”Följ gästfrihetens väg”

”Dela med de heliga, allt efter deras behov. Följ gästfrihetens väg.” — ROMARNA 12:13.

1. Vad är ett grundläggande mänskligt behov, och hur kommer det till uttryck?

I DESSA tider kan det vara en otäck upplevelse att sent en kväll gå på en ödslig gata i en främmande omgivning. Men det kan vara precis lika stressande att befinna sig i en folkskara där man inte känner någon eller där man inte är igenkänd. Att känna att andra bryr sig om en och att man är efterfrågad och älskad är faktiskt en integrerande del av den mänskliga naturen. Ingen tycker om att behandlas som främling eller utomstående.

2. Hur har Jehova sörjt för vårt behov av sällskap?

² Jehova Gud, Skaparen av allt — människan inbegripen — var redan från början medveten om att det inte är ”gott för människan att förbli ensam”, och han gjorde därför något för att fylla människans behov av sällskap. (1 Moseboken 2:18, 21, 22) Bibeln är fylld av exempel på hur Jehova har handlat omtänksamt mot människor och även på hur hans tjänare har handlat omtänksamt mot sina medmänniskor. Därigenom kan vi, till glädje för andra och tillfredsställelse för oss själva, lära oss hur vi skall ”följa gästfrihetens väg”. — Romarna 12:13.

Tillgivenhet för främlingar

3. Förklara den grundläggande innebörden av gästfrihet.

³ Ordet ”gästfrihet” i Bibeln är översatt från det grekiska ordet fi·lo·xe·nị·a, som består av två rotord, vilka betyder ”kärlek” respektive ”främling”. Gästfrihet betyder således i grund och botten ”kärlek till främlingar”. Men detta är inte bara en formalitet eller en fråga om artighet, utan det inbegriper en människas känslor. Verbet fi·lẹ·o betyder, enligt James Strongs Exhaustive Concordance of the Bible, ”vara vän med (tycka om [en person eller ett föremål], dvs. ha tillgivenhet för (betecknande personlig hängivenhet, en fråga om känslor)”. Att man visar gästfrihet inbegriper följaktligen mer än det man gör av kärlek grundad på principer, något som man kanske gör av pliktkänsla. Gästfriheten är vanligtvis ett uttryck för äkta kärlek, tillgivenhet och vänskap.

4. Mot vilka bör man visa gästfrihet?

⁴ Mottagaren av denna kärlek och tillgivenhet är ”främlingen” (grekiska: xẹ·nos). Vem skulle detta kunna vara? Ordet xẹ·nos definieras, för att återigen citera Strongs Concordance, som ”främmande (ordagrant utländsk eller symboliskt ny); underförstått en gäst eller ... en främling”. Enligt exemplen i Bibeln kan gästfriheten återspegla omtänksamhet uttryckt mot någon vi tycker om, men den kan även utsträckas till en helt främmande person. Jesus förklarade: ”Om ni älskar dem som älskar er, vilken lön har ni då? Är det inte också det som uppbördsmännen gör? Och om ni bara hälsar på era bröder, vad gör ni för märkvärdigt då? Är det inte också det som folk i nationerna gör?” (Matteus 5:46, 47) Sann gästfrihet överskrider den uppdelning och diskriminering som är en följd av fördomar och fruktan.

Jehova, den fullkomlige värden

5, 6. a) Vad hade Jesus i tankarna, när han sade: ”Er himmelske Fader är fullkomlig”? b) Hur kan vi se Jehovas frikostighet?

⁵ Efter det att Jesus, som vi läste här ovan, hade påpekat bristerna i den kärlek som människor ger uttryck åt mot varandra, tillade han: ”Ni skall följaktligen vara fullkomliga, såsom er himmelske Fader är fullkomlig.” (Matteus 5:48) Jehova är naturligtvis fullkomlig i varje avseende. (5 Moseboken 32:4) Men Jesus hade betonat en viss sida av Jehovas fullkomlighet, då han dessförinnan hade sagt: ”[Gud] låter ... sin sol gå upp över onda och goda och låter det regna över rättfärdiga och orättfärdiga.” (Matteus 5:45) Jehova är inte partisk i fråga om att visa kärleksfull omtanke.

