Var ordets görare och inte bara dess hörare
”Inte var och en som säger till mig: ’Herre, Herre’, skall komma in i himmelriket, utan den som gör min Faders vilja, hans som är i himlarna.” — MATTEUS 7:21.
1. Vad skall Jesu efterföljare fortsätta att göra?
FORTSÄTT med att be. Fortsätt med att söka. Fortsätt med att bulta på. Var ihärdiga med att be och studera och tillämpa Jesu ord i bergspredikan. Jesus säger till sina efterföljare att de är jordens salt, med ett bevarande budskap kryddat med salt, som de inte får låta bli urvattnat, så att det därigenom förlorar sin smak eller sin bevarande kraft. De är världens ljus, som återkastar ljuset från Kristus Jesus och Jehova Gud, inte bara genom vad de säger, utan också genom vad de gör. Deras goda gärningar lyser lika mycket som deras upplysande ord, och deras gärningar kan till och med tala högre i en värld som är så van vid det fariseiska skrymteriet hos både de religiösa och de politiska ledarna, vilka pratar så mycket och gör så lite. — Matteus 5:13—16.
2. Vilken förmaning ger Jakob, men vilken bekväm uppfattning lägger sig somliga felaktigt till med?
2 Jakob förmanar: ”Bli ordets görare och inte bara dess hörare, i det ni narrar er själva med ett falskt resonemang.” (Jakob 1:22) Många bedrar sig själva med läran ”en gång frälst alltid frälst”, som om de nu skulle kunna dra sig tillbaka och vänta på en inbillad himmelsk belöning. Detta är en falsk lära och ett tomt hopp. Jesus sade: ”Den som har hållit ut till slutet, han skall bli frälst.” (Matteus 24:13) För att vinna evigt liv måste man bevisa sig ”trogen ända till döden”. — Uppenbarelseboken 2:10; Hebréerna 6:4—6; 10:26, 27.
3. Vilka förmaningar om att inte döma ger Jesus därefter i sin bergspredikan?
3 Jesus fortsatte sin bergspredikan och visade på fler saker som de kristna måste sträva efter att följa. Här är något som kanske verkar enkelt men som fördömer en av de tendenser som är allra svårast att bli kvitt: ”Sluta upp med att döma för att ni inte skall bli dömda; med den dom som ni dömer med skall ni nämligen bli dömda; och med det mått som ni mäter med skall det mätas åt er. Varför ger du akt på strået i din broders öga men märker inte bjälken i ditt eget öga? Eller hur kan du säga till din broder: ’Låt mig dra ut strået ur ditt öga’; när, titta! det är en bjälke i ditt eget öga? Skrymtare! Dra först ut bjälken ur ditt eget öga, och därpå skall du tydligt se att dra ut strået ur din broders öga.” — Matteus 7:1—5.
4. Vilken ytterligare tanke ger Lukas’ skildring, och vad leder tillämpningen av den till?
4 Enligt Lukas’ återgivande av bergspredikan sade Jesus till sina åhörare att de inte skulle anmärka på andra — de skulle i stället fortsätta ”med att frikänna”, dvs. förlåta sina medmänniskor deras tillkortakommanden. Detta skulle få andra att svara med samma inställning, som Jesus sade: ”Ta för vana att ge, och man skall ge åt er. Ett fullgott mått, packat, skakat och överflödande, skall man tömma i ert knä; för med det mått som ni mäter med skall det mätas åt er i gengäld.” — Lukas 6:37, 38.
5. Varför är det så mycket lättare att se andras fel än sina egna?
5 På grund av fariséernas muntliga traditioner var det vanligt att de under det första århundradet v.t. hade en tendens att döma andra hårt. De av Jesu åhörare som hade för vana att göra detta måste sluta upp med det. Det är så mycket lättare att se stråna i andras ögon än bjälkarna i sina egna — och mycket mera stärkande för den egna självkänslan! Som en man sade: ”Jag älskar att kritisera andra, därför att det får mig att tycka att jag själv är så bra!” Genom att vi ständigt och jämt kritiserar andra kan vi komma att känna dygd, en känsla som verkar kunna uppväga våra egna brister, som vi önskar dölja. Men om det behövs tillrättavisning, bör sådan ges i en ande av mildhet. Den som ger tillrättavisning bör alltid vara medveten om sina egna fel och brister. — Galaterna 6:1.
