Vilkas böner hör Gud?
”MYCKET mer åstadkoms genom bön än världen kan drömma om.” Så sade den engelske poeten Alfred Tennyson, som levde på 1800-talet. Men många har förgäves bett om hälsa, lycka, fred och välstånd. Somliga menar rentav att Gud inte alls lyssnar till människors böner. Ändå säger psalmisten till honom: ”Du som hör bön.” — Psalm 65:3.
Du kanske därför undrar: Vem är denne ”som hör bön”? Måste vi uppfylla vissa krav för att Gud skall höra våra böner? Hur skall vi be? Och vilkas böner blir besvarade?
Gud hörde deras böner
Böner har förekommit lika länge som människan själv. Tänk till exempel på Abel, en son till våra tidigaste förfäder, Adam och Eva. När han frambar ett offer som Gud fann behag i, åtföljdes detta utan tvivel av ödmjuk bön och lovprisning. — 1 Moseboken 4:1—5.
På 800-talet före den vanliga tideräkningen bad Guds profet Jona ”till Jehova, sin Gud, från fiskens inre”, när den på Guds befallning hade uppslukat honom. Hade bönen någon verkan? Ja, för ”med tiden befallde Jehova fisken, så att den spydde ut Jona på torra landet”. Därefter gav sig Jona av för att fullgöra sitt gudagivna uppdrag i Nineve. — Jona 2:1, 2, 11, NW; 3:1—5.
När kung David i det forntida Israel var omringad av sina fiender, utropade han: ”Herre [Jehova], hör min bön, lyssna till min åkallan, svara mig i din rättfärdighet, för din trofasthets skull.” (Psalm 143:1) Davids bön om befrielse blev besvarad — hans fiender lyckades aldrig döda honom. Därför kunde han säga: ”Herren [Jehova] är nära alla dem som åkallar honom, alla dem som åkallar honom uppriktigt.” — Psalm 145:18.
Några viktiga krav
Det är således tydligt att Guds tjänare i forna tider blev bönhörda. De frambar emellertid inte formalistiska böner till en namnlös Gud. De bad i tro till Jehova, ”den Högste över hela jorden”. (Psalm 83:19) Vilka viktiga krav måste vi då uppfylla, om våra böner skall vara verkningsfulla?
Vi skall endast be till Jehova. Det är meningslöst — och dessutom oskriftenligt — att be till falska gudar, till livlösa avgudabilder som har mållösa munnar, döva öron, känslolösa händer, orörliga fötter och stumma strupar. (Psalm 115:5—7; 1 Johannes 5:21) I motsats till sådana värdelösa gudar ingriper Jehova för att hjälpa dem som älskar och tjänar honom. För många hundra år sedan bad till exempel den falske guden Baals profeter till denne sin gud om att han skulle sända eld från himmelen. Trots att de bad från morgonen och ända till kvällen, kunde Baal inte svara. Därefter vände sig Elia i bön till Jehova, som svarade genom att sända ner eld som fullständigt förtärde det offer som man placerat på ett altare. — 1 Kungaboken, kapitel 18.
Vi måste nalkas Gud genom Jesus Kristus. Jehova Gud sände sin enfödde Son, Jesus Kristus, till jorden för att han skulle tjäna som en lösen och friköpa mänskligheten från synd och död. (Johannes 3:16, 36; Romarna 5:12; 6:23) För dem som var villiga att begagna sig av denna anordning föranstaltade Gud därför om ett nytt sätt att nalkas honom i bön. Tidigare hade Guds tjänare, till exempel psalmisten David, bett direkt till Jehova. (Psalm 4:2; 17:1; 55:2; 102:2) Men det nya sättet att nalkas Gud var genom Jesus, som själv sade: ”Ingen kommer till Fadern utom genom mig. Ifall ni ber om något i mitt namn, skall jag göra det.” (Johannes 14:6, 14) Det finns ingenting i bibeln som tyder på att böner kan riktas till Gud genom någon annan.
När vi väl har fått reda på att vi bör be till Gud i Jesu namn, skulle våra böner således inte bli besvarade om vi inte bad till Jehova genom hans Son. Men det finns också andra skäl till att Jehova inte besvarar de flesta människors böner.
