I sin bergspredikan sade Jesus Kristus: ”Lyckliga är de som är medvetna om sitt andliga behov, eftersom himlarnas kungarike tillhör dem.” (Matteus 5:3) Jesus sade också: ”Ta er i akt för allt slags habegär, därför att inte ens när någon har överflöd härrör hans liv från de ting han äger.” — Lukas 12:15.

Andra blir inåtvända i sitt sökande efter lycka genom att försöka bygga upp sin självaktning. Bibliotek och bokhandlar är fyllda med böcker om hjälp till självhjälp, men sådana publikationer har inte gett människor bestående lycka. Var kan vi då finna verklig lycka?

För att vara verkligt lyckliga måste vi erkänna vårt inneboende andliga behov. Jesus sade: ”Lyckliga är de som är medvetna om sitt andliga behov.” Självklart skulle det inte vara till stor nytta för oss om vi bara förstod detta behov och sedan inte gjorde något åt det. Låt oss illustrera saken: Vad skulle hända en maratonlöpare som efter loppet lät bli att reagera på sin kropps behov av vatten? Skulle han inte snart råka ut för uttorkning och andra allvarliga konsekvenser? På samma sätt kommer vi, om vi låter bli att tillfredsställa vårt behov av andlig näring, till slut att tyna bort andligen. Detta leder till att vi förlorar glädjen och lyckan.