Räddad från en ”ond generation”

”O du förvända generation utan tro, hur länge måste jag vara kvar hos er och stå ut med er?” — LUKAS 9:41.

1. a) Vad förebådar vår tid som är så full av katastrofer? b) Vad säger Bibeln om att överleva?

VI LEVER i en tid full av katastrofer. Jordbävningar, översvämningar, hungersnöd, sjukdomar, laglöshet, bombattentat och fasansfulla krig — detta och mycket annat har tyngt ner mänskligheten nu på 1900-talet. Men den största av alla katastrofer hotar i en nära framtid. Vad är det för slags katastrof? Det är ”en stor vedermöda, en sådan som inte har förekommit sedan världens början intill nu, nej, inte heller på nytt skall förekomma”. (Matteus 24:21) Ändå kan många av oss se fram emot en lycklig framtid! Varför det? Därför att Guds eget ord beskriver ”en stor skara, som ingen var i stånd att räkna, ur alla nationer och stammar och folk och tungomål”. Och om denna stora skara sägs det: ”Dessa är de som kommer ut ur den stora vedermödan. ... De skall inte hungra mer eller törsta mer. ... Och Gud skall torka bort varje tår från deras ögon.” — Uppenbarelseboken 7:1, 9, 14—17.

2. Vilken första uppfyllelse fick de inledande verserna i Matteus 24, Markus 13 och Lukas 21?

² Den inspirerade redogörelsen i Matteus 24:3—22, Markus 13:3—20 och Lukas 21:7—24 inleder Jesu profetiska beskrivning av ”avslutningen på tingens ordning”.a Denna profetia fick sin första uppfyllelse på den moraliskt fördärvade judiska tingens ordning under det första århundradet enligt den vanliga tideräkningen, och den kulminerade i en ”stor vedermöda” utan tidigare motstycke över judarna. Hela den judiska ordningens religiösa och politiska uppbyggnad, som hade sitt centrum i Jerusalems tempel, förstördes för att aldrig återställas.

3. Varför är det viktigt att vi nu lyssnar till Jesu profetia?

³ Låt oss nu begrunda omständigheterna kring den första uppfyllelsen av Jesu profetia. Det kommer att hjälpa oss att bättre förstå den parallella uppfyllelsen i våra dagar. Det kommer att visa oss hur brådskande det är att nu vidta positiva åtgärder för att överleva den största av vedermödor, en vedermöda som hotar hela mänskligheten. — Romarna 10:9—13; 15:4; 1 Korinthierna 10:11; 15:58.

”Slutet” — när?

4, 5. a) Varför var gudfruktiga judar under det första århundradet v.t. intresserade av profetian i Daniel 9:24—27? b) Hur uppfylldes denna profetia?

⁴ Omkring år 539 f.v.t. fick Guds profet Daniel en syn av händelser som skulle inträffa under den sista ”veckan” av en period på ”sjuttio veckor”, dvs. årsveckor. (Daniel 9:24—27) Dessa ”veckor” började år 455 f.v.t., då den persiske kungen Artaxerxes befallde att staden Jerusalem skulle återuppbyggas. Den sista ”veckan” började i och med att Messias, Jesus Kristus, framträdde och blev döpt och smord år 29 v.t.b Gudfruktiga judar under det första århundradet v.t. var väl medvetna om detta tidsinslag i Daniels profetia. Lukas skriver till exempel i Lukas 3:15 om de folkskaror som strömmade till för att höra Johannes döparen predika år 29 v.t.: ”Folket var förväntansfullt och alla överlade i sina hjärtan om Johannes: ’Kan han möjligtvis vara Kristus?’”

⁵ Den sjuttionde ”veckan” skulle vara i sju år, under vilka judarna visades speciell ynnest. Den började år 29 v.t. och omfattade Jesu dop och tjänst, hans offerdöd ”i halva veckan” år 33 v.t. och ytterligare en halv vecka fram till år 36 v.t. Under denna ”vecka” var det endast gudfruktiga judar och judiska proselyter som fick tillfälle att bli smorda lärjungar till Jesus. Sedan, år 70 v.t., ett årtal som inte var känt i förväg, tillintetgjorde de romerska legionerna under Titus den avfälliga judiska ordningen. — Daniel 9:26, 27.