Varför Gud inte svarar
Gud besvarar inte våra böner bara därför att vi intar en särskild ställning när vi ber. Det finns inget skriftenligt krav på att vi alltid måste inta en viss kroppsställning när vi frambär våra böner. Vi kan naturligtvis visa vår ödmjukhet inför Gud genom att falla på knä, men bönen är lika välbehaglig för Gud om vi står, sitter vid ett bord, ligger till sängs eller utför våra dagliga arbetsuppgifter. (Daniel 6:10, 11; Markus 11:25) Ja, Jehova besvarar till och med ohörbara böner! Innan Nehemja förklarade för kungen i Persien att han önskade bygga upp Jerusalems nedbrutna murar, bad han tyst ”en bön till himmelens Gud”, och Jehova besvarade den bönen. (Nehemja 2:1—6) Men om kroppsställningen inte är så viktig, varför är det då så många böner som blir obesvarade?
Jehova finner inte behag i onda människors böner. Nej, ”om någon vänder bort sitt öra och inte vill höra lagen, så är till och med hans bön en styggelse”. (Ordspråksboken 28:9) Genom profeten Jesaja riktade Gud följande ord till sitt egensinniga folk: ”När ni breder ut era handflator, gömmer jag mina ögon för er. Även om ni låter era böner bli många, lyssnar jag inte; av blodsutgjutelse har era egna händer blivit fulla.” (Jesaja 1:15, NW) De ondas böner blir följaktligen inte besvarade, även om de skulle riktas till Gud genom Kristus.
Gud besvarar inte skrymtaktiga böner. ”När ni ber”, sade Jesus Kristus, ”skall ni inte vara såsom skrymtarna; eftersom de tycker om att stå och bedja i synagogorna och vid de breda vägkorsningarna, för att de skall vara synliga för människor. Jag säger er i sanning: De får nu sin lön fullt ut.” Jesus tillade: ”Men du, när du ber, gå då in i ditt inre rum, och när du har stängt din dörr, bed då till din Fader som är i det fördolda; då skall din Fader, som ser på i det fördolda, återgälda dig.” (Matteus 6:5, 6) Jesus ville inte med detta avfärda alla offentliga böner, för han bad ibland själv högt i andras närvaro. (Matteus 14:19) Men han ville visa att det är fel att be offentligt bara för att bli sedd och hörd av andra och få deras beröm.
Jehova besvarar inte upprepade böner som inte kommer från hjärtat. Så här sade Jesus: ”Men när ni ber, säg då inte detsamma om och om igen, alldeles som folk i nationerna gör; de föreställer sig nämligen att de skall bli hörda därför att de använder många ord. Gör er då inte lika dem; Gud, er Fader, vet ju vilka ting ni behöver innan ni ens ber honom.” (Matteus 6:7, 8) I Orienten tror många människor att varje gång de snurrar på bönekvarnen (en cylinder i vilken nerskrivna böner placerats) upprepas deras begäran inför Gud. Miljontals andra använder radband eller läser upp böner ur bönböcker. Men de som vill bli hörda av Gud undviker sådana böner och följer i stället Jesu fortsatta anvisningar beträffande bön.
”Så här skall ni ... bedja”
Efter att ha gett dessa råd framställde Jesus något som brukar kallas mönsterbönen. (Matteus 6:9—13) Han sade: ”Så här skall ni alltså bedja: ’Vår Fader i himlarna, må ditt namn bli helgat.’” Att han tilltalade Gud som ”vår Fader” visar att andra också kan ha ett nära förhållande till honom som en del av hans familj av tillbedjare. Helgandet av Guds namn, Jehova, är av yttersta vikt, men hur kommer han att gå till väga för att helga det? Genom att avlägsna de onda kommer han att rentvå det namnet från all den smälek som har hopats över det. — Hesekiel 38:23, NW.
”Må ditt rike komma. Må din vilja ske, såsom i himmelen så också på jorden”, fortsatte Jesus. Guds styre, såsom det kommer till uttryck i hans Sons himmelska messianska rike, kommer snart att ”komma” för att gå till rätta med alla motståndare till Guds suveränitet och avlägsna dem från jordens yta. (Daniel 2:44) Men vad betyder det att vi ber att Guds vilja skall ske på jorden såsom i himmelen? Detta är en begäran om att Jehova skall fullfölja alla sina uppsåt beträffande jorden, däribland att avlägsna sina motståndare. — Uppenbarelseboken 16:14—16; 19:11—21.
Efter att först ha talat om det som rör Gud, hans helgande och hans uppsåt fortsatte Jesus sin mönsterbön: ”Ge oss i dag vårt bröd för denna dag.” Att vi ber Jehova om att han skall förse oss med det som vi behöver ”för denna dag” stärker vår tro på hans förmåga att sörja för sina tjänares dagliga behov. Detta är inte någon självisk begäran om ett överflöd av tillgångar.
