LILJA

Det hebreiska ordet shushạn och dess grekiska motsvarighet krịnon, som båda återgetts med ”lilja”, omfattar utan tvivel många olika blommor, exempelvis tulpaner, anemoner, hyacinter, irisar och gladioler. Enligt Koehler och Baumgartners hebreiska och arameiska ordbok kommer den hebreiska benämningen från ett egyptiskt ord som betyder ”stor blomma”. (Lexicon in Veteris Testamenti Libros, Leiden 1958, sid. 958) Den grekiske historikern Herodotos (II, 92) talar om den egyptiska vitlotusen som en ”lilja”, och många menar att uttrycken ”liljeblomma” och ”liljeformigt arbete” i Bibeln i samband med utsmyckning avser egyptisk vitlotus, en vattenväxt i familjen näckrosväxter. (1Ku 7:19, 22, 26; 2Kr 4:5) Men med tanke på att lotusblomman i den egyptiska symboliken hade anknytning till falsk religion, är det inte troligt att den i Bibeln nämnda liljan var en lotusblomma.

De liljor som nämns i Bibelns skildring fanns på lågslätten bland törnigt ogräs och på betesmarker där småboskap och gaseller betade. (HV 2:1, 2, 16; 4:5) De kan också ha odlats i trädgårdar. (HV 6:2, 3) Vidare anspelas det på deras doft. (HV 5:13) Det var troligen liljans skönhet som Hosea hade i tankarna när han i en profetia om Israels återställelse talade om den tid då Guds folk skulle blomstra som en lilja. (Hos 14:5)

När Jesus Kristus ville visa att det materiella inte är det viktigaste, påpekade han att inte ens Salomo i all sin prakt var klädd som liljorna på marken. Några har menat att Jesus här förmodligen tänkte på anemoner. Han kan dock helt enkelt ha tänkt på liljelika växter i allmänhet, eftersom han använder uttrycket ”liljorna på marken” parallellt med ”markens växter”. (Mt 6:28–30; Lu 12:27, 28)

Innebörden i uttrycken ”Liljorna” och ”Påminnelsens lilja” i överskrifterna till Psalmerna 45, 60, 69 och 80 är inte känd.