6. Hur gick ”vämjeligheten” till aktion år 66 v.t., och hur reagerade de kristna?

⁶ Därigenom tillintetgjordes det judiska prästerskapet, som hade vanhelgat Jerusalems tempel och konspirerat för att mörda Guds egen Son. Borta var också de nationella urkunderna och förteckningarna över de olika stammarna. Därefter kunde ingen jude göra några rättsliga anspråk på prästerlig eller kunglig härstamning. Men lyckligtvis hade smorda, andliga judar avskilts som ett kungligt prästerskap för att ”vitt och brett ... förkunna hans [Jehova Guds] dygder”. (1 Petrus 2:9) När den romerska hären första gången belägrade Jerusalem år 66 v.t. och till och med underminerade tempelområdet, insåg de kristna att denna militärstyrka uppfyllde Jesu ord om att de skulle få ”se vämjeligheten” som vållade ”ödeläggelse”, den som var ”omtalad genom profeten Daniel, stå på helig plats”. I lydnad för Jesu profetiska befallning flydde de kristna i Jerusalem och Judeen till bergstrakterna för att få skydd där. — Matteus 24:15, 16; Lukas 21:20, 21.

7, 8. Vilket ”tecken” iakttog de kristna, men vad visste de inte?

⁷ Dessa trogna judekristna iakttog uppfyllelsen av Daniels profetia och blev ögonvittnen till de tragiska krig, farsoter och jordbävningar och den tragiska hungersnöd och laglöshet som Jesus hade förutsagt som en del av tecknet ”på avslutningen på tingens ordning”. (Matteus 24:3) Men hade Jesus talat om för dem när Jehova skulle verkställa domen på den moraliskt fördärvade ordningen? Nej. Det han hade profeterat om höjdpunkten av sin framtida närvaro som kung gällde helt visst också för den ”stora vedermödan” under det första århundradet: ”Om den dagen och timmen har ingen vetskap, varken himlarnas änglar eller Sonen, utan bara Fadern.” — Matteus 24:36.

⁸ Genom Daniels profetia kunde judarna ha räknat ut tidpunkten då Jesus skulle framträda som Messias. (Daniel 9:25) Men de fick inte något datum för den ”stora vedermöda” som slutligen fick den avfälliga judiska tingens ordning att upphöra. Det var först efter det att Jerusalem och dess tempel hade ödelagts som de insåg att den tidpunkten var år 70 v.t. Men de hade varit medvetna om Jesu profetiska ord: ”Denna generation [skall] visst inte ... försvinna förrän alla dessa ting inträffar.” (Matteus 24:34) Av allt att döma skiljer sig användningen av uttrycket ”generation” här från hur det används i Predikaren 1:4, där det talas om på varandra följande generationer som kommer och går under en tidsperiod.

Vad är ”denna generation”?

9. Hur definierar olika lexikon det grekiska ordet ge·ne·ạ?

⁹ Fyra av Jesu apostlar satt tillsammans med honom på Olivberget, när de fick höra hans profetia om ”avslutningen på tingens ordning” i vilken han använde uttrycket ”denna generation”. Hur skulle de uppfatta det? I evangelierna översätts ordet ”generation” från det grekiska ordet ge·ne·ạ, som nutida lexikon definierar i sådana här ordalag: ”Ordagrant de som härstammade från en gemensam stamfader.” (Walter Bauer: Greek-English Lexicon of the New Testament) ”Det som har fötts, en släkt; ... på varandra följande medlemmar av en härstamning ... eller av en ras av människor ... eller av hela folkmängden som lever samtidigt, Matt. 24:34; Mark. 13:30; Luk. 1:48; 21:32; Fil. 2:15, och i synnerhet dem av den judiska rasen som levde under samma tidsperiod.” (W. E. Vine: Expository Dictionary of New Testament Words) ”Det som har fötts, människor av samma härstamning, en släkt; ... hela folkmängden som lever samtidigt: Mt. xxiv. 34; Mk. xiii. 30; Lk i. 48 ... används i synnerhet om den judiska rasen som lever under en och samma tidsperiod.” — J. H. Thayer: Greek-English Lexicon of the New Testament.

