Jehovas hand var med dem
”Således fortsatte Jehovas ord att på ett mäktigt sätt växa till och visa sig överlägset.” — APOSTLAGÄRNINGARNA 19:20.
1. a) Vad klagade kristendomens fiender över under det första århundradet v.t.? b) Vad blev resultatet överallt där missionären Paulus predikade de goda nyheterna om Guds rike, och vad var alltid med de första kristna?
FÖR mer än 1.900 år sedan klagade fiender till det kristna budskapet och motståndare till aposteln Paulus och sade: ”De här männen som har omvälvt den bebodda jorden, de har nu också kommit hit, och ... [de] handlar i strid med kejsarens förordningar, i det de säger att det finns en annan kung, Jesus.” (Apostlagärningarna 17:6, 7) Var den kristne missionären Paulus än förkunnade de goda nyheterna om Jehovas rike, blev det liv och rörelse och motstånd och ofta också förföljelse. Andra bland de första kristna fick också lida förföljelse. Men ”Jehovas hand” var alltid med dem. — Apostlagärningarna 11:21.
2. Vem satte i gång den kristna missionärsverksamheten, och hur?
2 Vem hade då satt i gång denna så viktiga kristna missionärsverksamhet? Det var Jesus, en unik man med ett väckande budskap och en ovanlig metod att sprida det på. Kom ihåg hur Jesus, Guds Son, kom till det judiska folket med ett sensationellt tillkännagivande om Guds rike, men hur de endast var intresserade av sin egen frälsning genom laggärningar. — Matteus 4:17; Lukas 8:1; 11:45, 46.
”För alla nationerna”
3. Vilken profetia av Jesus måste ha förvånat hans judiska lärjungar, och varför det?
3 Vi kan därför föreställa oss hur förvånade Jesu judiska lärjungar måste ha blivit, när han tre dagar före sin död sade till dem: ”Och dessa goda nyheter om riket skall bli predikade på hela den bebodda jorden till ett vittnesbörd för alla nationerna; och sedan skall slutet komma.” Hans lärjungar måste ha undrat hur de någonsin skulle kunna predika de goda nyheterna ”för alla nationerna”. Hur skulle en så liten skara troende någonsin kunna utföra en så överväldigande uppgift? — Matteus 24:14; Markus 13:10.
4. Vilken befallning gav den uppväckte Jesus sina lärjungar?
4 Senare tillfogade den uppväckte Jesus en befallning, när han sade: ”All myndighet i himmelen och på jorden har blivit mig given. Gå därför och gör lärjungar av människor av alla nationerna, döp dem i Faderns och Sonens och den heliga andens namn och lär dem att hålla allt som jag har befallt er.” De fick således i uppdrag att föra sin Herres budskap till ”människor av alla nationerna”. — Matteus 28:18—20.
5, 6. a) Hur nådde predikandet av de goda nyheterna om Guds rike icke-judarna, och med vilket resultat? b) Hur reagerade de äldste i Jerusalem, när Petrus berättade sin erfarenhet med icke-juden Kornelius för dem?
5 Detta kom att inbegripa predikande för icke-judar, något som visade sig bli en utmaning, vilket Petrus’ inställning mer än tre år senare vittnar om, när han genom en syn blev tillsagd att som föda äta befläckade djur. Petrus blev förbryllad, när Gud visade honom att sådant som tidigare hade betraktats som befläckat nu skulle betraktas som rent. Därefter blev Petrus ledd av Guds ande till att besöka icke-juden Kornelius, en romersk centurion, i dennes hem. Där insåg han att det var Guds vilja att han skulle predika för Kornelius, trots att han tidigare hade tänkt att det var olagligt att ha kontakt med människor av andra raser. Medan Petrus talade föll helig ande på denna icke-judiska familj, och detta visade faktiskt att fältet för kristen missionärsverksamhet nu måste utökas till att inbegripa den icke-judiska världen. — Apostlagärningarna 10:9—16, 28, 34, 35, 44.
