”Vad skall vara tecknet på din närvaro?”
”När skall dessa ting inträffa, och vad skall vara tecknet på din närvaro och på avslutningen på tingens ordning?” — MATTEUS 24:3.
1, 2. Vad visar att människor är intresserade av framtiden?
DE FLESTA människor är intresserade av framtiden. Är du det? I sin bok Framtidschocken noterade professor Alvin Toffler ”den snabba spridningen av organisationer ägnade åt studiet av framtiden”. Han tillade: ”Vi [har] bevittnat uppkomsten av framtidsorienterade ’tankecentra’ ... ; uppdykandet av futurologiska facktidskrifter i England, Frankrike, Italien, Tyskland och Förenta staterna; spridandet av universitetskurser i förutsägelseteknik.” Toffler drog slutsatsen: ”Ingen kan naturligtvis ’veta’ framtiden hundraprocentigt.”
2 I boken Signs of Things to Come heter det: ”Att spå i händerna och att spå i kort, kristallskådning, astrologi och I Ching är alltsammans mer eller mindre invecklade metoder för att ge oss en viss uppfattning om vad vår egen framtid kan bära i sitt sköte.” Men i stället för att följa mänskliga metoder bör vi vända oss till en beprövad källa, nämligen Jehova.
3. Varför är det lämpligt att vända sig till Gud för att få kunskap om framtiden?
3 Den sanne Guden förklarade: ”Alldeles som jag har tänkt, så skall det ske; och just det som jag har beslutat, det kommer att bli verklighet.” (Jesaja 14:24, 27; 42:9) Ja, Jehova har kunnat underrätta människosläktet om vad som kommer att hända, och han har ofta gjort detta genom mänskliga språkrör. En av dessa profeter skrev: ”Jehova kommer inte att göra någonting, utan att han har uppenbarat sin förtroliga angelägenhet för sina tjänare profeterna.” — Amos 3:7, 8; 2 Petrus 1:20, 21.
4, 5. a) Varför kan Jesus vara till hjälp när det gäller framtiden? b) Vilken sammansatt fråga ställde Jesu apostlar?
4 Jesus Kristus var Guds förnämste profet. (Hebréerna 1:1, 2) Låt oss nu koncentrera oss på en av Jesu nyckelprofetior, där han förutsade sådant som nu händer runt omkring oss. Den profetian ger oss också inblick i det som skall ske då den nuvarande onda tingens ordning inom kort upphör och Gud ersätter den med ett jordiskt paradis.
5 Jesus bevisade att han var en profet. (Markus 6:4; Lukas 13:33; 24:19; Johannes 4:19; 6:14; 9:17) Vi kan därför förstå varför hans apostlar, när de satt tillsammans med honom på Olivberget och såg ut över Jerusalem, ställde följande fråga om framtiden till honom: ”När skall dessa ting inträffa, och vad skall vara tecknet på din närvaro och på avslutningen på tingens ordning?” — Matteus 24:3; Markus 13:4.
6. Vilket samband finns det mellan Matteus 24, Markus 13 och Lukas 21, och vilken fråga bör vi vara livligt intresserade av?
6 Vi finner deras fråga och Jesu svar i Matteus, kapitel 24, Markus, kapitel 13, och Lukas, kapitel 21.a I många avseenden är berättelserna nästan identiska, men de kompletterar också varandra. Det är till exempel bara Lukas som nämner farsoter på den ena orten efter den andra. (Lukas 21:10, 11; Matteus 24:7; Markus 13:8) Vi bör helt logiskt fråga: Förutsade Jesus bara sådant som skulle hända inom hans åhörares livstid, eller inbegrep han också vår tid och vad framtiden skall föra med sig för oss?
Apostlarna ville veta
7. Vad frågade apostlarna i synnerhet om, men hur omfattande var Jesu svar?
7 Bara några dagar innan Jesus blev dödad förklarade han att Gud hade förkastat Jerusalem, judarnas huvudstad. Staden och dess storslagna tempel skulle tillintetgöras. Några av apostlarna bad då om ett tecken på Jesu närvaro och avslutningen på tingens ordning. (Matteus 23:37—24:3) Eftersom de inte fattade omfattningen av det som låg framför dem, tänkte de utan tvivel i första hand på den judiska ordningen och Jerusalem. Men när Jesus svarade dem, såg han långt bortom det som skulle hända fram till och med år 70 v.t., då romarna ödelade Jerusalem. — Lukas 19:11; Apostlagärningarna 1:6, 7.
