I Jeremia 31:15 står det: ”Detta är vad Jehova har sagt: ’I Rama hörs en röst, veklagan och bitter gråt; Rakel gråter över sina söner. Hon har vägrat att låta trösta sig över sina söner, eftersom de inte längre är till.’”

Hur som helst är Jeremias uttalande om att Rakel gråter över sina söner profetiskt och uppfylldes flera hundra år senare när Jesus var liten. Kung Herodes befallde att alla pojkar upp till två års ålder i Betlehem skulle dödas. Man kan föreställa sig hur hjärtskärande det måste ha varit att höra mammorna gråta över sina döda söner. Det var som om ljudet av deras sorg kunde höras ända från Betlehem, söder om Jerusalem, till Rama som låg norr om staden. (Matt. 2:16–18)

Att Rakel ”gråter över sina söner” är alltså ett passande uttryck för att beskriva sorgen hos alla mammor i Israel och Juda som berövades sina barn, både på Jeremias och Jesus tid. Naturligtvis ska de som dog och hamnade i ”fiendens land” få vända tillbaka när de döda väcks till liv igen. (Jer. 31:16; 1 Kor. 15:26)