”Låt oss, också vi, lägga av varje tyngande börda”

”Jag är så ledsen och modfälld”, beklagade sig Mary. Med avseende på bördan av kristna förpliktelser tillade den här kristna kvinnan: ”Jag träffar vänner som blivit utbrända. Jag känner mig också trött och stressad. Var snälla och hjälp mig förstå varför.”

KÄNNER du dig också stressad och alltför trött för att i rimlig grad kunna ägna dig åt dina teokratiska förpliktelser? Förefaller den kristna tjänsten ibland vara en tung belastning, en outhärdlig börda? Eftersom vi hela tiden omges av negativa krafter som kan dämpa vår glädje, genomgår många trogna kristna perioder då de känner sig modfällda. Det är i sanning en uppfordran att vara en sann kristen i våra dagar. Somliga upplever därför emellanåt den kristna tjänsten som en tung belastning.

Ta reda på orsaken

Det framgår tydligt av bibeln att Jehova inte kräver det orimliga av oss. Aposteln Johannes sade att Guds ”bud inte [är] betungande”. (1 Johannes 5:3) Jesus sade något liknande till sina efterföljare: ”Ta på er mitt ok och bli mina lärjungar, för jag är mild till sinnes och anspråkslös i hjärtat, så skall ni finna vederkvickelse för era själar. Ty mitt ok är skonsamt och min börda är lätt.” (Matteus 11:29, 30) Helt visst önskar inte Jehova att vi skall känna oss överbelastade eller nedtyngda i vår tjänst för honom.

Vad kan då få en trogen kristen att börja betrakta sina kristna förpliktelser som en tung börda? Flera faktorer spelar troligen in. Lägg märke till aposteln Paulus’ ord: ”Låt oss, också vi, lägga av varje tyngande börda ... , och låt oss med uthållighet löpa det tävlingslopp som har förelagts oss.” (Hebréerna 12:1) Paulus’ ord visar att en kristen tidvis kan ta på sig onödiga bördor. Det behöver inte nödvändigtvis inbegripa allvarliga synder. Men en kristen kan göra felbedömningar som på ett kännbart sätt trasslar till hans liv och gör det svårt för honom att löpa det tävlingslopp som har förelagts oss.

En balanserad syn på materiella ting

Ta till exempel det här med förvärvsarbete. I många länder ger den ekonomiska situationen en kristen inte något annat val än att ta ett arbete med långa arbetsdagar. Men många gånger tar människor på sig arbete endast för att komma sig upp här i livet eller samla på sig lyxartiklar. Somliga kristna har genom att på nytt analysera sina verkliga behov ansett det vara förståndigt att ändra på sin arbetssituation. Så var det med Debbie och hennes man, som båda är Jehovas vittnen. Hon säger: ”Vår ekonomiska situation hade förändrats, och jag behövde inte längre arbeta heltid. Men det var svårt att sluta.” Snart började hon känna trycket av att ha för mycket att göra. Hon förklarar: ”Lördagen var den enda dag då jag kunde ta itu med hemmet. Många gånger kände jag helt enkelt inte för att gå ut i tjänsten. Jag mådde illa över detta, och mitt samvete oroade mig, men ändå älskade jag mitt arbete! Till slut måste jag se sanningen i vitögat. Det fanns bara en sak att göra. Jag sade upp mig.” Det skall medges att inte alla kan göra så stora förändringar, men genom att ingående granska sitt arbetsschema kan man avgöra om man behöver göra vissa förändringar.

Det kan finnas andra sätt att göra sig fri från onödiga bördor. Hur vore det att minska på nöjesresorna, sportaktiviteterna eller andra nöjen — även tiden man använder till att se på TV? Och även sedan man uppnått en önskvärd balans kan det krävas att man hela tiden gör vissa justeringar för att bevara en sådan balans.

Det är viktigt att vara resonlig

Resonlighet i sådana ting hjälper oss att anpassa oss allteftersom nya förhållanden uppstår. Därigenom kan vi bevara en positiv syn på vår tjänst. — Efesierna 5:15—17; Filipperna 4:5.

Känner du pressen att du måste göra lika mycket som andra i tjänsten för Gud? Även det kan bidra till oro och missräkning i livet. Medan andras goda föredöme helt visst kan sporra dig att göra mer, blir resonligheten till hjälp för dig att sätta upp realistiska mål som är anpassade till dina omständigheter och förmågor. I bibeln läser vi: ”Han må pröva sin egen gärning, och sedan skall han ha anledning till triumferande glädje med avseende på sig själv enbart och inte i jämförelse med den andre. Var och en skall nämligen bära sin egen ansvarsbörda.” — Galaterna 6:4, 5.

Lokala seder och traditioner kan också bidra till bördorna. Människorna på Jesu tid var uttröttade av att försöka följa de många människogjorda religiösa stadgarna och traditionerna. Jehovas tjänare har i vår tid gjorts fria från falska religiösa traditioner. (Jämför Johannes 8:32.) Likväl kan en kristen i onödan helt gå upp i lokala seder. Ibland är sådana tilldragelser som bröllop förbundna med ganska omständliga seder. Sederna behöver inte vara felaktiga, utan kan rentav vara både originella och intressanta. Men kristna har kanske inte tid eller ekonomiska möjligheter att ta del i allt detta, och att försöka göra det kan föra med sig ytterligare andra onödiga bördor.

