Ungdomar frågar:
Varför skulle jag offra mig för andra?
”VEMS intressen sätter du främst i livet?” En av Vakna!:s medarbetare ställde den frågan till några ungdomar i gatuvimlet. ”Mina egna”, svarade Mike. ”Jag kommer först, sist och alltid.” Sjuttonåriga Susie sade: ”Om jag måste välja mellan vad som är bäst för mig och bäst för min familj, är det alltid jag i första hand.”
Sorgligt nog är detta en vanlig inställning. Boken The Postponed Generation (En generation som blivit inställd) berättar om en undersökning bland 1.125 studenter utförd av två sociologer som försökte få svar på om ungdomarna i första hand brydde sig om sig själva eller samhället. Svaret var att omkring 80 procent ”skötte sina egna angelägenheter utan hänsyn till samhället eller känsla av samhällsansvar”.
Det är då inte förvånande att så få vill offra sig för andra eller besvära sig för någon annan än sig själv. Sådana böcker som The Art of Selfishness (Konsten att vara självisk) och Looking Out for Number One (Hur man själv blir den främste) blir bästsäljare och tjänar som konstruktionsritningar för att utveckla ett själviskt beteende. I dag uppfyller människorna bibelns profetia att människor skulle vara ”egenkära”. — 2 Timoteus 3:1, 2.
Men vilket gensvar ger du till andra människors behov? Om du exempelvis just skall slå dig ner och se på ett TV-program som du tycker om och din mamma eller pappa ber dig gå ett ärende till affären, blir du då arg eller irriterad? Ryggar du för tanken att du skall hjälpa till med hushållsarbetet eller dela rum eller kläder med dina syskon eller bara att göra någon en tjänst när det inte passar dig? Då är det hög tid för dig att vidta förändringar. Varför det? Och ännu viktigare: Hur då?
Själviskhetens ursprung
Guds lag för hans folk är: ”Du skall älska din nästa som dig själv.” (Matteus 22:39) Detta betyder att vi är skyldiga att vara omtänksamma, osjälviska och vakna för andras behov. Men vi lever inte alltid upp till detta lysande ideal, och bibeln hjälper oss att förstå varför. I Första Moseboken 8:21 (NW) läser vi: ”Benägenheten hos människans hjärta är usel alltifrån hennes ungdom.”
Vår stamfader Adam brydde sig föga om hur hans upproriska handling skulle påverka andra. Vi blir därför inte förvånade över att vi som härstammar från honom är födda med själviska drag. (Jämför Psalm 51:7.) Detta visar sig mycket tidigt i livet. Tidskriften Parents konstaterar: ”Alla småbarn är egocentriker. ... De är intresserade av dig bara när du gör något för dem.” Om de förblir ohämmade, kommer själviskheten att bli ett permanent karaktärsdrag.
En annan egenskap som hindrar oss från att offra oss för andra är lättja. (Ordspråksboken 21:25) När lättjan regerar, hittar man på alla möjliga och omöjliga ursäkter för att slippa göra saker och ting. I Ordspråksboken 22:13 heter det: ”Den late säger: ’Ett lejon är på gatan, därute på torget kunde jag bli dräpt.’”
Vad det innebär att hjälpa andra
Liknelsen om den barmhärtige eller hjälpsamme samariten, som står i Lukas 10:29—37, visar att det innebär verklig självuppoffring att hjälpa andra. Som svar på frågan: ”Vem är egentligen min nästa?” berättade Jesus om en judisk man som blev slagen av rövare och lämnad att dö. Trots de rasfördomar som fanns mellan judar och samariter kände en samaritisk man sig manad att uppoffra sig för brottsoffret. Han skötte om mannens sår, varvid han använde vin och olja ur sitt eget förråd. Sedan lyfte han försiktigt upp mannen på sitt eget lastdjur och tog honom med till en gästgivargård. Han betalade gästgivaren en summa som motsvarade två dagslöner och lovade att betala ytterligare utgifter om det behövdes.
Denna gripande liknelse fångar kärnpunkten i vad som menas med att uppoffra sig för andra: Att ta initiativ, göra sig själv till andras nästa. Man måste vara villig att avsätta tid, energi och pengar. Låt oss se på några sådana situationer.
Uppoffra dig för din familj
De som står dig närmast är medlemmarna av din familj — föräldrar och syskon. Men du kanske tycker att dina närmaste bör förstå att du är upptagen och därför inte ställa stora krav på dig. Bibeln förmanar oss emellertid: ”Var gästfria mot varandra utan att knota.” (1 Petrus 4:9) Försök att inte se eventuella olägenheter som irritationsmoment, utan i stället som tillfällen att stärka familjebanden.
