En ”slav” som är både trogen och omdömesgill

”Vem är i själva verket den trogne och omdömesgille slaven, som hans herre har satt över sitt tjänstefolk?” (MATTEUS 24:45)

1, 2. Varför är det viktigt att vi regelbundet får andlig mat i våra dagar?

PÅ EFTERMIDDAGEN tisdagen den 11 nisan år 33 v.t. ställde Jesu lärjungar en fråga till honom, en fråga som har mycket stor betydelse för oss i dag. De undrade: ”Vad skall vara tecknet på din närvaro och på avslutningen på tingens ordning?” Till svar uttalade Jesus en märklig profetia. Han talade om en tumultartad tid av krig, hungersnöd, jordbävningar och farsoter. Och detta skulle bara vara ”början till nödens våndor”. Situationen skulle bli ännu värre. Vilka skrämmande framtidsutsikter! (Matteus 24:3, 7, 8, 15–22; Lukas 21:10, 11)

² Sedan 1914 har de flesta delarna av Jesu profetia uppfyllts. ”Nödens våndor” drabbar mänskligheten i full utsträckning. Men de sanna kristna behöver inte vara rädda. Jesus lovade att han skulle styrka dem med närande andlig mat. Eftersom Jesus nu är i himlen, hur har han då ordnat med att vi här på jorden skall få vår andliga mat?

3. Vad har Jesus gjort för att vi skall få ”mat i rätt tid”?

³ Jesus riktade själv uppmärksamheten på svaret på den frågan. När han uttalade sin stora profetia frågade han: ”Vem är i själva verket den trogne och omdömesgille slaven, som hans herre har satt över sitt tjänstefolk till att ge dem deras mat i rätt tid?” Sedan sade han: ”Lycklig är den slaven, om hans herre vid sin ankomst finner honom i färd med att göra så! Jag säger er i sanning: Han skall sätta honom över alla sina tillhörigheter.” (Matteus 24:45–47) Ja, det skulle finnas en ”slav” som hade blivit förordnad att tillhandahålla andlig mat, en ”slav” som skulle vara både trogen och omdömesgill. Var den slaven en enskild person, en rad personer eller något annat? Eftersom den trogne slaven tillhandahåller andlig mat som vi så väl behöver, ligger det i vårt intresse att få veta svaret på den frågan.

En person eller en klass?

4. Hur vet vi att den ”trogne och omdömesgille slaven” inte kan vara en enskild person?

⁴ ”Den trogne och omdömesgille slaven” kan inte vara en enskild person. Varför inte det? Därför att slaven började dela ut andlig mat under det första århundradet, och enligt vad Jesus sade skulle slaven fortfarande göra det när hans herre kom 1914. Det skulle motsvara ungefär 1 900 år av trogen tjänst för en enda person. Inte ens Metusela levde så länge! (1 Moseboken 5:27)

5. Förklara varför uttrycket ”den trogne och omdömesgille slaven” inte kan tillämpas på var och en av de kristna individuellt.

⁵ Kan man då göra en allmän tillämpning av uttrycket ”den trogne och omdömesgille slaven” på varje enskild kristen? Alla kristna måste visserligen vara trogna och omdömesgilla, men Jesus hade uppenbarligen något mer i tankarna när han talade om ”den trogne och omdömesgille slaven”. Hur vet vi det? Jo, han sade att slavens herre ”vid sin ankomst” skulle sätta honom ”över alla sina tillhörigheter”. Hur skulle varje enskild kristen kunna sättas över allting – över ”alla” sin herres tillhörigheter? Det skulle vara omöjligt!

6. Hur var det meningen att Israels nation skulle fungera som Guds ”tjänare” eller ”slav”?

⁶ Den enda rimliga slutsatsen blir därför att Jesus med uttrycket ”den trogne och omdömesgille slaven” syftade på en grupp av kristna. Kan det finnas något sådant som en sammansatt slav? Ja. Sju hundra år före Kristus talade Jehova om hela Israels nation som ”mina vittnen” och ”min tjänare som jag har utvalt”. (Jesaja 43:10) Varje medlem av Israels nation från 1513 f.v.t., då den mosaiska lagen gavs, till pingsten år 33 v.t. var en del av denna tjänarklass. De flesta israeliter hade ingen direkt del i att sköta nationens angelägenheter eller i att samordna utdelningen av andlig mat. Jehova använde kungarna, domarna, profeterna, prästerna och leviterna till att sköta dessa uppgifter. Men ändå skulle Israel som nation betraktat representera Jehovas suveränitet och förkunna hans lov bland nationerna. Varje israelit skulle vara ett vittne för Jehova. (5 Moseboken 26:19; Jesaja 43:21; Malaki 2:7; Romarna 3:1, 2)

