Jesu liv och tjänst

Bön och förtröstan på Gud

NÄR Jesus fortsätter med sin predikan, fördömer han skrymtaktigheten hos människor som vill briljera med sin förmenta gudfruktighet. ”När du går för att ge barmhärtighetsgåvor”, säger han, ”låt då inte blåsa i trumpet framför dig, alldeles som skrymtarna gör.”

”Och när ni ber”, fortsätter Jesus, ”skall ni inte vara såsom skrymtarna; eftersom de tycker om att stå och bedja i synagogorna och vid de breda vägkorsningarna, för att de skall vara synliga för människor.” I stället ger han uppmaningen: ”När du ber, gå då in i ditt inre rum, och när du har stängt din dörr, bed då till din Fader som är i det fördolda.” Jesus bad själv offentligt, så det är inte detta han fördömer. Det han kritiserar är böner som är avsedda att imponera på åhörarna och framkalla beundrande komplimanger.

Jesus säger vidare: ”När ni ber, säg då inte detsamma om och om igen, alldeles som folk i nationerna gör.” Jesus menar inte att upprepning i sig själv är fel. Vid ett tillfälle sade han själv ”detsamma” flera gånger när han bad. Men det han fördömer är att använda inlärda fraser ”om och om igen”, som de gör som fingrar på sitt radband medan de mekaniskt upprepar sina böner.

För att hjälpa sina åhörare att bedja ger Jesus dem en mönsterbön som omfattar sju vädjanden. De tre första ger erkännande åt Guds suveränitet och hans uppsåt. De utgör en begäran om att Guds namn skall bli helgat, att hans rike skall komma och att hans vilja skall ske. De återstående fyra innehåller en begäran om personliga ting, nämligen om mat för dagen, förlåtelse för synder, att inte bli frestad över sin förmåga och att bli räddad från den onde.

Därnäst tar Jesus upp de snaror som är förbundna med att lägga alltför stor vikt vid materiella ägodelar. Han säger uppfordrande: ”Sluta upp med att samla skatter åt er på jorden, där mal och rost förtär och där tjuvar bryter sig in och stjäl.” Sådana skatter är inte bara förgängliga, utan de är också ur stånd att bygga upp en persons förtjänstkonto hos Gud.

Jesus säger därför: ”Samla i stället skatter åt er i himmelen.” Detta kan man göra genom att sätta Guds tjänst främst i sitt liv. Ingen kan beröva en det förtjänstkonto som på detta sätt byggts upp hos Gud, och inte heller dess storslagna belöning. Jesus tillägger därefter: ”Där din skatt är, där kommer också ditt hjärta att vara.”

Jesus fortsätter att behandla materialismens snaror med följande illustration: ”Ögat är kroppens lampa. Om därför ditt öga är ogrumlat, kommer hela din kropp att vara upplyst; men om ditt öga är ont, kommer hela din kropp att vara mörk.” Ett öga som fungerar på rätt sätt är för kroppen som en tänd lampa på en mörk plats. Men för att se ordentligt måste ögat vara ogrumlat, det vill säga det måste fokuseras på en enda sak. Om synbilden är oskarp, får man en felaktig uppfattning om saker och ting, så att man sätter materiella strävanden före tjänsten för Gud, vilket resulterar i att hela ens ”kropp” blir mörk.

Jesus för ämnet till sin höjdpunkt med följande kraftfulla illustration: ”Ingen kan vara slav åt två herrar; för antingen kommer han att hata den ene och älska den andre, eller kommer han att hålla fast vid den ene och förakta den andre. Ni kan inte vara slavar åt Gud och åt Rikedomen.”

När Jesus har gett dessa råd, försäkrar han sina åhörare att de inte behöver vara bekymrade för sina materiella behov om de sätter tjänsten för Gud först. ”Ge uppmärksamt akt på himlens fåglar”, säger han, ”eftersom de inte sår ut säd eller skördar eller samlar in i förrådshus; ändå ger er himmelske Fader mat åt dem.” Därefter frågar han: ”Är ni inte värda mer än de?”

Därefter pekar Jesus på liljorna på marken och konstaterar att ”inte ens Salomo i all sin prakt var klädd som en av dem”. Han fortsätter: ”Om nu Gud på det sättet kläder växtligheten på marken, ... skall han då inte mycket hellre kläda er, ni med lite tro?”

Jesus slutar därför med att säga: ”Var därför aldrig bekymrade och säg: ’Vad skall vi äta?’ eller: ’Vad skall vi dricka?’ eller: ’Vad skall vi sätta på oss?’ ... Er himmelske Fader vet ju att ni behöver alla dessa ting. Fortsätt därför med att först söka riket och hans rättfärdighet, så skall också alla dessa andra ting tilldelas er.” Matteus 6: 1—34; 26:36—45.

◆ Vilka föreskrifter gav Jesus angående bön?

◆ Varför är himmelska skatter av större värde, och hur kan man skaffa sig dessa?

◆ Vilka illustrationer gavs för att hjälpa oss att undvika materialismens snaror?

◆ Varför sade Jesus att vi inte behöver vara bekymrade?