Den berömda bergspredikan

Jesus har bett hela natten för att välja ut 12 apostlar bland sina lärjungar. Det är nu en ny dag och Jesus är säkert trött, men han vill ändå hjälpa människor. Han befinner sig på en bergssluttning i Galileen, troligen i närheten av sin tjänstebas i Kapernaum.

Stora folkmassor har rest långt för att träffa Jesus. Några kommer söderifrån, från Jerusalem och andra platser i Judeen. Andra kommer från de nordvästliga kuststäderna Tyros och Sidon. Varför vill de träffa Jesus? ”För att lyssna på honom och bli botade från sina sjukdomar.” Och det är precis vad de får uppleva! Jesus botar alla sjuka. Visst är det otroligt? Jesus hjälper också dem som plågas av ”orena andar”, eller demoner. (Lukas 6:17–19)

Sedan hittar Jesus en jämn plats på sluttningen och sätter sig där. Människor samlas runt honom, och de 12 apostlarna och de andra lärjungarna sätter sig troligen närmast. Alla är förväntansfulla. Tänk vilken vishet den här mannen måste ha som kan göra sådana underverk. Vad tänker han säga? Jesus håller en predikan som människor ända fram till i dag haft nytta av. Jesus förklarar djupa andliga sanningar på ett enkelt och tydligt sätt. Han använder sig av vardagliga händelser och sådant som folk känner till. Tankarna är lätta att förstå och är till stor hjälp för alla som vill få ett bättre liv och leva enligt Guds vilja. Vilka viktiga frågor tar Jesus upp i sin predikan?

Varje människa vill ha ett lyckligt liv. Det vet Jesus, och han inleder sin predikan med att beskriva dem som är verkligt lyckliga. Det här fångar folkets uppmärksamhet, men vissa saker låter nog lite märkliga i deras öron.

Jesus säger: ”Lyckliga är de som längtar efter att fylla sitt andliga behov, för himmelriket tillhör dem. Lyckliga är de som sörjer, för de ska bli tröstade. ... Lyckliga är de som hungrar och törstar efter det som är rätt, för de ska få det de längtar efter. ... Lyckliga är de som har blivit förföljda för att de gör det som är rätt, för himmelriket tillhör dem. Lyckliga är ni när man hånar och förföljer er ... för min skull. Var glada och sprudla av glädje.” (Matteus 5:3–12)

Vad menar Jesus med att någon är lycklig? Han menar inte att det innebär att man är på glatt humör eller glad och sprallig för att man har kul. Verklig lycka innebär något djupare. Det betyder att man är tillfreds och har ett meningsfullt liv.

Jesus säger att lycka kommer av att man längtar efter att fylla sitt andliga behov, sörjer sin nedärvda synd och lär känna Gud och tillber honom. Även om de blir hatade och förföljda är de lyckliga, för de vet att de gläder Guds hjärta och kommer att välsignas med evigt liv.

Många tror att framgång och nöjen leder till lycka. Men Jesus säger det motsatta. De som lyssnar blir säkert förvånade när de hör honom säga: ”Stackars er som är rika, för ni har redan fått ut er glädje. Stackars er som är mätta nu, för ni ska få hungra. Stackars er som skrattar nu, för ni ska få sörja och gråta. Stackars er när alla talar väl om er, för det är vad deras förfäder gjorde med de falska profeterna.” (Lukas 6:24–26)

Varför säger Jesus ”stackars er” till de rika, de som har roligt och de som tycker om att bli beundrade? Därför att de ofta prioriterar fel. De som ignorerar Gud stänger ute sig själva från lycka. Jesus menar inte att man blir lycklig av att vara fattig och hungrig. Men oftast är det ändå de utsatta i samhället som tar till sig av Jesus undervisning och blir lyckliga.

Med tanke på sina lärjungar säger Jesus sedan: ”Ni är jordens salt.” (Matteus 5:13) Jesus säger givetvis inte att de är bokstavligt salt. Men vi kan förstå vad han menar om vi tänker på hur salt används. Salt är ett konserveringsmedel som förhindrar att något bryts ner eller förfaller. En stor mängd salt finns vid altaret i Guds tempel och används för att salta offergåvorna. (3 Moseboken 2:13; Hesekiel 43:23, 24) Jesus kallar lärjungarna ”jordens salt” eftersom deras inflytande på andra skulle motverka andligt och moraliskt förfall. Deras budskap kan bevara dem som lyssnar till det vid liv.

