Kapitel 36

En officer med stor tro

NÄR Jesus håller sin bergspredikan, har han hunnit ungefär halvvägs i sin offentliga tjänst. Detta innebär att han bara har omkring ett år och nio månader kvar för att fullborda sitt verk på jorden.

Jesus går nu in i staden Kapernaum, som är ett slags bas för hans verksamhet. Här kommer några av judarnas äldre män till honom med en begäran. De har blivit ditskickade av en officer i den romerska armén, en hednisk man, en man av en annan ras än judarna.

Den här officeren har en tjänare som han tycker om och som är nära att dö i en allvarlig sjukdom, och han vill att Jesus skall bota tjänaren. Judarna bönfaller ivrigt på officerens vägnar: ”Han är värd att du beviljar honom detta”, säger de, ”för han älskar vår nation, och han själv har byggt synagogan åt oss.”

Utan att tveka ger sig Jesus av tillsammans med männen. Men när de närmar sig huset, sänder officeren ut några vänner för att säga: ”Herre, gör dig inte besvär; jag är ju inte god nog för att du skulle komma in under mitt tak. Därför ansåg jag mig inte själv värdig att komma till dig.”

Vilket ödmjukt yttrande av en officer som är van att ge order åt andra! Men han tänker förmodligen också på Jesus, eftersom han vet att traditionen förbjuder en jude att ha sällskapligt umgänge med icke-judar. Till och med Petrus sade: ”Ni vet mycket väl hur olagligt det är för en jude att sluta sig till eller närma sig en man av en annan ras.”

Officeren kanske inte vill att Jesus skall få problem genom att handla i strid med den här traditionen och sänder därför sina vänner för att säga till honom: ”Säg ett ord, och låt min tjänare bli frisk. Jag är ju själv en människa som står under befäl, och jag har soldater under mig, och jag säger till denne: ’Ge dig av!’ och han ger sig av, och till en annan: ’Kom!’ och han kommer, och till min slav: ’Gör detta!’ och han gör det.”

När nu Jesus hör detta, blir han förundrad. ”Jag säger er som det är”, säger han. ”Inte hos någon i Israel har jag funnit så stor tro.” När Jesus har botat officerens tjänare, utnyttjar han tillfället till att förklara hur troende icke-judar skall få del av välsignelser som trolösa judar visat ifrån sig.

”Många”, säger Jesus, ”skall komma från östliga trakter och västliga trakter och lägga sig till bords med Abraham och Isak och Jakob i himlarnas kungarike; kungarikets söner däremot skall bli kastade ut i mörkret utanför. Där skall vara deras gråt och tandagnisslan.”

”Kungarikets söner” som blir ”kastade ut i mörkret utanför” är köttsliga judar, som inte tar emot den möjlighet att få bli medregenter tillsammans med Kristus som först erbjuds dem. Abraham, Isak och Jakob representerar Guds anordning med Riket. Jesus förklarar hur hedningar kommer att hälsas välkomna att ta plats vid det himmelska bordet, så att säga, ”i himlarnas kungarike”. Lukas 7:1—10; Matteus 8:5—13; Apostlagärningarna 10:28.

▪ Varför vädjar judarna till förmån för en hednisk officer?

▪ Vad kan vara förklaringen till att officeren inte har inbjudit Jesus till sitt hus?

▪ Vad menar Jesus med sina avslutande ord?