En ”tjänare” avskedas

7. Varför blev den forntida nationen Israel diskvalificerad som Guds ”tjänare”?

⁷ Med tanke på att Israel var Guds ”tjänare” för många hundra år sedan, var det då också den slav som Jesus talade om? Nej, för den forntida nationen Israel visade sig sorgligt nog vara varken trogen eller omdömesgill. Paulus sammanfattar situationen när han återger Jehovas ord till nationen: ”Guds namn blir hädat för er skull bland nationerna.” (Romarna 2:24) Ja, en lång period av uppror nådde sin kulmen när Israel förkastade Jesus, vilket ledde till att Jehova förkastade nationen. (Matteus 21:42, 43)

8. När förordnades en ”tjänare” till att ersätta Israel, och under vilka omständigheter?

⁸ Denna otrohet från ”tjänarens”, Israels, sida innebar inte att trogna tillbedjare aldrig mer skulle få tillgång till andlig mat. Vid pingsten år 33 v.t., 50 dagar efter Jesu uppståndelse, utgöts helig ande över omkring 120 av hans lärjungar i ett rum på övervåningen i ett hus i Jerusalem. Vid det tillfället föddes en ny nation. Denna födelse gjordes på ett passande sätt känd då dess medlemmar modigt började tala med Jerusalems invånare om ”Guds storslagna gärningar”. (Apostlagärningarna 2:11) Denna nya nation, en andlig nation, blev på så sätt den ”tjänare” som skulle förkunna Jehovas härlighet bland nationerna och dela ut andlig mat i rätt tid. (1 Petrus 2:9) Den kom mycket lämpligt att kallas ”Guds Israel”. (Galaterna 6:16)

9. a) Vilka utgör ”den trogne och omdömesgille slaven”? b) Vilka är ”tjänstefolket”?

⁹ Varje medlem av ”Guds Israel” är en överlämnad, döpt kristen, smord med helig ande och med ett himmelskt hopp. Därför gäller uttrycket ”den trogne och omdömesgille slaven” alla medlemmar av denna smorda andliga nation på jorden som grupp betraktade vid vilken som helst tidpunkt från år 33 v.t. fram till nu, alldeles som varje israelit som levde vid vilken som helst tidpunkt från 1513 f.v.t. fram till pingsten år 33 v.t. var en del av den förkristna tjänarklassen. Vilka är då ”tjänstefolket” som får andlig näring av slaven? Under det första århundradet hade alla kristna det himmelska hoppet. Därför utgjordes också tjänstefolket av smorda kristna, inte som grupp betraktade, utan som enskilda individer. Alla, även de som hade ansvarsställningar i församlingen, behövde andlig mat från slaven. (1 Korinthierna 12:12, 19–27; Hebréerna 5:11–13; 2 Petrus 3:15, 16)

Han gav ”var och en hans arbete”

10, 11. Hur vet vi att inte alla medlemmar av slavklassen har samma arbetsuppgift?

¹⁰ Även om ”Guds Israel” utgör den trogna och omdömesgilla slavklassen som har anförtrotts en arbetsuppgift, har också varje enskild medlem sitt personliga ansvar. Jesus gjorde detta klart med orden i Markus 13:34: ”Det är som en man som reste utomlands, som lämnade sitt hus och överlät myndigheten åt sina slavar, gav var och en hans arbete och befallde dörrvaktaren att ständigt vara vaksam.” Varje medlem av slavklassen har alltså fått ett förordnande – att öka Kristi jordiska tillhörigheter – och sköter sin uppgift enligt sina förmågor och möjligheter. (Matteus 25:14, 15)

¹¹ Aposteln Petrus sade dessutom till smorda kristna på sin tid: ”I samma mån som var och en har fått en gåva skall ni bruka den för att tjäna varandra såsom goda förvaltare av Guds oförtjänta omtanke, som kommer till uttryck på olika sätt.” (1 Petrus 4:10) Dessa smorda har därför ansvaret att betjäna varandra och då använda de förmågor som de har fått av Gud. Petrus ord visar också att inte alla kristna skulle ha samma förmågor, ansvar eller privilegier. Men varje medlem av slavklassen kunde på något sätt bidra till tillväxten hos den andliga nationen. Hur då?