8. Bland annat vilka händelser förutsade Jesus?
8 Som du kan läsa i de tre evangelieberättelserna, talade Jesus om att nation skulle resa sig mot nation och kungarike mot kungarike och att det skulle bli hungersnöd, jordbävningar, skräcksyner och tecken i himlen. Under åren mellan den tidpunkt då Jesus gav detta tecken (år 33 v.t.) och Jerusalems ödeläggande (åren 66—70 v.t.) skulle falska profeter och falska krister uppstå. Judarna skulle också förfölja de kristna som predikade Jesu budskap.
9. Hur uppfylldes Jesu profetia under det första århundradet v.t.?
9 Dessa drag i tecknet visade sig verkligen, precis som historieskrivaren Flavius Josephus bekräftar. Han skriver att innan romarna alls gick till anfall, uppviglade falska messiasgestalter till uppror. Det förekom hemska jordbävningar i Judeen och på andra håll. Krig bröt ut i många delar av det romerska riket. Förekom det stor hungersnöd? Ja, verkligen. (Jämför Apostlagärningarna 11:27—30.) Och hur förhöll det sig med verket att predika om Guds kungarike? År 60 eller 61 v.t., då bibelboken Kolosserna skrevs, hade ”det hopp som hör de goda nyheterna [om Guds kungarike] till” hörts vida omkring, i Afrika, Asien och Europa.b — Kolosserna 1:23.
”SEDAN” slutet
10. Varför bör vi lägga märke till det grekiska ordet tọ·te, och vad är innebörden i det?
10 I vissa avseenden talade Jesus om händelser som om de inträffade i ordningsföljd. Han sade till exempel: ”Dessa goda nyheter om kungariket skall bli predikade ...; och sedan skall slutet komma.” I Matteus 24:14 är ordet ”sedan” en återgivning av det grekiska adverbet tọ·te.c Kännare av grekiska förklarar att tọ·te är ett ”demonstrativt tidsadverb”, som används för ”att introducera det som följer tidsmässigt” eller för ”att introducera en efterföljande händelse”. Jesus förutsade således att det skulle predikas om Guds kungarike, och sedan (efter det, eller därefter) skulle ”slutet” komma. Vilket slut?
11. Hur koncentrerade sig Jesus på händelser som var direkt förknippade med Jerusalems tillintetgörelse?
11 Vi kan finna en uppfyllelse av Jesu profetia i de händelser som ledde fram till slutet för den judiska ordningen. Krigen, jordbävningarna, hungersnöden osv., som Jesus hade förutsagt, inträffade under en period på tre årtionden. Men med början i Matteus 24:15, Markus 13:14 och Lukas 21:20 läser vi om händelser som var direkt förknippade med en omedelbart förestående tillintetgörelse, då slutet stod för dörren. — Lägg märke till den enkla streckade linjen på sidan 14.
12. Hur var de romerska härarna inblandade i uppfyllelsen av Matteus 24:15?
12 Som svar på ett judiskt uppror år 66 v.t. tågade romarna under Cestius Gallus mot Jerusalem och omringade denna stad, som judarna betraktade som helig. (Matteus 5:35) Och trots judiska motanfall trängde romarna in i staden. De började därigenom ”stå på helig plats” enligt Jesu förutsägelse i Matteus 24:15 och Markus 13:14. Därefter hände något oväntat. Romarna drog sig plötsligt tillbaka, trots att de hade omringat staden. De kristna insåg genast att Jesu profetia uppfylldes, och tillbakadragandet gjorde det möjligt för dem att fly från Judeen till bergen på andra sidan Jordan. Historien säger att de gjorde just detta.
13. Varför kunde de kristna lyda Jesu uppmaning att fly?
13 Men varför behövde någon fly, om romarna drog sig tillbaka från Jerusalem? Jesu ord visade att det som hade hänt bevisade att Jerusalems ”ödeläggande” var nära. (Lukas 21:20) Ja, ödeläggande. Jesus förutsade ”en vedermöda sådan som inte” hade ”förekommit från början ... och som inte på nytt” skulle ”förekomma”. Omkring tre och ett halvt år senare, år 70 v.t., fick Jerusalem faktiskt uppleva en ”stor vedermöda” från de romerska härarna under härföraren Titus. (Matteus 24:21; Markus 13:19) Men varför skulle Jesus beskriva detta som en vedermöda större än någon tidigare eller senare?
