Lever vi verkligen i ”de sista dagarna”?

DU SITTER i fören på en kanot och ser hur strömmen blir allt stridare. Stora stenblock tornar upp sig framför dig i kaskader av skummande vatten. Du försöker parera med paddeln för att inte törna emot dem. Din kamrat som sitter bakom dig försöker hjälpa till att styra, men han har ingen sjövana och vet inte hur han skall göra. Det värsta är att ni inte har någon karta, så ni vet inte om forsen skall sluta i lugnvatten eller i ett vattenfall.

Ett ganska skrämmande scenario, eller hur? Men tänk dig i stället att du har en erfaren person med dig, en som känner till varenda krök och varenda klippa i floden. Han visste redan från början att forsarna finns där, han vet vad som kommer sedan, och han vet hur han skall ta sig igenom den svåra passagen. Skulle du inte känna dig mycket säkrare då?

Vi befinner oss faktiskt alla i en liknande situation. Vi har, utan egen förskyllan, kommit in i en svår period i mänsklighetens historia. De flesta har ingen aning om hur länge det kommer att vara på det här sättet, om förhållandena kommer att bli bättre eller vad de skall göra för att klara av situationen på bästa sätt. Men vi behöver inte känna oss maktlösa. Vår Skapare har gett oss en handbok till hjälp för oss — en som har förutsagt den här mörka perioden i historien, talar om hur den kommer att sluta och ger oss den vägledning som vi behöver för att ta oss igenom den. Den handboken är Bibeln. Dess författare, Jehova Gud, säger själv att han är vår ”store Undervisare” och försäkrar oss genom profeten Jesaja: ”Dina öron, de kommer att höra ett ord bakom dig säga: ’Detta är vägen. Vandra på den’, ifall ni skulle gå åt höger eller ifall ni skulle gå åt vänster.” (Jesaja 30:20, 21) Skulle du vilja ha sådan vägledning? Låt oss då se om Bibeln verkligen har förutsagt hur vår tid skulle gestalta sig.

Jesu lärjungar ställer en viktig fråga

Jesu lärjungar måste ha blivit bestörta. Jesus hade just talat om för dem, i ordalag som inte kunde missförstås, att Jerusalems imponerande tempelbyggnader skulle läggas i ruiner! En sådan förutsägelse var mycket förvånande. En liten stund senare, när de satt på Olivberget, vände sig därför fyra av lärjungarna till Jesus och frågade: ”När skall dessa ting inträffa, och vad skall vara tecknet på din närvaro och på avslutningen på tingens ordning?” (Matteus 24:3; Markus 13:1–4) Vare sig de insåg det eller inte, skulle Jesu svar komma att få en flerfaldig tillämpning.

Ödeläggandet av Jerusalems tempel och slutet på den judiska tingens ordning skulle inte inträffa vid samma tidpunkt som Kristi närvaro och avslutningen på hela den nuvarande världsordningen. I sitt utförliga svar behandlade emellertid Jesus på ett mästerligt sätt alla dessa aspekter av lärjungarnas fråga. Han talade om för dem hur förhållandena skulle vara före Jerusalems förstöring, och han talade också om för dem hur världen skulle se ut under hans närvaro, då han skulle härska som kung i himlen, strax innan han skulle göra slut på hela den nuvarande tingens ordning.

Jerusalems förstöring

Låt oss först se vad Jesus sade om Jerusalem och dess tempel. Över trettio år i förväg förutsade han att svåra vedermödor skulle drabba denna stad, som var en av de största i den dåtida världen. Lägg särskilt märke till den varning som han ger i Lukas 21:20, 21: ”När ni vidare får se Jerusalem vara omringat av lägrade härar, vet då att dess ödeläggande har närmat sig. Då må de som är i Judeen börja fly till bergen, och de som är mitt i Jerusalem bör dra ut, och de som är ute i bygderna bör inte gå in i det.” Om Jerusalem skulle bli omringat av lägrade härar, hur skulle då de som var ”mitt i” staden kunna ”dra ut”, som Jesus hade befallt? Jesus menade tydligen att en flyktväg på något sätt skulle öppnas för dem. Blev det så?

År 66 v.t. hade de romerska härarna under Cestius Gallus drivit tillbaka de judiska rebellstyrkorna till Jerusalem och inneslutit dem i staden. Romarna hade till och med gått till angrepp mot själva staden och nått ända fram till tempelmuren. Men när de hade kommit så långt gjorde Gallus något mycket märkligt. Han beordrade sina trupper att slå till reträtt! Segervissa judiska soldater satte efter de retirerande romarna och tillfogade sina fiender vissa förluster. På det sättet blev det möjligt att fly från Jerusalem, precis som Jesus hade förutsagt. Sanna kristna tog hans varning på allvar och drog ut ur Jerusalem. Det visade sig vara ett förståndigt beslut, för bara fyra år senare kom de romerska trupperna tillbaka under befäl av härföraren Titus. Den här gången fanns det ingen möjlighet att undkomma.