Tänk på vad som hände när Jesus besökte en kvinna som hette Marta. I stället för att helt och fullt dra nytta av hans gudaktiga vishet ”var [Marta] fullt upptagen av många bestyr”. Hon var nedtyngd av många oväsentligheter. (Lukas 10:40) Men Jesus föreslog vänligt att hon kunde förenkla matbestyren, så att hon kunde få nytta av hans undervisning. (Lukas 10:41, 42) Detta belyser väl att gott omdöme och resonlighet kommer att hjälpa dig att uppnå tillbörlig balans i din kristna tjänst. — Jakob 3:17.

Det krävs gott omdöme även när man väljer vilka man skall umgås med. Ordspråksboken 27:3 varnar: ”Sten är tung, och sand är svår att bära, men tyngre än båda är förargelse genom en oförnuftig man.” Dina nära vänner kommer utan undantag att påverka ditt tänkesätt mycket. Om du ständigt umgås med sådana som är snara att finna fel och kritisera andra i församlingen, kan frön av missmod och ett negativt tänkesätt sås inom dig. (1 Korintierna 15:33) Om du märker att det här är ett problem för dig och du gör visa förändringar i fråga om vilka du umgås med, kan din börda bli lättare.

Var blygsam när du vandrar med din Gud

I Mika 6:8 (NW) finner vi denna tankeväckande fråga: ”Vad kräver Jehova i gengäld av dig annat än att du ... är blygsam, när du vandrar med din Gud?” Blygsamhet definieras som medvetenhet om ens egna begränsningar. De som inte inser sina egna begränsningar kan tynga ner sig själva med alltför många åtaganden. Det har hänt mogna kristna, även tillsyningsmän, vilket lett till att de blivit missmodiga, frustrerade och förlorat glädjen. Kenneth, en kristen äldste, medgav: ”Jag märkte hur jag blev alltmer deprimerad, och jag sade: ’Jag tänker inte låta det hända mig.’ Jag minskade därför på vissa av mina åtaganden och inriktade mig på det jag kunde göra.”

Även den ödmjuke profeten Mose hade svårt att inse sina egna begränsningar. Jetro, Mose svärfar, var därför tvungen att tala förstånd med honom när det gällde den orimliga hop med arbete han ensam försökte klara av. ”Vad är detta för angelägenheter som du sköter åt folket?” frågade Jetro. ”Det är inte bra, det sätt du går till väga på. Du kommer med visshet att slita ut dig, ... för de här angelägenheterna är en alltför stor börda för dig. Du förmår inte sköta dem ensam. ... Men du själv bör ur allt folket välja ut dugliga män ... ; och det skall ske att varje större rättssak skall de låta komma inför dig, men varje mindre rättssak kommer de själva att handha som domare. Gör det alltså lättare för dig, och de skall bära bördan med dig.” Mose började genast delegera en del av sina göromål till andra, vilket skänkte lättnad från det som höll på att bli en outhärdlig börda. — 2 Moseboken 18:13—26, NW.

Vid ett annat tillfälle sade Mose till Jehova: ”Jag förmår inte ensam bära hela detta folk, ty det blir mig för tungt.” Återigen var svaret att delegera. Om du känner dig nedtyngd av alltför många åtaganden, kan det vara lösningen även i din situation. — 4 Moseboken 11:14—17.

Jehova hjälper oss att bära bördan

Jesus sade att hans ok var skonsamt och hans börda lätt, men inte tyngdlös. Det ok Jesus inbjuder oss att ta på oss är inte ett lättjefullt ok. Det är ett ok som består i att man helt och fullt överlämnar sig åt Gud som en Jesu Kristi lärjunge. Att vara en sann kristen innebär därför att det i viss utsträckning läggs en börda eller press på en. (Matteus 16:24—26; 19:16—29; Lukas 13:24) Allteftersom förhållandena i världen försämras kommer påfrestningarna att tillta. Vi har emellertid anledning att vara positiva, eftersom Jesu inbjudan innebär att andra kan komma in under hans ok tillsammans med honom och att han skall bistå dem.a Så länge vi följer Kristi vägledning, kommer vi således att kunna bemästra vår börda, eftersom han hjälper oss.

Gud bryr sig om dem som älskar honom, och han skyddar deras hjärtan och tankeförmågor som i bön kastar sin börda på honom. (Psalm 55:23; Filipperna 4:6, 7; 1 Petrus 5:6, 7) ”Välsignad vare Jehova, som dagligen bär bördan åt oss, den sanne Guden, vår räddnings Gud”, sade psalmisten. (Psalm 68:20, NW) Ja, var förvissad om att Gud dagligen bär bördan åt dig, om du lägger av varje tyngande börda och med uthållighet löper det tävlingslopp som har förelagts dig.

[Fotnot]

[Bild på sidan 24]

Förståndiga äldste är villiga att delegera en del uppgifter och låta andra ha del i att bära deras börda