12. Hur bidrog alla medlemmar av slavklassen, både män och kvinnor, till att slaven växte till?

¹² För det första hade var och en ansvaret att vara ett vittne för Jehova och predika de goda nyheterna om Guds kungarike. (Jesaja 43:10–12; Matteus 24:14) Strax innan Jesus for upp till himlen, befallde han alla sina trogna lärjungar, både män och kvinnor, att vara lärare. Han sade: ”Gå därför och gör lärjungar av människor av alla nationerna, döp dem i Faderns och Sonens och den heliga andens namn och lär dem att hålla allt som jag har befallt er. Och se! jag är med er alla dagar intill avslutningen på tingens ordning.” (Matteus 28:19, 20)

13. Vilket privilegium hade alla smorda?

¹³ När nya lärjungar fogades till, skulle de grundligt undervisas om att göra allt som Kristus hade befallt sina lärjungar. Med tiden blev de som var mottagliga kvalificerade att undervisa andra. Närande andlig mat gjordes tillgänglig för blivande medlemmar av slavklassen i många länder. Alla smorda kristna, både män och kvinnor, tog del i uppdraget att göra lärjungar. (Apostlagärningarna 2:17, 18) Detta arbete skulle pågå från den tid då slaven först började sitt arbete ända till slutet av den här tingens ordning.

14. Endast vilka skulle undervisa i församlingen, och vad tyckte trogna smorda kvinnor om det?

¹⁴ Nyligen döpta och smorda blev en del av slaven, och oavsett vem som undervisade dem från början fick de också anvisningar av de medlemmar av församlingen som uppfyllde de bibliska kraven för äldste. (1 Timoteus 3:1–7; Titus 1:6–9) Dessa förordnade män hade alltså privilegiet att på ett särskilt sätt bidra till nationens tillväxt. Trogna smorda kristna kvinnor var inte missnöjda över att enbart kristna män förordnades att undervisa i församlingen. (1 Korinthierna 14:34, 35) De var tvärtom glada över att kunna dra nytta av det hårda arbete som utfördes av manliga medlemmar av församlingen, och de var tacksamma för de privilegier som stod öppna för kvinnor, bland annat att få föra ut de goda nyheterna till andra. Nitiska smorda systrar i våra dagar har samma ödmjuka inställning, oavsett om de förordnade äldste tillhör de smorda eller inte.

15. Vad var en av de viktigaste källorna till andlig mat under det första århundradet, och vilka hade ledningen i att dela ut den?

¹⁵ Den grundläggande andliga maten som delades ut under det första århundradet var direkt baserad på det som skrivits av apostlarna och andra lärjungar som hade ledningen. De brev som de skrev – särskilt de som finns med bland de 27 inspirerade böcker som utgör de kristna grekiska skrifterna – cirkulerade bland församlingarna och utgjorde utan tvivel grunden för den undervisning som de äldste i de olika församlingarna gav. På så sätt delade representanter för den trogne slaven ut närande andlig mat till uppriktiga kristna. Slavklassen under det första århundradet visade sig vara trogen sitt uppdrag.

”Slaven” 1 900 år senare

16, 17. Hur visade sig slavklassen vara trogen i att utföra sitt uppdrag under åren fram till 1914?

¹⁶ Hur är det då i våra dagar? När Jesu närvaro började 1914, fann han då en grupp smorda kristna som troget delade ut mat i rätt tid? Ja, det gjorde han verkligen. Den här gruppen kunde tydligt kännas igen tack vare att den frambringade fin frukt. (Matteus 7:20) Det som har hänt sedan dess har visat att den här identifikationen är riktig.