Jesus säger också: ”Ni är världens ljus.” Man gömmer inte en oljelampa, utan sätter den på ett lampställ så att den kan sprida ljus. Jesus uppmanar lärjungarna: ”Låt ert ljus lysa för människor, så att de kan se era goda gärningar och ära er Far i himlen.” (Matteus 5:14–16)

De judiska religiösa ledarna ser Jesus som en lagöverträdare och konspirerade nyligen om att döda honom. Men Jesus säger rakt på sak: ”Tro inte att jag har kommit för att upphäva Lagen och Profeterna. Jag har inte kommit för att upphäva utan för att uppfylla.” (Matteus 5:17)

Jesus har verkligen stor respekt för Guds lag och uppmanar andra att också ha det. Han säger till och med att ”den som bryter mot ett av de mindre buden och lär andra att göra det, han kommer att betraktas som mindre värdig himmelriket”. Jesus menar att en sådan person inte alls kommer in i riket. ”Men”, tillägger han sedan, ”den som håller buden och lär andra att göra det, han kommer att betraktas som mer värdig himmelriket.” (Matteus 5:19)

Jesus fördömer till och med de tankar och motiv som ligger bakom att man bryter mot Guds lag. Jesus säger att det står i lagen: ”Du ska inte mörda.” Men han tillägger: ”Den som bär på vrede mot sin broder ska stå till svars inför domstolen.” (Matteus 5:21, 22) Det är allvarligt att bära på vrede eller vara väldigt arg på någon, och dessutom kan det till och med leda till mord. Jesus förklarar hur långt man ska vara beredd att gå för att hålla fred med andra: ”Så när du kommer till altaret för att offra och kommer på att din broder har något emot dig, lämna då offergåvan framför altaret och gå genast i väg och försonas med honom. Sedan kan du gå tillbaka och bära fram din offergåva.” (Matteus 5:23, 24)

Ett annat bud i lagen handlar om äktenskapsbrott. Jesus säger: ”Ni har hört att det sades: ’Du ska inte begå äktenskapsbrott.’ Men jag säger er att den som tittar på en kvinna så att han börjar åtrå henne redan har begått äktenskapsbrott med henne i sitt hjärta.” (Matteus 5:27, 28) Jesus pratar inte om en flyktig opassande tanke, utan om hur allvarligt det är att man ser på och ”börjar åtrå” någon. Det ögonen ser kan väcka och förstärka sexuella önskningar. Och om tillfället uppstår kan det leda till att man är otrogen. Hur kan det undvikas? Det kan vara nödvändigt med drastiska åtgärder. Jesus säger: ”Om ditt högra öga får dig att synda, så riv ut det och kasta bort det. ... Och om din högra hand får dig att synda, så hugg av den och kasta bort den.” (Matteus 5:29, 30)

Vissa människor har varit beredda att offra en svårt skadad kroppsdel för att kunna överleva. Jesus säger att det är ännu viktigare att kasta bort, eller offra, vad som än kan leda till omoraliska tankar och handlingar, även om det vi offrar är lika värdefullt för oss som ett öga eller en hand. Sedan hänvisar Jesus till Gehenna, en brinnande soptipp utanför Jerusalems murar. Han förklarar: ”Det är ju bättre att en kroppsdel går förlorad än att hela din kropp slängs i Gehenna”, som alltså är en bild av fullständig tillintetgörelse.

Jesus ger också råd om hur man ska bemöta dem som sårar eller förolämpar: ”Ta inte strid med den som är ond. Om någon ger dig en örfil på högra kinden, så vänd också den andra kinden mot honom.” (Matteus 5:39) Det betyder inte att det är fel att försvara sig om man själv eller familjen blir angripen. Jesus talar om ett slag med flata handen. En örfil ges inte för att allvarligt skada eller döda, utan för att kränka. Det Jesus menar är att om någon vill bråka eller börja slåss, antingen genom att förolämpa eller ge en örfil, så ska vi inte ge igen.

