FÖRRÅDSHUS

Ett utrymme eller en byggnad för lagring av livsmedel, till exempel vin och olja, och även dyrbara stenar och metaller samt andra varor. Tröskad säd lagrades i spannmålsmagasin eller sädesmagasin. I forna tider fanns det många lador, torn och andra förrådsutrymmen (1Kr 27:25; 2Kr 32:27, 28; Joel 1:17; Hag 2:19), och vissa städer användes huvudsakligen som förrådscentraler (2Mo 1:11).

I förbindelse med helgedomen behövdes det förrådshus för att förvara tiondet och de övriga bidragen från åkrarna, fruktträdgårdarna och vingårdarna som israeliterna gav till leviterna. (Mal 3:10) Några av leviterna fick ansvaret för förråden, och de delade ut bidragen åt sina bröder. (1Kr 26:15, 17; Neh 12:44; 13:12, 13)

I det gamla Egypten hade man olika typer av spannmålsmagasin. En typ påminner om våra dagars silo. Högst upp fanns en lucka där man hällde i säden (efter att ha klättrat upp på en stege), och längst ner fanns små skjutdörrar där säden kunde tas ut. I Mellanöstern har man också sedan länge använt underjordiska spannmålsmagasin, vilka man tydligen föredrar i glest befolkade områden, eftersom de är dolda för rövare.

Bildspråk. När Jesus Kristus uppmanade sina lärjungar att inte vara bekymrade för det materiella, utan att vara nöjda med sitt ”bröd för denna dag”, påminde han dem om att Gud ger fåglarna mat, trots att de inte samlar in något i förrådshus eller skafferier. (Mt 6:11, 25, 26; Lu 12:22, 24) För att visa att livet inte beror på det man äger berättade Jesus en liknelse om en rik man som övervägde att bygga större förrådshus för att få plats med allt han ägde. Han dog emellertid, så hans rikedomar var inte till någon nytta för honom. (Lu 12:13–21)

I Ordspråksboken ges följande råd om vad vi bör göra i stället för att lita till jordiska ägodelar och samla ett stort förråd av dem: ”Ära Jehova med dina värdefulla ting. ... Då skall dina förrådshus fyllas i överflöd.” (Ord 3:9, 10) Israeliterna fick erfara att detta är sant; de blev rikligt välsignade när de lydigt tjänade Jehova och förde in hela tiondet till helgedomen. (5Mo 28:1, 8; 1Ku 4:20; 2Kr 31:4–10; Mal 3:10) I Psalm 144:13–15 syftar David på sådana materiella välsignelser som är en följd av lydnad. Efter att ha befriat David och hans folk och gett dem seger över deras fiender skulle Jehova välsigna dem genom att bland annat fylla deras förråd med varor och ge dem materiellt välstånd. För att visa att Jehova var den sanna källan till deras välstånd och lycka avslutar David denna psalm med orden: ”Lyckligt är det folk vars Gud är Jehova!”

Johannes döparen varnade fariséerna och sadducéerna för den farliga situation de befann sig i; sådana som verkligen ångrade sig liknade han vid vete som skulle samlas in, men dessa religiösa ledare liknade han vid agnar. Han sade till dem: ”Den som kommer efter mig ... skall ... samla in sitt vete i sädesmagasinet, men agnarna skall han bränna upp i en eld som inte kan släckas.” (Mt 3:7–12; Lu 3:16, 17) Jesus talade om en ”skörd” som var liktydig med ”en avslutning på en tingens ordning”, då änglar skulle verka som ”skördefolk” och samla ihop det symboliska ”ogräset” för att bränna upp det, medan de som utgjorde ”vetet” skulle samlas in i Guds ”sädesmagasin”, den återupprättade kristna församlingen, där de skulle få Guds godkännande och beskydd. (Mt 13:24–30, 36–43)

Jehova talar om sådant som han har satt gränser för med hjälp av naturkrafterna, naturlagarna, och även om sådant som han har i beredskap och håller tillbaka för ett särskilt syfte som om det fanns i ”förrådshus”. Det sägs till exempel att ”han samlar havets vattenmassor som med en fördämning, lägger de svallande vattnen i förrådshus”. (Ps 33:7) När det gäller andra naturfenomen som han ibland har använt mot sina fiender frågade han Job: ”Har du varit inne i snöns förrådshus? Har du sett haglets förrådshus – de förråd som jag har sparat till nödens tid, till kampens och krigets dag?” (Job 38:22, 23; jfr Jos 10:8–11; Dom 5:20, 21; Ps 105:32; 135:7.) Medernas och persernas härar under kung Cyrus fanns bland Jehovas vapen, ”vapnen för ... fördömelse”, som han tog fram ur sitt ”förrådshus” för att använda mot Babylon. (Jer 50:25, 26)