Att vittna för ”alla nationerna”

”Dessa goda nyheter om kungariket skall bli predikade på hela den bebodda jorden till ett vittnesbörd för alla nationerna; och sedan skall slutet komma.” — MATTEUS 24:14.

1. Varför måste Jesu efterföljare ha blivit förvånade, när han sade orden i Matteus 24:14?

VAD förvånade Jesu judiska lärjungar måste ha blivit, när Jesus sade dessa ord! För en jude var blotta tanken att helgade judar skulle gå och tala med ”orena” icke-judar, ”folk av nationerna”, främmande, ja rentav motbjudande.a En samvetsgrann jude kunde inte tänka sig att gå in i ett icke-judiskt hem! Dessa judiska lärjungar hade fortfarande så mycket att lära om Jesus och om hans kärlek och uppdrag. De hade också mycket kvar att lära om Jehovas opartiskhet. — Apostlagärningarna 10:28, 34, 35, 45.

2. a) Hur omfattande har vittnenas verksamhet varit? b) Vilka tre grundläggande faktorer har bidragit till vittnenas framgång?

² Jehovas vittnen har predikat de goda nyheterna bland nationerna, däribland Israel, och de predikar dem nu i fler nationer än någonsin tidigare. Nu, år 1994, predikar över fyra och en halv miljon vittnen i omkring 230 länder. De leder omkring fyra och en halv miljon bibelstudier med intresserade personer. Och detta sker trots att man över hela världen har fördomar mot vittnena, vilket ofta beror på att man är okunnig om vad de lär och vilka motiv de har. Det kan sägas om dem precis som det sades om de första kristna: ”Det är oss faktiskt bekant om den sekten att den blir motsagd överallt.” (Apostlagärningarna 28:22) Vad kan vi då tillskriva deras framgång i sin tjänst? Det finns åtminstone tre faktorer som bidrar till deras framgång — att de följer Jehovas andes ledning, efterliknar Kristi praktiska metoder och använder rätt redskap för att effektivt delge andra sitt budskap.

Jehovas ande och de goda nyheterna

3. Varför kan vi inte skryta över det som har åstadkommits?

³ Skryter Jehovas vittnen över sin framgång, som om den berodde på några speciella förmågor de kan ha? Nej, för Jesu ord är tillämpliga: ”När ni har gjort alla de ting som har anvisats er, säg då: ’Vi är odugliga slavar. Vad vi har gjort är bara vad vi borde göra.’” Som överlämnade och döpta kristna har Jehovas vittnen, oavsett sina personliga omständigheter, frivilligt tagit emot ansvaret att tjäna Gud. För somliga innebär det heltidstjänst som missionärer eller som sådana som arbetar vid avdelningskontoren och tryckerierna, där man trycker kristen litteratur. Sådan kristen villighet får andra att medverka till uppförandet av religiösa byggnader, att predika de goda nyheterna på heltid som pionjärförkunnare eller på deltid som förkunnare i de lokala församlingarna. Att vi gör vår plikt eller gör ”vad vi borde göra” är inte något som vi har anledning att skryta över. — Lukas 17:10; 1 Korinthierna 9:16.

4. Hur har man jorden utöver övervunnit motstånd mot den kristna tjänsten?

⁴ Den framgång vi har kan tillskrivas Jehovas ande eller verksamma kraft. Orden här nedan i Sakarjas bok är lika befogade nu som de var på profeten Sakarjas tid: ”Detta är Jehovas ord till Serubbabel, och det lyder: ’Inte genom en militärstyrka, inte heller genom kraft, utan genom min ande’, har härars Jehova sagt.” Det är således inte genom någon mänsklig ansträngning som motståndet mot vittnenas predikoarbete jorden utöver har övervunnits, utan genom Jehovas vägledning och beskydd. — Sakarja 4:6.

5. Vad är Jehovas roll när det gäller spridandet av budskapet om Guds kungarike?

⁵ Så här sade Jesus om dem som reagerar positivt för budskapet om Guds kungarike: ”Det är skrivet i Profeterna: ’Och de skall alla vara lärda av Jehova.’ Var och en som har hört ifrån Fadern och har lärt, han kommer till mig. ... Ingen kan komma till mig om det inte förunnas honom av Fadern.” (Johannes 6:45, 65) Jehova kan läsa hjärtan och sinnen, och även om de kanske ännu inte känner honom, så känner han dem som med sannolikhet kommer att reagera positivt för hans kärlek. Han använder också sina änglar till att leda denna unika tjänst. Det var därför som Johannes i en syn fick se hur änglar deltog, och han skrev: ”Jag såg en annan ängel flyga i midhimlen, och han hade eviga goda nyheter att förkunna såsom ett glatt budskap för dem som bor på jorden och för varje nation och stam och tungomål och folk.” — Uppenbarelseboken 14:6.

