Neutrala kristna i en blodbesudlad värld
”Envar som utgjuter människans blod, av människan skall hans eget blod bli utgjutet, ty till sin avbild gjorde Gud människan.” — 1 MOSEBOKEN 9:6, NW.
1. Vilken händelseutveckling i världen sedan år 1914 ger orsak till oro?
SEDAN år 1914 har mängder av blod, blodet av mer än hundra miljoner människor, utgjutits i krig. Och hur är utsikterna för framtiden? År 1945 ödelades två japanska städer, varvid omkring 200.000 liv utsläcktes, och detta ledde så småningom till en ny doktrin, som formulerats av supermakterna och passande har kallats ”MAD” (Mutually Assured Destruction; ömsesidig garanterad förintelse). Detta har blivit grundvalen för en terrorbalans byggd på förråd av kärnvapen som skulle kunna ödelägga vår jord många gånger om. Ubåtar har fört dessa hemska vapen ner i oceanerna, och nyligen har hotet om rymdkrig ökat risken. Till och med terrorbalansen är nu skakad i sina grundvalar. Finns det någon väg ut ur detta vanvett?
2. Vad profeterade Jesus angående den här tiden, men med vilken försäkran till de kristna?
2 Ja, det gör det. Men det kommer inte att vara den väg som nationerna väljer att följa. Så här profeterade Jesus angående deras nuvarande dilemma: ”Det skall ... vara tecken i sol och måne och stjärnor och på jorden ängslan bland nationer som inte känner utvägen på grund av havets rytande och dess upprördhet, medan människor blir vanmäktiga av fruktan och väntan på de ting som skall komma över den bebodda jorden; ty himlarnas krafter skall skakas.” Jesus avslutade denna profetia med försäkran om att kristna som håller sig vakna ”må lyckas i att undfly alla dessa ting, som är bestämda att inträffa”. — Lukas 21:25, 26, 36.
Trakta efter frid med Gud
3. a) Hur tjänar nationerna ”denna världens guds” intressen? b) Hur kommer Jehova att avgöra stridsfrågan?
3 Nationerna, särskilt de som är väpnade med kärnvapen, är låsta i en tävlan om världsherraväldet, vilken rent teoretiskt skulle kunna sluta i världsförintelse. Detta tjänar ”denna världens guds” intressen. Nationerna ”har gått samman som en man mot Jehova och mot hans smorde [Kristus]”, som nu är uppsatt på tronen i himmelen. När Jehova ger befallning om det, kommer Kristus att slå sönder dessa nationer som med en järnspira. Därefter kommer följande löfte att få sin uppfyllelse: ”Den Gud som ger frid skall, för sin del, inom kort krossa Satan under era fötter.” — 2 Korintierna 4:4, 1981; Psalm 2:2, 6—9, NW; Romarna 16:20.
4. Hur kan vi trakta efter frid med Gud? (1 Petrus 3:11)
4 Vi för vår del bör önska trakta efter frid med denne Gud. Hur kan vi göra det? För det första bör vi önska ha Guds synsätt på människolivets helgd och på det dyrbara livsblod som flyter i våra artärer och vener.
5. Vilka exempel visar att Jehova hämnas godtycklig blodsutgjutelse?
5 Jehova har skapat människan och det fantastiska blodomlopp som för ut näring till människokroppen varigenom vi hålls vid liv. Det var aldrig Guds uppsåt att människoblod skulle utgjutas godtyckligt. När Kain hade begått det första mordet, förklarade Jehova att Abels blod ropade efter hämnd. Senare blev en av Kains avkomlingar, Lemek, en mördare, och han förklarade i poetiska ordalag att om han själv skulle dödas, så skulle denna blodskuld bli hämnad. Så småningom blev en fördärvad värld uppfylld av våld. Jehova sände floden för att förinta den där första världen av människor. Det var endast den familj som tillhörde den fridsamme Noa, vars namn betyder ”vila”, som överlevde. — 1 Moseboken 4:8—12, 23, 24; 6:13; 7:1.
6. Vad är Guds lag angående blodet, och för vilka är den bindande?
6 Jehova upplyste därefter Noa om sin uttryckliga vilja angående blodet. Han lät sitt uttalande kulminera i följande ord: ”Envar som utgjuter människans blod, av människan skall hans eget blod bli utgjutet, ty till sin avbild gjorde Gud människan.” (1 Moseboken 9:3—6, NW) Alla människor i våra dagar är Noas avkomlingar; därför är denna gudomliga lag som betonar respekten för livet bindande för alla människor som önskar Guds godkännande. I det sjätte av de tio budorden heter det också: ”Du skall inte dräpa.” Blodskuld kräver tillbörliga åtgärder och vedergällning. — 2 Moseboken 20:13; 21:12; 5 Moseboken 21:1—9; Hebréerna 10:30.