¹⁷ Vid tiden för Jesu ankomst var ungefär 5 000 av tjänstefolket upptagna med att sprida sanningarna från Bibeln. Arbetarna var få, men slaven använde en rad sinnrika sätt att sprida de goda nyheterna på. (Matteus 9:38) Man lät till exempel publicera bibliska predikningar i närmare 2 000 dagstidningar. På så sätt nådde sanningarna i Guds ord ut till tiotusentals läsare på en gång. Dessutom framställde man ett program på åtta timmar där man kombinerade diabilder i färg med rörlig film, som behandlade tiden från skapelsens början till slutet av Kristi tusenårsregering. Tack vare denna nyskapande metod fördes Bibelns budskap ut till tittarskaror på sammanlagt mer än nio miljoner på tre kontinenter. Tryckt litteratur användes också. År 1914 utgavs till exempel omkring 50 000 exemplar av den här tidskriften.

18. När satte Jesus slaven över alla sina tillhörigheter, och varför det?

¹⁸ Ja, Jesus fann vid sin ankomst att hans trogne slav samvetsgrant både gav mat åt tjänstefolket och predikade de goda nyheterna. Slaven skulle nu få ännu större ansvar. Jesus sade: ”Jag säger er i sanning: Han skall sätta honom över alla sina tillhörigheter.” (Matteus 24:47) Jesus gjorde detta 1919, efter det att slaven hade gått igenom en tid av provsättning. Men varför fick ”den trogne och omdömesgille slaven” större ansvar? Därför att hans herres tillhörigheter hade ökat. Jesus hade fått kungaväldet 1914.

19. Förklara hur den ”stora skaran” har fått sitt andliga behov tillgodosett.

¹⁹ Vilka är de tillhörigheter som den nyligen krönte Jesus satte sin trogne slav över? Det är allt som tillhör honom här på jorden. Två årtionden efter det att Kristus insattes på tronen 1914 blev till exempel ”en stor skara” av ”andra får” identifierad. (Uppenbarelseboken 7:9; Johannes 10:16) De var inte smorda medlemmar av ”Guds Israel”, utan uppriktiga män och kvinnor med ett jordiskt hopp som älskade Jehova och som önskade tjäna honom precis som de smorda. De sade i själva verket till ”den trogne och omdömesgille slaven”: ”Vi skall gå med er, för vi har hört att Gud är med er.” (Sakarja 8:23) Dessa nyligen döpta kristna tog del av samma rikliga andliga mat som det smorda tjänstefolket, och de båda klasserna har ätit från detta andliga bord alltsedan dess. Vilken välsignelse det här har varit för medlemmarna av den ”stora skaran”!

20. Vilken del har den ”stora skaran” haft i fråga om att öka Jesu tillhörigheter?

²⁰ Medlemmarna av ”den stora skaran” tog med glädje del i att förkunna de goda nyheterna tillsammans med den smorda slavklassen. När de predikade ökade Jesu jordiska tillhörigheter, och ”den trogne och omdömesgille slaven” fick ännu större ansvar. Allteftersom antalet sanningssökare växte, blev det nödvändigt med mer omfattande tryckeriutrustning för att man skulle klara efterfrågan på biblisk litteratur. Avdelningskontor för Jehovas vittnen upprättades i det ena landet efter det andra. Missionärer sändes till ”jordens mest avlägsna del”. (Apostlagärningarna 1:8) Antalet lovprisare av Gud har sedan 1914 ökat från omkring fem tusen, som alla var smorda, till mer än sex miljoner i dag, av vilka de flesta tillhör den ”stora skaran”. Ja, kungens tillhörigheter har ökat många gånger om sedan han kröntes 1914!

21. Vilka två liknelser kommer vi att behandla i nästa studieartikel?

²¹ Allt det här visar att slaven har varit både ”trogen och omdömesgill”. Omedelbart efter det att Jesus hade talat om ”den trogne och omdömesgille slaven”, framställde han två liknelser som betonade dessa egenskaper: liknelsen om de omdömesgilla och de dåraktiga jungfrurna och liknelsen om talenterna. (Matteus 25:1–30) Nu väcks vårt intresse! Vilken innebörd har de här liknelserna för oss i våra dagar? Den frågan kommer vi att ta upp i följande artikel.

Den trogne slaven består provet!

”Den fastställda tiden är inne för domen att börja med Guds hus.” (1 PETRUS 4:17)

1. Vad fann Jesus när han inspekterade ”slaven”?

VID pingsten år 33 v.t. förordnade Jesus en ”slav” till att ge mat i rätt tid åt hans ”tjänstefolk”. År 1914 insattes Jesus på tronen som kung, och snart var det tid att inspektera denne ”slav”. Han fann att ”slaven” till största delen hade visat sig ”trogen och omdömesgill”. Därför satte han honom ”över alla sina tillhörigheter”. (Matteus 24:45–47) Men det fanns också en ond slav som varken var trogen eller omdömesgill.