Medveten om sitt andliga behov

6. Vilken grundläggande inställning måste en person ha för att reagera positivt för de goda nyheterna?

⁶ Jesus nämnde en annan faktor som har att göra med att Jehova ger en person tillfälle att ta emot de goda nyheterna: ”Lyckliga är de som är medvetna om sitt andliga behov, eftersom himlarnas kungarike tillhör dem.” (Matteus 5:3) En självbelåten person eller en person som inte söker sanningen kommer inte att vara medveten om något andligt behov. Han eller hon tänker endast i materiella, köttsliga termer. Självbelåtenheten blir ett hinder. Vi måste således ta de olika orsaker som människor kan ha till sina reaktioner i betraktande, när vi i vår tjänst från hus till hus träffar på personer som ogillar vårt budskap.

7. Varför reagerar många negativt för sanningen?

⁷ Många vägrar att lyssna på grund av att de envist håller fast vid den religion de har ärvt, och de är inte öppna för några samtal. Andra har dragits till en religion som passar deras personlighet — somliga vill ha mysticism, andra känner sig dragna till känslosamhet, och åter andra vill ha en kyrka som är som en sällskapsklubb. Många i våra dagar har valt en livsstil som är i strid med Guds normer. De kanske lever ett omoraliskt liv, och därför säger de: ”Jag är inte intresserad.” Åter andra, som kanske gör anspråk på att vara bildade och insatta i vetenskap, förkastar Bibeln som varande alldeles för enkel. — 1 Korinthierna 6:9—11; 2 Korinthierna 4:3, 4.

8. Varför bör andras ogillande inte minska vårt nit? (Johannes 15:18—20)

⁸ Bör vår tro och vårt nit minska därför att flertalet människor ogillar denna livräddande tjänst? Vi kan hämta tröst från Paulus’ ord till romarna: ”Hur förhåller det sig då? Om några inte gav uttryck åt tro, skall väl då deras brist på tro göra Guds trofasthet utan verkan? Aldrig må det hända! Nej, låt Gud befinnas sannfärdig, om också varje människa befinns vara en lögnare, alldeles som det är skrivet: ’Att du må bevisas rättfärdig i dina ord och må vinna, när du håller på att dömas.’” — Romarna 3:3, 4.

9, 10. Vad visar att motståndet har övervunnits i många länder?

⁹ Det kan vara till uppmuntran för oss att tänka på alla de länder jorden utöver, där intresset har verkat vara mycket litet, men där förhållandena ändå med tiden har visat sig bli raka motsatsen. Jehova och änglarna visste att det fanns godhjärtade människor där, men Jehovas vittnen var tvungna att vara ihärdiga och uthålliga i sin tjänst. Tänk till exempel på sådana länder som Argentina, Brasilien, Colombia, Irland, Italien, Mexico, Portugal och Spanien, där katolicismen för 50 år sedan verkade utgöra ett oöverstigligt hinder. År 1943 fanns det inte så många vittnen jorden utöver, bara 126.000, och 72.000 av dessa fanns i USA. Den okunnighet och fördomsfullhet som vittnena mötte verkade som en mur som man inte kunde tränga igenom. Men i dessa länder har vi nu haft några av de bästa resultaten i predikoarbetet. Samma sak gäller om många tidigare kommunistiska länder. Det vittnar dopet vid sammankomsten i Kiev i Ukraina år 1993 om, då 7.402 personer blev döpta.

¹⁰ Vilka metoder har vittnena använt för att delge sina medmänniskor de goda nyheterna? Har de lockat med materiella fördelar för att vinna proselyter, vilket är vad somliga har gjort gällande? Har de endast besökt de fattiga och outbildade, vilket andra har påstått?

Framgångsrika metoder för att sprida de goda nyheterna

11. Hur var Jesus ett gott föredöme i sin tjänst? (Se Johannes 4:6—26.)

¹¹ Jesus och hans lärjungar fastställde det mönster som vittnena än i dag följer i sitt arbete med att göra lärjungar. Jesus gick dit där det fanns människor, rika som fattiga. Han gick till människors hem, till offentliga platser, till sjöstränder, till bergssluttningar och till och med till synagogor. — Matteus 5:1, 2; 8:14; Markus 1:16; Lukas 4:15.

12, 13. a) Hur utgjorde Paulus ett mönster för de kristna? b) Hur har Jehovas vittnen följt Paulus’ exempel?

¹² Paulus kunde med rätta säga följande om sin egen tjänst: ”Ni vet mycket väl hur jag, från första dagen då jag kom till provinsen Asia, var hos er hela tiden och gjorde slavtjänst åt Herren ... ; under det att jag inte undandrog mig att berätta för er om några av de ting som var nyttiga eller att undervisa er offentligt och från hus till hus.” — Apostlagärningarna 20:18—20.

