Ge inte upp i fråga om att göra vad som är gott
”Låt oss inte ge upp i fråga om att göra vad som är gott, ty i rätt tid skall vi skörda, om vi inte tröttnar.” — GALATERNA 6:9.
1. Vilket uppdrag gav Jesus sina efterföljare?
VILKET gott verk utför inte de kristna som en del av sin tillbedjan! Det är inbegripet i följande tydliga befallning: ”Gå därför och gör lärjungar av människor av alla nationerna, döp dem ... och lär dem att hålla allt som jag har befallt er. Och se, jag är med er alla dagar intill avslutningen på tingens ordning.” (Matteus 28:19, 20) Det var Jesus Kristus själv som gav sina lärjungar i uppdrag att utföra detta världsomfattande undervisningsarbete.
2. a) Varför kan vi säga att arbetet med att göra lärjungar var ett viktigt och gott arbete? b) Vilka syften tjänar arbetet med att göra lärjungar?
2 Måste inte uppdraget att göra lärjungar ha varit synnerligen viktigt, eftersom det hörde till det sista Jesus sade till sina lärjungar, innan han for upp till himmelen? Jo, eftersom liv skulle räddas om man fullgjorde det. (1 Timoteus 4:16) Detta gör det till ett gott arbete. Genom predikandet får de som lyssnar till Rikets budskap sund biblisk undervisning, och det varnar också dem som är oemottagliga. (Lukas 10:10, 11) Precis som lydnaden för allt annat som Jesus lärde identifierar de sanna kristna, så gör också utförandet av detta arbete det. — Johannes 8:31.
3. a) Vilket gensvar gav Jesu lärjungar till hans eget exempel och hans egen befallning? b) Vilken inställning byggde Jesus upp hos sina lärjungar?
3 Som den store läraren var Jesus ett utmärkt föredöme för sina efterföljare. Han undervisade offentligt och gjorde lärjungar genom att predika ”de goda nyheterna om riket”. (Matteus 9:35) Likt honom gjorde de nya efterföljarna också lärjungar, eftersom en sann lärjunge är ”en som ansluter sig till och hjälper till med att sprida någon annans lärosatser”. Till en början var deras arbete med att göra lärjungar begränsat till judar och proselyter. Men utförde Jesu efterföljare, trots ogynnsamma reaktioner, hans befallning att gå ”ständigt” och ”utan uppehåll”? Ja, ända till år 36 v.t., då de första hedningarna blev troende, gick de ”till de förlorade fåren av Israels hus”. (Matteus 10:5, 6; Apostlagärningarna 5:42) Det sades att lärjungarna hade ”uppfyllt Jerusalem” med sin ”undervisning”. (Apostlagärningarna 5:28) De gav inte upp sitt goda arbete, upphörde inte med det. De fullgjorde det i stället troget.
”Åkern är världen”
4. Med vilken inställning ägnade Jesu efterföljare sig åt sitt utökade uppdrag?
4 Jesus visade att åkern skulle omfatta ”människor av alla nationerna”. (Matteus 28:19) I en liknelse om sådden av Rikets säd sade han: ”Åkern är världen.” (Matteus 13:38) De kristna skulle således vara Rikets ”vittnen” om honom överallt. De skulle återigen gå ”ständigt”, och denna gång ”till jordens mest avlägsna del”. (Apostlagärningarna 1:8) Aposteln Paulus var ”intensivt upptagen med ordet”, och vi kan vara övertygade om att andra kristna också var det. — Apostlagärningarna 18:5.
5. Hur visade Jesus att han förväntade att hans lärjungar skulle vara intensivt upptagna med att vittna ända till slutet av den nuvarande ordningen?
5 Jesus förväntade att de kristna skulle vara intensivt upptagna med att vittna ända fram till slutet av den nuvarande tingens ordning. Detta visas av det Jesus förutsade om den kristna tjänsten och det distrikt den skulle omfatta. Han sade: ”Dessa goda nyheter om riket skall bli predikade på hela den bebodda jorden till ett vittnesbörd för alla nationerna; och sedan skall slutet komma.” — Matteus 24:14.