”Den där onde slaven”

2, 3. Varifrån kom ”den där onde slaven”, och hur framträdde den?

² Jesus nämnde den onde slaven direkt efter det att han hade talat om ”den trogne och omdömesgille slaven”. Han sade: ”Men om någonsin den där onde slaven skulle säga i sitt hjärta: ’Min herre dröjer’, och skulle börja slå sina medslavar och skulle äta och dricka med vanedrinkarna, så skall den slavens herre komma på en dag då han inte väntar det och vid en timme som han inte vet av, och han skall straffa honom med den största stränghet och anvisa honom hans plats bland skrymtarna. Där skall vara hans gråt och tandagnisslan.” (Matteus 24:48–51) Uttrycket ”den där onde slaven” riktar vår uppmärksamhet på Jesu föregående ord om den trogne och omdömesgille slaven. Ja, den ”onde slaven” kom från den trogne slavens led.a Hur då?

³ Före 1914 hade många medlemmar av den trogna slavklassen högt ställda förväntningar om att det året få möta brudgummen i himlen, men deras förhoppningar infriades inte. Av den anledningen och på grund av andra omständigheter blev många besvikna, och några blev bittra. Somliga av dem började ”slå” sina förra bröder verbalt och förenade sig med ”vanedrinkarna”, religiösa grupper inom kristenheten. (Jesaja 28:1–3; 32:6)

4. Hur tog Jesus itu med den ”onde slaven” och med alla som visat samma anda?

⁴ Dessa före detta kristna visade sig vara den ”onde slaven”, och Jesus straffade dem med ”den största stränghet”. Hur då? Han förkastade dem, och de gick miste om sitt himmelska hopp. Men de blev inte omedelbart tillintetgjorda. De måste först under en tid gråta och gnissla tänder i ”mörkret utanför” den kristna församlingen. (Matteus 8:12) Sedan den tiden har ett fåtal andra smorda visat en liknande dålig anda och kommit att tillhöra den ”onde slavens” klass. På samma sätt har somliga av de ”andra fåren” blivit otrogna. (Johannes 10:16) Alla dessa fiender till Kristus hamnar i det andliga ”mörkret utanför”.

5. Hur reagerade den trogne och omdömesgille slaven i motsats till den ”onde slaven”?

⁵ Den trogne och omdömesgille slaven gick igenom samma provsättning som ”den där onde slaven”. Men i stället för att bli bittra lät de sig föras till rätta. (2 Korinthierna 13:11) Den kärlek de hade till Jehova och till sina bröder stärktes. Som en följd av detta har de blivit ”en pelare och ett stöd för sanningen” under dessa tumultartade ”sista dagar”. (1 Timoteus 3:15; 2 Timoteus 3:1)

Omdömesgilla och dåraktiga jungfrur

6. a) Hur belyste Jesus att hans trogna slavklass skulle vara omdömesgill? b) Vilket budskap förkunnade de smorda kristna före 1914?

⁶ Efter att ha talat om ”den där onde slaven” framställde Jesus två liknelser för att visa varför somliga smorda kristna skulle vara trogna och omdömesgilla och varför andra inte skulle vara det.b För att belysa vad det innebär att vara omdömesgill sade han: ”Då skall himlarnas kungarike bli likt tio jungfrur som tog sina lampor och gick ut för att möta brudgummen. Fem av dem var dåraktiga, och fem var omdömesgilla. De dåraktiga tog nämligen sina lampor men tog ingen olja med sig, då däremot de omdömesgilla tog olja i kärlen tillsammans med sina lampor.” (Matteus 25:1–4) De tio jungfrurna påminner oss om de smorda kristna före 1914. De hade räknat ut att brudgummen, Jesus Kristus, snart skulle komma. Därför gick de ut för att möta honom och predikade modigt att ”nationernas fastställda tider” skulle sluta 1914. (Lukas 21:24)