7. a) Varför var det rätt av Jehova att befalla Israel att gå ut i krig? b) I vilken krigföring deltar de kristna i våra dagar?
7 Eftersom utgjutandet av blod var så tydligt förbjudet, varför tillät Jehova då Israels nation att inlåta sig i krig och till och med befallde den att göra det? Vi måste komma ihåg att detta var en helgad krigföring genom vilken Jehova, hela jordens domare, lät förgöra demontillbedjande nationer. Kananéerna bodde till exempel i det utlovade landet utan tillstånd och följde en demonisk, omoralisk livsstil som skulle utsätta Guds heliga folk för fara. Jehova lät landet ”spy ut” dessa depraverade människor ur deras område, och han använde teokratisk krigföring för att få det gjort. (3 Moseboken 18:1—30; 5 Moseboken 7:1—6, 24) Detta rättfärdigar de kristnas andliga krigföring i våra dagar. — 2 Korintierna 10:3—5; Efesierna 6:11—18.
8. Vad visar att Gud ogillade utgjutandet av oskyldigt blod?
8 Men Jehova godkände inte urskillningslös blodsutgjutelse. Därför heter det om en kung i Juda: ”Dessutom utgöt också Manasse oskyldigt blod i så stor mängd, att han med det fyllde Jerusalem från den ena ändan till den andra.” Manasse ångrade sig senare och ödmjukade sig inför Jehova, men denna blodskuld förblev över honom och hans dynasti. Manasses gudfruktige sonson, kung Josia, vidtog bestämda åtgärder för att rena landet och återställa sann tillbedjan. Men han kunde inte avlägsna den blodskulden. Under Josias son Jojakims regering ingrep Jehova och fick Nebukadnessar att vända sig mot Juda för att verkställa dom mot den nationen. ”Ja, det var efter Herrens [Jehovas] ord som detta kom över Juda, så att han försköt det från sitt ansikte för de synder Manasse hade begått och för allt vad denne hade förövat, också för det oskyldiga blod som han utgöt, ty han fyllde Jerusalem med oskyldigt blod. Det ville Herren [Jehova] inte förlåta.” — 2 Kungaboken 21:16; 24:1—4; 2 Krönikeboken 33:10—13.
Normen för de kristna
9. Vilken norm fastställde Jesus för de kristna med avseende på utgjutandet av blod?
9 Vi bör förvänta att Jesus, kristendomens grundare, skulle fastställa normen för de kristna i fråga om utgjutandet av blod. Gjorde han det? Ja, strax efter det att Jesus hade instiftat åminnelsen av sin död såg han till att hans lärjungar hade två svärd med sig. För vilket syfte? För att fastslå en grundläggande princip, en princip som alla kristna skulle behöva följa. När soldattruppen kom för att arrestera Jesus i Getsemane, svingade den impulsive Petrus ett svärd och högg av högra örat på Malkus, en slav till den judiske översteprästen. Var det inte ädelt att kämpa så för Guds Sons skull? Det tyckte inte Jesus. Han läkte slavens öra och påminde Petrus om att hans himmelske Fader kunde sända 12 legioner änglar till hans hjälp. Vid det tillfället uttalade Jesus följande grundläggande princip: ”Alla som tar till svärd skall gå under genom svärd.” — Matteus 26:51—53; Lukas 22:36, 38, 49—51; Johannes 18:10, 11.
10. a) Vilken viktig princip är fastställd i Johannes 17:14, 16 och 18:36? b) Vilken kurs ledde till frälsning för de kristna under det första århundradet?
10 De kristna under det första århundradet skulle senare erinra sig Jesu innerliga bön till Jehova, i vilken han sade följande om sina lärjungar: ”De är inte någon del av världen, alldeles som jag inte är någon del av världen.” De skulle också erinra sig Jesu förklarande svar till Pontius Pilatus: ”Mitt rike är ingen del av denna världen. Om mitt rike vore en del av denna världen, skulle mina underlydande ha kämpat för att jag inte skulle bli överlämnad åt judarna. Men nu är mitt rike inte härifrån.” (Johannes 17:14, 16; 18:36) På den tiden bekämpade judiska fraktioner varandra både med ord och genom att utgjuta blod. Men Jesu lärjungar blev inte inblandade i dessa samhällsomstörtande kampanjer. De väntade i omkring 30 år i Jerusalem. Därefter lydde de Jesu profetiska tecken genom att ”fly till bergen”. Deras neutrala hållning och deras flykt ledde till deras frälsning. — Matteus 24:15, 16.