6. Hur länge kommer det att predikas om Riket, och hur bör detta påverka vår inställning till predikandet?
6 När Jesus befallde sina lärjungar att predika om Riket och göra lärjungar jorden runt, visste han att ett sådant gott arbete en dag skulle komma att nå sin klimax, precis som det gjorde för den judiska åkern. Men det skulle fullgöra sitt syfte. Och ”sedan” skulle, som han sade, ”slutet komma”. Jehovas vittnen fortsätter således ända till slutet att med tillförsikt och glädje utföra det arbete som de har fått. Detta hjälper dem nu att fortsätta med arbetet ända tills det är färdigt.
Hur arbetet skall utföras
7. Vilket tema kännetecknade Jesu och hans lärjungars tjänst?
7 Jesus lärde sina första lärjungar hur de skulle utföra sin offentliga tjänst. De gav nitiskt gensvar till hans befallning att ”gå”. När Jesus övade dem för deras arbete med att vittna, sade han: ”Medan ni går, predika och säg: ’Himmelriket har kommit nära.’” (Matteus 10:7) Detta gav deras budskap samma tema om Riket som hade kännetecknat hans tjänst. Det skulle vara goda nyheter för människor med ärligt hjärta. Slutade Jesus, när hans efterföljare väl hade börjat sitt arbete? Nej, verkligen inte, för ”när Jesus nu var färdig med att ge anvisningar åt sina tolv lärjungar, gav han sig av därifrån för att undervisa och predika i deras städer”. — Matteus 11:1.
8. a) Var skulle Rikets förkunnare framföra sitt budskap, och hur? b) Varför är det passande att föra de goda nyheterna till en människas hem? c) Vad är fördelarna med att på lämpligt sätt hälsa på den man besöker?
8 Var skulle dessa Rikets förkunnare framföra sitt budskap, och hur skulle de börja? Jesus sade till dem: ”När ni kommer in i huset, så hälsa det.” (Matteus 10:12) Att man går till en persons hus med de goda nyheterna hedrar den besökte och ger honom tillfälle att bekanta sig med Rikets budskap i sin hemmiljö. De vanliga och accepterade hälsningsformaliteterna är inte bara ett artigt och hänsynsfullt sätt att börja ett samtal på, utan en glad och vänlig hälsning har också den fördelen att den kan förvandla ett objudet besök till ett välkommet. (Jämför Matteus 28:9; Lukas 1:28.) Det svar personen vid dörren ger och hans eller hennes tonfall säger också mycket om hans eller hennes inställning. Detta måste man veta innan man fortsätter, eftersom det gör det lättare att anpassa det man säger till den besöktes behov. — Jämför Apostlagärningarna 22:1, 2; 23:6.
9. Vad visar att inte alla skulle höra på Rikets budskap med uppskattning, och hur skulle lärjungarna reagera mot dem som inte var intresserade av det?
9 Jesus lät sina lärjungar veta att inte alla personer på ett distrikt skulle ge gynnsamt gensvar. Han sade: ”I vilken stad eller by ni än kommer in, så utforska vem i den som är förtjänt.” Om alla skulle ta emot Rikets budskap, skulle det inte finnas någon anledning att använda uttrycket ”utforska”. Hur skulle de reagera mot dem som inte visade något intresse för budskapet? ”Varhelst man inte tar emot er eller hör på era ord, där skall ni gå ut ur det huset eller den staden och skaka dammet av era fötter” och gå i frid och överlämna åt Jehova att döma om konsekvenserna. — Matteus 10:11, 14.
Situationen i våra dagar
10. Vad har sagts om Jehovas vittnens predikande om Riket?
10 Jehovas vittnen fullgör troget det kristna uppdraget och täcker jorden med Rikets budskap. Därför skrev A. P. Wisse, en journalist i Nederländerna, följande: ”De skiljer sig från andra människor. Denna skillnad beror delvis på deras nitiska evangeliserande. De betraktar inte den sanna kristendomen som en religion med katedraler eller med församlingsbor, som var och en har sin egen bestämda plats och vars religion inte kräver mycket mer av dem än att lyssna. Till alla som vill lyssna talar de med en frimodighet lik den Paulus hade.” En sådan nitälskan för tjänsten har verkligen välsignats av Jehova Gud.
