackuk 1:2, 3; 2:12)

17. Vad kan ha varit orsaken till att våldet bredde ut sig bland Guds folk?

¹⁷ Kunde det vara så att våldet bredde ut sig bland Guds folk därför att de lät sig påverkas av den inställning som Assyrien, Edom och andra nationer hade? Salomo hade varnat för att detta skulle kunna hända: ”Avundas inte en våldsman, och välj inte någon av hans vägar.” (Ordspråksboken 3:31; 24:1) Längre fram sade Jeremia uttryckligen: ”Detta är vad Jehova har sagt: ’Lär er inte nationernas väg.’” (Jeremia 10:2; 5 Moseboken 18:9)

18, 19. a) Om Habackuk hade levt i dag, vad skulle han då ha ansett om allt våld? b) Vad anser du om våldet i vår tid?

¹⁸ Om Habackuk hade levt i dag, skulle han då inte ha varit upprörd över allt våld? Många har konfronterats med våld sedan de var barn. Pojkar och flickor fascineras av tecknade filmer som innehåller våld – den ena figuren försöker slå ner den andra, spränga honom i luften eller ta livet av honom på annat sätt. Snart nog övergår många barn till tv- och dataspel, där de vinner genom att skjuta motståndarna, spränga dem i bitar eller misshandla dem till döds. ”Det är ju bara spel”, kanske somliga säger. Men våldspräglade tv- och dataspel får spelarna att engagera sig i våld, och det påverkar deras attityder och reaktioner. Det inspirerade rådet är verkligen sant: ”En våldsman förleder sin medmänniska och får henne att gå på en väg som inte är god.” (Ordspråksboken 16:29)

¹⁹ Habackuk tvingades att betrakta svårigheterna och våldet, och det plågade honom. Du kan fråga dig själv: Skulle han ha tyckt om att sitta tillsammans med mig och se på de tv-program som jag brukar titta på? Eller skulle han ha lagt ner tid på att gå på sportevenemang som är våldspräglade till sin karaktär och där spelarna till och med bär skyddsutrustning som påminner om den utrustning som forntida gladiatorer hade? När det gäller vissa sporter tycker många att det är sammandrabbningarna mellan spelarna på planen eller mellan fanatiska supportrar på läktarna som utgör själva spänningen. I vissa kulturer tittar många på våldsfilmer som handlar om krig eller kampsporter. De ursäktar sig kanske med att de här filmerna är autentisk historia eller skildrar landets kulturella förflutna, men gör det våldet mer acceptabelt? (Ordspråksboken 4:17)

20. Vilken fråga tog Malaki upp, och hur visade han vad Jehova ansåg om den formen av våld?

²⁰ Malaki tog upp en annan sida av saken när han framhöll hur Jehova betraktade det svek som somliga judar utsatte sina hustrur för. ”’Han hatar skilsmässa’, säger Jehova, Israels Gud; ’och den som täcker sin klädnad med våld’.” (Malaki 2:16) De hebreiska ord som återgetts med ”täcker sin klädnad med våld” har uppfattats på olika sätt. En del bibelkommentatorer menar att innebörden är att man får blod på kläderna när man utövar våld mot någon. Hur som helst så fördömde Malaki klart och tydligt hustrumisshandel. Ja, Malaki tog upp frågan om våld i hemmet och visade att Gud fördömer det.

21. Nämn några situationer där de kristna måste undvika våld.

²¹ Våld, fysiskt eller verbalt, i hemmets avskildhet är lika oursäktligt som våld utanför hemmet. Gud lägger märke till bådadera. (Predikaren 5:8) Även om Malaki nämnde våld mot hustrur, så finns det ingenting i Bibeln som gör det mindre klandervärt om en man utsätter sina barn eller sina ålderstigna föräldrar för våld. Och det är lika klandervärt om en hustru utövar våld mot sin man, sina barn eller sina föräldrar. I en familj kan det visserligen uppstå spända situationer som ger upphov till irritation och ibland vrede, eftersom alla är ofullkomliga. Men Bibeln ger oss rådet: ”Vredgas, men synda ändå inte; låt inte solen gå ner medan ni är i ett uppretat tillstånd.” (Efesierna 4:26; 6:4; Psalm 4:4; Kolosserna 3:19)

22. Hur vet vi att det är möjligt för oss att inte vara våldsamma, även om vår omgivning präglas av våld?

²² Somliga kanske ursäktar sitt våldsamma beteende och säger: ”Jag är som jag är för att jag växte upp i en familj där det förekom mycket våld”, eller: ”Människor från mitt land eller min kultur är helt enkelt mer hetlevrade och brusar lätt upp.” Men när Mika fördömde ”rika män” som var ”uppfyllda av våld” sade han ingenting om att de inte kunde rå för det, därför att de hade växt upp i en miljö med mycket våld. (Mika 6:12) Noa levde i en tid då jorden ”uppfylldes av våld”, och hans söner växte upp omgivna av våld. Tog de efter omvärldens våldspräglade livsstil? Inte alls! ”Noa fann ynnest för Jehovas ögon”, och hans söner handlade som han och blev bevarade genom den stora översvämningen. (1 Moseboken 6:8, 11–13; Psalm 11:5)

23, 24. a) Vad hjälper oss att undvika våld? b) Vad anser Jehova om dem som behandlar andra på det sätt han vill?

²³ Över hela världen är Jehovas vittnen kända för att vara fridsamma, inte våldsamma. De respekterar och lyder kejsarens lagar, bland annat de lagar som förbjuder våldshandlingar. (Romarna 13:1–4) De lär sig att ”smida sina svärd till plogbillar” och strävar efter att vara fridsamma. (Jesaja 2:4) De anstränger sig att ta på sig ”den nya personligheten”, och det hjälper dem att undvika våld. (Efesierna 4:22–26) Och de ger akt på det fina föredöme som kristna äldste utgör, vilka inte får vara ”våldsmän”, vare sig i ord eller i handling. (1 Timoteus 3:3; Titus 1:7)

²⁴ Ja, vi kan – och måste – behandla andra på det sätt Gud vill. Hosea säger: ”Vem är vis, så att han kan förstå dessa ting, omdömesgill, så att han kan lära känna dem? Ty Jehovas vägar är rätta, och det är de rättfärdiga som skall vandra på dem.” (Hosea 14:9)