11, 12. a) Vilket beslut måste Kornelius och Sergius Paulus fatta, när de blev troende? b) Var kunde de få hjälp att fatta rätt beslut? c) Vad visar detta för oss i våra dagar?
11 Somliga kanske frågar: ”Hur var det då med centurionen Kornelius och Sergius Paulus, prokonsuln på Cypern som hade stöd av den romerska hären? Var inte dessa män förbundna med det militära?” Jo, vid den tidpunkt då de tog emot det kristna budskapet. Men bibeln talar inte om för oss vad Kornelius eller andra gjorde efter sin omvändelse. Sergius Paulus, som var en intelligent man som ”häpnade över Jehovas lära”, skulle säkert snart komma att granska sin världsliga ställning i ljuset av sin nyfunna tro och fatta ett rätt beslut. Kornelius torde ha handlat på samma sätt. (Apostlagärningarna 10:1, 2, 44—48; 13:7, 12) Det finns inget upptecknat om att lärjungarna talade om för dem vilka åtgärder de måste vidta. Av sitt eget studium av Guds ord kunde de förstå vad de skulle göra. — Jesaja 2:2—4; Mika 4:3.
12 I våra dagar bör de kristna inte heller personligen instruera andra angående vilken ståndpunkt de måste inta i frågor som har med kristen neutralitet att göra. Var och en måste enligt sin förståelse av bibelns principer fatta beslut efter sitt eget samvete. — Galaterna 6:4, 5.
I modern tid
13. Hur gick det för bibelforskarna när det gällde att försöka undvika blodskuld under första världskriget?
13 Det var först år 1914 som total krigföring trängde in på världsscenen. Nationerna satte in alla sina tillgångar, däribland sitt manskap, på krigföring. Många av bibelforskarna, som Jehovas vittnen kallades på den tiden, gjorde berömvärda ansträngningar för att undgå blodskuld. De blev hätskt förföljda, precis som Jesus hade sagt att de skulle bli. — Johannes 15:17—20.
14, 15. a) Hur gav Jehova vägledning under andra världskriget? b) Vilken klar ståndpunkt intog Jehovas vittnen då? c) Hur skilde sig detta från hur världsliga religionsanhängare handlade?
14 När det återigen bröt ut en världsomfattande konflikt år 1939, sörjde Jehova för att hans tjänare fick tydlig vägledning. Inom två månader från krigsförklaringen kom denna vägledning i form av en bibelstudieartikel med titeln ”Neutralitet” i den engelska upplagan av Vakttornet för 1 november 1939 (på svenska 1 januari 1940). Den slutade med följande mening: ”Alla som äro på Herrens sida komma att vara neutrala i förhållande till krigförande nationer och komma att vara helt och hållet för den store TEOKRATEN och hans Konung.”
15 Vad blev resultatet? Som ett världsomfattande broderskap avhöll sig Jehovas vittnen konsekvent från att utgjuta oskyldiga människors blod, inbegripet blodet av sina bröder i andra länder. Medan katoliker, protestanter, buddister och andra slaktade varandra, lydde Jesu sanna lärjungar detta nya bud: ”Alldeles som jag har älskat er, ... [skall] ni också ... älska varandra.” — Johannes 13:34.
16. a) Hur visade Jehovas vittnen sig vara hederliga medborgare? b) Hur höll vittnena fast vid att betala tillbaka Guds ting till Gud, och vad ledde detta ibland till?
16 Dessa kristna fortsatte att betala tillbaka till kejsaren de ting som är kejsarens. De lydde landets lagar som hederliga medborgare. (Matteus 22:17—21; Romarna 13:1—7) Men vad som var ännu viktigare var att de betalade tillbaka till Gud de ting som tillhörde honom, inbegripet deras överlämnade liv och kristna tillbedjan. När kejsaren krävde att få Guds ting, handlade de därför i enlighet med de principer som står i Apostlagärningarna 4:19 och 5:29. Antingen frågan gällde utgjutandet av blod, civilmilitärt arbete, alternativ tjänst eller hälsandet av en avbild, till exempel en nations flagga, så intog trogna kristna den ståndpunkten att det inte gick att kompromissa. I vissa fall blev de avrättade på grund av denna ståndpunkt. — Matteus 24:9; Uppenbarelseboken 2:10.
De kompromissade inte
17. a) Vad sägs det i en bok om nazisternas behandling av Jehovas vittnen? b) Hur skilde sig Jehovas vittnen från andra i fråga om att bemöta utmaningen?