11, 12. a) Vilka resultat har åstadkommits i tjänsten på senare år? b) Vad händer med tillgången på distrikt att predika på, allteftersom vi tillväxer i antal? c) Vilka frågor ställs?
11 Över 3.000.000 nitiska Rikets förkunnare arbetar nu i 210 länder. Vi ser en fin ökning av nya lärjungar — 1.246.204 har blivit döpta under de sju senaste åren. Det är uppenbart att Jehova välsignar flitig ansträngning. (Jesaja 60:8—10, 22, NW) Ja, i åtminstone 40 länder och öar finns det ett vittne på 300 invånare eller mindre, eller ett på omkring 100 hushåll! På vissa församlingars distrikt i sådana länder som Canada och Guadeloupe är förhållandet ett vittne på 45 eller 50 personer — endast omkring 15 hem eller mindre för varje förkunnare att besöka! Många av dessa distrikt gås igenom varje månad. Också i länder där det är fler invånare per förkunnare går vi igenom vissa stadsområden mycket ofta i vårt arbete med att vittna. I Söul i Sydkorea går man igenom vissa stadsdistrikt var femte dag! Allteftersom vi ökar i antal och allteftersom fler och fler vittnen börjar ägna sig åt pionjär- och hjälppionjärtjänst, kommer vi att besöka våra medmänniskors dörrar allt oftare. Skapar detta problem?
12 Det måste medges att det finns problem på sina håll, både för Jehovas vittnen och för dem som vi besöker. Och en bidragande orsak till problemen är den växande likgiltigheten hos människor i många länder. Upphör vi långsamt att utföra vårt goda arbete, allteftersom vi tillväxer i antal? Drar vi den slutsatsen att vårt arbete nästan är utfört och att vi redan har ”utforskat” alla som vill ge gensvar och bli lärjungar? Håller du själv på att bli trött eller kanske rentav frustrerad av att besöka samma opåverkbara människor? Vad kan vi göra för att bibehålla vår utmärkta verksamhetsnivå?
Att bevara en rätt inställning
13, 14. a) Hur bör vi betrakta den situation som blir följden av att man ofta arbetar på distrikten? b) Varför avskräcks vi inte av dem som är ”opåverkbara”? c) Hur kan vi följa apostlarnas exempel i fråga om att bemöta dem som förargas över våra besök?
13 Lösningen på problemet ligger i huvudsak i vår egen inställning som Jehovas vittnen. Låt oss för det första alltid se på den positiva sidan. Allteftersom vårt arbete håller på att nå sin klimax och antalet förkunnare ökar i förhållande till folkmängden, så måste situationen på många håll bli sådan att man går igenom distrikten oftare. Men är inte detta vad vi har bett om? (2 Tessalonikerna 3:1) Det vi nu ser bör få oss att glädjas, och det bör övertyga oss om att vi är i slutskedet av arbetet med att göra lärjungar! Riket predikas, precis som Jesus förutsade. Och också på platser där människor inte vill ”höra” på våra ”ord” blir de varnade genom vårt predikande om Riket. Kom ihåg att vi, förutom att vi gör lärjungar, också förkunnar de goda nyheterna ”till ett vittnesbörd”. — Matteus 10:14; 24:14.
14 Allteftersom slutet närmar sig kan man dessutom förvänta att ett växande antal kommer att visa ifrån sig Rikets budskap. Förutsägelserna är tydliga, och både Jesu och Paulus’ erfarenheter försäkrar oss om att det skulle finnas de som var ”opåverkbara” och vars hjärta var ”oemottagligt”. I den här tiden måste vi således se upp, så att vi inte blir opåverkbara eller inte ger något gensvar till vårt uppdrag. Också till dem som är opåverkbara måste vi gå ”om och om igen”. (Jesaja 6:9—11, NW; Matteus 13:14, 15; Ordspråksboken 10:21) Det är sant att det krävs mod att gå ofta till människor som blir förargade över våra besök. Men ingen distriktssituation bör någonsin säga till oss: ”Sluta upp att tala!” Likt apostlarna bör vi i stället be om dristighet att kunna ”fortsätta med att tala” — trots harm eller fientlighet — tills arbetet är utfört. — Apostlagärningarna 4:18—20, 24—31.
