Kapitel 62

En lektion i ödmjukhet

SEDAN Jesus botat den demonbesatte pojken i trakten nära Caesarea Filippi, vill han återvända hem till Kapernaum. Men han vill vara ensam med sina lärjungar på färden, så att han kan fortsätta att förbereda dem på sin förestående död och deras förpliktelser efteråt. ”Människosonen skall överlämnas i människors händer”, förklarar han för dem, ”och de skall döda honom, men fastän han blir dödad, skall han uppstå tre dagar senare.”

Trots att Jesus hade talat om det här tidigare och tre av apostlarna själva fått bevittna hans förvandling eller förklaring, då hans ”bortgång” behandlades, är hans lärjungar fortfarande oförstående när saken kommer på tal. Även om ingen av dem försöker förneka att han kommer att bli dödad, som Petrus gjort tidigare, är de rädda för att ställa fler frågor om detta.

Så småningom kommer de fram till Kapernaum, som har varit en sorts bas för Jesu verksamhet. Det är också Petrus’ och en del andra apostlars hemstad. När de kommit in i staden, går de män som tar upp tempelskatten fram till Petrus. Kanske för att få Jesus indragen i någon dispyt om seder och bruk frågar de: ”Betalar inte er lärare de två drakmerna i [tempel]skatt?”

”Jo”, svarar Petrus.

Jesus, som kanske kommer in i huset strax efteråt, är medveten om vad som har hänt. Så innan Petrus ens hinner ta upp saken, frågar Jesus: ”Vad menar du, Simon? Av vilka uppbär jordens kungar tullar eller huvudskatt? Av sina söner eller av främlingarna?”

”Av främlingarna”, svarar Petrus.

”Sönerna är alltså faktiskt fria från skatter”, säger Jesus. Eftersom Jesu Fader är universums kung, den som tillbes i templet, finns det egentligen inte någon laglig förpliktelse för Guds Son att betala tempelskatt. ”Men för att vi inte skall ge dem orsak att snava och falla”, säger Jesus, ”så gå du till havet, kasta ut en krok och ta den första fisk som kommer upp, och när du öppnar munnen på den, skall du finna ett mynt, en statär [fyra drakmer]. Ta den och ge den åt dem för mig och dig.”

När lärjungarna kommer tillsammans efter sin återkomst till Kapernaum, kanske i Petrus’ hem, frågar de: ”Vem är i själva verket störst i himlarnas kungarike?” Jesus vet vad det är som får dem att ställa denna fråga, eftersom han är medveten om vad de talade om när de gick bakom honom på vägen från Caesarea Filippi. Han frågar därför: ”Vad höll ni på att diskutera om på vägen?” Lärjungarna blir generade och tiger, för de har diskuterat med varandra om vem som är störst.

Verkar det inte otroligt att lärjungarna, efter nära tre års undervisning av Jesus, diskuterade om något sådant? Det visar bara vilket starkt inflytande den mänskliga ofullkomligheten utövar, liksom också den religiösa bakgrunden. Den judiska religionen som lärjungarna hade fostrats i betonade människors samhällsställning eller rang i alla livets skiften. Dessutom kanske Petrus, på grund av Jesu löfte att ge honom vissa ”nycklar” till himlarnas kungarike, kände sig överlägsen de andra. Jakob och Johannes kan ha haft liknande tankar på grund av att de fått förmånen att bevittna Jesu förvandling eller förklaring.

Hur det nu än förhåller sig med den saken, tar Jesus fram ett levande exempel för att försöka rätta till deras tänkesätt. Han kallar till sig ett barn, ställer det mitt ibland dem, lägger armarna om det och säger: ”Ifall ni inte vänder om och blir som små barn, skall ni inte alls komma in i himlarnas kungarike. Alltså: var och en som kommer att ödmjuka sig likt detta lilla barn, denne är den störste i himlarnas kungarike; och vemhelst som tar emot ett sådant litet barn på grundval av mitt namn, han tar också emot mig.”

Vilket fantastiskt sätt att tillrättavisa lärjungarna! Jesus blir inte arg på dem och kallar dem stolta, giriga eller ärelystna. Nej, han belyser i stället sin undervisning genom exemplet med små barn, som vanligtvis är blygsamma och fria från ärelystnad och som inte har en tanke på någon inbördes rangordning. På detta sätt vill Jesus visa att hans lärjungar behöver uppodla dessa egenskaper som kännetecknar ödmjuka barn. Jesus slutar med att säga: ”Den som uppför sig såsom en av de mindre bland er alla, denne är det som är stor.” Matteus 17:22—27; 18:1—5; Markus 9:30—37; Lukas 9:43—48.

▪ Vilken undervisning upprepar Jesus när de är på väg tillbaka till Kapernaum, och hur blir den mottagen?

▪ Varför är Jesus inte förpliktad att betala tempelskatten, men varför betalar han den ändå?

▪ Vad kan ha bidragit till lärjungarnas diskussion, och hur tillrättavisar Jesus dem?