17 I en relativt nyutkommen bok med titeln Of Gods and Men (Om gudar och människor) hette det att under Hitlers tredje rike var Jehovas vittnen den religiösa grupp som fick utstå ”det allra värsta motståndet”. Jehovas vittnen kompromissade inte. De som tillhörde andra religioner i Tyskland följde sina fältpräster och gjorde därför religiös tjänst åt den tyska staten och fick det politiska vilddjurets ”märke” på sin ”högra hand” eller på sin ”panna”. (Uppenbarelseboken 13:16) Dessa stödde den tyska politiska partiorganisationen med sin verksamma högra hand och visade tydligt sin ståndpunkt genom att ropa ”Heil Hitler!” och hälsa hakkorsflaggan.
18. a) Vilken redogörelse visar om Jehovas vittnen var ”politiskt ’neutrala’” eller ej? b) Hur bör denna historiska redogörelse påverka oss personligen i våra dagar?
18 Vilken ståndpunkt intog då de sanna kristna? Så här heter det i den ovan nämnda boken: ”Det var endast Jehovas vittnen som motstod regimen. De kämpade emot med näbbar och klor, och som ett resultat fängslades hälften av dem, och en fjärdedel avrättades. ... Till skillnad från [andra religioner] är de icke-världsliga i den bemärkelsen att de inte söker den materiella världens godkännande eller belöningar, och de betraktar inte sig själva som medlemmar av den. De är politiskt ’neutrala’, eftersom de redan tillhör en annan värld — Guds. ... De söker inte och erbjuder inte kompromisser. ... Att tjäna i armén, att rösta eller att göra Hitlerhälsningen skulle ha inneburit att de erkände denna världens krav som viktigare än Guds krav.” Jehovas vittnens strävan efter fred och icke-våld erkändes till och med i koncentrationslägren. Hur då? Därigenom att ”det endast var vittnena som fick lov att raka SS-vakterna med rakkniv, eftersom de var de enda som man litade på inte skulle komma att döda”.
19. Hur har Jehovas vittnen följt Jesu modiga exempel, och med vilket resultat?
19 Under andra världskriget blev Jehovas vittnen ett enastående exempel på kristen neutralitet. Jorden runt följde de konsekvent och modigt Jesu exempel i att inte vara ”någon del av världen”; precis som Kristus hade gjort segrade de över denna värld full av blodskuld. — Johannes 17:16; 16:33; 1 Johannes 5:4.
Att finna en fristad undan blodskuld
20. a) Varför är det brådskande att fly från falsk religion? b) Endast var kan man finna en sann fristad i våra dagar?
20 Religiösa organisationer har färgat historiens sidor röda genom att utgjuta oskyldigt blod i korståg, ”heliga” krig och inkvisition. De har slutit konkordat med blodtörstiga diktatorer. De gav sitt samtycke, när dessa diktatorer kastade Jehovas vittnen i fängelser eller koncentrationsläger, där många av dem dog. De gav villigt sitt stöd åt ledare som avrättade vittnena genom att skjuta dem eller halshugga dem. Dessa religiösa system kan inte undgå Jehovas rättfärdiga dom. Den kommer inte att skjutas upp. Inte heller bör någon som älskar rättfärdighet dröja med att gå ut ur den falska religionen — det blodbesudlade ”stora Babylon” — och söka en fristad i Guds organisation. — Uppenbarelseboken 18:2, 4, 21, 24.
21. Vad förebildade Guds anordning med fristäderna?
21 Många av oss har kanske, innan vi började studera Guds ord, utgjutit människoblod eller tillhört religiösa eller politiska organisationer med blodskuld. I det avseendet kan vi jämföras med den ouppsåtlige dråparen i Israel. Han kunde fly till någon av sex angivna städer, där han kunde finna en fristad, som han till sist, när översteprästen i Israel dog, kunde lämna. I våra dagar innebär detta att man tar emot och förblir under de gagneliga verkningarna av Guds översteprästs, Jesu Kristi, aktiva tjänst. Genom att förbli där i förening med Guds smorda folk kan vi få överleva, när den nutida ”blodshämnaren”, Kristus Jesus, verkställer Guds dom på dem som bär på blodskuld. Den ”stora skaran”, som nu flyr till Guds organisation, måste förbli i den fristaden tills Kristus i egenskap av överstepräst ”dör” med avseende på att fullborda sitt återlösningsverk. — 4 Moseboken 35:6—8, 15, 22—25; 1 Korintierna 15:22—26; Uppenbarelseboken 7:9, 14.
