Kan du lita på ditt samvete?

UNDER normala förhållanden är en kompass ett mycket pålitligt instrument. Nålen riktar in sig efter jordens magnetfält och pekar alltid mot norr. De som färdas till lands eller sjöss kan därför hålla rätt riktning med hjälp av en kompass, när det inte finns några landmärken som kan vägleda dem. Men vad händer om ett magnetiskt föremål placeras i närheten av kompassen? Nålen kommer då att peka mot detta magnetiska föremål i stället för mot norr. Kompassen är inte längre någon tillförlitlig vägvisare.

Något liknande kan hända med en människas samvete. Skaparen gav oss denna förmåga för att den skulle tjäna som en tillförlitlig vägvisare. Eftersom vi är skapade till Guds avbild, skulle vårt samvete alltid vägleda oss i rätt riktning när vi måste fatta beslut. Det skulle få oss att återspegla Guds moralnormer. (1 Moseboken 1:27) Och så fungerar det också i många fall. Den kristne aposteln Paulus skrev till exempel att även somliga som inte har Guds uppenbarade lag ”av naturen gör vad som hör till lagen”. Varför? Därför att ”deras samvete vittnar med dem”. — Romarna 2:14, 15.

Vårt samvete reagerar emellertid inte alltid som det borde göra. Eftersom vi människor är ofullkomliga, har vi en benägenhet att göra sådant som vi vet är orätt. ”Jag har verkligen min lust i Guds lag efter den människa jag är invärtes”, erkände aposteln Paulus, ”men i mina lemmar ser jag en annan lag, som för krig mot mitt sinnes lag och gör mig till fånge under syndens lag, som finns i mina lemmar.” (Romarna 7:22, 23) Om vi ger efter för sådana orätta böjelser tillräckligt ofta, kommer vårt samvete med tiden att bli avtrubbat och så småningom sluta upp att tala om för oss att vi handlar fel.

Men trots vår ofullkomlighet kan vi fostra vårt samvete så att det stämmer överens med Guds normer. Faktum är att det är livsviktigt för oss att göra det. Ett rent och väl övat samvete ger oss inte bara ett varmt, personligt förhållande till Gud, utan är också nödvändigt för vår räddning. (Hebréerna 10:22; 1 Petrus 1:15, 16) Ett väl fungerande samvete kommer också att hjälpa oss att fatta förståndiga beslut i livet, vilket i sin tur kommer att skänka oss lycka och sinnesfrid. Om den som har ett sådant samvete säger psalmisten: ”Hans Guds lag är i hans hjärta; hans steg kommer inte att vackla.” — Psalm 37:31.

Hur vi kan öva vårt samvete

Att öva samvetet så att det fungerar på rätt sätt inbegriper mer än att bara lära sig en massa lagar och sedan strikt följa dem. Det var så fariséerna på Jesu tid handlade. Dessa religiösa ledare var väl insatta i lagen och hade utvecklat en detaljerad tradition, som de menade skulle hjälpa människor att inte överträda lagen. De protesterade därför genast när Jesu lärjungar ryckte av ax på sabbaten och åt några sädeskorn. De kritiserade också Jesus därför att han på sabbaten botade en man som hade en förtvinad hand. (Matteus 12:1, 2, 9, 10) Enligt fariseisk tradition innebar båda dessa handlingar en kränkning av det fjärde budet. — 2 Moseboken 20:8–11.

Det är tydligt att fariséerna ingående studerade den mosaiska lagen. Men var deras samveten i harmoni med Guds normer? Knappast! Strax efter det att de hade blivit så indignerade över vad de menade var en upprörande överträdelse av sabbatsbudet höll de rådslag mot Jesus ”för att de skulle kunna tillintetgöra honom”. (Matteus 12:14) Tänk dig det — dessa egenrättfärdiga religiösa ledare upprördes vid tanken på att äta några nyplockade sädeskorn eller bota en sjuk man på sabbaten, men de hyste inga betänkligheter mot att smida ränker för att döda Jesus!

De främsta prästerna hade likaså ett förvridet tänkesätt. Dessa moraliskt fördärvade män kände inga som helst samvetskval när de gav Judas Iskariot 30 silvermynt ur tempelkassan för att han skulle förråda Jesus. Men när Judas oväntat kom tillbaka med pengarna och slängde in dem i templet, ställdes deras samveten inför ett juridiskt dilemma. ”Man har inte lov att lägga dem i tempelkassan, eftersom de är priset för blod”, sade de. (Matteus 27:3–6) De främsta prästerna var uppenbarligen oroliga för att Judas pengar nu var orena. (Jämför 5 Moseboken 23:18.) Men de såg tydligen inget orätt i att ge Judas pengar för att han skulle förråda Guds Son!