10. a) Vilken identisk definition ger två auktoriteter, när de hänvisar till Matteus 24:34? b) Hur stöder ett teologiskt lexikon och några bibelöversättningar den definitionen?

¹⁰ Både Vine och Thayer hänvisar således till Matteus 24:34, när de definierar ”denna generation” (he ge·ne·ạ hạu·te) som ”hela folkmängden som lever samtidigt”. Theological Dictionary of the New Testament (1964) ger stöd åt denna definition, när det heter: ”I den roll som ordet ge·ne·ạ spelar i Jesu ord framgår omfattningen av det han avser — han avser hela folket, inte enskilda individer, vilket visar att han ansåg att folket hade gemensamhet i synden.” En ”gemensamhet i synden” var verkligen påtaglig hos den judiska nationen, när Jesus var på jorden, precis som den kännetecknar den nuvarande världsordningen.c

11. a) Vilken auktoritet bör i första hand vägleda oss i fråga om att avgöra hur vi skall tillämpa he ge·ne·ạ hạu·te? b) Hur använde denna auktoritet uttrycket?

¹¹ De kristna som studerar detta ämne låter naturligtvis i första hand sitt tänkesätt vägledas av hur de inspirerade evangelieskribenterna använde det grekiska uttrycket he ge·ne·ạ hạu·te, ”denna generation”, när de återgav Jesu ord. Uttrycket användes konsekvent på ett negativt sätt. Jesus kallade således de judiska religiösa ledarna för ”ormar, huggormsyngel”, och fortsatte med att säga att Gehennas dom skulle verkställas på ”den här generationen”. (Matteus 23:33, 36) Men var denna dom begränsad till det skrymtaktiga prästerskapet? Inte alls. Jesu lärjungar hörde honom vid flera tillfällen tala om ”denna generation” eller ”den här generationen”, och han tillämpade då hela tiden uttrycket i en långt mer omfattande bemärkelse. Vilken då?

”Denna onda generation”

12. Hur förknippade Jesus ”folkskarorna” med ”denna generation”, när hans lärjungar lyssnade?

¹² År 31 v.t., under Jesu omfattande predikotjänst i Galileen och strax efter påsken, fick hans lärjungar höra honom säga till ”folkskarorna”: ”Vem skall jag jämföra den här generationen med? Den är lik små barn som sitter på torgen och ropar till sina lekkamrater och säger: ’Vi har spelat flöjt för er, men ni har inte dansat; vi har jämrat oss, men ni har inte slagit er själva av sorg.’ På ett motsvarande sätt är det: Här kom Johannes [döparen] och varken äter eller dricker; ändå säger man: ’Han har en demon’; så kom Människosonen [Jesus] och äter och dricker; ändå säger man: ’Titta! En människa som är glupsk och begiven på vin, en vän till uppbördsmän och syndare.’” Det gick inte att vara dessa principlösa ”folkskaror” till lags! — Matteus 11:7, 16—19.

13. Vilka identifierade och fördömde Jesus som ”denna onda generation” i sina lärjungars närvaro?

¹³ När Jesus och hans lärjungar längre fram år 31 v.t. begav sig ut på sin andra predikofärd i Galileen, bad ”några av de skriftlärda och fariséerna” Jesus om ett tecken. Han sade då till dem och till ”folkskarorna” som var närvarande: ”En ond och äktenskapsbrytande generation söker oavbrutet efter ett tecken, men inget tecken skall ges den utom profeten Jonas tecken. Ty alldeles som Jona tre dagar och tre nätter var i den väldiga fiskens buk, så skall Människosonen tre dagar och tre nätter vara i jordens hjärta. ... Så skall det också gå för denna onda generation.” (Matteus 12:38—46) Det är uppenbart att ”denna onda generation” inbegrep både de religiösa ledarna och ”folkskarorna”, som aldrig kom att förstå det tecken som uppfylldes genom Jesu död och uppståndelse.d