15. Vilken uppmuntran ges i Galaterna 6:9, och hur bör detta påverka vår syn på att besöka våra medmänniskor med de goda nyheterna?
15 Det finns egentligen bara två slags människor på alla våra distrikt — de som för ögonblicket är intresserade och de som inte är det. Vi måste därför fortsätta med arbetet att ”utforska” vilka ”som är förtjänta”. Att göra detta är bland de många förträffliga gärningar som vi som kristna måste utföra för att visa vår kärlek till Jehova och vår lojalitet mot honom. Låt oss därför inte ”ge upp i fråga om att göra vad som är gott, ty i rätt tid skall vi skörda, om vi inte tröttnar”. (Galaterna 6:9) Eftersom vi nu är så nära slutet av denna ordning, är detta inte en tid att ge upp eller att tröttna på att besöka våra medmänniskor med de goda nyheterna om Riket. Jehova har ännu inte sagt att arbetet är avslutat.
Varför vi måste ”fortsätta med att tala”
16. a) Bland annat vilka förhållanden kan förändra människors gensvar på ett distrikt? b) Kan du nämna några exempel från orten på förändringar i gensvar?
16 Vi kommer också att få hjälp att bevara en rätt inställning, om vi kommer ihåg att nitiskt predikande om Riket är ett sätt att visa lojalitet mot Jehova. Dessutom förändras distrikten hela tiden på olika sätt. Människor flyttar, eller också kan deras förhållanden förändras. De kanske inte var intresserade senaste gången vi besökte dem, men situationen kan ha förändrats genom att de har förlorat sitt arbete, någon anförvant har dött, det har inträffat någon viktig förändring i kampen mellan supermakterna eller de har drabbats av en allvarlig sjukdom — dessa eller andra förändringar kan betyda att de kommer att vara mottagliga nästa gång vi besöker dem. Andra, som har fått reda på att en vän eller kär anförvant har blivit ett Jehovas vittne, kanske nu önskar tala med oss för att ta reda på vad det är vi tror som har kunnat åstadkomma en sådan förändring hos deras vän eller släkting.
17. Hur reagerar somliga nu för Rikets budskap? Nämn några exempel från orten.
17 Kom också ihåg att de som har växt upp på senare år nu har familj, tar livet allvarligt och ställer frågor som endast Guds ord kan besvara. En ung mor inbjöd till exempel två vittnen till sitt hem och sade: ”Som liten flicka kunde jag aldrig förstå varför min mamma avvisade vittnena och sade till dem att hon inte var intresserad, när ni bara ville få tala om bibeln. Då bestämde jag mig för att när jag blev vuxen, hade gift mig och fått mitt eget hem, så skulle jag be Jehovas vittnen komma in och förklara bibeln för mig.”
18. Hur påverkar den föränderliga religiösa scenen det distrikt där vi predikar och undervisar?
18 I vissa länder har man lagt märke till att somliga människor, som under många år inte har velat tala med oss och som menat att de var ”frälsta”, nu ställer uppriktiga frågor. Varför det? En förändring har skett i deras religiösa tänkande. De säger att de är ganska besvikna och chockade på grund av de avslöjanden som gjorts om hur vissa framstående TV-evangelister, som de en gång litade på, levt omoraliskt, sysslat med politik och slösat med kyrkans pengar. Det kommer antagligen att hända mera sådant, allteftersom tillståndet inom det stora Babylon fortsätter att försämras fram till tiden för dess förintelse. — Uppenbarelseboken 18:1—8.
19, 20. Vad är det som visar att vi inte bör känna oss modfällda inför att gå tillbaka om och om igen till människor som avvisar budskapet?