7. När och varför föll de smorda kristna bildligt talat i sömn?

⁷ De hade rätt. Nationernas fastställda tider slutade verkligen 1914, och Guds kungarike under Kristus Jesus började fungera. Men det var i de osynliga himlarna. På jorden började människorna drabbas av det ”ve” som förutsagts. (Uppenbarelseboken 12:10, 12) En prövningens tid följde. De smorda kristna förstod inte allt klart och tydligt och trodde att ”brudgummen dröjde”. Eftersom de kände sig förbryllade och utsattes för hat från världens sida, saktade de farten och slutade praktiskt taget upp med det organiserade offentliga predikoarbetet. Precis som jungfrurna i liknelsen satt de andligt talat och ”nickade och föll i sömn”, alldeles som otrogna till bekännelsen kristna gjorde sedan Jesu apostlar hade dött. (Matteus 25:5; Uppenbarelseboken 11:7, 8; 12:17)

8. Vad föranledde ropet: ”Här är brudgummen!”, och vad var det då tid för de smorda kristna att göra?

⁸ År 1919 hände så något oväntat. Vi läser: ”Men mitt i natten ljöd ett rop: ’Här är brudgummen! Gå ut för att möta honom.’ Då steg alla jungfrurna upp och ställde i ordning sina lampor.” (Matteus 25:6, 7) Just när allt såg som mörkast ut hördes ett rop om att göra något! År 1918 hade Jesus, ”förbundets budbärare”, kommit till Jehovas andliga tempel för att inspektera och rena Guds församling. (Malaki 3:1) Nu behövde de smorda kristna gå ut och möta honom i detta tempels jordiska förgårdar. Det var tid för dem att ”sprida ut ljus”. (Jesaja 60:1; Filipperna 2:14, 15)

9, 10. Varför var somliga kristna 1919 ”omdömesgilla” och somliga ”dåraktiga”?

⁹ Men vänta lite! I liknelsen var det några av de unga kvinnorna som hade ett problem. Jesus fortsatte: ”De dåraktiga sade till de omdömesgilla: ’Ge oss något av er olja, för våra lampor är nära att slockna.’” (Matteus 25:8) Utan olja skulle lamporna inte ge något ljus. Lampolja påminner oss därför om Guds sanningsord och hans heliga ande, som gör det möjligt för sanna tillbedjare att vara ljusspridare. (Psalm 119:130; Daniel 5:14) Före 1919 hade de omdömesgilla smorda kristna ihärdigt försökt ta reda på vad som var Guds vilja för dem, trots att de tillfälligt var i ett försvagat tillstånd. När därför ropet kom om att sprida ut ljus, var de redo. (2 Timoteus 4:2; Hebréerna 10:24, 25)

¹⁰ Vissa smorda var emellertid inte beredda att göra uppoffringar eller öka sina personliga ansträngningar – även om de uppriktigt önskade vara tillsammans med brudgummen. Så när det var dags att ta itu med arbetet att predika de goda nyheterna, var de inte redo. (Matteus 24:14) De försökte till och med hindra sina nitiska kamrater genom att be att få något av deras olja. Hur svarade de omdömesgilla jungfrurna enligt Jesu liknelse? De sade: ”Kanske räcker det inte riktigt till åt både oss och er. Ge er i stället av till dem som säljer och köp åt er själva.” (Matteus 25:9) På motsvarande sätt vägrade de lojala smorda kristna 1919 att göra något som skulle minska deras egna möjligheter att sprida ut ljus. De klarade därför inspektionen.

11. Vad hände med de dåraktiga jungfrurna?

¹¹ Jesus avslutar nu liknelsen: ”När de [dåraktiga jungfrurna] var på väg bort för att köpa, kom brudgummen, och de jungfrur som var redo gick in med honom till bröllopsfesten; och dörren stängdes igen. Efteråt kom också de övriga jungfrurna, och de sade: ’Herre, herre, öppna för oss!’ Till svar sade han: ’Jag säger er sanningen: Jag känner er inte.’” (Matteus 25:10–12) Nej, somliga var inte beredda på brudgummens ankomst. De klarade därför inte inspektionen och gick miste om möjligheten att vara med vid den himmelska bröllopsfesten. Så tragiskt!

Liknelsen om talenterna

12. a) Hur belyste Jesus vad det innebär att vara trogen? b) Vem var mannen som ”reste ... utomlands”?