Försök förstå innan du dömer
6. När vi måste döma, vad bör vi då grunda våra domar på, och hur bör vi söka hjälp att inte bli överdrivet kritiska?
6 Jesus kom inte för att döma världen, utan för att frälsa den. De domar han fällde var inte hans, utan var grundade på de ord som Gud gav honom att tala. (Johannes 12:47—50) De domar vi kan komma att fälla bör också vara i enlighet med Jehovas ord. Vi måste kväva den mänskliga benägenheten att vara dömande. När det gäller att göra detta, bör vi ständigt be om Jehovas hjälp: ”Fortsätt med att be, så skall det ges åt er; fortsätt med att söka, så skall ni finna; fortsätt med att bulta på, så skall det öppnas för er.” (Matteus 7:7, 8) Till och med Jesus sade: ”Jag kan inte göra något alls av eget initiativ; alldeles som jag hör dömer jag; och den dom som jag fäller är rättfärdig, eftersom jag inte söker min egen vilja utan hans vilja som har sänt mig.” — Johannes 5:30.
7. Vilken vana bör vi odla, som kommer att hjälpa oss när det gäller att tillämpa den gyllene regeln?
7 I stället för att döma människor bör vi odla vanan att försöka förstå människor genom att söka tänka oss in i deras situation — inte alltid så lätt att göra, men det är nödvändigt, om vi skall rätta oss efter den gyllene regeln, som Jesus därefter förkunnade: ”Därför, allt vad ni vill att människorna skall göra mot er, så skall också ni göra mot dem; detta är nämligen vad lagen och profeterna innebär.” (Matteus 7:12) Jesu efterföljare måste således vara lyhörda och urskilja andras mentala, känslomässiga och andliga tillstånd. De måste uppfatta och förstå andras behov och personligen intressera sig för att hjälpa dem. (Filipperna 2:2—4) Så här skrev Paulus flera år senare: ”Ty hela lagen är uppfylld i ett enda uttalande, nämligen detta: ’Du skall älska din nästa som dig själv.’” — Galaterna 5:14.
8. Vilka två vägar talade Jesus om, och varför väljer de flesta människor den ena av dessa?
8 ”Gå in genom den trånga porten”, sade Jesus därefter, ”därför att bred och rymlig är den väg som leder till tillintetgörelse, och många är de som går in genom den; men trång är den port och smal den väg som leder till liv, och få är de som finner den.” (Matteus 7:13, 14) Många på den tiden valde vägen till tillintetgörelse, och det gör många fortfarande. Den breda vägen tillåter människor att tänka och tro precis som de vill och leva som de vill: inga regler, inga åtaganden, bara en slapp livsstil, allting lätt. Inget av att man skall anstränga sig ”kraftigt för att komma in genom den trånga dörren” för dem inte! — Lukas 13:24.
9. Vad krävs det för att vandra på den smala vägen, och vilken varning ger Jesus dem som vandrar den?
9 Men det är den trånga dörren som leder till vägen till evigt liv. Det är en kurs som kräver självbehärskning. Den kan också innebära tuktan, som kommer att utforska våra motiv och sätta vårt överlämnande på prov. När det blir förföljelse, blir vägen knagglig och kräver uthärdande. Jesus varnar dem som vandrar på denna väg: ”Se upp för de falska profeterna, som kommer till er i fårakläder men invärtes är rovlystna vargar.” (Matteus 7:15) Denna beskrivning stämde precis på fariséerna. (Matteus 23:27, 28) De hade satt sig ”på Mose stol” och gjorde anspråk på att tala på Guds vägnar, medan de följde människors traditioner. — Matteus 23:2.
Hur fariséerna stängde himmelriket
10. På vilket speciellt sätt sökte de skriftlärda och fariséerna stänga Riket för människorna?
10 De judiska prästerna sökte dessutom hindra dem som sökte komma in genom den trånga porten. ”Ve er, skriftlärda och fariséer, skrymtare, eftersom ni stänger himmelriket för människorna; själva kommer ni nämligen inte in, och inte heller tillåter ni dem som är på väg in att komma in.” (Matteus 23:13) Fariséerna använde just den metod som Jesus hade varnat för. De skulle ”kasta bort” hans lärjungars ”namn såsom något ont för Människosonens skull”. (Lukas 6:22) Eftersom den man som var född blind och som blev botad av Kristus trodde att Jesus var Messias, stötte de ut honom ur synagogan. Hans föräldrar ville inte besvara några frågor, eftersom de fruktade att bli utstötta ur synagogan. Av samma orsak tvekade andra som trodde att Jesus var Messias att offentligt bekänna honom. — Johannes 9:22, 34; 12:42; 16:2.