⁶ Som Skaparen äger Jehova allt. Han säger: ”Mig tillhör varje vilt djur i skogen, djuren på de tusen bergen. Jag känner mycket väl varje bevingad skapelse på bergen, och det öppna fältets djurvimmel är hos mig.” (Psalm 50:10, 11) Men han behåller inte själviskt allt för sig själv. I sin frikostighet sörjer han för alla sina skapelser. Så här sade psalmisten om Jehova: ”Du öppnar din hand och mättar allt levandes önskan.” — Psalm 145:16.

7. Vad kan vi lära av Jehovas sätt att behandla främlingar och behövande?

⁷ Jehova ger åt människor vad de behöver, också åt människor som inte känner honom och som är främlingar för honom. Paulus och Barnabas påminde avgudadyrkarna i staden Lystra om vad Jehova hade gjort för dem, när de sade: ”Han [har] ... inte låtit sig vara utan vittnesbörd, i det att han har gjort gott och gett er regn från himlen och fruktbara tider och till brädden fyllt era hjärtan med mat och munterhet.” (Apostlagärningarna 14:17) Jehova är omtänksam och frikostig, i synnerhet mot de behövande. (5 Moseboken 10:17, 18) Vi kan lära mycket av Jehova i fråga om att visa omtänksamhet och frikostighet och att vara gästfria mot andra.

8. Hur har Jehova visat sin frikostighet i fråga om att sörja för våra andliga behov?

⁸ Förutom att Jehova sörjer rikligt för sina skapelsers materiella behov, sörjer han också för deras behov i andligt avseende. Redan innan någon av oss insåg hur förtvivlad vår situation var i andligt avseende, ingrep Jehova på det mest storsinta sätt för vår andliga välfärd. I Romarna 5:8, 10 läser vi: ”Gud anbefaller sin egen kärlek åt oss däri att Kristus dog för oss medan vi ännu var syndare. ... När vi var fiender, blev [vi] försonade med Gud genom hans Sons död.” Denna anordning gör det möjligt för syndiga människor att komma in i ett lyckligt familjeförhållande till vår himmelske Fader. (Romarna 8:20, 21) Jehova har också sörjt för att vi får lämplig vägledning, så att vi, trots vårt syndiga och ofullkomliga tillstånd, kan leva ett lyckligt liv. — Psalm 119:105; 2 Timoteus 3:16.

9, 10. a) Varför kan vi säga att Jehova är den fullkomlige värden? b) Hur bör de sanna tillbedjarna efterlikna Jehova i detta avseende?

⁹ Vi kan med tanke på detta säga att Jehova på så många sätt verkligen är den fullkomlige värden. Han förbiser inte de behövande, de oansenliga eller de ringa. Han visar att han är verkligt intresserad av och bryr sig om främlingar, också sina fiender, och han söker inte något materiellt återgäldande. Är han inte i allt detta det bästa exemplet på en fullkomlig värd?

¹⁰ Jehova vill, som den kärleksfullt omtänksamme och frikostige Gud han är, att hans tillbedjare skall efterlikna honom. Bibeln igenom ser vi enastående exempel på denna värmande egenskap. I uppslagsverket Encyclopaedia Judaica heter det att ”i det forntida Israel var gästfrihet inte bara en fråga om ett gott uppförande, utan det var en moralisk institution. ... De bibliska sederna att välkomna den trötte resenären och att ta emot främlingen i sin krets var det ursprung ur vilket gästfrihet och alla med den besläktade sidor utvecklades till en högt värderad dygd i den judiska traditionen.” Gästfriheten borde, mer än att vara ett kännetecken för någon viss nationalitet eller etnisk grupp, vara ett kännetecknande drag hos alla sanna tillbedjare av Jehova.

En värd för änglar

11. Vilket framträdande exempel visar att gästfrihet medförde oväntade välsignelser? (Se också 1 Moseboken 19:1–3; Domarna 13:11–16.)

¹¹ Berättelsen om Abraham och Sara, när de bodde i tält bland Mamres stora träd i närheten av Hebron, är en av Bibelns bäst kända berättelser om sådana som visat gästfrihet. (1 Moseboken 18:1–10; 23:19) Det var utan tvivel denna händelse som aposteln Paulus hade i tankarna, när han gav följande förmaning: ”Glöm inte gästfriheten, för genom den har några, utan att veta det, haft änglar som gäster.” (Hebréerna 13:2) Ett studium av denna berättelse kommer att hjälpa oss att se att gästfrihet inte bara är en fråga om sed eller uppfostran. Den är i stället en gudaktig egenskap som medför underbara välsignelser.

