Bibelns syn

Kan protester och demonstrationer förändra världen?

”VI MÅSTE säga vår mening rakt ut, vi måste ge oss ut på gatorna”. Så löd huvudrubriken över en ledare i National Catholic Reporter, en romersk-katolsk tidning, strax före krigsutbrottet i Persiska viken år 1991. Ledaren, som uppmanade läsarna att ta del i fredsmarscher och demonstrationer över hela Förenta staterna, fortsatte: ”Det kommer att behövas miljoner människor och att vi ständigt röker fredspipor för att tränga igenom vår administrations okunnighet och arrogans. ... Folk måste ge sig ut på gatorna.”

Sådana uppmaningar till handling hörs ofta i våra dagar. När så många politiska, ekonomiska och miljömässiga kriser hotar mänsklighetens välfärd, känner sig folk tvingade att ge sig ”ut på gatorna” i protester, nattvakor och demonstrationer. Frågorna gäller allt mellan att sätta stopp för brottsligheten i grannskapet och att upprätta världsfred. Intressant nog är ett stort antal av dessa demonstrationer godkända av kyrkliga organisationer och religiösa ledare.

Men är det rätt av kristna att delta i sådana demonstrationer? Och kan protester, antingen i tumultartade marscher eller dystra nattvakor till skenet av stearinljus, verkligen förändra världen till det bättre?

Den kristna synen på demonstrationer

Demonstrationer har av en sociolog beskrivits som ”ett särskilt effektivt politiskt uttryckssätt ... för att sätta fart på byråkratier, som gått i baklås, för att få dem att vidta nödvändiga åtgärder”. Ja, de som marscherar i protest eller som sätter i gång demonstrationer gör vanligtvis så i hopp om att deras gemensamma ansträngningar skall rätta till de orättvisor och den korruption som man finner i de nuvarande samhälleliga och politiska systemen.

Men vilket mönster lämnade Jesus Kristus åt sina efterföljare? Jesus levde vid en tid när det judiska folket befann sig under romarrikets förtryck. Frigörelse från det förtryckande romerska oket var sannerligen något som folket innerligt åstundade. Men Jesus uppmanade aldrig sina efterföljare att sätta i gång en demonstration, gå i en protestmarsch eller bli politiskt engagerade på något annat sätt. Tvärtom upprepade han att hans lärjungar inte skulle vara ”någon del av världen”. — Johannes 15:19; 17:16; se också Johannes 6:15.

När Jesus med orätt blev arresterad av statliga ämbetsmän, försökte han inte heller framkalla något protesterande, fastän han säkert hade kunnat det om han hade valt att göra det. I stället sade han till den romerske ståthållaren: ”Mitt kungarike är ingen del av den här världen. Om mitt kungarike vore en del av den här världen, skulle mina underlydande ha kämpat för att jag inte skulle bli överlämnad åt judarna. Men nu är mitt kungarike inte härifrån.” (Johannes 18:33—36) Där Jesus stod inför ett tvistemål avstod han från alla protestaktioner, i det han insåg behovet av att fortsätta att inte ha något med politiska angelägenheter att göra. Och han uppmanade sina efterföljare att göra detsamma.

Att delta i demonstrationer skulle därför vara ett brott mot grundprincipen om kristen neutralitet som Jesus lärde ut. Därutöver skulle sådant deltagande också kunna leda till att man blev inblandad i annat okristet uppförande. På vilket sätt? Demonstrationer som satts i gång med goda avsikter får senare ofta en upprorisk anda, så att deltagarna blir aggressiva, ovettiga eller våldsamma. Att engagera sig i olagliga förehavanden och obstruktionstaktik kan påkalla uppmärksamhet, men det harmonierar knappast med rådet i Bibeln att ”underordna sig de överordnade myndigheterna” och att hålla ”frid med alla människor”. (Romarna 12:18; 13:1) I Bibeln uppmuntras de kristna inte till medborgarohörsamhet, utan anmodas att bevara sitt uppförande gott bland nationerna och att förbli mänskliga regeringar underordnade också om de som har myndighet är svåra att vara till lags eller är oresonliga. — 1 Petrus 2:12, 13, 18.

”Men alla demonstrationer präglas inte av aggressivitet eller våldsamhet”, säger kanske några. Det är sant, och en del demonstrationer tycks också frambringa goda resultat. Men kan protestdemonstrationer, även om de är fredliga och hålls till förmån för en god sak, verkligen förändra världen till det bättre?

Kan de förändra världen?

De kristna är djupt intresserade av sina medmänniskor och önskar hjälpa dem. Men är deltagande i demonstrationer verkligen det bästa sättet att erbjuda hjälp? I boken Demonstration Democracy (Demonstrationsdemokrati) konstateras det: ”Det finns en gräns för vad ett vilket som helst instrument för politisk verksamhet kan uträtta.” Att avlägsna de ve som mänskligheten nu står inför kräver onekligen förändringar som ligger bortom räckvidden för en vilken som helst protest eller marsch.

Jesus poängterade något liknande, när han talade om det hundratals år gamla religionssystemet på sin tid. Om det skrymtaktiga system för gudsdyrkan som fariséerna tillämpade sade han: ”Ingen syr en lapp av okrympt tyg på en gammal ytterklädnad; dess fulla kraft skulle ju dra den ifrån ytterklädnaden, och hålet skulle bli värre.” (Matteus 9:16) Vad menade Jesus med detta? Att de sanna kristna inte skulle anpassa sig efter onda och utslitna system som var färdiga att tas ur bruk. Han insåg att försök att lappa ett obrukbart system skulle vara fåfänga.

Samma sak gäller för det världssystem som har utsatt människosläktet för hundratals år av orättvisor, grymhet och förtryck. I Predikaren 1:15 förklaras det tydligt: ”Det som har gjorts krokigt kan inte göras rakt.” Nej, våra dagars världssystem kan inte göras rakt, trots de ädlaste försök. Varför inte det? Därför att, som det heter i 1 Johannes 5:19, ”hela världen befinner sig i den ondes [Satans, Djävulens] våld”. Jesus påpekade att denne är ”den här världens härskare”. (Johannes 12:31) Så länge som det här systemet verkar under Satans inflytande, kan ingen som helst lappning skänka bestående befrielse.

Detta betyder inte att de kristna är likgiltiga för världens problem eller ovilliga att vidta positiva åtgärder. De kristna är i själva verket tillsagda att vara fullt verksamma, inte med att protestera, utan i verket med att predika och lära ut de goda nyheterna om Guds kungarike, just det kungarikes regering som Jesus lärde sina efterföljare att be om. (Matteus 6:10; 24:14) Bibeln visar att Guds kungarike inte kommer att försöka rädda den här oförbätterliga världen. Det kommer att fullständigt göra slut på de ogudaktiga regeringar och samhällsordningar som nu förtrycker mänskligheten och kommer att ersätta dem med en ordning som kan införa sann rättvisa och rättfärdighet jorden runt. (Daniel 2:44) Under en sådan ordning kommer ingen att behöva marschera i protest, eftersom Jehova Gud, som ”mättar allt levandes önskan”, kommer att se till att alla våra behov fullständigt blir fyllda. — Psalm 145:16.

[Bildkälla på sidan 18]

Leslie’s: Strejk