Ett hjärta som är i samklang med Guds tänkesätt

Ovanstående exempel visar tydligt att vi inte kan få ett väl fungerande samvete bara genom att fylla sinnet med en lång rad regler och förbud. Det är sant att vi måste känna till Guds lagar och lyda dem för att bli räddade. (Psalm 19:7–11) Men förutom att vi lär oss Guds lagar måste vi utveckla ett hjärta som är i samklang med Guds tänkesätt. På så sätt kan vi själva få erfara uppfyllelsen av den profetia som Jehova uttalade genom Jesaja: ”Dina ögon skall bli ögon som ser din store Undervisare. Och dina öron, de kommer att höra ett ord bakom dig säga: ’Detta är vägen. Vandra på den’, ifall ni skulle gå åt höger eller ifall ni skulle gå åt vänster.” — Jesaja 30:20, 21; 48:17.

Detta betyder naturligtvis inte att vi kommer att höra en bokstavlig röst tala om för oss vad vi skall göra när vi måste fatta ett viktigt beslut. Men om vårt tänkesätt är i samklang med Guds syn på saker och ting, kommer vårt samvete att vara bättre rustat att hjälpa oss att fatta beslut som behagar honom. — Ordspråken 27:11.

Tänk till exempel på Josef, som levde på 1700-talet f.v.t. När Potifars hustru uppmanade honom att begå äktenskapsbrott med henne, vägrade han och sade: ”Hur skulle jag kunna begå denna stora uselhet och faktiskt synda mot Gud?” (1 Moseboken 39:9) På Josefs tid fanns det ingen skriven lag från Gud som fördömde äktenskapsbrott. Dessutom befann sig Josef i Egypten, långt borta från alla familjeregler och patriarkaliska stadgar. Vad var det då som gjorde det möjligt för Josef att motstå frestelsen? Enkelt uttryckt: det var hans väl övade samvete. Josef hade anammat Guds syn på saken — att en man och hans hustru skall vara ”ett kött”. (1 Moseboken 2:24) Han insåg därför att det skulle vara orätt att ta en annan mans hustru. Josefs tänkesätt var i samklang med Guds tänkesätt. Äktenskapsbrott kränkte hans känsla för moral.

I dag är det få människor som tänker som Josef. Sexuell omoraliskhet är vanligt förekommande, och många känner inget som helst ansvar inför sin Skapare, sig själva eller ens sin äktenskapspartner att förbli rena i moraliskt avseende. Situationen är snarlik den som Jeremia beskrev med orden: ”Det fanns inte en människa som kände ånger över sin uselhet och sade: ’Vad har jag gjort?’ Var och en går tillbaka till den populära vägen, som en häst som stormar in i striden.” (Jeremia 8:6) Det är således viktigare än någonsin för oss att bringa våra hjärtan i samklang med Guds tänkesätt. För att vi skall kunna göra det har Gud försett oss med ett fantastiskt hjälpmedel.

Vad som kan hjälpa oss att öva vårt samvete

Den inspirerade Skriften är ”nyttig till undervisning, till tillrättavisning, till korrigering, till tuktan i rättfärdighet, så att gudsmänniskan kan vara fullt duglig, fullständigt rustad för allt gott verk”. (2 Timoteus 3:16, 17) Ett noggrant studium av Bibeln kommer att hjälpa oss att öva det som Bibeln kallar våra ”uppfattningsförmågor”, så att vi kan skilja mellan rätt och orätt. (Hebréerna 5:14) På så sätt lär vi oss att älska de ting som Gud älskar och hata de ting som han hatar. — Psalm 97:10; 139:21.