14. Hur fick Jesu lärjungar höra honom fördöma sadducéerna och fariséerna?

¹⁴ När Jesus och hans lärjungar efter påsken år 32 v.t. kom till Magadans omgivningar i Galileen, bad sadducéerna och fariséerna på nytt Jesus om ett tecken. Han sade återigen: ”En ond och äktenskapsbrytande generation söker oavbrutet efter ett tecken, men inget tecken skall ges den utom Jonas tecken.” (Matteus 16:1—4) Dessa religiösa skrymtare var verkligen i högsta grad klandervärda som ledare bland de otrogna ”folkskarorna”, vilka Jesus fördömde som ”denna onda generation”.

15. Vilka sammanträffanden hade Jesus och hans lärjungar med ”denna generation” strax före Jesu förvandling och även strax efter den?

¹⁵ Mot slutet av sin tjänst i Galileen kallade Jesus till sig folkskaran och sina lärjungar och sade: ”Vemhelst som skäms för mig och mina ord i denna äktenskapsbrytande och syndiga generation, honom skall också Människosonen skämmas för.” (Markus 8:34, 38) Det är därför uppenbart att den tidens breda lager av förstockade judar utgjorde ”denna äktenskapsbrytande och syndiga generation”. Några dagar senare, efter Jesu förvandling, kom Jesus och hans lärjungar ”emot folkskaran”, och en man bad Jesus bota hans son. Jesus sade: ”O du förvända generation utan tro, hur länge måste jag vara kvar hos er? Hur länge måste jag stå ut med er?” — Matteus 17:14—17; Lukas 9:37—41.

16. a) Vilken fördömelse av ”folkskarorna” upprepade Jesus i Judeen? b) Hur kom ”denna generation” att begå det mest ondskefulla brottet av alla?

¹⁶ Det var antagligen i Judeen efter lövhyddohögtiden år 32 v.t., ”när folkskarorna skockade sig” runt Jesus, som han upprepade sin förkastelsedom över dem och sade: ”Denna generation är en ond generation; den spanar efter ett tecken. Men inget tecken skall ges den utom Jonas tecken.” (Lukas 11:29) När slutligen de religiösa ledarna ställde Jesus inför rätta, erbjöd sig Pilatus att frige honom. Berättelsen lyder: ”De främsta prästerna och de äldre männen övertalade folkskarorna att be om Barabbas, men att få Jesus tillintetgjord. ... Pilatus sade till dem: ’Vad skall jag då göra med Jesus, den så kallade Kristus?’ De sade alla: ’Låt hänga honom på pålen!’ Han sade: ’Vad ont har han då gjort?’ Men de ropade bara ännu mera: ’Låt hänga honom på pålen!’” Den ”onda generationen” krävde Jesu blod! — Matteus 27:20—25.

17. Hur reagerade några av ”denna förvända generation” för det Petrus predikade vid pingsten?

¹⁷ En ”förvänd generation utan tro”, som uppeggats av sina religiösa ledare, spelade således en nyckelroll, när det gällde att vålla Herren Jesu Kristi död. Femtio dagar senare, vid pingsten år 33 v.t., fick lärjungarna helig ande och började tala olika tungomål. När ”mängden” av människor fick höra ljudet ”samlades” de, och aposteln Petrus tilltalade dem som ”ni män från Judeen och alla ni invånare i Jerusalem” och sade: ”Denne [Jesus] har ni ... fäst vid en påle genom laglösa mäns händer och gjort av med.” Hur reagerade några av dessa som lyssnade? De ”kände ... ett hugg i hjärtat”. Petrus uppmanade dem sedan att ändra sinne. Han ”vittnade ... grundligt och fortsatte att förmana dem och sade: ’Rädda er undan denna förvridna generation.’” Som svar ”omfattade” omkring tre tusen ”av hjärtat” hans ord och blev ”döpta”. — Apostlagärningarna 2:6, 14, 23, 37, 40, 41.