6 När Petrus förklarade denna händelseutveckling för de äldste i Jerusalem, ”gav de sig, och de gav ära åt Gud och sade: ’Så har då Gud också gett folk av nationerna sinnesändring hänemot liv.’” (Apostlagärningarna 11:18) Nu kunde de icke-judiska nationerna obehindrat få höra de goda nyheterna om Kristus och hans rike!
Missionärer till nationerna
7. Hur började kristen missionärsverksamhet att spridas i länderna runt Medelhavet, och hur betraktade Jehova detta?
7 Nu började predikoarbetet, som hade fått fart efter Stefanus’ martyrdöd, att få en ny dimension. Medlemmarna av församlingen i Jerusalem hade med undantag av apostlarna blivit kringspridda, och dessa förföljda judiska troende predikade först endast för judar i Fenicien, på Cypern och i Antiokia. ”Men ... några män från Cypern och Cyrene ... började tala till de grekisktalande, i det de förkunnade de goda nyheterna om Herren Jesus.” Hur betraktade Jehova denna missionärsverksamhet till nationerna? ”Jehovas hand [var] med dem, och ett stort antal som blev troende vände sig till Herren.” Tack vare dessa första kristnas dristighet började en effektiv missionärsverksamhet att sprida sig i länderna runt Medelhavet. Men detta var bara början. — Apostlagärningarna 4:31; 8:1; 11:19—21.
8. Hur tillkännagav Gud något som kom att få avgörande betydelse för utvidgningen av missionärsarbetet?
8 Omkring år 47—48 v.t. tillkännagav Gud genom helig ande något som skulle komma att få avgörande betydelse för utvidgningen av missionärsarbetet. Skildringen i Apostlagärningarna 13:2—4 lyder: ”Den heliga anden [sade]: ’Avskilj åt mig Barnabas och Saulus, framför alla andra, för det verk som jag har kallat dem till.’ ... Så gick då dessa män, som blivit utsända av den heliga anden, ner till Seleucia [hamnstaden till Antiokia i Syrien], och därifrån seglade de i väg till Cypern.” Hur spännande måste det inte ha varit för Paulus och Barnabas att få segla i väg till sitt första uppdrag i utlandet! Aposteln Paulus gick i spetsen för den kristna missionärsverksamheten. Han lade också grunden till ett arbete som skulle fullbordas i vår tid.
9. Vad uträttade aposteln Paulus på sina missionsresor?
9 Paulus gjorde tre upptecknade missionsresor, plus sin resa till Rom som fånge. Under dessa resor satte han i gång arbetet i flera städer i Europa och predikade Rikets budskap i länder och på öar som nu är kända som Syrien, Cypern, Kreta, Turkiet, Grekland, Malta och Sicilien. Han kanske till och med kom ända till Spanien. Han hjälpte till att bilda församlingar i många städer. Vad var hemligheten med hans effektiva missionärsverksamhet?
Effektiv undervisning
10. Varför var Paulus så effektiv i sin missionärsverksamhet?
10 Paulus efterliknade Kristi sätt att undervisa. Därför visste han hur han skulle ta människor, och han visste också hur han skulle undervisa och hur han skulle utbilda andra till lärare. Han grundade sin undervisning på bibeln. Han försökte inte göra intryck på andra med sin egen vishet, utan i stället resonerade han med utgångspunkt från Skrifterna. (Apostlagärningarna 17:2, 3) Paulus visste också hur han skulle anpassa sig till sin åhörarskara och hur han skulle använda den lokala miljön som en språngbräda för sitt budskap. Som han sade: ”Jag ... [har] gjort mig till allas slav för att kunna vinna så många fler. Och så har jag för judarna blivit som en jude. ... För dem som är utan lag har jag blivit som en utan lag. ... För de svaga har jag blivit svag för att kunna vinna de svaga. För alla slags människor har jag blivit allt för att i alla händelser kunna frälsa några.” — 1 Korintierna 9:19—23; Apostlagärningarna 17:22, 23.
