Vilken är den enda bibliska skilsmässoorsaken för kristna?

Jesus Kristus sade i sin bergspredikan: ”För övrigt sades det: ’Vemhelst som skiljer sig från sin hustru skall ge henne ett skilsmässointyg.’ Men jag säger er att var och en som skiljer sig från sin hustru av något annat skäl än otukt, han utsätter henne för att begå äktenskapsbrott, och vemhelst som gifter sig med en frånskild kvinna begår äktenskapsbrott.” (Mt 5:31, 32) Och efter att ha förklarat för några fariséer att den möjlighet till skilsmässa som gavs i den mosaiska lagen inte var den norm som hade gällt ”från början” sade Jesus: ”Jag säger er att vemhelst som skiljer sig från sin hustru av något annat skäl än otukt och gifter sig med en annan, han begår äktenskapsbrott.” (Mt 19:8, 9) Som det framgår av artikeln OTUKT är ordet ”otukt” en återgivning av det grekiska ordet porneia, vilket omfattar alla former av otillåtet sexuellt umgänge utanför ett bibelenligt äktenskap. Jesu ord i Matteus 5:32 och 19:9 betyder därför att den enda giltiga orsaken till skilsmässa är att någon av makarna gör sig skyldig till porneia. En Kristi efterföljare kan använda sig av denna möjlighet till skilsmässa om han eller hon önskar det, och en sådan skilsmässa gör det möjligt för honom eller henne att gifta om sig med en annan kristen. (1Kor 7:39)

En gift person som har sexuellt umgänge med en person av samma kön gör sig skyldig till handlingar som i Bibeln betecknas som orena och motbjudande. De som handlar så utan att ångra sig skall inte ärva Guds kungarike. Tidelag (könsumgänge mellan människa och djur) fördöms naturligtvis också i Bibeln. (3Mo 18:22, 23; Rom 1:24–27; 1Kor 6:9, 10) Alla dessa grovt orena handlingar innefattas i begreppet porneia. Under den mosaiska lagen bestraffades homosexuella handlingar och tidelag med döden, vilket innebar att den oskyldiga parten blev fri att gifta om sig när straffet hade verkställts. (3Mo 20:13, 15, 16)

Jesus Kristus sade att ”var och en som håller i med att se på en kvinna, så att han grips av begär till henne, redan har begått äktenskapsbrott med henne i sitt hjärta”. (Mt 5:28) Han menade emellertid inte att något som fanns i hjärtat men som inte omsattes i handling kunde utgöra en grund för skilsmässa. Hans uttalande visar bara att man bör hålla sitt hjärta rent och inte ägna sig åt orätta tankar och önskningar. (Flp 4:8; Jak 1:14, 15)

Judarnas rabbinska lag betonade att gifta personer var förpliktade att ha sexuellt umgänge med varandra, och den gav en man rätt att skilja sig från sin hustru om hon var ofruktsam. Bibeln ger emellertid inte de kristna rätten att skilja sig av ett sådant skäl. Många års ofruktsamhet fick inte Abraham att skilja sig från Sara, Isak att skilja sig från Rebecka, Jakob att skilja sig från Rakel eller prästen Sakarja att skilja sig från Elisabet. (1Mo 11:30; 17:17; 25:19–26; 29:31; 30:1, 2, 22–25; Lu 1:5–7, 18, 24, 57)

Det sägs ingenting i Bibeln som skulle ge en kristen rätt till skilsmässa för att hans eller hennes äktenskapspartner är oförmögen till sexuellt umgänge, har blivit psykiskt sjuk eller drabbats av en obotlig eller motbjudande sjukdom. Den kristna kärleken skulle i ett sådant fall få honom eller henne att visa förståelse i stället för att söka skilsmässa. (Ef 5:28–31) Bibeln ger inte heller en kristen rätt till skilsmässa på grund av att äktenskapspartnern inte har samma religion. Den visar tvärtom att en kristen genom att fortsätta att leva tillsammans med sin icke troende äktenskapspartner kan vinna honom eller henne för den sanna tron. (1Kor 7:12–16; 1Pe 3:1–7)

I sin bergspredikan sade Jesus: ”Var och en som skiljer sig från sin hustru av något annat skäl än otukt, han utsätter henne för att begå äktenskapsbrott, och vemhelst som gifter sig med en frånskild kvinna begår äktenskapsbrott.” (Mt 5:32) Med dessa ord visade han att om en man skiljer sig från sin hustru av något annat skäl än ”otukt” (porneia), utsätter han henne för faran att begå äktenskapsbrott i framtiden. Hon är nämligen inte skild av ett skäl som är giltigt enligt Bibeln och är därför inte fri att gifta om sig och ha sexuellt umgänge med en annan man. När Jesus sade att ”vemhelst som gifter sig med en frånskild kvinna begår äktenskapsbrott”, avsåg han en kvinna som var skild ”av något annat skäl än otukt” (porneia). En sådan kvinna kunde kanske vara skild i juridisk bemärkelse, men inte i biblisk bemärkelse.

Jesu ord enligt Markus och Lukas måste emellertid förstås i ljuset av det mer utförliga uttalande som Matteus nedtecknade. Matteus tar med orden ”av något annat skäl än otukt” (Mt 19:9; se också Mt 5:32), vilket visar att det som Jesus sade enligt Markus och Lukas bara gäller om skilsmässan tas ut av något annat skäl än att äktenskapspartnern har gjort sig skyldig till ”otukt” (porneia).