”Denna generation” identifierad

18. Vad åsyftade Jesus konsekvent, när han använde uttrycket ”denna generation”?

¹⁸ Vad är då den ”generation” som Jesus så ofta talade om i sina lärjungars närvaro? Hur uppfattade de hans ord: ”Denna generation [skall] visst inte ... försvinna förrän alla dessa ting inträffar”? Jesus avvek helt visst inte från sitt vedertagna bruk av uttrycket ”denna generation”, som han konsekvent hade använt om de samtida breda lagren med deras ”blinda vägledare”, vilka tillsammans utgjorde den judiska nationen. (Matteus 15:14) ”Denna generation” fick uppleva all den nöd som Jesus hade förutsagt och försvann sedan i en ”stor vedermöda” utan motstycke över Jerusalem. — Matteus 24:21, 34.

19. När och hur försvann den judiska ordningens ”himmel och jord”?

¹⁹ Under det första århundradet dömde Jehova det judiska folket. Ångerfulla personer som kom att utöva tro på Jehovas barmhärtiga anordning genom Kristus blev räddade ut ur den ”stora vedermödan”. Allt det som Jesus hade profeterat om uppfylldes, och därefter försvann den judiska tingens ordnings ”himmel och jord”, dvs. hela nationen med dess religiösa ledare och onda samhälle av människor. Jehova hade verkställt sin dom! — Matteus 24:35; jämför 2 Petrus 3:7.

20. Vilken aktuell förmaning är det angeläget för alla kristna att lyda?

²⁰ De judar som hade ägnat uppmärksamhet åt Jesu profetiska ord insåg att deras räddning inte var beroende av att de försökte räkna ut hur lång tid en ”generation” omfattade eller hur långa några fastställda ”tider eller tidsperioder” var, utan av att de bevarade sig avskilda från den samtida onda generationen och nitiskt utförde Guds vilja. De avslutande orden i Jesu profetia gäller den större uppfyllelsen i vår tid, men de judiska kristna under det första århundradet måste också lyda förmaningen: ”Håll er då vakna och frambär hela tiden ödmjuk bön, för att ni må lyckas i att undfly alla dessa ting, som är bestämda att inträffa, och i att bestå inför Människosonen.” — Lukas 21:32—36; Apostlagärningarna 1:6—8.

21. Vilken plötslig händelseutveckling kan vi förvänta i en nära framtid?

²¹ Nu är ”Jehovas stora dag ... nära, och den hastar mycket”. (Sefanja 1:14—18; Jesaja 13:9, 13) Plötsligt, vid den ”dag och timme” som Jehova på förhand har bestämt, kommer han att släppa lös sitt raseri över världens religiösa, politiska och kommersiella element och också över de egensinniga människor som utgör den nutida ”onda och äktenskapsbrytande generationen”. (Matteus 12:39; 24:36; Uppenbarelseboken 7:1—3, 9, 14) Hur kan man bli räddad ut ur ”den stora vedermödan”? Det skall vår följande artikel besvara, och den skall också berätta om det storslagna framtidshoppet.

[Fotnoter]

Hur skulle du svara?

◻ Vad får vi reda på genom uppfyllelsen av Daniel 9:24—27?

◻ Hur definierar nutida lexikon ”denna generation”, så som uttrycket används i Bibeln?

◻ Hur använde Jesus konsekvent uttrycket ”generation”?

◻ Hur uppfylldes Matteus 24:34, 35 under det första århundradet?

[Bild på sidan 12]

Jesus jämförde ”denna generation” med skaror av oregerliga barn

[Bild på sidan 15]

Det var endast Jehova som i förväg hade vetskap om timmen för verkställandet av domen över den onda judiska ordningen