Målet för vårt bibelstudium är alltså att få grepp om sanningens ande och innehåll och inte bara att skaffa oss ingående kunskap i Bibeln. Som Vakttornet uttryckte det i numret för 1 januari 1977: ”I vårt studium av bibeln bör vi sträva efter att uppfånga en känsla av Guds rättvisa, kärlek och rättfärdighet och inpränta dessa egenskaper djupt i våra hjärtan, så att de blir en del av oss lika mycket som att äta och andas. Vi bör försöka att mera helt och fullt bli vakna för en känsla av moraliskt ansvar genom att uppodla en intensiv medvetenhet om vad som är rätt och vad som är orätt. Och mer än så — vi bör göra så att vårt samvete har en stark känsla för sitt ansvar gentemot den fullkomlige laggivaren och domaren. (Jes. 33:22) Medan vi lär oss saker och ting om Gud, bör vi alltså försöka efterlikna honom i varje sida av livet.”

Vi måste ha ”Kristi sinne”

Vårt studium av Bibeln hjälper oss också att få ”Kristi sinne” — den ödmjuka och lydiga sinnesinställning som Jesus lade i dagen. (1 Korinthierna 2:16) Att göra Faderns vilja var en glädje för honom, inte bara en rutin som han följde automatiskt utan någon närmare eftertanke. Hans inställning beskrevs profetiskt av psalmisten David, som skrev: ”Att göra din vilja, o min Gud, har jag haft behag till, och din lag är i mitt inre.”a — Psalm 40:8.

Att vi tillägnar oss ”Kristi sinne” är nödvändigt om vi skall kunna öva vårt samvete så att det blir i samklang med Guds tänkesätt. När Jesus var här på jorden som en fullkomlig människa, återspeglade han sin Faders egenskaper och personlighet i så stor utsträckning som det över huvud taget är möjligt för en mänsklig varelse. Han kunde därför säga: ”Den som har sett mig, han har också sett Fadern.” (Johannes 14:9) I alla situationer som han ställdes inför här på jorden handlade han just så som hans Fader ville att han skulle handla. När vi studerar Jesu liv, får vi därför en tydlig bild av hur Jehova Gud är.

Vi läser i Bibeln att Jehova är ”barmhärtig och nådig, sen till vrede och överflödande i kärleksfull omtanke”. (2 Moseboken 34:6) Jesus visade gång på gång prov på dessa egenskaper i sitt umgänge med sina apostlar. När de vid flera tillfällen disputerade om vem som var störst, lärde Jesus dem tålmodigt genom både ord och handling att ”vemhelst som vill bli stor bland er, han skall vara er tjänare, och vemhelst som vill vara först bland er, han skall vara er slav”. (Matteus 20:26, 27) Detta är bara ett exempel på hur vi kan lära känna Guds tänkesätt genom att studera Jesu liv.

Ju mer vi lär oss om Jesus, desto bättre kommer vi att kunna efterlikna vår himmelske Fader, Jehova. (Efesierna 5:1, 2) Ett samvete som är i samklang med Guds tänkesätt kommer att vägleda oss i rätt riktning. Jehova lovar alla dem som förlitar sig på honom: ”Jag kommer att ge dig insikt och undervisa dig om den väg du bör gå. Jag skall ge dig råd, med mitt öga riktat på dig.” — Psalm 32:8.

Nyttan av ett väl övat samvete

Mose visste hur egensinniga ofullkomliga människor kan vara och sade därför varnande till israeliterna: ”Inrikta era hjärtan på alla de ord som jag talar till er som varning i dag, så att ni befaller era söner att vara noga med att göra efter alla denna lags ord.” (5 Moseboken 32:46) Vi måste också skriva Guds lag på våra hjärtan. På så sätt kommer vårt samvete att vara bättre i stånd att styra våra steg och hjälpa oss att fatta rätta beslut.

Men vi måste naturligtvis ändå vara på vår vakt. Som det uttrycks i ett bibliskt ordspråk: ”Det finns en väg som är rätt i en mans ögon, men dödens vägar är dess slut efteråt.” (Ordspråken 14:12) Varför är det ofta på det sättet? Bibeln ger oss förklaringen: ”Hjärtat är mera förrädiskt än något annat och är desperat. Vem kan känna det?” (Jeremia 17:9) Vi bör därför alla följa den uppmaning som ges i Ordspråken 3:5, 6: ”Förtrösta på Jehova av allt ditt hjärta och stöd dig inte på ditt eget förstånd. Ta notis om honom på alla dina vägar, och han själv kommer att göra dina stigar raka.”

[Fotnoter]

[Bild på sidan 7]

I likhet med en kompass kan ett genom Bibeln övat samvete vägleda oss i rätt riktning

[Bildkälla]

Kompass: Genom tillmötesgående från Peabody Essex Museum, Salem, Mass.