Eddie berättar: ”Mammas arbetsschema gjorde henne ofta helt slut. Men jag glömmer aldrig hennes ansiktsuttryck, när hon öppnade dörren och upptäckte att jag hade diskat, torkat golven och dukat till middagen. Visst skulle jag ha velat spela boll i stället, men genom att jag uppoffrade mig skapades en bättre samhörighet i familjen.” Kan du tänka dig några uppoffringar du kan göra för dina familjemedlemmar?
Var en god nästa för dina kristna vänner
Aposteln Paulus sade: ”Låt oss därför, så länge vi har gynnsam tid till det, göra vad som är gott mot alla, men särskilt mot dem som är besläktade med oss i tron.” (Galaterna 6:10) Du får stor glädje av att ge av dig själv för andra kristna. — Apostlagärningarna 20:35.
Chris, som är 16 år, är ett Jehovas vittne. Han tycker om att gå ärenden för en äldre syster i församlingen. En dag ringde hon för att få hjälp. Hissen i hennes hyreshus fungerade inte, och hon kunde inte ta sig upp till lägenheten fem trappor upp. När Chris kom sade han: ”Jag tar dig på ryggen och bär upp dig, om du tycker att det går.” Och de tog sig upp till femte våningen. Var det tröttsamt? Ja, det var det nog. Men Chris belönades inte bara med den äldre vännens tacksamhet, utan också med vetskapen att hans handling behagade Gud.
Man behöver dock inte vänta tills det inträffar sådana här dramatiska situationer innan man visar omsorg om andra. Före och efter de kristna mötena är det exempelvis en tendens bland ungdomar att samlas i klungor som stänger ute de äldre. Detta är något som är helt emot bibelns råd att vi skall ”visa hänsyn” mot de gamla. (3 Moseboken 19:32, NW) Ett vänligt ”hej” eller utbyte av några ord är många gånger allt vad som behövs för att glädja en äldre person. ”Men jag har så svårt för att tala med äldre”, invänder du kanske. ”Vi har så lite gemensamt.”
Doug tjänar som äldste i den kristna församlingen, och han kommer ihåg: ”När jag var 19 år var mina bästa vänner gamla nog att vara mina föräldrar eller far- och morföräldrar. De bidrog i högsta grad till att jag växte andligen.” Gör därför den ansträngningen att bli vän med några av de äldre, kanske redan vid nästa möte i församlingen! Du kommer nästan alltid att finna att ni har mer gemensamt än vad du trodde. Och liksom Doug kommer du att finna att du kan lära av deras värdefulla livserfarenhet.
Hjälp ”dem som är utanför”
I Kolosserna 4:5 säger aposteln Paulus: ”Fortsätt att vandra i vishet gentemot dem som är utanför, i det att ni köper den lägliga tiden åt er.” Jehovas vittnen visar omsorg om andra genom att predika bibelns budskap. (Matteus 24:14) Ungdomar som tar sina förpliktelser mot Gud på allvar känner sig motiverade att ha så stor del som möjligt i detta arbete.
”Jag ger ut mig själv i predikoarbetet därför att jag älskar Jehova”, säger Tamitha. Fastän hon bara är 11 år använder hon många timmar varje månad i evangeliserande arbete. ”Tjänsten ger mig också möjlighet att visa att jag älskar min nästa.” I stället för att söka högt betalda arbeten har tusentals kristna ungdomar valt som sin levnadsbana att tjäna andra som heltidsförkunnare, och de har då deltidsarbete för att försörja sig. Andra har gått ut som missionärer eller arbetar vid Sällskapet Vakttornets olika avdelningskontor.
Att ge ut ger vinning
”Människan behöver andra människor för att må bra”, skriver tidskriften American Health. Forskare gör gällande att personer som uppoffrar sig för andra får bättre hälsa. Jesus Kristus pekade emellertid på ytterligare en välsignelse: ”Ta för vana att ge, och man skall ge åt er.” (Lukas 6:38) Den givmilde vinner andras tillgivenhet och blir själv föremål för givmildhet. — Jämför Ordspråksboken 11:25.
Ta för vana att ge, uppoffra dig för andra. Varje gång din själviskhet gör sig gällande bör du komma ihåg att Guds ord säger: ”Var och en må fortsätta att söka den andres fördel i stället för sin egen.” (1 Korintierna 10:24) Genom att handla så vinner du inte endast andras vänskap, utan också den högste Gudens godkännande.
[Bild på sidan 18]
Genom att uppoffra sig för andra vinner man stor glädje