¹³ Över hela världen är Jehovas vittnen kända för att följa det apostoliska mönstret, förkunnartjänsten från hus till hus. I stället för att inrikta sig på en dyrbar, ytlig och opersonlig TV-verksamhet söker vittnena upp människor, både rika och fattiga, och möter dem ansikte mot ansikte. De försöker samtala om Gud och hans ord.b De försöker inte göra några ”riskristna” genom att ge materiella allmosor. För dem som är villiga att resonera framhåller de att den enda verkliga lösningen på mänsklighetens problem är ett styre genom Guds kungarike, vilket kommer att förändra förhållandena här på jorden till det bättre. — Jesaja 65:17, 21—25; 2 Petrus 3:13; Uppenbarelseboken 21:1—4.

14. a) Hur har många missionärer och pionjärer lagt en solid grund? b) Vad lär vi av Jehovas vittnens erfarenheter i Japan?

¹⁴ För att få arbetet utfört i så många länder som möjligt har missionärer och pionjärer upprättat brohuvuden i många nationer. De har lagt en grund, och sedan har vittnena på platsen tagit ledningen. Det har således inte behövts ett stort antal utländska vittnen för att predikandet skulle kunna fortsätta och vara väl organiserat. Ett framträdande exempel på detta är Japan. I slutet av 1940-talet var det i huvudsak australasiatiska och engelska missionärer som for dit, lärde sig språket, anpassade sig till de rätt primitiva förhållandena under efterkrigstiden och började vittna från hus till hus. Under andra världskriget hade vittnena varit förbjudna och förföljda i Japan. När missionärerna kom dit, fanns det därför bara några få verksamma japanska vittnen där. Men nu har de vuxit till över 187.000 i över 3.000 församlingar! Vad var hemligheten med deras tidiga framgång? Så här sade en missionär som tjänat där i över 25 år: ”Det var mycket viktigt att lära sig språket för att kunna samtala med människor. Och genom att vi lärde oss språket kunde vi också leva oss in i hur de hade det och förstå och uppskatta deras levnadssätt. Vi måste visa att vi älskade japanerna. Vi försökte ödmjukt att bli en del av samhället där vi bodde, naturligtvis utan att fördenskull rucka på våra kristna värderingar.”

Ett kristet uppförande är också ett vittnesbörd

15. Hur har vittnena visat ett kristet uppförande?

¹⁵ Men det är inte bara ett bibliskt budskap som människor har reagerat positivt för. De har också sett kristendomen i praktiken. De har iakttagit vittnenas kärlek, harmoni och endräkt också under de mest prövande förhållanden, till exempel inbördeskrig, stamstrider och etnisk fiendskap. Vittnena har intagit en hållning av strikt kristen neutralitet i alla konflikter och har lytt Jesu ord: ”Jag ger er nu ett nytt bud, att ni skall älska varandra; alldeles som jag har älskat er, att ni också skall älska varandra. Av detta skall alla veta att ni är mina lärjungar: om ni har kärlek inbördes.” — Johannes 13:34, 35.

16. Vilken erfarenhet belyser kristen kärlek i praktiken?

¹⁶ Exemplet med en äldre man som skrev till en lokaltidning och berättade om ”herr och fru Snäll Människa” kan illustrera kärleken till nästan. Han skrev och berättade att hans grannar hade varit snälla och omtänksamma mot honom, när hans hustru låg för döden: ”Och sedan hon dog ... har de varit fantastiska. ... Sedan dess har de ’adopterat’ mig ... , och de hjälper mig, en 74-årig pensionär, med olika sysslor och med att lösa mina problem. Det som gör allt detta ännu mer anmärkningsvärt är att de är svarta och jag är vit. De är Jehovas vittnen, och jag är en avhoppad katolik.”

17. Vilken kurs bör vi undvika?

¹⁷ Den här erfarenheten belyser att vi kan vittna på många sätt, bland annat genom vårt uppförande i det dagliga livet. Ja, om inte vårt uppförande är Kristuslikt, skulle faktiskt vår tjänst vara skrymtaktigt egenrättfärdig och utan verkan. Vi vill inte bli lika dem som Jesus beskrev på följande vis: ”Ni [skall] göra och hålla allt vad de säger er, men ni skall inte göra efter deras gärningar, för de säger men handlar inte därefter.” — Matteus 22:37—39; 23:3.