11. Vilka identifierande frukter frambringar kristenhetens prästerskap?
11 ”Av deras frukter skall ni känna igen dem”, sade Jesus. ”Varje gott träd [frambringar] fin frukt, men varje ruttet träd frambringar värdelös frukt.” (Matteus 7:16—20) Samma regel gäller i våra dagar. Många av kristenhetens präster säger en sak och gör en annan. Trots att de påstår sig undervisa om bibeln, ansluter de sig till sådana hädiska uppfattningar som de om treenigheten och om ett brinnande helvete. Andra förnekar lösen, lär ut evolution i stället för skapelse och predikar poppsykologi för att kittla öronen. Precis som fariséerna är många av våra dagars präster penningkära och skinnar sina hjordar på miljonbelopp. (Lukas 16:14) De ropar alla ”Herre, Herre”, men Jesu svar till dem är: ”Jag har aldrig känt er! Gå bort ifrån mig, ni som övar laglöshet.” — Matteus 7:21—23.
12. Varför har somliga som en gång vandrade på den smala vägen upphört med detta, och med vilket resultat?
12 I våra dagar har några som en gång vandrade på den smala vägen slutat upp med att göra detta. De säger att de älskar Jehova, men de lyder inte hans befallning att predika. De säger att de älskar Jesus, men de föder inte hans får. (Matteus 24:14; 28:19, 20; Johannes 21:15—17; 1 Johannes 5:3) De vill inte bli sammanokade med dem som vandrar i Jesu fotspår. De har funnit den smala vägen alltför smal. De tröttnade på att göra gott, och de har därför gått ”ut från oss, men de var inte av vår sort; för om de hade varit av vår sort, skulle de ha blivit kvar hos oss”. (1 Johannes 2:19) De har gått tillbaka ut i mörkret, och ”hur stort är ... inte det mörkret”! (Matteus 6:23) De ignorerade Johannes’ vädjan: ”Små barn, låt oss älska, varken med ord eller med tungan, utan i gärning och sanning.” — 1 Johannes 3:18.
13, 14. Vilken liknelse framställde Jesus om att tillämpa hans ord i sitt liv, och varför var detta så passande för dem som bodde i Palestina?
13 Jesus avslutade sin bergspredikan med en dramatisk liknelse: ”Var och en som hör dessa mina ord och gör dem [skall] liknas vid en förtänksam man, som byggde sitt hus på klippan. Och regnet strömmade ner, och störtfloderna kom, och vindarna blåste och piskade mot det huset; men det störtade inte in, för det hade grundats på klippan.” — Matteus 7:24, 25.
14 I Palestina kunde kraftiga regn få vatten att rusa nerför de torra strömdalarna i förödande störtfloder. Om ett hus skulle stå, måste dess grund vara lagd på fasta klippan. I Lukas’ redogörelse läser vi att en människa ”grävde och gick ner djupt och lade en grund på klippan”. (Lukas 6:48) Detta var ett hårt arbete, men det lönade sig när stormen kom. Att man nu bygger kristna egenskaper på Jesu ord kommer således att visa sig vara till nytta, när man drabbas av motgångens störtflod.
15. Vad kommer att bli resultatet för dem som följer människors traditioner i stället för att lyda Jesu ord?
15 Det andra huset var byggt på sand: ”Var och en som hör dessa mina ord och inte gör dem [skall] liknas vid en dåraktig man, som byggde sitt hus på sanden. Och regnet strömmade ner, och störtfloderna kom, och vindarna blåste och slog mot det huset, och det störtade in; och dess fall var stort.” Så kommer det att bli för dem som säger ”Herre, Herre”, men som underlåter att tillämpa Jesu ord. — Matteus 7:26, 27.
”Inte såsom deras skriftlärda”
16. Vilken verkan fick bergspredikan på dem som hörde den?
16 Vilken verkan fick då bergspredikan? ”När Jesus nu var färdig med dessa ord, blev det så att folkskarorna häpnade över hans sätt att undervisa; han undervisade dem nämligen såsom en som hade myndighet och inte såsom deras skriftlärda.” (Matteus 7:28, 29) De var djupt gripna efter att ha lyssnat till en som talade med en myndighet som de aldrig hade upplevt tidigare.