22. Hur skiljer sig Förenta nationernas nationer från Guds heliga nation med avseende på Jesaja 2:4?
22 På muren vid den öppna platsen mitt emot Förenta nationerna i New York kan du läsa följande ord hämtade från Jesaja 2:4 (Engelska auktoriserade översättningen): ”De skall smida sina svärd till plogbillar och sina spjut till vingårdsknivar. Nation skall inte lyfta svärd mot nation, inte heller skall de mer lära sig att kriga.” Men vem handlar i överensstämmelse med dessa ord i våra dagar? Ingen av medlemmarna av de så kallade Förenta nationerna. Det är endast den fredssträvande världsomfattande ”nationen” på mer än tre miljoner Jehovas vittnen som tydligt har visat hur kristen neutralitet kan bevaras i en blodbesudlad värld.
Repetitionsfrågor
◻ Hur kan vi trakta efter frid med Gud?
◻ Hur betraktar Jehova godtycklig blodsutgjutelse?
◻ Vad innebär kristen neutralitet?
◻ Vilka fina exempel på ostrafflighet har vi?
◻ Hur kan vi finna en fristad för frälsning?
[Ruta på sidan 21]
Ett vittnesbörd om tro, mod och ostrafflighet
I boken New Religious Movements: A Perspective for Understanding Society heter det angående Jehovas vittnens ostrafflighet, när det gällde att möta nazistisk förföljelse:
”I sin vägran att foga sig utgjorde Jehovas vittnen en utmaning för det totalitära begreppet om ett nytt samhälle, och denna utmaning och dess envisa fortbestånd oroade bevisligen den nya ordningens skapare. Ju mer vittnena förföljdes, desto mer utgjorde de en verklig ideologisk utmaning. De traditionella metoderna med förföljelse, tortyr, fångenskap, hån och löje ledde inte till att några vittnen omvändes till den nazistiska ståndpunkten, och de slog faktiskt tillbaka mot dem som satte i gång med dem. Nazisterna greps av panik inför denna oförutsägbara reaktion.”
”Mellan dessa båda rivaler om anspråken på lojalitet var striden hård och ännu mera så eftersom de i fysiskt avseende starkare nazisterna i många avseenden var mindre säkra, mindre fast förankrade i sin egen övertygelses ståndaktighet, mindre övertygade om deras 1.000-åriga rikes fortbestånd. Vittnena tvivlade inte på sina egna rötter, eftersom deras tro hade varit uppenbar ända sedan Abels tid. Medan nazisterna måste kuva motstånd och övertyga sina anhängare och ofta lånade språk och bilder från den sekteriska kristenheten, så var vittnena övertygade om sina medlemmars fullständiga och orubbliga lojalitet till och med ända in i döden.”
Det kommer verkligen att bli en lycklig dag, när denna kristna lojalitet har segrat fullständigt. (Romarna 8:35—39) När sedan den förhärligade Jesus Kristus, ”Fredens furste”, härskar i Riket, kommer det inte att bli ”någon ände” ”på överflödet av den furstliga styrelsen och på freden”. — Jesaja 9:6, 7, NW.
[Ruta på sidan 22]
Ungdomar som bevarat sin ostrafflighet
Följande är ett citat ur en dagbok som nyligen publicerats av en observatör i ett europeiskt land. Det visar vilken modig ståndpunkt unga vittnen har intagit i stridsfrågan angående detta att inte vara ”någon del av världen”. — Johannes 17:14.
”Den 12 mars 1945: Det hölls krigsrättegångar. De anklagade är två unga jehovister. Anklagelsen: militärtjänstvägran (enligt deras religions anda). Den yngre, som ännu inte är 20 år gammal, dömdes till 15 års fängelse. Men den äldre dömdes till döden, och han fördes omedelbart till sin hemstad för att där avrättas offentligt som ett avskräckande exempel. Han är det 14:e offret här. Må han vila i frid. Detta fall har gjort djupt intryck på mig. Man kan inte handla så mot jehovisterna. Av den här pojken gjorde de inte något varnande exempel, utan en martyr. Han var en så frisk pojke. Jag sörjer honom.
I eftermiddag har vi fått reda på detaljerna angående avrättningen av denne unge man, vilken ägde rum på torget inför rätt mycket människor. Före avrättningen sköt en av soldaterna i avspärrningskedjan sig själv av skam. Detta därför att översten ville att han skulle assistera bödeln. Men han var inte villig att göra det. Han gjorde hellre slut på sitt eget liv. Den unge mannen själv dog med mod. Han sade inte ett ord.”
Hur lyckliga kommer inte sådana ungdomar att vara i uppståndelsen över att de valde att uppleva dödens udd i stället för att förverka en plats i Jehovas nya tingens ordning! — Jämför Hosea 13:14 (NW).