¹² Efter att ha belyst vad det innebär att vara omdömesgill fortsatte Jesus med att belysa vad det innebär att vara trogen. Han sade: ”Det är nämligen alldeles som när en man, beredd att resa utomlands, kallade till sig sina slavar och anförtrodde sina tillhörigheter åt dem. Och åt en gav han fem talenter, åt en annan två, åt ännu en annan en enda, åt var och en efter hans egen förmåga; så reste han utomlands.” (Matteus 25:14, 15) Mannen i liknelsen är Jesus själv, som ”reste ... utomlands” när han for upp till himlen år 33. Men innan Jesus for upp, anförtrodde han ”sina tillhörigheter” åt sina trogna lärjungar. Hur då?

13. Hur beredde Jesus ett stort verksamhetsfält, och hur bemyndigade han sina ”slavar” att göra affärer?

¹³ Under sin jordiska tjänst började Jesus bereda ett stort verksamhetsfält genom att predika de goda nyheterna om Guds kungarike i hela Israel. (Matteus 9:35–38) Innan han ”reste ... utomlands”, anförtrodde han detta fält åt sina trogna lärjungar och sade: ”Gå därför och gör lärjungar av människor av alla nationerna, döp dem i Faderns och Sonens och den heliga andens namn och lär dem att hålla allt som jag har befallt er.” (Matteus 28:18–20) Med dessa ord bemyndigade Jesus sina ”slavar” att göra affärer tills han kom tillbaka, ”var och en efter hans egen förmåga”.

14. Varför förväntades inte alla göra affärer i samma omfattning?

¹⁴ Det här uttrycket visar att inte alla kristna under det första århundradet hade samma omständigheter eller möjligheter. Somliga, till exempel Paulus och Timoteus, kunde i mycket stor omfattning ta del i arbetet med att predika och undervisa. Andra kan ha haft omständigheter som begränsade dem mycket. Somliga kristna var till exempel slavar, och andra var sjukliga eller gamla eller hade familjeförpliktelser. Vissa uppgifter i församlingen stod inte heller öppna för alla lärjungar. Smorda kvinnor och somliga smorda män undervisade inte i församlingen. (1 Korinthierna 14:34; 1 Timoteus 3:1; Jakob 3:1) Men oavsett hur deras personliga omständigheter var, skulle alla Kristi smorda lärjungar – män och kvinnor – göra affärer och på bästa sätt utnyttja sina möjligheter i den kristna tjänsten. Kristi lärjungar i våra dagar gör också det.

Tiden för inspektionen börjar!

15, 16. a) När var det tid att göra upp räkenskaperna? b) Vilka nya möjligheter att göra affärer gavs åt dem som var trogna?

¹⁵ Liknelsen fortsätter: ”Efter en lång tid kom de där slavarnas herre och gjorde upp räkenskaperna med dem.” (Matteus 25:19) År 1914 – sannerligen en lång tid efter år 33 – började Kristi Jesu närvaro i kunglig makt. Tre och ett halvt år senare, 1918, kom han till Guds andliga tempel och uppfyllde Petrus ord: ”Den fastställda tiden är inne för domen att börja med Guds hus.” (1 Petrus 4:17; Malaki 3:1) Det var tid att göra upp räkenskaperna.

¹⁶ Vad hade slavarna, Jesu smorda bröder, gjort med kungens ”talenter”? Från år 33 och framåt, inbegripet de år som närmast föregick 1914, hade många arbetat hårt med att göra ”affärer” för Jesu räkning. (Matteus 25:16) Till och med under första världskriget hade de visat en stark önskan att tjäna sin herre. Nu var det lämpligt att ge dem som var trogna nya möjligheter att göra affärer. Ändens tid för den här tingens ordning hade kommit. De goda nyheterna måste predikas i hela världen. ”Jordens skörd” måste bärgas. (Uppenbarelseboken 14:6, 7, 14–16) De sista medlemmarna av veteklassen måste bli funna, och ”en stor skara” andra får måste församlas. (Uppenbarelseboken 7:9; Matteus 13:24–30)

17. Hur gick de trogna smorda kristna in i sin herres glädje?

¹⁷ Skördetiden är en glädjefylld tid. (Psalm 126:6) Därför var det passande att Jesus, när han 1919 anförtrodde sina trogna smorda bröder större ansvarsuppgifter, sade: ”Du har varit trogen då du var satt över några få ting. Jag skall sätta dig över många ting. Gå in i din herres glädje.” (Matteus 25:21, 23) Den glädje som deras herre kände över att nyss ha blivit insatt på tronen i Guds kungarike kan vi inte ens göra oss en föreställning om. (Psalm 45:1, 2, 6, 7) Den trogna slavklassen delar denna glädje genom att de representerar kungen och förökar hans intressen på jorden. (2 Korinthierna 5:20) Den glädje de känner framgår av de profetiska orden i Jesaja 61:10: ”Jag kommer med visshet att jubla i Jehova. Min själ kommer att fröjda sig i min Gud. Ty han har klätt mig i räddningens kläder.”

