Kapitel 52

Jesus bespisar flera tusen genom ett underverk

DE TOLV apostlarna har fått uppleva en fantastisk predikofärd genom hela Galileen. Nu, kort efter Johannes’ avrättning, återvänder de till Jesus och berättar om sina underbara erfarenheter. När nu Jesus ser att de är trötta och att så många människor kommer och går att de inte ens får tid att äta, säger han: ”Kom med, ni själva, till ett ensligt ställe där vi kan vara för oss själva och vila er litet.”

De stiger i sin båt, troligtvis i närheten av Kapernaum, och sätter kurs på en avsides belägen plats som av allt att döma ligger öster om Jordan, bortom Betsaida. Men många människor ser dem ge sig av, och andra får höra talas om det. De skyndar alla i förväg längs stranden, och när båten lägger till är människorna där för att möta dem.

Då Jesus stiger ur båten och ser den stora folkskaran, grips han av medlidande, eftersom människorna är som får utan herde. Därför botar han dem som är sjuka och börjar lära dem många saker.

Tiden rinner snabbt i väg, och Jesu lärjungar kommer fram till honom och säger: ”Stället ligger avsides, och det är redan sent. Skicka i väg dem, så att de kan ge sig av till lantgårdarna och byarna runt omkring och köpa sig något att äta.”

Men Jesus säger till svar: ”Ge ni dem något att äta.” Eftersom Jesus redan vet vad han tänker göra, sätter han sedan Filippus på prov genom att fråga: ”Varifrån skall vi köpa bröd åt dessa att äta?”

Som Filippus ser det verkar situationen helt omöjlig. Skaran består ju av 5.000 män, förmodligen gott och väl 10.000 människor, om man också räknar kvinnor och barn. Filippus svarar: ”Bröd för två hundra denarer [en denar var en dagslön på den tiden] räcker inte till åt dem, så att var och en skulle få något litet.”

Andreas kommer med ett erbjudande, kanhända för att visa hur omöjligt det är att ge mat åt så många: ”Här är en liten pojke som har fem kornbröd och två små fiskar”, och tillägger: ”Men vad är det till så många?”

Eftersom det är vår, strax före påsken år 32 v.t., finns det mycket grönt gräs. Så Jesus ber sina lärjungar säga till folket att slå sig ner i gräset i grupper på 50 och på 100. Han tar de fem bröden och de två fiskarna, blickar upp mot himlen och uttalar en välsignelse. Sedan börjar han bryta bröden i stycken och dela upp fiskarna. Han ger dem åt sina lärjungar, som i sin tur fördelar dem bland folket. Till allas förvåning äter folket tills alla blir mätta.

Efteråt säger Jesus till sina lärjungar: ”Samla ihop de stycken som är över, så att inget går till spillo.” När de gör det, fyller de 12 korgar med resterna av det som de har ätit. Matteus 14:13—21; Markus 6:30—44; Lukas 9:10—17; Johannes 6:1—13.

▪ Varför söker Jesus upp en avskild plats för sina apostlar?

▪ Vart beger sig Jesus med sina lärjungar, och varför får de inte sitt behov av vila tillfredsställt?

▪ Vad råder lärjungarna till när det blir sent, men på vilket sätt fyller Jesus folkets behov?