Jesu liv och tjänst

Jesus undervisar om skilsmässa och om kärleken till barn

JESUS och hans lärjungar är på väg till Jerusalem för att fira den judiska påsken år 33 v.t. De tar sig över floden Jordan och tar vägen genom Pereen. Jesus hade varit i Pereen några veckor tidigare, men då var han tvungen att ge sig av ner till Judeen, eftersom hans vän Lasarus var sjuk. När han var i Pereen den gången, talade han med fariséerna om skilsmässa, och nu tar de upp ämnet på nytt.

Bland fariséerna finns olika meningsriktningar när det gäller skilsmässa. Mose har sagt att en man kan skiljas från sin hustru om han ”har funnit något anstötligt hos henne”. Somliga menar att detta enbart har avseende på ett okyskt uppförande, medan andra anser att uttrycket ”något anstötligt” kan inbegripa de obetydligaste förseelser. I avsikt att pröva Jesus frågar därför fariséerna honom: ”Har en man lov att skilja sig från sin hustru på vilken grund som helst?” De är övertygade om att vad Jesus än säger så kommer han att komma i konflikt med fariséerna, som är av en annan uppfattning.

Jesus besvarar frågan på ett mästerligt sätt. Han åberopar inte någon mänsklig uppfattning, utan hänvisar till det ursprungliga syftet med äktenskapet. ”Har ni inte läst”, säger han, ”att han som skapade dem från början gjorde dem till man och kvinna och sade: ’Fördenskull skall en man överge sin far och sin mor och skall hålla sig till sin hustru, och de två skall vara ett kött’? Så är de då inte längre två, utan ett kött. Därför: vad Gud har fogat samman, det må ingen människa skilja åt.”

Jesus visar att Guds ursprungliga uppsåt var att makarna inte skulle skiljas, utan hålla ihop. Om det förhåller sig så, svarar fariséerna, ”varför har då Mose föreskrivit att man kan ge henne ett skilsmässointyg och skilja henne från sig?”

”Med hänsyn till er hårdhjärtenhet gjorde Mose den eftergiften för er att ni kan skilja er från era hustrur”, svarar Jesus, ”men från början har det inte varit på det sättet.” Nej, när Gud upprättade de sanna normerna för äktenskapet i Edens lustgård, vidtog han inga föranstaltningar för skilsmässa.

Jesus säger vidare till fariséerna: ”Jag säger er att vemhelst som skiljer sig från sin hustru, utom på grund av otukt [grekiska: por·neí·a], och gifter sig med en annan begår äktenskapsbrott.” Han visar därigenom att por·neí·a, vilket är detsamma som grov sexuell omoraliskhet, är den enda skilsmässoanledning som Gud godkänner.

När lärjungarna inser att äktenskapet skall vara en bestående förening och att det finns bara en enda orsak till skilsmässa, känner de sig föranlåtna att säga: ”Om mannens ställning i förhållande till hustrun är sådan, då är det inte rådligt att gifta sig.” Det råder inget tvivel om att den som överväger att gifta sig allvarligt bör begrunda äktenskapets varaktiga natur!

Jesus fortsätter nu att tala om det ogifta ståndet. Han förklarar att somliga pojkar föds till eunucker och inte kan fullgöra äktenskapets förpliktelser därför att de inte utvecklas normalt i sexuellt avseende. Andra har gjorts till eunucker av människor, blivit grymt stympade i sexuellt avseende. Somliga, slutligen, har gjort sig själva till eunucker genom att undertrycka sin längtan efter äktenskap och sexuellt umgänge för att mera helt och fullt kunna ägna sig åt ting som har med himmelriket att göra. ”Den som kan ge rum åt det [det ogifta ståndet], han må ge rum åt det”, säger Jesus till sist.

Människorna börjar nu komma till Jesus med sina små barn. Lärjungarna förebrår emellertid barnen och försöker mota bort dem, utan tvivel därför att de vill bespara Jesus onödiga bekymmer. Men Jesus säger: ”Låt de små barnen komma till mig; sök inte hejda dem, för Guds rike hör sådana till. I sanning säger jag er: Vemhelst som inte tar emot Guds rike likt ett litet barn skall alls inte komma in i det.”

Vilka fina lärdomar Jesus ger oss vid detta tillfälle! För att kunna ta emot Guds rike måste vi efterlikna den ödmjukhet och läraktighet som kännetecknar små barn. Men Jesu exempel visar också hur viktigt det är, i synnerhet för föräldrar, att tillbringa tid tillsammans med barnen. Jesus visar sedan sin kärlek till dessa små genom att ta dem i sin famn och välsigna dem. Matteus 19:1—15; 5 Moseboken 24:1, NW; Lukas 16:18; Markus 10:1—16; Lukas 18:15—17.

◆ Vilka olika uppfattningar har fariséerna när det gäller skilsmässa, och hur försöker de därför pröva Jesus?

◆ Hur reagerar Jesus när fariséerna försöker snärja honom, och vad anger han som den enda giltiga orsaken till skilsmässa?

◆ Varför säger Jesu lärjungar att det inte är tillrådligt att gifta sig, och vilken rekommendation ger Jesus?

◆ Vad lär oss Jesus genom sitt sätt att behandla små barn?