Jesus tillade: ”Och förlåt oss våra skulder, såsom vi också har förlåtit dem som står i skuld till oss.” (Av Lukas 11:4 framgår att dessa ”skulder” har avseende på ”synder”.) Vi kan inte få förlåtelse av Gud, om vi inte har förlåtit dem som syndar mot oss. (Matteus 6:14, 15) Aposteln Paulus uppmanade därför med rätta de kristna: ”Såsom Jehova villigt har förlåtit er, just så skall också ni göra.” — Kolosserna 3:13.
Jesus avslutar därefter mönsterbönen med orden: ”Och för oss inte in i frestelse, utan rädda oss från den onde.” Jehova frestar aldrig människor ”med onda ting”. (Jakob 1:13) Frestelsen kommer från den onde, Satan, djävulen, men att Gud tillåter ett visst skeende omtalas ibland i bibeln som om han själv orsakade det. (Rut 1:20, 21; Predikaren 7:14) Jehova visar att han besvarar bönen ”För oss inte in i frestelse” genom att inte överge sina trogna tjänare, även om han tillåter att de blir frestade. Ja, ”Gud är trofast, och han skall inte låta er bli frestade utöver vad ni kan tåla, utan tillsammans med frestelsen skall han också bereda utvägen, så att ni kan uthärda den”. — 1 Korintierna 10:13.
När vi begär att få bli befriade från den onde, ber vi att djävulen inte skall tillåtas övervinna oss som Jehovas trogna tillbedjare. Om vi lojalt tjänar Gud, kan vi vara övertygade om att han kommer att besvara en sådan bön, eftersom aposteln Petrus skrev: ”Jehova [vet] att rädda de gudhängivna ur prövning.” (2 Petrus 2:9) Denna del av mönsterbönen är verkligen viktig, för Satan, djävulen, ”går omkring som ett rytande lejon och söker någon att uppsluka”! — 1 Petrus 5:8.
Varför deras böner blir besvarade
Jehova besvarar sina trogna tillbedjares böner. Varför det? En anledning är att de endast ber till honom och gör detta genom Jesus Kristus. De håller sig borta från det som är ont och undviker skrymtaktiga och upplästa böner. I stället för att mekaniskt upprepa mönsterbönen använder vittnen för Jehova de fina riktlinjer som där ges för att med egna ord uttrycka sina innerliga böner till Gud. Men det finns också andra skäl till att deras böner blir besvarade.
De som blir bönhörda av Gud har uppfyllt vissa grundläggande krav. Paulus anger dessa när han skriver: ”Den som närmar sig Gud måste tro att han är till och att han blir deras belönare som uppriktigt söker honom.” (Hebréerna 11:6) Lägg märke till dessa två grundläggande faktorer: Jehova bönhör 1) dem som tror att Gud är till, det vill säga existerar, och 2) dem som ”uppriktigt söker honom”.
En sådan person under det första århundradet var den gudfruktige hedningen Kornelius. Han trodde på Gud och sökte uppriktigt honom. Vad gjorde Kornelius när han hade fått exakt kunskap om dessa ting? Han överlämnade sig oförbehållsamt åt Jehova Gud och blev döpt som en symbol av detta överlämnande. Därefter hade Kornelius tydligtvis ett nära förhållande till Gud, och detta torde ha haft en positiv verkan på hans böner. — Apostlagärningarna 10:1—44.
Innan Kornelius blev döpt, hade hans böner endast ”stigit upp till ett minne inför Gud”. (Apostlagärningarna 10:4) Men sedan han på grundval av sin tro på Jesu lösenoffer överlämnat sig åt Gud och blivit döpt, utgöt han oreserverat sitt hjärta för Jehova. Detta skapade en underbar förtrolighet mellan Gud och denne gudfruktige man — ett förhållande som gjorde det möjligt för Kornelius att helt och fullt åtnjuta bönens privilegium. (Jakob 4:8) Han kunde nalkas sin himmelske Fader genom Kristus Jesus och förvänta att bli hörd av honom. Denna möjlighet har alla som överlämnar sig åt Gud genom Kristus och blir döpta. Även de kan glädja sig åt det storslagna privilegium som bönen utgör.
Du önskar säkert att dina böner skall bli besvarade. Om du inte redan tjänar Jehova som en av hans överlämnade tillbedjare, gör du därför klokt i att söka honom i all uppriktighet. Följ samma handlingssätt som Kornelius, så kommer Gud att besvara dina böner.
[Bild på sidan 6]
Hur påverkades Kornelius’ böner av att han överlämnade sig åt Gud och blev döpt?