12. Hur visade Abraham sin kärlek till främlingar?

¹² Som det framgår av berättelsen i 1 Moseboken 18:1, 2 var besökarna okända och oväntade för Abraham, helt enkelt tre främlingar som passerade förbi. Det var, enligt en del kommentatorer, sed bland orientalerna att en resenär i ett främmande land hade rätt att förvänta gästfrihet, även om han inte kände någon där. Men Abraham väntade inte på att främlingarna skulle utnyttja denna rättighet, utan han tog initiativet. Han ”sprang” för att möta dessa främlingar som var på lite avstånd ifrån honom — allt detta ”vid den tid då dagen var som hetast”, och tänk, Abraham var 99 år! Visar inte detta varför Paulus anspelade på Abraham som ett exempel för oss att efterlikna? Det är detta som är gästfrihetens själva kärna, tillgivenhet för eller kärlek till främlingar och omsorg om deras behov. Det är en positiv egenskap.

13. Varför böjde Abraham sig ner för besökarna?

¹³ Berättelsen talar också om för oss att när Abraham hade mött främlingarna ”böjde han sig ner till jorden”. Tänk att böja sig ner för några som var helt främmande! Att böja sig ner som Abraham gjorde var ett sätt att hälsa på en ärad gäst eller en person i hög ställning, och det får inte förväxlas med en handling av tillbedjan, något som endast tillkommer Gud. (Jämför Apostlagärningarna 10:25, 26; Uppenbarelseboken 19:10.) Genom att inte bara böja på huvudet för dessa främlingar, utan böja sig ”ner till jorden” för dem, tillerkände Abraham dem äran av att vara betydelsefulla. Han var huvud för ett stort och välbärgat patriarkaliskt hushåll, och ändå betraktade han dessa främlingar som värda större ära än han själv. Hur annorlunda är inte detta mot den misstro och avvaktande hållning som är så vanlig mot främlingar! Abraham visade verkligen innebörden i orden: ”Ta ledningen i att bevisa varandra ära.” — Romarna 12:10.

14.Vilken ansträngning och uppoffring var inbegripen i att Abraham visade gästfrihet mot främlingarna?

¹⁴ Fortsättningen av berättelsen visar att Abrahams känslor var äkta. Måltiden var något utöver det vanliga. Inte ens i ett stort hushåll med mycket boskap var ”en späd och god ungtjur” någon vardagsmat. Så här heter det i John Kittos Daily Bible Illustrations om de gängse sederna i det området: ”Man unnade sig inte delikatesser annat än vid vissa högtider eller när en främling kom, och det var endast vid sådana tillfällen som man alls åt kött; inte ens de som ägde stora hjordar åt kött vid andra tillfällen.” Det varma klimatet gjorde att man inte kunde förvara ömtålig mat, så för att duka upp en sådan måltid måste man göra i ordning allt på en gång. Det är därför inte underligt att orden ”skynda dig” och ”skyndade” förekommer tre gånger i denna korta berättelse och att Abraham bokstavligt talat ”sprang” för att göra i ordning måltiden! — 1 Moseboken 18:6–8.

15. Hur bör man, som det framgår av Abrahams exempel, betrakta det man bjuder på i materiellt avseende, när man visar gästfrihet?

¹⁵ Avsikten var emellertid inte att åstadkomma en stor festmåltid bara för att imponera på någon. Trots att Abraham och Sara lade ner så mycket arbete på att göra i ordning måltiden, hade Abraham tidigare sagt om den: ”Må lite vatten hämtas, det ber jag, och ni skall få era fötter tvättade. Lägg er sedan under trädet. Och låt mig hämta en bit bröd, och vederkvick era hjärtan. Därefter kan ni gå vidare; det är ju därför ni har gått den här vägen förbi till er tjänare.” (1 Moseboken 18:4, 5) Den ”biten bröd” visade sig bli en festmåltid, som bestod av en gödd kalv och runda kakor av fint mjöl och smör och mjölk — en utsökt festmåltid. Vad är lärdomen? Det viktiga eller det som skall betonas när man visar gästfrihet är inte hur överdådig maten och drycken är eller vilken väl genomtänkt underhållning som framförs osv. Gästfriheten är inte beroende av om man kan ha råd med dyrbara ting, utan den grundar sig i stället på ett äkta intresse för andras välfärd och en önskan att i den utsträckning man kan göra gott mot andra. ”Bättre är en portion grönsaker där det finns kärlek än en tjur, gödd vid krubba, och hat därtill”, heter det i ett ordspråk i Bibeln, och däri ligger nyckeln till sann gästfrihet. — Ordspråken 15:17.