17. Vad måste de skriftlärda göra för att ge kraft åt sin undervisning, och vad påstod de om de döda visa män som de citerade?
17 De skriftlärda talade aldrig med sin egen myndighet, vilket framgår av följande historiska redogörelse: ”De skriftlärda stödde sin lära på traditioner och dessas upphovsmän: och ingen predikan av någon skriftlärd hade någon auktoritet eller något värde utan [att han först sade] ... rabbinerna har en tradition eller ... de visa männen säger; eller också hänvisade de till något annat traditionellt orakel av det slaget. Den store Hillel lärde i sanning och som traditionen var om en viss sak; ’men trots att han föreläste om den saken hela dagen lång, ... godtog de inte hans lära, förrän han till sist sade: Så hörde jag från Shemaia och Abtalion [auktoriteter som var före Hillel].’” (John Lightfoot: A Commentary on the New Testament From the Talmud and Hebraica) Fariséerna påstod till och med följande om för länge sedan döda visa män: ”När någon citerar en laglära i den rättfärdiges namn — så mumlar dennes läppar med i graven.” — Torah—From Scroll to Symbol in Formative Judaism.
18. a) Vad var det för skillnad mellan de skriftlärdas undervisning och Jesu undervisning? b) På vad sätt var Jesu undervisning så enastående?
18 De skriftlärda citerade döda människor som auktoriteter; men Jesus talade med myndighet från den levande Guden. (Johannes 12:49, 50; 14:10) Rabbinerna hämtade upp unket vatten ur stängda brunnar, men Jesus förde fram källor med friskt vatten som släckte en inre törst. Han ägnade sig åt bön och begrundan hela natten, och när han talade, rörde han djup i människor som de aldrig hade varit medvetna om tidigare. Han talade med en kraft som de kunde känna och med en myndighet som inte ens fariséer eller sadducéer till sist vågade ifrågasätta. (Matteus 22:46; Markus 12:34; Lukas 20:40) Aldrig hade en annan människa talat på det sättet! Folkskarorna var häpna, när hans predikan var slut!
19. Hur liknar några av Jehovas vittnens undervisningsmetoder i våra dagar dem som Jesus använde i sin bergspredikan?
19 Hur är det då i våra dagar? Som förkunnare från hus till hus använder Jehovas vittnen liknande metoder. När någon vi besöker säger: ”Min kyrka säger att jorden skall brinna upp”, svarar vi: ”I Predikaren 1:4 i din egen bibel står det att ’jorden står evinnerligen kvar’.” Personen blir förvånad. ”Jag visste inte att det stod i bibeln!” En annan person säger: ”Jag har alltid hört att syndare kommer att plågas i det brinnande helvetet.” ”Men i din egen bibel står det i Romarna 6:23 att ’syndens lön är döden’.” Eller om treenigheten: ”Min pastor säger att Jesus och hans Fader är jämlika.” ”Men i Johannes 14:28 i bibeln kan man läsa hur Jesus säger att ’Fadern är större än jag’.” Eller en annan person kanske säger till oss: ”Jag har hört att Guds rike är inom oss.” Vårt svar: ”I din bibel står det i Daniel 2:44: ’I de kungarnas dagar skall himmelens Gud upprätta ett rike som aldrig i evighet skall förstöras. ... Det skall krossa och göra slut på alla dessa andra riken, men självt skall det bestå evinnerligen.’ Hur skulle detta kunna vara inom oss?”
20. a) Vilken skillnad är det mellan vittnenas sätt att undervisa och kristenhetens prästers? b) Vad är det nu tid för?
20 Jesus talade med myndighet från Gud. Jehovas vittnen talar med Guds ords myndighet. Kristenhetens präster förkunnar religiösa traditioner förorenade av läror hämtade från Babylon och Egypten. När uppriktiga människor får sina trosuppfattningar vederlagda från bibeln, blir de häpna och utropar: ”Jag hade ingen aning om att det stod i bibeln!” Men det gör det. Det är nu tid för alla som är medvetna om sitt andliga behov att lyssna till Jesu ord i bergspredikan och därigenom bygga på en bestående klippgrund.
Repetitionsfrågor
◻ Vad bör vi försöka göra i stället för att döma, och varför det?
◻ Varför väljer så många i våra dagar den breda vägen?
◻ Varför var Jesu sätt att undervisa så annorlunda än de skriftlärdas?
◻ Vilken verkan hade bergspredikan på dem som lyssnade till den?