Det rådet stämmer överens med budet i Guds lag om att älska sin medmänniska. Jesus uppmanar dem som lyssnar: ”Älska era fiender och be för dem som förföljer er.” Varför det? Han ger ett tungt vägande skäl: ”Då visar ni att ni är barn till er Far i himlen. Han låter ju sin sol gå upp över både onda och goda.” (Matteus 5:44, 45)

Jesus sammanfattar den här delen av sin predikan med orden: ”Ni ska alltså vara fullkomliga, precis som er himmelske Far är fullkomlig.” (Matteus 5:48) Det betyder inte att vi kan vara helt perfekta. Men genom att ta efter Guds exempel kan kärleken vidgas till att omfatta även våra fiender. Man kan också uttrycka det så här: ”Var barmhärtiga, precis som er Far är barmhärtig.” (Lukas 6:36)

Jesus fortsätter sin predikan med uppmaningen: ”Var inte rättfärdiga för att imponera på andra.” Jesus fördömer dem som tjänar Gud bara för syns skull och tillägger: ”Blås alltså inte i trumpet när du ska ge gåvor till de fattiga, som hycklarna gör.” (Matteus 6:1, 2) Det är bättre att göra gott och hjälpa andra när ingen annan ser det.

Sedan säger Jesus: ”När ni ber ska ni inte göra som hycklarna. De tycker ju om att stå och be i synagogorna och i hörnen av de stora gatorna för att andra ska se dem.” Jesus tillägger: ”När du ber, gå då in i ett rum för dig själv och stäng dörren. Sedan kan du be till din Far utan att människor ser det.” (Matteus 6:5, 6) Jesus har inget emot offentliga böner, han bad ju själv sådana ibland. Men han fördömer böner som man ber för att imponera på andra.

”När ni ber, säg inte samma sak om och om igen som människor i andra nationer gör.” (Matteus 6:7) Jesus menar inte att det är fel att be många gånger om samma sak. Poängen är att man inte ska använda inlärda fraser ”om och om igen” utan att tänka på vad man säger. Sedan tar han upp sju viktiga saker man kan be om. Jesus nämner de viktigaste först, och de har att göra med Guds avsikter och hans rätt att styra – att hans namn ska bli upphöjt, att hans rike ska komma och att hans vilja ska ske. Sedan kan vi även be om sådant som berör oss personligen – mat för dagen, förlåtelse för synder, att vi inte ska bli prövade mer än vad vi kan tåla och att vi ska bli befriade från den onde.

Hur viktiga är våra ägodelar för oss? Jesus kommer med uppmaningen: ”Sluta samla skatter på jorden där mal och rost förstör och där tjuvar bryter sig in och stjäl.” Vilket balanserat råd! Materiella ägodelar kan och kommer att försvinna, och de kan inte hjälpa oss att komma nära Gud. Därför fortsätter Jesus: ”Samla i stället skatter i himlen.” Vi följer det rådet om tjänsten för Gud är det viktigaste i vårt liv. Ingen kan ta ifrån oss vårt förhållande till Jehova och hoppet om evigt liv. Jesus slår fast: ”Där din skatt är, där kommer också ditt hjärta att vara.” (Matteus 6:19–21)

För att betona den tanken använder Jesus ett bildspråk: ”Ögat är kroppens lampa. Om ditt öga ser klart kommer hela din kropp att vara upplyst. Men om ditt öga dras till det onda kommer hela din kropp att vara mörk.” (Matteus 6:22, 23) När vårt bildliga öga fungerar som det ska, är det som en lampa som gör att vi kan se klart. Men ögat måste vara fokuserat på rätt sak, annars kan vi missa det som är verkligt viktigt i livet. Vad kan hända om materiella saker börjar betyda mer för oss än Gud? Vi skulle kunna dras till den mörka sidan eller göra något oärligt, och då skulle hela vår ”kropp ... vara mörk”.

Jesus uttrycker det träffande: ”Ingen kan vara slav åt två herrar. Antingen kommer han att hata den ene och älska den andre, eller så kommer han att tycka om den ene och se ner på den andre. Ni kan inte vara slavar både åt Gud och rikedomen.” (Matteus 6:24)

En del som lyssnar till Jesus kanske känner sig osäkra på vilken inställning de borde ha till sina materiella behov. Jesus försäkrar dem om att de inte behöver oroa sig om de prioriterar tjänsten för Gud. ”Se på himlens fåglar. De sår inte, de skördar inte och de fyller inga förråd. Ändå får de mat av er Far i himlen.” (Matteus 6:26)

Man skulle kunna tänka sig att Jesus pekar på liljorna i bergssluttningen när han säger att ”inte ens Salomo i all sin prakt var klädd så fint som de”. Vad lär vi oss av det? ”Om Gud alltså klär markens växter, som bara finns i dag och kastas i ugnen i morgon, då kommer han väl ännu hellre att ge er kläder?” (Matteus 6:29, 30) Jesus ger rådet: ”Så oroa er aldrig och säg: ’Vad ska vi äta?’ eller: ’Vad ska vi dricka?’ eller: ’Vad ska vi ha på oss?’ ... Er Far i himlen vet att ni behöver alla sådana saker. Sätt därför alltid riket och Guds rättfärdiga normer främst i livet. Då ska ni få allt det andra också.” (Matteus 6:31–33)