19 Vi bör i vilket fall som helst inte bli modfällda, när flertalet människor är oemottagliga. När vi har gått därifrån, fortsätter de antagligen att tänka på oss. I Canada förklarade en kvinna som fick besök av två vittnen rätt bestämt att hon inte var intresserad. Senare började hon tänka på vad de hade sagt och önskade få tag på dem för att få svar på de frågor som väckts i hennes sinne. Hon satte sig i bilen och körde gata upp och gata ner i grannskapet och letade efter dem, men hon kunde inte hitta dem. Gav hon upp? Nej, hon stannade till vid en väns hus och frågade om de hade varit där. Det hade de inte, men vännen sade att det fanns ett vittne på hennes arbetsplats och att hon skulle sammanföra den intresserade kvinnan med det vittnet. Resultatet blev en rad besök i den intresserade personens hem, dit hon inbjöd vänner, grannar, släktingar och arbetskamrater. Ända upp till 15 personer har ibland varit närvarande, och sammanlagt har dessa personer skaffat sig omkring 430 böcker och biblar och 2.015 lösnummer.
20 Många människor uppskattar våra besök. I ett brev till ett av Sällskapet Vakttornets avdelningskontor skrev en kvinna: ”Tack för att ni har ingjutit en sådan hängivenhet i hjärtat hos era trosfränder. Tack för att ni kommer på besök ... och delar Herrens kärlek med andra. Denna enkla handling gör så hemskt mycket för andra. ... Och även om somliga kan vara elaka, andra likgiltiga och andra mottagliga, ... så gör det verkligen oerhört gott att ha någon som tittar in och påminner en om andliga ting. Jag tycker att det är bra att vi får tala med varandra om Herren.” I ett annat brev bad den besökte oss att ”inte ge upp hoppet om människor” hur de än behandlade oss. ”Så låt oss inte ge upp i fråga om att göra vad som är gott, ty i rätt tid skall vi skörda, om vi inte tröttnar.” (Galaterna 6:9) Detta verk har Jehovas godkännande och välsignelse, och genom att ta del i det bevisar vi vår kärlek till honom och till våra medmänniskor. (Matteus 22:37—39) Låt oss alltså föra verket till fullbordan. — Jämför Filipperna 1:6.
21. a) Var ligger antagligen en del av uppfordran med att gå om igen på distrikt som bearbetas ofta? b) Vad skall vi behandla i följande artikel?
21 Vi måste inse att det kanske inte alltid är människorna på distriktet som får det att verka svårt att gå igenom det ofta. Ibland är det vi själva. Har vi negativa tankar, när vi börjar på ett distrikt, och menar att vi känner alla som bor där och vet hur de kommer att reagera? Detta kan påverka vår inställning och antagligen också vårt tonfall och vårt ansiktsuttryck. Använder vi fortfarande samma metoder och uttryck som vi har använt i åratal? Nu, när distriktet förändras, kanske det som en gång hade framgång inte når andra som är ”förtjänta”. Vi kanske behöver en ny syn på vårt arbete och ett nytt sätt att utföra det på. Låt oss därför se vad vi kan göra, så att vi inte ”ger upp”, utan kan få ”skörda” ”i rätt tid”.
Kan du förklara?
◻ Varför bör vi inte ”ge upp” eller upphöra med att gå till våra medmänniskor med de goda nyheterna?
◻ Vem sade till oss att göra lärjungar på det sätt vi gör, och vad är grunddragen i den metoden?
◻ Vilken situation har utvecklats på många distrikt, och vad kommer att hjälpa oss att bevara den rätta inställningen till den situationen?
◻ Varför bör vi ”fortsätta med att tala” de goda nyheterna ”utan uppehåll”?
[Ruta på sidan 14]
VI KOMMER INTE ATT ”GE UPP” I FRÅGA OM ATT PREDIKA OM RIKET, OM VI KOMMER IHÅG:
◻ Vem som gav oss uppdraget och anvisningar om hur det skulle utföras
◻ Att Jehova har välsignat det som redan har gjorts utöver jorden
◻ Att bevara en rätt inställning, trots att det kan finnas ”opåverkbara” personer
◻ Att precis som apostlarna be om att kunna ”fortsätta med att tala”