14. Varför kan vi säga att det som hände med Jerusalem år 70 v.t. var en ”stor vedermöda”, en sådan som inte hade förekommit tidigare och som inte heller har förekommit sedan dess?
14 År 607 f.v.t. hade Jerusalem ödelagts av babylonierna, och staden har upplevt hemska strider i vårt eget århundrade. Men det som inträffade år 70 v.t. var dock en stor vedermöda som var ensam i sitt slag. Genom en belägring på omkring fem månader besegrade Titus’ krigare judarna. De dödade omkring 1.100.000 och förde bort närmare 100.000 i fångenskap. Dessutom rev romarna ner Jerusalem. Detta bevisade att den judiska ordningen av tidigare godkänd tillbedjan, som hade sin medelpunkt i templet, för alltid hade upphört. (Hebréerna 1:2) Ja, händelserna år 70 v.t. kunde med rätta betraktas som en ”vedermöda, en sådan som inte” hade ”förekommit [över den staden, nationen eller ordningen] sedan världens början” och som ”inte heller på nytt” skulle ”förekomma”. — Matteus 24:21.d
Mer skulle följa, som det var profeterat
15. a) Vad slags händelser förutsade Jesus skulle inträffa efter vedermödan över Jerusalem? b) Vad måste vi med tanke på Matteus 24:23—28 dra för slutsats om uppfyllelsen av Jesu profetia?
15 Men Jesus begränsade inte sin förutsägelse till vedermödan under det första århundradet. Bibeln visar att mycket skulle följa på den vedermödan, såsom det antyds av att det grekiska ordet tọ·te, återgivet med ”då”, används i Matteus 24:23 och Markus 13:21. Vad skulle hända under perioden efter år 70 v.t.? Efter vedermödan över den judiska ordningen skulle fler falska krister och falska profeter uppträda. (Jämför Markus 13:6 med 13:21—23.) Historien bekräftar att sådana personer har uppstått under de århundraden som gått sedan Jerusalems förstöring år 70 v.t., men de har inte vilselett människor som har en skarp andlig synförmåga och som har sett fram emot Kristi ”närvaro”. (Matteus 24:27, 28) Denna händelseutveckling efter den stora vedermödan år 70 v.t. utgör dock ett tecken på att Jesus såg bortom den vedermödan, som endast var en första uppfyllelse.
16. Vilken aspekt fogar Lukas 21:24 till Jesu profetia, och vilken innebörd har detta?
16 Om vi jämför Matteus 24:15—28 och Markus 13:14—23 med Lukas 21:20—24, finner vi ett annat tecken på att Jesu förutsägelse sträckte sig bortom Jerusalems tillintetgörelse. Kom ihåg att Lukas är den ende som nämner farsoter. Han är också den ende som avslutar detta avsnitt med Jesu ord: ”Jerusalem skall av nationerna trampas under fötterna, tills nationernas fastställda tider [”hedningarnas tider”, 1917] blir fullbordade.”e (Lukas 21:24) Babylonierna hade avsatt judarnas siste kung år 607 f.v.t., och Jerusalem, som representerade Guds kungarike, hade sedan dess varit trampat under fötterna. (2 Kungaboken 25:1—26; 1 Krönikeboken 29:23; Hesekiel 21:25—27) I Lukas 21:24 visade Jesus att denna situation skulle fortsätta in i framtiden, tills tiden var inne för Gud att återupprätta ett kungarike.
17. Vilket tredje tecken har vi på att Jesu profetia skulle sträcka sig in i en avlägsen framtid?
17 Här finns ett tredje tecken på att Jesus också pekade på en avlägsen uppfyllelse: Enligt Skriften skulle Messias dö och uppstå, varefter han skulle sitta på Guds högra sida, tills Fadern sände ut honom för att dra kuvande fram. (Psalm 110:1, 2) Jesus alluderade på att han måste sitta på sin Faders högra sida. (Markus 14:62) Aposteln Paulus bekräftade att den uppståndne Jesus befann sig på Jehovas högra sida och väntade på den tid då han skulle bli kung och Guds skarprättare. — Romarna 8:34; Kolosserna 3:1; Hebréerna 10:12, 13.