18. Varför klarade somliga inte inspektionen, och vad blev följden?

¹⁸ Sorgligt nog var det somliga som inte klarade inspektionen. Vi läser: ”Till sist kom den som hade fått den enda talenten fram och sade: ’Herre, jag kände dig för att vara en fordrande människa, som skördar där du inte har sått och samlar in där du inte har kastat säd. Så jag blev rädd och gick bort och gömde din talent i jorden. Här har du vad som är ditt.’” (Matteus 25:24, 25) På motsvarande sätt var det somliga smorda kristna som inte hade engagerat sig i att göra ”affärer”. Före 1914 hade de inte med iver delat med sig av sitt hopp till andra, och de ville inte börja göra det 1919. Hur reagerade Jesus på deras förmätenhet? Han tog ifrån dem alla deras privilegier. Han kastade ut dem ”i mörkret utanför”, där deras ”gråt och tandagnisslan” skulle vara. (Matteus 25:28, 30)

Inspektionen fortsätter

19. På vilket sätt fortsätter inspektionen, och vad är alla smorda kristna beslutna att göra?

¹⁹ Flertalet av dem som skulle bli Kristi smorda slavar under ändens tid tjänade ännu inte Jehova när Jesus började sin inspektion 1918. Blev de därför inte inspekterade? Jo, det blev de. Inspektionen hade bara börjat 1918/1919, när den trogne och omdömesgille slaven som klass betraktad bestod provet. Enskilda smorda kristna kommer att bli inspekterade ända tills de slutgiltigt försetts med sigill. (Uppenbarelseboken 7:1–3) Kristi smorda bröder inser detta och är därför beslutna att fortsätta att troget göra affärer. De är beslutna att vara omdömesgilla och att ha ett rikligt förråd med olja så att ljuset kan lysa klart. De vet att Jesus kommer att ta emot dem i de himmelska boningarna, när de var och en i trohet når slutet av sin livskurs. (Matteus 24:13; Johannes 14:2–4; 1 Korinthierna 15:50, 51)

20. a) Vad är de andra fåren i våra dagar beslutna att göra? b) Vad är de smorda kristna medvetna om?

²⁰ Den stora skaran av andra får har efterliknat sina smorda bröder. De är medvetna om att deras kunskap om Guds avsikter medför stort ansvar. (Hesekiel 3:17–21) Med hjälp av Jehovas ord och heliga ande, som de får del av genom studium och kristna möten, ser också de till att ha ett rikligt förråd av olja. Och de låter sitt ljus lysa genom att ta del i arbetet att predika och undervisa, och på så sätt gör de affärer tillsammans med sina smorda bröder. Men de smorda kristna är väl medvetna om att det var de som fick talenterna. De måste avlägga räkenskap för hur deras herres tillhörigheter på jorden tas om hand. Även om de är få till antalet, kan de inte överlåta sitt ansvar till den stora skaran. Med detta i tankarna fortsätter den trogne och omdömesgille slaven att ta ledningen i att sköta kungens affärer, tacksam för det stöd den får av hängivna medlemmar av den stora skaran. Dessa inser vilket ansvar deras smorda bröder har och tycker att det är en förmån att få arbeta under deras överinseende.

21. Vilken uppmuntran gäller alla kristna från tiden före 1919 ända fram till våra dagar?

²¹ Dessa båda liknelser kastar ljus över händelser som inträffade runt 1919, men principerna i dem är tillämpliga på alla sanna kristna under de sista dagarna. Så även om den uppmuntran Jesus gav i slutet av liknelsen om de tio jungfrurna i första hand gäller de smorda kristna före 1919, gäller den i princip varje kristen. Låt oss därför alla ta till hjärtat Jesu ord: ”Var alltså ständigt vaksamma, eftersom ni inte vet vare sig dagen eller timmen.” (Matteus 25:13)

[Fotnoter]