Kapitel 59

Vem är egentligen Jesus?

NÄR båten med Jesus och hans lärjungar lägger till i Betsaida, kommer människorna till honom med en blind man och ber honom att han skall röra vid mannen och bota honom. Jesus tar mannen vid handen och leder ut honom utanför byn, och efter att ha spottat på hans ögon frågar han: ”Ser du något?”

”Jag ser människor”, svarar mannen, ”för jag skymtar vad som tycks vara träd, men de går omkring.” Jesus lägger händerna på mannens ögon och återställer hans syn så att han ser tydligt. Jesus skickar sedan hem mannen och förmanar honom att inte gå in i staden.

Jesus och hans lärjungar går nu därifrån till byarna vid Caesarea Filippi, i nordligaste delen av Palestina. Det är en lång färd på omkring fem mil upp till det vackert belägna Caesarea Filippi, som ligger omkring 350 meter över havets nivå. Färden tar förmodligen ett par dagar.

Medan de är på väg, går Jesus bort ett stycke för att få be för sig själv. Det är bara omkring nio eller tio månader kvar till hans död, och han är orolig för sina lärjungar. Många har redan slutat upp att följa honom. Andra är tydligen förbryllade och besvikna därför att han avvisade människornas försök att göra honom till kung och därför att han inte, när hans fiender utmanade honom, gav dem ett tecken från himlen för att bevisa sin kungavärdighet. Vad har hans apostlar för uppfattning om vem han är? När apostlarna kommer bort till den plats där Jesus håller på att be, frågar han: ”Vem säger folkskarorna att jag är?”

”Några säger Johannes döparen”, svarar de, ”andra Elia, åter andra Jeremia eller en av profeterna.” Ja, folket tror att Jesus är en av dessa män som blivit uppväckt från de döda!

”Ni då, vem säger ni att jag är?” frågar Jesus.

Petrus svarar snabbt: ”Du är Kristus, den levande Gudens Son.”

Efter att ha uttryckt sitt gillande över Petrus’ svar säger Jesus: ”Jag säger dig: Du är Petrus, och på denna klippa skall jag bygga min församling, och Hades’ portar skall inte bli den övermäktiga.” Här tillkännager Jesus för första gången att han skall bygga en församling och att inte ens döden skall kunna hålla dess medlemmar fångna, sedan de avslutat sin trogna kurs på jorden. Därefter säger han till Petrus: ”Jag skall ge dig himlarnas kungarikes nycklar.”

Jesus visar alltså att Petrus skall få speciella privilegier. Nej, Petrus skall inte få den främsta platsen bland apostlarna, och inte heller skall han bli grundvalen för församlingen. Jesus själv är den klippa som hans församling skall byggas på. Men Petrus skall få tre nycklar med vilka han så att säga skall öppna möjlighetens dörr för olika grupper av människor att komma in i himlarnas kungarike.

Petrus skulle använda den första nyckeln vid pingsten år 33 v.t. för att visa ångerfulla judar vad de måste göra för att bli räddade. En kort tid därefter skulle han använda den andra nyckeln för att öppna en möjlighet för troende samarier att komma in i Guds kungarike. Längre fram, år 36 v.t., skulle han använda den tredje nyckeln för att öppna samma möjlighet för oomskurna hedningar, Cornelius och hans vänner.

Jesus fortsätter sitt samtal med apostlarna. Han gör dem besvikna genom att tala om sin död och de lidanden som han snart skall gå till mötes i Jerusalem. Petrus, som inte förstår att Jesus kommer att bli uppväckt till himmelskt liv, tar Jesus åt sidan och säger: ”Var barmhärtig mot dig själv, Herre; du skall inte alls få detta slut.” Jesus vänder ryggen till och svarar: ”Försvinn bakom mig, Satan! Du är för mig en sten att snava på, eftersom du inte tänker Guds tankar utan människors.”

Det finns tydligen andra förutom apostlarna som färdas tillsammans med Jesus, och därför kallar han nu till sig dem och förklarar att det inte kommer att bli lätt att vara hans efterföljare. ”Om någon vill följa mig”, säger han, ”må han då förneka sig själv och lyfta upp sin tortyrpåle och följa mig oavbrutet. Ty vemhelst som vill rädda sin själ skall mista den; men vemhelst som mister sin själ för min och de goda nyheternas skull skall rädda den.”

Ja, Jesu efterföljare måste vara modiga och självuppoffrande, om de skall visa sig värdiga hans ynnest. Han säger nämligen: ”Ty vemhelst som skäms för mig och mina ord i denna äktenskapsbrytande och syndiga generation, honom skall också Människosonen skämmas för när han kommer i sin Faders härlighet med de heliga änglarna.” Markus 8:22—38; Matteus 16:13—28; Lukas 9:18—27.

▪ Varför är Jesus orolig för sina lärjungar?

▪ Vilka uppfattningar har människorna om vem Jesus är?

▪ Vilka nycklar ges åt Petrus, och hur skall de användas?

▪ Vilken tillrättavisning får Petrus, och varför?