18, 19. Vilket samband har Uppenbarelseboken 6:2—8 med parallellprofetian i evangelierna?
18 För att få ett fjärde och avgörande tecken på att Jesu profetia om avslutningen på tingens ordning är tillämplig bortom det första århundradet kan vi gå till Uppenbarelseboken, kapitel 6. Aposteln Johannes, som skrev årtionden efter år 70 v.t., beskrev en fängslande scen av aktiva ryttare. (Uppenbarelseboken 6:2—8) Denna profetiska syn av anmärkningsvärda krig (vers 4), omfattande hungersnöd (verserna 5 och 6) och ”dödlig hemsökelse” (vers 8) identifierar vårt 1900-tal som ”Herrens dag” — dagen för hans närvaro. Det är tydligt att detta är en parallell till det som Jesus sade i evangelierna och att det bevisar att hans profetia får en större uppfyllelse på denna ”Herrens dag”. — Uppenbarelseboken 1:10.
19 Upplysta människor erkänner att det sammansatta tecken som förutsades i Matteus 24:7—14 och Uppenbarelseboken 6:2—8 har varit uppenbart sedan världskrig första gången bröt ut år 1914. Jehovas vittnen har världen runt kungjort att Jesu profetia nu får sin andra och större uppfyllelse, vilket bevisas av brutala krig, förödande jordbävningar, tragiska fall av hungersnöd och sjukdomar som griper omkring sig. När det gäller den sista punkten hette det i U.S.News & World Report (27 juli 1992): ”Aidsepidemin ... sänder miljontals offer i döden, och den kan snart bli historiens dyraste och mest katastrofala farsot. Digerdöden dödade omkring 25 miljoner lidande själar på 1300-talet. Men år 2000 kommer mellan 30 miljoner och 110 miljoner människor att vara bärare av HIV, det virus som vållar aids, en ökning från omkring 12 miljoner nu. Eftersom ett botemedel saknas, står alla dessa inför en säker död.”
20. Vad skulle den första uppfyllelsen av Matteus 24:4—22 omfatta, men vilken andra uppfyllelse är tydlig?
20 Vad skall vi då dra för slutsats av Jesu sätt att besvara apostlarnas fråga? I sin profetia förutsade han exakt sådant som skulle leda fram till och omfatta Jerusalems tillintetgörelse, och han nämnde också en del saker som skulle följa på år 70 v.t. Men det mesta av detta skulle få en andra och större uppfyllelse i framtiden och leda fram till en stor vedermöda, som skulle göra slut på den nuvarande onda tingens ordning. Detta innebär att Jesu förutsägelse i Matteus 24:4—22 och i parallellskildringarna i Markus och Lukas uppfylldes från och med år 33 v.t. fram till och med vedermödan år 70 v.t. Men dessa verser skulle också få en andra uppfyllelse, som skulle inbegripa en större vedermöda i framtiden. Denna större uppfyllelse är nu här; vi kan se den dagligen.f
Leder fram till vad?
21, 22. Var finner vi ett profetiskt tecken på att ytterligare händelser skulle inträffa?
21 Jesus avslutade inte sin profetia med omnämnandet av falska profeter som skulle utföra bedrägliga tecken under den långa tidsperioden innan ”nationernas fastställda tider” blev ”fullbordade”. (Lukas 21:24; Matteus 24:23—26; Markus 13:21—23) Han fortsatte i stället med att berätta om andra häpnadsväckande ting som skulle inträffa, ting som skulle kunna ses över hela jorden. Dessa ting skulle vara förknippade med att Människosonen kommer med kraft och härlighet. Markus 13:24—27 är representativt för fortsättningen av Jesu profetia:
22 ”Men i de dagarna, efter denna vedermöda, skall solen förmörkas, och månen skall inte ge sitt sken, och stjärnorna skall falla från himlen, och de krafter som är i himlarna skall skakas. Och då skall de se Människosonen komma i moln med stor kraft och härlighet. Och då skall han sända ut änglarna och skall samla ihop sina utvalda från de fyra vindarna, från jordens ytterkant till himlens ytterkant.”