16. Hur visade Abraham uppskattning av andliga ting i det han gjorde för besökarna?

¹⁶ Vi måste dock lägga märke till att det också fanns en andlig överton i hela händelsen. På något sätt insåg Abraham att dessa besökare var budbärare från Jehova. Detta framgår av att han tilltalade dem med orden: ”Jehova, om jag nu har funnit ynnest för dina ögon, så gå inte förbi din tjänare, det ber jag dig.”a (1 Moseboken 18:3; jämför 2 Moseboken 33:20.) Abraham kunde inte i förväg veta om de hade ett budskap från Jehova till honom eller om de bara passerade förbi. Trots det insåg han att något höll på att ske som hade samband med Jehovas uppsåts förverkligande. Dessa personer var ute på något uppdrag från Jehova, och om han på något sätt kunde medverka till utförandet av det, så skulle det vara ett nöje för honom. Han insåg att Jehovas tjänare förtjänar det bästa, och han skulle ge det bästa under omständigheterna. Därigenom skulle antingen han själv eller någon annan få en andlig välsignelse. Abraham och Sara blev, som det visade sig, rikligen välsignade för sin uppriktiga gästfrihet. — 1 Moseboken 18:9–15; 21:1, 2.

Ett gästfritt folk

17. Vad krävde Jehova av israeliterna när det gällde främlingar och behövande ibland dem?

¹⁷ Den nation som härstammade från Abraham fick inte glömma hans enastående exempel. Den lag som Jehova gav israeliterna innehöll anvisningar om att de skulle visa gästfrihet mot främlingarna ibland sig. ”Den bofaste främlingen, som bor som främling hos er, skall för er bli som en infödd bland er; och du skall älska honom som dig själv, för ni blev bofasta främlingar i Egyptens land. Jag är Jehova, er Gud.” (3 Moseboken 19:34) Israeliterna skulle ta särskild hänsyn till dem som var i behov av materiellt stöd, och de fick inte avfärda dem utan vidare. När Jehova välsignade israeliterna med rika skördar, när de gladde sig vid sina högtider, när de under sabbatsåren vilade från sina mödor och vid andra tillfällen, fick de inte glömma dem som var mindre lyckligt lottade, nämligen änkorna, de faderlösa pojkarna och de bofasta främlingarna. — 5 Moseboken 16:9–14; 24:19–21; 26:12, 13.

18. Hur viktigt är det att visa gästfrihet för att få Jehovas ynnest och välsignelse?

¹⁸ Att det är viktigt att visa omtanke, frikostighet och gästfrihet mot andra, i synnerhet mot de behövande, framgår av det sätt varpå Jehova handlade mot israeliterna, när de inte visade dessa egenskaper. Jehova klargjorde att om israeliterna som hans folk skulle fortsätta att få hans välsignelse måste de visa omtanke och frikostighet mot främlingar och behövande. (Psalm 82:2, 3; Jesaja 1:17; Jeremia 7:5–7; Hesekiel 22:7; Sakarja 7:9–11) När nationen vinnlade sig om att uppfylla dessa och andra krav, hade den framgång och åtnjöt ett materiellt och andligt överflöd. Men när de helt gick upp i sina egna själviska strävanden och försummade att visa dessa värmande egenskaper mot de behövande, fördömde Jehova dem, och till slut verkställdes den ogynnsamma domen. — 5 Moseboken 27:19; 28:15, 45.

19. Vad skall vi ytterligare behandla?

¹⁹ Hur viktigt är det därför inte för oss att vi rannsakar oss själva i detta avseende och ser om vi lever enligt vad Jehova förväntar av oss! Detta är viktigt i våra dagar i synnerhet med tanke på den själviska och splittrande andan i världen. Hur kan vi visa kristen gästfrihet i en splittrad värld? Detta ämne skall vi behandla i följande artikel.

[Fotnoter]

Kommer du ihåg?

◻ Vad är innebörden i det bibelord som översätts med ”gästfrihet”?

◻ Hur är Jehova det fullkomliga exemplet i fråga om att visa gästfrihet?

◻ Hur långt gick Abraham för att visa gästfrihet?

◻ Varför måste alla sanna tillbedjare följa ”gästfrihetens väg”?