11. Vad visar att Paulus och hans kamrater var effektiva missionärer, och hur vitt utbredd var den kristna tjänsten?
11 Paulus och hans kamrater var effektiva missionärer. Genom uthållighet och uthärdande bildade de och styrkte de kristna församlingar på alla orter dit de kom. (Apostlagärningarna 13:14, 43, 48, 49; 14:19—28) De första kristnas tjänst var så utbredd att Paulus till slut kunde skriva om ”sanningen i dessa goda nyheter, som har infunnit sig hos er, precis som de nu bär frukt och växer till i hela världen. ... De goda nyheter ... vilka har predikats i hela skapelsen under himmelen.” De första kristnas missionärsverksamhet påverkade verkligen människor. — Kolosserna 1:5, 6, 23.
12. Vad fick det sanna kristna missionärsarbetet att upphöra under en tid?
12 Men vid början av andra århundradet v.t. smög sig avfällighet in i den kristna församlingen, precis som Jesus och apostlarna hade förvarnat om. (Matteus 7:15, 21—23; Apostlagärningarna 20:29, 30; 1 Johannes 2:18, 19) Under de århundraden som följde kvävdes Rikets budskap av teologi och hedniska läror. Kristenheten sände ut missionärer, inte för att predika om Guds sanna rike, utan för att — ofta med svärdets hjälp — försöka tvinga på försvarslösa infödingar sina politiska herrars och beskyddares rike. Äkta kristet missionärsarbete upphörde, men inte för alltid.
13. Hur startades en missionärskampanj i modern tid, och vad hade uträttats vid slutet av år 1916?
13 Mot slutet av 1800-talet insåg Charles T.Russell, Sällskapet Vakttornets förste president, behovet av missionärsverksamhet. Han organiserade därför en omfattande kampanj med att vittna och besökte själv många städer i Förenta staterna. Han reste också runt i världen med båt för att besöka så många länder som möjligt, och hans på bibeln grundade skrifter gavs ut på 35 språk. Det sägs att han före sin död år 1916 hade rest över 150.000 mil som offentlig föredragshållare och hållit mer än 30.000 predikningar.
14. Vad gjorde Joseph F.Rutherford för att främja missionärsverksamhet?
14 Hans efterträdare, Joseph F.Rutherford, insåg också hur nödvändigt det var med missionärsverksamhet. I början av tjugotalet sände han ut dugliga män till olika länder för att hjälpa till med att få predikoarbetet etablerat. Missionärer banade vägen för Rikets verk i Spanien, Sydamerika och Västafrika. År 1931 vädjade man om personer som var villiga att hjälpa till med arbetet i Spanien. Tre unga män från England gav gensvar till denna vädjan, och under de svåraste förhållanden tjänade de där i fyra år, ända tills spanska inbördeskriget bröt ut år 1936, då de måste fly för sitt liv.
15. Vad hände på fyrtiotalet för att markant utvidga missionärsarbetet?
15 Under fyrtiotalet skulle missionärsverksamheten komma att bli bättre. Sällskapet Vakttornets tredje president, Nathan H.Knorr, och en grupp nitiska män arbetade tillsammans. Det var tydligen under den heliga andens ledning som han, med tanke på den utmaning som tiden efter andra världskriget skulle komma att utgöra, år 1942 kom att inse behovet av att sätta i gång en missionärsskola. Mitt under det världskriget tog han initiativet till bildandet av Vakttornets Bibelskola Gilead, som invigdes i februari 1943 i staten New York. Den hade fyra instruktörer, och var sjätte månad fick över hundra nitiska pionjärförkunnare, män och kvinnor, påbörja en på bibeln grundad utbildning för missionärstjänst. Har deras verksamhet därefter varit effektiv?
16. a) Hur många vittnen predikade år 1943, och hur är förhållandena nu? b) Vilken andel har missionärerna haft i denna ökning? Förklara.