23. Varför kan vi söka uppfyllelsen av Matteus 24:29—31 långt efter det första århundradet v.t.?
23 Människosonen, den uppståndne Jesus Kristus, kom inte på detta uppseendeväckande sätt efter det förödande slutet för den judiska ordningen år 70 v.t. Och alla jordens stammar kände helt visst inte igen honom, som Matteus 24:30 framhåller, och inte heller samlade de himmelska änglarna då ihop alla de smorda kristna från hela jorden. När skulle då denna ytterligare del av Jesu häpnadsväckande profetia uppfyllas? Får den sin uppfyllelse i det som händer runt omkring oss nu, eller ger den oss i stället inblick från Gud i sådant som vi kan förvänta i en nära framtid? Vi bör helt visst önska få veta detta, för enligt Lukas förmanar Jesus oss: ”När dessa ting börjar inträffa, räta då upp er och lyft upp era huvuden, därför att er befrielse närmar sig.” — Lukas 21:28.
[Fotnoter]
a Delar av dessa kapitel finns på sidorna 14 och 15; de streckade linjerna innesluter parallellavsnitten.
b För historiska hänvisningar till dessa händelser, se Vakttornet för 1 juni 1970, sidorna 247—249.
c Tọ·te förekommer över 80 gånger i Matteus’ (9 gånger i kapitel 24) och 15 gånger i Lukas’ bibelbok. Markus använde tọ·te endast sex gånger, men fyra av dessa gällde ”tecknet”.
d Den engelske författaren Matthew Henry kommenterade det så här: ”Kaldéernas förstöring av Jerusalem var mycket hemsk, men den här förstöringen överträffade den. Det hotade att bli ett allmänt slaktande av alla ... judar.”
e Många anser att det i Lukas’ skildring sker en förskjutning av tonvikten efter Lukas 21:24. Doktor Leon Morris konstaterar: ”Jesus fortsätter med att tala om hedningarnas tider. ... Enligt de flesta bibelkännares uppfattning överflyttas nu uppmärksamheten till detta att Människosonen skall komma.” Professor R. Ginns skriver: ”Människosonens ankomst — (Mt 24:29—31; Mk 13:24—27). Omnämnandet av ’hedningarnas tider’ utgör en inledning till detta tema; [Lukas] för nu perspektivet bortom ödeläggandet av Jerusalem och in i framtiden.”
f Professor Walter L. Liefeld skriver: ”Det är verkligen möjligt att anta att Jesu förutsägelser omfattade två faser: 1) händelserna år 70 e. Kr., som inbegrep templet, och 2) händelser i den avlägsna framtiden, som beskrivs i mer apokalyptiska termer.” I en kommentar redigerad av J. R. Dummelow heter det: ”Många av de största svårigheterna i denna stora predikan försvinner, när man inser att vår Herre i den åsyftade inte en, utan två händelser, och att den första var en förebild till den andra. ... I synnerhet [Lukas] 21:24, som talar om ’hedningarnas tider’, ... lägger en obestämd mellantid mellan Jerusalems fall och slutet för världen.”
Minns du?
◻ Vilken uppfyllelse, som ledde fram till år 70 v.t., fick Jesu svar på frågan i Matteus 24:3?
◻ Hur hjälper bruket av ordet tọ·te oss att förstå Jesu profetia?
◻ I vilken bemärkelse var det under det första århundradet en ”stor vedermöda”, en sådan som aldrig tidigare hade inträffat?
◻ Vilka två unika aspekter i Jesu profetia som gäller oss i våra dagar nämner Lukas?
◻ Vilka tecken tyder på en andra och större uppfyllelse av profetian i Matteus 24:4—22?
[Tabell på sidorna 14, 15]
4 ”Jesus [sade] till dem: ’Se till att ingen vilseleder er; 5 många skall nämligen komma på grundval av mitt namn och säga: ”Jag är Kristus”, och de skall vilseleda många. 6 Ni skall komma att höra krig och rykten om krig; se till att ni inte blir förfärade. Dessa ting måste nämligen inträffa, men det är ännu inte slutet.
7 Ty nation skall resa sig mot nation och kungarike mot kungarike, och det skall vara hungersnöd och jordbävningar på den ena orten efter den andra. 8 Alla dessa ting är början till nödens våndor.
