BETLEHEM

[Bẹtlehem] Betyder ”brödhus”.

1. En stad som låg i det judeiska höglandet och vid huvudvägen mellan Jerusalem och Beersheba. Staden kallas i dag Bayt Lahm (Bet Lehem) och ligger ca 780 m över havet (på ungefär samma höjd som Jerusalem), 9 km sydsydväst om tempelberget. Trots att området är stenigt odlar man oliver, vindruvor och olika sädesslag. (Rut 1:22)

Betlehem tycks tidigare ha kallats Efrat (el. Efrata). Jakob begravde Rakel ”på vägen till Efrat, det vill säga Betlehem”. (1Mo 35:19; 48:7) Bland de tidiga avkomlingarna av Jakobs son Juda nämns ”Salma, Betlehems far” (1Kr 2:51, 54), och ”Hur, Efratas förstfödde, Betlehems far” (1Kr 4:4). Uttrycket ”Betlehems far” kan syfta på att dessa män var förfäder till de israeliter som senare slog sig ner i Betlehem. (Se EFRATA nr 2.) När israeliterna gick in i Kanaan kom Betlehem att tillhöra Judas område, även om staden inte nämns uttryckligen i någon av förteckningarna över Judas städer. Det sägs inte heller något om dess storlek eller ställning på den tiden. Eftersom det också fanns ett Betlehem i Sebulons område (Jos 19:10, 15), användes vanligen även namnet Efrat eller uttrycket ”Betlehem i Juda” när man avsåg den stad som låg i Juda. (Dom 17:7–9; 19:1, 2, 18)

Domaren Ibsan kan ha varit från Betlehem i Juda, men eftersom varken Juda eller Efrat nämns, anser många att han var från Betlehem i Sebulons område. (Dom 12:8–10) Elimelek, hans hustru Noomi och deras söner var från Betlehem, och det var hit Noomi vände tillbaka tillsammans med moabitiskan Rut. (Rut 1:1, 2, 19, 22) Även Boas var från Betlehem, och de efterföljande händelserna i Ruts bok, vilka berörde några i Jesu släktlinje (Mt 1:5, 6), ägde rum i och omkring staden. (Rut 2:4; 4:11)

David, som var son till ”betlehemiten Isai”, föddes i Betlehem i Juda och vallade sin fars får i området, och det var där Samuel senare smorde honom till Israels blivande kung. (1Sa 16:1, 4, 13, 18; 17:12, 15, 58; 20:6) När David längre fram var flykting längtade han efter att få dricka vatten från en cistern i Betlehem, där filistéerna då hade en förpost. (2Sa 23:14, 15; 1Kr 11:16, 17) Intressant nog finns det fortfarande tre brunnar på norra sidan av staden. Elhanan, en av Davids främsta krigare, var son till en man från Betlehem (2Sa 23:24), och det var även Davids systersöner Joab, Abisaj och Asael. Den snabbfotade Asael blev begravd i Betlehem efter att ha blivit dödad av den kraftfulle Abner. (2Sa 2:18–23, 32)

Trots att Betlehem låg centralt vid en större väg och hade ett bra läge militärt sett (eftersom staden låg högt på en plats som behärskade en bergsrygg) och trots att staden var Davids hemstad, utsågs den inte till Davids huvudstad. Den nämns inte igen förrän i samband med Salomos son Rehabeams regering, då Rehabeam befäste den och andra städer. (2Kr 11:5, 6) De som blev kvar i Juda efter det att babylonierna hade erövrat Jerusalem stannade till nära Betlehem innan de sedan fortsatte ner till Egypten. (Jer 41:17) Bland dem som återvände från Babylon efter landsflykten fanns det män från Betlehem. (Esr 2:21; Neh 7:26)

Som det sades tidigare finns inte Betlehem med i förteckningen över Judas städer i skildringen om när stammarna tilldelades sina områden. Staden nämns visserligen i förbindelse med vissa personer, men den tycks inte ha varit särskilt framträdande eller haft så många invånare. Då Jesus var på jorden var Betlehem en ”by”. (Joh 7:42) Profeten Mika kunde därför i sin profetia om Messias beskriva Betlehem Efrata som ”för liten för att befinna ... [sig] bland Judas tusenden”. (Mik 5:2) Ändå visade hans profetia att det lilla Betlehem skulle få den särskilda äran att vara den stad som Messias skulle komma från. Judarna förstod den här profetian så att Messias (Kristus) skulle födas i denna stad och komma från den (Joh 7:40–42), en uppfattning som även deras främsta präster och skriftlärda gav uttryck åt. (Mt 2:3–6)

Även om Maria blev gravid i Nasaret i Galileen födde hon Jesus i Betlehem i Judeen, så att profetian från Gud kunde uppfyllas. (Lu 1:26–38; 2:4–7) Detta innebar att hon måste färdas någonstans mellan 110 km och 150 km, beroende på vilken väg hon tog.

När Jesus föddes bodde herdar utomhus och höll vakt över sin hjord om natten. (Lu 2:8) Oavsett årstid kan man låta fåren beta ute om dagen, men att herdarna bodde utomhus tillsammans med sin hjord om natten är en tydlig indikation på vilken tid på året Jesus föddes. Regnperioden i Palestina börjar omkring mitten av oktober och varar i flera månader. I december är det ofta nattfrost i Betlehem, precis som det är i Jerusalem. Att herdarna i Betlehem var ute på fälten om natten visar därför att Jesus måste ha fötts innan regnperioden började. Det är dessutom högst osannolikt att kejsar Augustus skulle provocera judarna i onödan genom att befalla dem att inskrivas under den regniga vintermånaden december, då det var särskilt besvärligt att företa en resa. (Lu 2:1–6; jfr Mt 24:20.)

Man vet inte var i Betlehem det stall låg som Jesus föddes i. En tid efter Jesu födelse, när hans föräldrar inte längre bodde i ett stall utan i ett hus, kom några orientaliska astrologer till Betlehem och letade efter ”barnet”. (Mt 2:1–12) Tack vare Guds ingripande ledde deras besök inte till att Jesus dödades, men alla pojkar som var i Betlehem och dess omgivning och som var i tvåårsåldern och därunder dödades på order av kung Herodes. (Mt 2:12, 16) I Matteus 2:17, 18 citerar den inspirerade skribenten profetian i Jeremia 31:15 och tillämpar den på denna händelse. (Se RAKEL.)

2. En stad i Sebulons område. (Jos 19:10, 15) Det var troligen detta Betlehem som domaren Ibsan kom från och även begravdes i, eftersom varken Efrat eller Juda nämns i sammanhanget. (Dom 12:8–10) Betlehem i Sebulon har identifierats med Bayt Lahm (Bet Lehem Ha-Gelilit), 11 km västnordväst om Nasaret.