16 År 1943 fanns det endast 126.329 vittnen, vilka predikade i 54 länder. Hur är situationen i dag? Nu, 45 år senare, finns det 28 gånger fler, över tre och en halv miljon verksamma förkunnare i 212 länder och öar i havet. En stor del av denna ökning har skett tack vare den fina grund som har lagts av de över 6.000 missionärer som har utexaminerats från Gileadskolan. Dessa har kommit från 59 länder, och de har under de fem senaste årtiondena sänts ut till 148 olika länder. Med deras hjälp finns det nu tio länder som vart och ett har över ett hundra tusen förkunnare, vilka predikar och undervisar om de goda nyheterna, jämfört med situationen för 45 år sedan då det fanns bara något över hundra tusen vittnen i hela världen. I de flesta av dessa nationer har Gileadmissionärerna gått i spetsen för evangeliseringsarbetet.
17. Vilka tre grundläggande faktorer har bidragit till att göra både det nutida och det första kristna missionärsarbetet så effektivt?
17 Det finns, både när det gäller det nutida och det första kristna missionärsarbetet, grundläggande faktorer, som har bidragit till att göra det effektivt. En är den direkta kontakt med människor som blir följden av tjänsten från hus till hus och av informellt vittnande såväl som av bibelstudieverksamheten. (Johannes 4:7—26; Apostlagärningarna 20:20) En annan faktor är det direkta och enkla på bibeln grundade budskapet, som betonar Guds rike som den enda bestående lösningen på mänsklighetens problem. (Apostlagärningarna 19:8; 28:16, 23, 30, 31) Och många av våra missionärer tjänar i utvecklingsländer, där behovet av Guds rättfärdiga regering är mycket påtagligt. En tredje faktor är den kärlek som Kristus förkunnade om och som våra nutida missionärer visar i sitt umgänge med människor av alla slag och av alla slags ursprung. Det råder inget tvivel om att Vakttornets missionärer under de gångna 45 åren har bidragit mycket till Jehovas organisations världsomfattande utvidgning. — Romarna 1:14—17; 1 Korintierna 3:5, 6.
Pionjärandan slår rot
18. Vilka andra har insupit samma nitiska missionärsanda som de som har gått igenom Gilead?
18 Utan tvivel har det föredömliga nit, som de som gått igenom Gilead har visat, stimulerat andra till att också önska bli heltidsförkunnare. Det finns nu hundratusentals andra Jehovas vittnen, som har insupit samma nitiska missionärsanda. Dessa är också pionjärer i verklig bemärkelse och följer i Jesu fotspår, hans som är ”pionjären för deras frälsning”. — Hebréerna 2:10; 12:2, Moffatt.
19. Vad har många vittnen som har pionjärandan erbjudit sig att göra, och hur känner de sig belönade?
19 Sedan sextiotalet har det blivit mycket svårt att sända missionärer till ett antal länder. Vakttornets Bibelskola Gilead fortsätter i den utsträckning det är möjligt att alltefter behovet i främmande länder tillhandahålla missionärer. Men jorden utöver finns det ett oerhört stort fält för de vittnen som har verklig pionjäranda. Det finns många som har erbjudit sig att själva ordna med allt i samband med en flyttning för att kunna tjäna där behovet är större. Skulle du kunna sluta dig till dem? Sådana personer säger ofta att svårigheterna och uppoffringarna uppvägs många gånger om av den stora glädje som det skänker att i utvecklingsländer få mätta fårlika personer med Rikets sanningar. De belönas hundrafalt genom att finna nya ”bröder och systrar och mödrar och barn” och genom att med dessa få dela det underbara hoppet om evigt liv i ”den kommande tingens ordning”. — Markus 10:28—30.
20. a) Vilka utför större delen av predikandet i många länder? b) Hur kommer det sig att Japan sammanlagt rapporterar fler timmar i tjänsten på fältet årligen än nästan alla andra länder gör? c) Vilken fråga gör vi väl i att begrunda?