9 Då [tọte] skall man utlämna er åt vedermöda och döda er, och ni skall vara föremål för hat från alla nationerna för mitt namns skull. 10 Då [tọte] skall också många förmås att snava och falla, och de skall förråda varandra och hata varandra. 11 Och många falska profeter skall uppstå och skall vilseleda många; 12 och på grund av den tilltagande laglösheten skall kärleken hos flertalet svalna. 13 Men den som har hållit ut till slutet, han skall bli räddad. 14 Och dessa goda nyheter om kungariket skall bli predikade på hela den bebodda jorden till ett vittnesbörd för alla nationerna; och sedan [tọte] skall slutet komma.
------------------------------------------------------------------
15 Därför, när ni får se vämjeligheten som vållar ödeläggelse, den som är omtalad genom profeten Daniel, stå på helig plats (läsaren bör bruka urskillning), 16 då [tọte] må de som är i Judeen börja fly till bergen. 17 Den som är uppe på taket bör inte gå ner för att ta ut de saker som finns i hans hus; 18 och den som är ute på fältet bör inte vända tillbaka till huset för att hämta sin ytterklädnad. 19 Ve de kvinnor som väntar barn och de som ammar i de dagarna! 20 Be oavbrutet att er flykt inte kommer att ske om vintern eller på sabbatsdagen; 21 ty då [tọte] skall det vara en stor vedermöda, en sådan som inte har förekommit sedan världens början intill nu, nej, inte heller på nytt skall förekomma. 22 Ja, om inte de dagarna förkortades, skulle inget kött bli räddat; men för de utvaldas skull skall de dagarna bli förkortade.
------------------------------------------------------------------
23 Om någon då [tọte] säger till er: ”Se! Här är Kristus”, eller: ”Där!” så tro det inte. 24 Ty falska krister och falska profeter skall uppstå och skall göra stora tecken och under för att om möjligt vilseleda även de utvalda. 25 Se! Jag har varskott er. 26 Om man alltså säger till er: ”Se! Han är i vildmarken”, så gå inte ut; ”Se! Han är i de inre kamrarna”, så tro det inte. 27 För alldeles som blixten går ut från östliga trakter och lyser bortöver åt västliga trakter, så kommer Människosonens närvaro att vara. 8 Varhelst kadavret är, där kommer örnarna att samlas.
------------------------------------------------------------------
------------------------------------------------------------------
29 Omedelbart efter de dagarnas vedermöda skall solen förmörkas, och månen skall inte ge sitt sken, och stjärnorna skall falla från himlen, och himlarnas krafter skall skakas. 30 Och då [tọte] skall Människosonens tecken visa sig i himlen, och då [tọte] skall alla jordens stammar slå sig själva under jämmer, och de skall se Människosonen komma på himlens moln med kraft och stor härlighet. 31 Och han skall sända ut sina änglar med starkt trumpetljud, och de skall samla ihop hans utvalda från de fyra vindarna, från himlarnas ena ytterkant till deras andra ytterkant.’”
5 ”Så Jesus började säga till dem: ’Se till att ingen vilseleder er. 6 Många skall komma på grundval av mitt namn och säga: ”Jag är det”, och de skall vilseleda många. 7 Dessutom, när ni får höra krig och rykten om krig, bli då inte förfärade; dessa ting måste inträffa, men ännu är det inte slutet.
8 Ty nation skall resa sig mot nation och kungarike mot kungarike, det skall vara jordbävningar på den ena orten efter den andra, det skall vara hungersnöd. Dessa ting är början till nödens våndor.
9 Men ni, ta er själva i akt; man skall överlämna er åt lokala domstolar, och ni skall bli pryglade i synagogor och ställas inför ståthållare och kungar för min skull, till ett vittnesbörd för dem. 10 Och de goda nyheterna måste först predikas i alla nationerna. 11 Men när man för bort er för att överlämna er, var då inte på förhand bekymrade för vad ni skall säga; utan vad som än ges er i den stunden, säg detta; det är nämligen inte ni som talar utan den heliga anden. 12 Vidare skall en bror utlämna sin egen bror till döden och en far sitt barn, och barn skall sätta sig upp mot föräldrar och sända dem i döden; 13 och ni skall vara föremål för hat från alla för mitt namns skull. Men den som har hållit ut till slutet, han skall bli räddad.
