Motsäger bibeln verkligen sig själv?

”Det är omöjligt för Gud att ljuga”, sägs det i bibeln. (Hebréerna 6:18) Hur skulle då hans bok kunna vara full av uppenbara inkonsekvenser och motsägelser och ändå kallas Guds ord? Det är omöjligt. ”Varför finns det då motsägelser?” undrar du kanske.

Som det kan förväntas av en bok som i hundratals år har blivit mödosamt avskriven för hand och har behövt översättas till allmänt talade språk, har vissa felskrivningar smugit sig in. Men inga av dessa avvikelser är av sådan omfattning och betydelse att de drar hela bibelns inspiration och sannfärdighet i tvivelsmål. Vid en noggrann undersökning kan det visa sig att skenbara motsägelser har en naturlig förklaring. Alltför ofta har människor som påstår att bibeln motsäger sig själv inte undersökt saken själva, utan de godtar bara denna uppfattning som pådyvlas dem av sådana som inte vill tro på bibeln eller låta sig vägledas av den. ”Om någon ger svar, förrän han har hört, så tillräknas det honom som oförnuft och skam”, säger bibeln varnande i Ordspråksboken 18:13.

Ibland reagerar somliga på det faktum att bibelns skribenter inte alltid tycks vara överens när det gäller siffror, händelsers inbördes ordning, ordalydelsen i olika uttalanden och så vidare. Men tänk efter: Om du skulle be ett antal ögonvittnen till en händelse att skriva ner vad de såg, skulle då alla berättelserna uppvisa fullständig överensstämmelse i fråga om ordalydelse och innehåll? Om de gjorde det, skulle du då inte misstänka att skribenterna stod i maskopi med varandra? På samma sätt lät Gud bibelns skribenter behålla sitt eget speciella uttryckssätt och språk, samtidigt som han såg till att hans tankar och framträdande fakta överbringades på ett korrekt sätt.

Citat från tidigare skrifter kan ibland få en något annorlunda ordalydelse än den ursprungliga texten för att tjäna den nye skribentens syften och behov, samtidigt som de fortfarande förmedlar samma grundläggande innebörd och tankar. Detsamma gäller olika händelsers inbördes ordning. En viss skribent kanske följer en strikt kronologisk ordning, medan en annan kanske skildrar händelserna i deras logiska sammanhang. Att olika detaljer utelämnas kan likaså bero på vilken synpunkt skribenten anlägger på ämnet och hur koncentrerad hans skildring är. Matteus talar till exempel om att två blinda män blev botade av Jesus, medan Markus och Lukas endast nämner en. (Matteus 20:29—34; Markus 10:46; Lukas 18:35) Matteus’ skildring är inte motsägande. Han är helt enkelt mer exakt när det gäller antalet, medan Markus och Lukas koncentrerar sin uppmärksamhet på den man som Jesus talade med.

Det fanns också olika sätt att ange tiden. Den judiska nationen använde två olika kalendrar — ett heligt år och ett borgerligt år eller jordbruksår — vilka började vid olika årstider. Skribenter som skiljer sig i fråga om månad och dag när de skildrar samma händelse kan helt enkelt ha använt olika kalendrar. Eftersom orientaliska skribenter sällan använder bråkdelar, räknades delar av ett år ofta som hela år. De rundades av till närmaste hela tal. Ett exempel på detta är släktregistren i Första Mosebokens femte kapitel.

Hur man kan förklara ”motsägelser”

Men finns det inte textavsnitt i bibeln som säger raka motsatsen till det som sägs på andra ställen? Låt oss se lite närmare på några texter som har citerats av vissa bibelkritiker.

I Johannes 3:22 kan vi läsa att Jesus var ”i färd med att döpa”, medan det bara några verser längre fram, i Johannes 4:2, står att det ”inte var Jesus själv som döpte”. Men som framgår av fortsättningen på versen var det Jesu lärjungar som utförde själva döpandet i hans namn och under hans ledning. Det är ungefär samma sak som att en affärsman och hans sekreterare båda kan påstå att de har skrivit ett visst brev.