Slavklassen tillhandahåller de rätta redskapen

18. Hur gör biblisk litteratur oss rustade att hjälpa människor med ärligt hjärta?

¹⁸ En annan viktig faktor i predikandet av de goda nyheterna för alla nationerna har varit tillgången på biblisk litteratur framställd av Bibel- och Traktatsällskapet Vakttornet. Vi har böcker, broschyrer, traktater och tidskrifter, som kan ge nästan varje uppriktig frågeställare ett tillfredsställande svar. Om vi träffar på en muslim, hindu, buddhist, taoist eller jude, kan vi använda boken Människans sökande efter Gud eller olika traktater och broschyrer för att börja ett samtal och kanske ett bibelstudium. Om en evolutionist frågar om skapelsen, kan vi använda boken Liv — ett resultat av evolution eller skapelse? Om en ungdom frågar vad som är meningen med livet, kan vi hänvisa honom till boken Ungdomar frågar — svar som fungerar. Om någon är djupt påverkad av personliga problem, till exempel depression, trötthet, våldtäkt eller skilsmässa, har vi olika nummer av våra tidskrifter som på ett praktiskt sätt har behandlat dessa ämnen. Den trogna slavklassen, som enligt Jesu profetia skulle tillhandahålla ”mat i rätt tid”, fullgör verkligen sin uppgift. — Matteus 24:45—47.

19, 20. Hur har Rikets verk fått fart i Albanien?

¹⁹ Men för att nå nationerna har man måst framställa den här litteraturen på många olika språk. Hur har det varit möjligt att översätta Bibeln till så många språk och biblisk litteratur till mer än 200 språk? Vi kan ta Albanien som ett exempel för att helt kort belysa hur den trogna och omdömesgilla slavklassen, trots stora svårigheter och utan någon nutida pingst där man fått omedelbar tillgång till olika språk, har kunnat främja de goda nyheterna. — Apostlagärningarna 2:1—11.

²⁰ Albanien betraktades till för bara några år sedan som det enda verkligt ateistiska kommunistlandet. År 1980 kunde man läsa följande i tidskriften National Geographic: ”Albanien förbjuder [religion] och proklamerade sig år 1967 som ’den första ateistiska staten i världen’. ... Albaniens nya generation känner endast till ateism.” Nu när kommunismen har gått tillbaka, reagerar albaner som inser sitt andliga behov positivt för det predikande som Jehovas vittnen utför. År 1992 bildades ett litet översättningsteam i Tirana, bestående av unga vittnen med kunskap i italienska och engelska. Utbildade bröder från andra länder kom dit och lärde dem att använda portföljdatorer för att kunna skriva in text på albanska. De började med att översätta traktater och tidskriften Vakttornet. Och allteftersom de blir mer erfarna fortsätter de med att översätta andra värdefulla bibliska publikationer. För närvarande finns det omkring 200 verksamma vittnen i detta lilla land (med en befolkning på 3.262.000), och 1.984 var med vid firandet av Åminnelsen år 1994.

Vi har alla ett ansvar

21. Vad är det för period vi lever i?

²¹ Världshändelserna når en kulmen. Med tanke på den ökade brottsligheten, det ökade våldet och allt slaktande och alla våldtäkter i lokala krig, den rådande slappa moralen och dess frukt av sexuellt överförda sjukdomar och den bristande respekten för legitim myndighet, verkar världen bli anarkistisk och omöjlig att styra. Vi lever i en period som är en parallell till tiden före den stora översvämningen som beskrivs i Första Moseboken: ”Jehova [såg] att människans uselhet var mycket stor på jorden och att varje benägenhet hos hennes hjärtas tankar bara var usel hela tiden. Och Jehova kände ånger, att han hade gjort människan på jorden, och han kände sig sårad i sitt hjärta.” — 1 Moseboken 6:5, 6; Matteus 24:37—39.

22. Vilket kristet ansvar har alla Jehovas vittnen?

²² Jehova kommer att ingripa precis som på Noas tid. Men i sin rättvisa och kärlek vill han att de goda nyheterna och varningsbudskapet först skall predikas för alla nationerna. (Markus 13:10) Jehovas vittnen har i detta avseende ett ansvar — att finna dem som är värda att få Guds frid och att undervisa dem om hans fridsvägar. Snart, när Guds tid för det är inne, kommer predikouppdraget att vara framgångsrikt fullbordat. ”Sedan skall slutet komma.” — Matteus 10:12, 13; 24:14; 28:19, 20.

[Fotnoter]

[Ruta på sidan 19]

LAND VERKSAMMA VITTNEN ÅR 1943 ÅR 1993

Argentina 374 102.043

Brasilien 430 366.297

Chile 72 44.668

Colombia ?? 60.854

Irland 150?

Mexico 1.565 380.201

Uruguay 22 9.144

[Bild på sidan 17]

Jehovas vittnen ökar i många katolska länder, till exempel i Spanien

[Bilder på sidan 18]

Jehovas vittnen är verksamma i nationer runt hela jorden