De romerska härarna omringade återigen Jerusalem och byggde ett belägringsverk av spetspålar runt staden. Jesus hade förutsagt beträffande Jerusalem: ”Dagar skall nämligen komma över dig, då dina fiender skall bygga ett belägringsverk av spetspålar omkring dig och skall innesluta dig och ansätta dig från alla håll.”a (Lukas 19:43) Det dröjde inte länge förrän Jerusalem hade fallit och dess praktfulla tempel hade förvandlats till en rykande ruinhög. Jesu ord uppfylldes in i minsta detalj!

Jesus hade emellertid inte bara talat om Jerusalems förstöring, utan om något långt större. Lärjungarna hade också frågat vad som skulle vara tecknet på hans närvaro. De förstod det inte då, men detta syftade på den tid då han skulle bli insatt som kung i himlen. Vad förutsade Jesus beträffande den tiden?

Krig under de sista dagarna

Om du läser Matteus, kapitel 24 och 25, Markus, kapitel 13, och Lukas, kapitel 21, finner du omisskännliga tecken på att Jesus talade om vår tid. Han förutsade att de sista dagarna skulle kännetecknas av krig — inte bara sådana ”krig och rykten om krig” som alltid har förekommit i människans historia, utan krig där ”nation skall resa sig mot nation och kungarike mot kungarike” — ja, stora internationella krig. — Matteus 24:6–8.

Tänk för ett ögonblick på hur krigsmetoderna har förändrats under det här seklet. Förr i tiden innebar krig vanligtvis att två fiendenationers härar drabbade samman på slagfältet och att soldaterna slogs med sablar eller besköt varandra — vilket var illa nog. Men år 1914 utbröt det som då kallades ”det stora kriget”. Den ena nationen efter den andra drogs in i stridigheterna i en väldig kedjereaktion — det första globala kriget, första världskriget. Automatvapen konstruerades för att kunna döda fler och fler människor på allt större avstånd. Maskingevär sprutade ut kulor med fruktansvärd effektivitet, senapsgas brände, plågade, invalidiserade och dödade tusentals soldater, och stridsvagnar rullade obarmhärtigt fram genom fiendens linjer med dånande kanoner. Flygplan och ubåtar började också blanda sig i striden — en försmak av vad som skulle komma.

Andra världskriget gjorde vad ingen hade trott var möjligt — det överträffade det första och dödade tiotals miljoner människor. Jättelika hangarfartyg, veritabla flytande städer, plöjde världshaven och skickade i väg stridsplan som lät död och förintelse regna ner från himlen över fientliga mål. Ubåtar torpederade och sänkte fiendenationers fartyg. Och slutligen fälldes två atombomber, som krävde tusentals människoliv vardera! Precis som Jesus förutsade har ”skräcksyner” kännetecknat denna krigiska tid. — Lukas 21:11.

Har krigen avtagit sedan andra världskriget? Knappast. Ibland har bokstavligt talat dussintals krig rasat under ett och samma år, även nu på 1990-talet, och dödssiffran uppgår till miljoner. Det har också skett en förändring när det gäller krigets offer. Förr var det huvudsakligen soldater som dog i krig, men i dag är de flesta krigsoffer — över 90 procent — civila.

Andra drag i tecknet

Krig är bara en del av det tecken som Jesus talade om. En annan sak som skulle utmärka de sista dagarna är ”hungersnöd”. (Matteus 24:7) Och så har det också blivit, paradoxalt nog. Trots att jorden producerar så mycket livsmedel att det gott och väl skulle räcka till alla människor, trots att jordbruksmetoderna är mer avancerade än någonsin tidigare och trots att det i dag finns möjligheter att snabbt och effektivt transportera livsmedel till alla delar av världen, är situationen den att omkring en femtedel av världens befolkning dagligen plågas av hunger.

Jesus förutsade också att ”farsoter” skulle förekomma ”på den ena orten efter den andra”. (Lukas 21:11) Också i det här avseendet är situationen paradoxal. Trots den moderna teknikens landvinningar, förbättrad läkarvård och vacciner som kan förhindra många vanliga sjukdomar har farsotsartade sjukdomar ökat i en omfattning som saknar motstycke i historien. Direkt efter första världskriget utbröt spanska sjukan, som krävde fler dödsoffer än själva kriget. Sjukdomen var så smittsam att i vissa städer, till exempel New York, kunde människor dömas till böter eller fängelse bara för att de råkade nysa! I dag har cancer och hjärtsjukdomar blivit veritabla farsoter, som utsläcker miljontals människoliv varje år. Många liv går också till spillo på grund av aids, en sjukdom som läkarvetenskapen ännu inte fått bukt med.

Medan Jesus talade om de sista dagarna i ett större perspektiv och huvudsakligen behandlade de historiska och politiska förhållandena, koncentrerade aposteln Paulus sig främst på sociala problem och människors attityder. Han sade bland annat: ”Det skall du veta, att i de sista dagarna skall kritiska tider som är svåra att komma till rätta med vara här. Ty människorna skall vara egenkära, ... illojala, utan naturlig tillgivenhet, ovilliga till någon som helst överenskommelse, ... utan självbehärskning, vildsinta, utan kärlek till det goda, förrädare, egensinniga, uppblåsta av högmod, älskare av sinnliga njutningar hellre än älskare av Gud.” — 2 Timoteus 3:1–5.