Apostlarna och andra uppriktiga vill leva enligt Guds vilja, fastän det är svårt ibland. Fariséerna skulle vara exempel för folket, men många av dem är kritiska och dömer andra hårt. Så Jesus förmanar folket: ”Sluta med att döma, så att ni själva inte blir dömda. För på det sätt ni dömer ska ni själva bli dömda.” (Matteus 7:1, 2)

Det är farligt att ta efter de överdrivet kritiska fariséerna. Jesus säger: ”En blind kan väl inte leda en blind? Då faller ju båda i gropen.” Så hur ska man se på andra? Det är fel att ha en kritisk inställning. Jesus frågar: ”Hur kan du säga till din broder: ’Jag kan ta bort flisan du har i ögat’, när du inte ser bjälken i ditt eget öga? Hycklare! Ta först bort bjälken ur ditt eget öga, sedan kan du se tydligt och ta bort flisan ur din broders öga.” (Lukas 6:39–42)

Men det betyder inte att det är fel att bedöma vad slags människa någon är. Jesus fortsätter: ”Ge inte det som är heligt åt hundar, och kasta inte era pärlor för svin.” (Matteus 7:6) Djur visar ingen uppskattning för andliga saker. Om någon inte uppskattar sanningarna i Guds ord, som är lika värdefulla som pärlor, ska lärjungarna gå vidare och leta efter andra som är vänligt inställda.

Jesus nämner för folket hur viktigt det är att hålla ut i bön. ”Fortsätt be, så ska ni få.” Han förklarar att Gud vill svara på våra böner: ”Vem av er skulle ge sin son en sten om han bad om en bit bröd? ... Ni vill alltså ge goda gåvor till era barn, trots att ni är syndare. Tänk då hur gärna er Far i himlen vill ge det som är gott till dem som ber honom om det!” (Matteus 7:7–11)

Sedan säger Jesus något som i dag har blivit välkänt och som många har försökt leva efter: ”Allt som ni vill att andra ska göra mot er, det ska ni också göra mot dem.” Den principen borde alla ta till sig. Men det Jesus sedan säger visar att det kan vara en utmaning. ”Gå in genom den trånga porten. Den stora porten och den breda vägen leder nämligen till död, och många väljer den. Men den trånga porten och den smala vägen leder till liv, och det är få som finner den.” (Matteus 7:12–14)

Jesus varnar sina lärjungar för sådana som vill dra bort andra från livets väg: ”Akta er för de falska profeterna! De är förklädda till får, men egentligen är de blodtörstiga vargar.” (Matteus 7:15) Frukten på ett träd visar om trädet är bra eller dåligt. Och Jesus säger att det är på liknande sätt med människor. Vi kan känna igen falska profeter på deras läror och levnadssätt. En sann lärjunge till Jesus säger inte bara att han är det, utan visar det också i handling. En del påstår att Jesus är deras herre, men ändå gör de inte hans Fars vilja. Jesus säger: ”Men då ska jag svara: ’Jag har inget med er att göra! Ni gör inte Guds vilja, så försvinn härifrån!’” (Matteus 7:23)

Jesus avslutar sin predikan med att säga: ”Den som lyssnar på mina ord och följer dem är som en förståndig man som bygger sitt hus på klippan. Regnet öser ner, störtfloderna kommer och vindarna blåser och piskar mot huset, men det rasar inte ihop, för det är byggt på berggrund.” (Matteus 7:24, 25) Varför kunde huset stå kvar? Jesus förklarar att mannen hade grävt ”ända ner till klippan för att lägga en stadig grund”. (Lukas 6:48) Så vi behöver göra mer än att bara höra vad Jesus säger. Vi måste även anstränga oss för att leva efter det.

Men hur blir det med ”den som hör ... [Jesus] ord och ändå inte följer dem”? Han blir som ”en dåre som bygger sitt hus på sanden”. (Matteus 7:26) Regn, störtfloder och vindar skulle få ett sådant hus att rasa.

Alla är fascinerade av Jesus sätt att undervisa. Han gör det på ett fantastiskt sätt, inte som de religiösa ledarna. Många som har lyssnat till honom blir förmodligen sedan hans lärjungar.