20 Dessutom finns det nu hundratusentals Jehovas tjänare som varje månad rapporterar helig tjänst som reguljära pionjärer eller hjälppionjärer. De flesta av dessa arbetar flitigt på sina hemmadistrikt. I många länder utför dessa större delen av predikandet, och ofta besöker de samma hem vecka efter vecka. Deras hopp om Riket avspeglas i deras ljusa ansiktsuttryck och glada inställning, när de är på sina distrikt och skaffar sig nya vänner och uppodlar stort intresse. Fler pionjärer innebär att det används många fler timmar till att lovprisa Gud. Varje år under mer än ett årtionde har Japan, där det stora flertalet av Jehovas vittnen är före detta buddister, sammanlagt rapporterat fler timmar av tjänst på fältet än något annat land utanför Förenta staterna, och detta på grund av att nästan hälften av alla Rikets förkunnare där är pionjärer. Kan du också ordna dina förhållanden så att du kan ta del i detta det storslagnaste av alla privilegier, pionjärtjänsten?
21. a) Hur kan vittnen, vars förhållanden inte tillåter dem att anmäla sig som reguljära pionjärer, ändå visa pionjäranda? b) Hur kan barn och ungdomar visa pionjäranda?
21 Det finns också andra vittnen som är ”nitiska i fråga om förträffliga gärningar”. (Titus 2:14) Bland dessa finner vi äldre människor, personer som har dålig hälsa, många som har familjeförpliktelser och ungdomar som fortfarande går i skolan och vars förhållanden kanske inte medger att de anmäler sig som reguljära pionjärer. Dessa kan också visa pionjäranda genom att ge pionjärerna uppmuntrande stöd genom att när så är möjligt ta del med dem i tjänsten och genom att bevara en positiv inställning till sina egna möjligheter att vittna. Unga människor kan göra heltidstjänst för Riket till sitt mål och när de väl är döpta ta del i hjälppionjärtjänsten allt emellanåt. Likt den unge Timoteus kan de begrunda dessa ting för att göra andliga framsteg tillsammans med allt Guds folk. — 1 Timoteus 4:15, 16.
22. Vad bör vi göra till vår fasta föresats hur vår situation i livet än är, och med vilket fint resultat?
22 Må vi alla, hur vår situation i livet än är, drivas av Jehovas ande till att ta hel och full del i hans tjänst. Må ”Jehovas hand” fortsätta att vara med var och en av oss, så att det med avseende på våra blygsamma ansträngningar kan sägas att Jehovas ord fortsatte ”att på ett mäktigt sätt växa till och visa sig överlägset”. — Apostlagärningarna 11:21; 19:20.
Repetitionsfrågor
◻ Hur började den kristna missionärsverksamheten, och hur omfattande skulle den komma att bli?
◻ Vilken roll spelade aposteln Paulus i fråga om att utvidga missionärsarbetet?
◻ Hur återupplivades missionärsarbetet i modern tid?
◻ Vilka faktorer har bidragit till att göra missionärs- och pionjärtjänsten så effektiv?
◻ Hur kan vi insupa pionjärandan i våra dagar?
[Tabell på sidan 13]
Rikets verksamhet i tio länder — 1988
(Alla dessa länder rapporterade över 100.000 förkunnare)
Land Högsta ant. Medeltalet Timmar i Närvarande vid
förkunnere pionjärer pred.verk Åminnelsen
USA 797.104 96.947 161.478.732 1.822.607
Mexico 248.822 32.117 58.061.457 1.004.062
Brasilien 245.610 22.725 44.218.022 718.414
Italien 160.584 25.477 43.354.687 330.461
Nigeria 134.543 14.022 27.800.623 398.555
Japan 128.817 52.183 60.626.840 297.171
Tyskland 125.068 8.416 22.029.942 215.385
Storbritannien 113.412 11.927 22.103.713 211.060
Filippinerna 107.679 21.320 26.337.621 305.087
Frankrike 103.734 9.189 21.598.308 205.256
[Bild på sidan 10]
Paulus och Barnabas avreser som pionjärer i missionärsverksamhet