Tycker du att det låter bekant? Tänk nu på en aspekt av det sociala förfallet i dagens värld — sammanbrottet inom familjen. Flodvågen av upplösta äktenskap, misshandlade makar och barn och vanvårdade gamla visar verkligen att människor i våra dagar är ”utan naturlig tillgivenhet”, ”vildsinta”, ”förrädare” och ”utan kärlek till det goda”! Ja, sådana egenskaper har nått en epidemisk omfattning i våra dagar.

Är vår generation den förutsagda?

Men du kanske undrar: Har inte sådana problem alltid hemsökt mänskligheten? Hur kan vi veta att just vår generation är den som förutsägs i dessa gamla profetior? Låt oss undersöka tre kategorier av bevis som visar att Jesus talade om vår tid.

1) Även om profetian uppfylldes i mindre skala redan på den tiden i och med förstöringen av Jerusalem och dess tempel, råder det inget tvivel om att Jesu ord också pekade på en framtida uppfyllelse. Omkring trettio år efter Jerusalems förstöring gav Jesus den åldrige aposteln Johannes en syn som visade att de förutsagda förhållandena — krig, hungersnöd, farsoter och för tidig död — skulle inträffa i global skala i framtiden. Ja, dessa svårigheter skulle inte bara vara en lokal företeelse, utan skulle drabba ”jorden” i dess helhet. — Uppenbarelseboken 6:2–8.

2) Flera av dragen i Jesu tecken uppfylls nu i en sådan skala att det inte kan bli värre. Tror du, till exempel, att krigen kan bli mycket värre än de har varit sedan 1914? Om det skulle komma ett tredje världskrig, i vilket världens alla kärnvapenmakter skulle använda sina vapen, skulle jorden förmodligen förvandlas till en förbränd öken och människan helt enkelt utrotas. I Uppenbarelseboken 11:18 förutsägs det likaså att samtidigt som nationerna ”blev vreda”, skulle det finnas människor som ”fördärvar jorden”. För första gången i historien har föroreningen och förstöringen av jordens miljö nu blivit så omfattande att den hotar att göra planeten obeboelig! Även detta drag i tecknet uppfylls således i exempellös skala. Men kan krigen och miljöförstöringen verkligen fortsätta att förvärras tills människan har utrotat sig själv och ödelagt den här planeten? Nej, för Bibeln lovar att jorden skall bestå för evigt och att rättsinniga människor skall få bo på den. — Psalm 37:29; Matteus 5:5.

3) Tecknet på de sista dagarna är särskilt övertygande som helhet betraktat. Om vi räknar in de drag som Jesus omnämner i de tre evangelierna, dem som Paulus nämner i sina skrifter och dem som förekommer i Uppenbarelseboken, består tecknet av tiotals olika drag. Om de olika dragen betraktas ett och ett, skulle någon kunna ifrågasätta vissa av dem och mena att liknande problem har förekommit under andra perioder i historien, men tillsammantagna är de tillämpliga på en enda period — vår egen tid.

Vad innebär då allt detta? Att Bibeln målar upp en mörk och hopplös bild av vår tid? Inte alls!

Goda nyheter

Ett av de mest anmärkningsvärda dragen i tecknet på de sista dagarna finner vi i Matteus 24:14, där det sägs: ”Dessa goda nyheter om kungariket skall bli predikade på hela den bebodda jorden till ett vittnesbörd för alla nationerna; och sedan skall slutet komma.” Under det här århundradet har Jehovas vittnen utfört ett arbete som är unikt i människans historia. De har tagit emot Bibelns budskap om Jehova Guds kungarike — vad det är, hur det utövar sitt styre och vad det kommer att uträtta — och har fört detta budskap vidare till alla delar av jorden. De har gett ut litteratur om detta ämne på över 300 språk och har spridit den till människor i deras hem, på deras arbetsplatser och på gator och torg i så gott som alla jordens länder.

Genom att göra detta har de uppfyllt Jesu profetia, men de har också gett människor ett hopp. Lägg märke till att Jesus sade att de skulle predika ”goda nyheter”, inte dåliga nyheter. Men hur kan man tala om goda nyheter i den här mörka tiden? Därför att det centrala i Bibelns budskap inte är hur svåra förhållandena skulle vara i slutet av den här gamla världsordningen. Bibelns budskap kretsar kring Guds kungarike, och detta kungarike utlovar något som alla fredsälskande människor längtar efter — befrielse.

Vad innebär den befrielse som Bibeln utlovar, och hur kan du få del av den? De följande artiklarna tar upp detta ämne.

[Fotnoter]

[Infälld text på sidan 5]

Människor vill ha svar på sådana frågor som: Varför finns det så mycket ondska i världen? Vart är mänskligheten på väg?

[Infälld text på sidan 6]

Mer än 90 procent av dödsoffren i krig är civila

[Bild på sidan 7]

Jesu profetia om Jerusalems förstöring uppfylldes in i minsta detalj