Ett annat exempel är 1 Moseboken 2:2 (NW), där det står att Gud vilade ”från allt sitt verk”. I Johannes 5:17, däremot, säger Jesus att Gud ”har fortsatt att arbeta ända tills nu”. Men som sammanhanget visar talar skildringen i Första Moseboken speciellt om Guds arbete med den materiella skapelsen, medan Jesus hänsyftade på hur Gud verkar för att vägleda och dra försorg om mänskligheten.

En annan skenbar motsägelse finner vi om vi jämför 2 Moseboken 34:7 med Hesekiel 18:20. I den förstnämnda versen sägs det att Gud ”hemsöker fädernas missgärning på barn och barnbarn”, medan den senare förklarar: ”En son skall inte bära på sin faders missgärning.” Dessa texter kan tyckas motsäga varandra. Varför? Därför att de är lösryckta ur sitt sammanhang. Om vi granskar den omgivande texten och bakgrunden står det klart att när Gud talade om att hemsöka inte bara fäderna, utan också barn och barnbarn, talade han om vad som skulle bli följden för Israel som nation om de syndade mot honom och blev förda i fångenskap. Men när han säger att en son inte skulle bära på sin faders missgärning, talar han om människors personliga ansvar.

Skiljaktigheter kan förekomma, som till exempel i skildringarna av Jesu födelse i Matteus 1:18—25 och Lukas 1:26—38. Men innebär detta att bibeln motsäger sig själv?

Har du någon gång läst två biografier om samma berömda person? Har du i så fall lagt märke till att dessa biografier skiljer sig åt utan att de därför behöver vara motsägande? Ofta beror det på skribentens personliga intryck eller på de källor han har använt. Det beror också på vad författaren anser vara viktigt att ta med i sin presentation, vilken synpunkt han anlägger och vilka läsare han vänder sig till. Skildringar som är skrivna med hedniska läsare i tankarna skiljer sig därför helt naturligt från sådana som vänder sig till judiska läsare, som ju redan förstod och godtog vissa fakta.

Detta är bara några få exempel på bibelställen som vid en flyktig genomläsning kan tyckas motsäga varandra. Men om man noggrant undersöker dessa texter och tänker på sammanhanget och skribentens utgångspunkt, är de inte alls motsägande, utan är helt enkelt textavsnitt som man måste undersöka lite närmare. De flesta människor bryr sig emellertid inte om att göra de efterforskningar som behövs, utan tycker att det är mycket lättare att säga: ”Bibeln motsäger sig själv.”

Bibeln förtjänar vårt förtroende

Guds heliga ande gav bibelns skribenter mycket fria händer när de skrev sina redogörelser. (Apostlagärningarna 3:21) På det sättet kunde de ge en färgstark och levande skildring av vad de såg. Olikheterna i deras framställningar bekräftar egentligen bara deras trovärdighet och sannfärdighet, eftersom ingen kan anklaga dem för något bedrägeri eller hemligt samförstånd. (2 Petrus 1:16—21) Även om skribenterna hade olika framställningssätt, pekade de alla i samma riktning och hade samma syfte: att visa människor vad Jehova Gud skall göra för att glädja mänskligheten och vad människorna i sin tur måste göra för att vinna Guds godkännande. — Ordspråksboken 2:3—6, 9.

Bibeln är en bok som vädjar till vårt förnuft. Den är samstämmig från början till slut. Den motsäger inte sig själv. Alla dess 66 böcker (1.189 kapitel och 31.173 verser, enligt Engelska auktoriserade översättningen) förtjänar vårt fullständiga förtroende. Ja, du kan lita på bibeln!

[Ruta på sidan 6]

Om du finner en ”motsägelse” i bibeln, skulle det då kunna vara så att:

◆ Du är ovetande om vissa historiska fakta eller forntida sedvänjor?

◆ Du har underlåtit att begrunda sammanhanget?

◆ Du har förbisett skribentens sätt att se på saken?

◆ Du försöker få falska religiösa uppfattningar att stämma överens med det som bibeln verkligen säger?

◆ Du använder en otillförlitlig eller omodern bibelöversättning?

[Bilder på sidan 7]

Matteus sade att två blinda män blev botade av Jesus. Markus och Lukas nämner bara en man. Är detta en motsägelse?