------------------------------------------------------------------
14 Men när ni får se vämjeligheten som vållar ödeläggelse stå där den inte borde (läsaren bör bruka urskillning), då [tọte] må de som är i Judeen börja fly till bergen. 15 Den som är uppe på taket bör inte gå ner, inte heller gå in för att ta ut något ur sitt hus; 16 och den som är ute på fältet bör inte vända tillbaka till tingen bakom sig för att hämta sin ytterklädnad. 17 Ve de kvinnor som väntar barn och de som ammar i de dagarna! 18 Be oavbrutet att det inte sker om vintern; 19 ty de dagarna skall vara dagar av en vedermöda sådan som inte har förekommit från början av skapelsen, som Gud skapade, intill den tiden och som inte på nytt skall förekomma. 20 Ja, om inte Jehova förkortade de dagarna, skulle inget kött bli räddat. Men för de utvaldas skull, deras som han har utvalt, har han förkortat de dagarna.
------------------------------------------------------------------
21 Och om någon då [tọte] säger till er: ”Titta! Här är Kristus.” ”Titta! Där är han”, så tro det inte. 22 Ty falska krister och falska profeter skall uppstå och skall göra tecken och under för att om möjligt villa bort de utvalda. 23 Se er alltså för; jag har sagt er allt på förhand.
------------------------------------------------------------------
------------------------------------------------------------------
24 Men i de dagarna, efter denna vedermöda, skall solen förmörkas, och månen skall inte ge sitt sken, 25 och stjärnorna skall falla från himlen, och de krafter som är i himlarna skall skakas. 26 Och då [tọte] skall de se Människosonen komma i moln med stor kraft och härlighet. 27 Och då [tọte] skall han sända ut änglarna och skall samla ihop sina utvalda från de fyra vindarna, från jordens ytterkant till himlens ytterkant.’”
8 ”Han sade: ’Se till att ni inte blir vilseledda; många skall nämligen komma på grundval av mitt namn och säga: ”Jag är det”, och: ”Den bestämda tiden har närmat sig.” Gå inte efter dem. 9 När ni vidare får höra om krig och oroligheter, skall ni inte bli förfärade. Dessa ting måste nämligen inträffa först, men slutet kommer inte omedelbart.’
10 Sedan [tọte] fortsatte han att säga till dem: ’Nation skall resa sig mot nation och kungarike mot kungarike; 11 och det skall vara stora jordbävningar och på den ena orten efter den andra farsoter och hungersnöd; och det skall vara skräcksyner och från himlen stora tecken.
12 Men före alla dessa ting skall man lägga hand på er och förfölja er, i det man överlämnar er åt synagogorna och fängelserna, då ni blir dragna inför kungar och ståthållare för mitt namns skull. 13 Det skall för er leda till ett vittnesbörd. 14 Bestäm er därför i era hjärtan för att inte i förväg öva in hur ni skall framföra ert försvar, 15 för jag skall ge er en mun och vishet, som alla era motståndare tillsammans inte skall kunna stå emot eller motsäga. 16 Ni skall för övrigt bli utlämnade också av föräldrar och bröder och släktingar och vänner, och man skall sända några av er i döden; 17 och ni skall vara föremål för hat från alla för mitt namns skull. 18 Och ändå skall visst inte ett hår på era huvuden gå förlorat. 19 Genom er uthållighet skall ni förvärva era själar.
------------------------------------------------------------------
20 När ni vidare får se Jerusalem vara omringat av lägrade härar, vet då [tọte] att dess ödeläggande har närmat sig. 21 Då [tọte] må de som är i Judeen börja fly till bergen, och de som är mitt i Jerusalem bör dra ut, och de som är ute i bygderna bör inte gå in i det; 22 dessa är nämligen dagar för rättskipning, för att alla de ting som har blivit skrivna skall uppfyllas. 23 Ve de kvinnor som väntar barn och de som ammar i de dagarna! För det skall komma stor nöd över landet och vrede över detta folk; 24 och de skall falla för svärdsegg och föras som krigsfångar till alla nationerna;
------------------------------------------------------------------
och Jerusalem skall av nationerna trampas under fötterna, tills nationernas fastställda tider blir fullbordade.
------------------------------------------------------------------
------------------------------------------------------------------
25 Det skall också vara tecken i sol och måne och stjärnor och på jorden ängslan bland nationer som inte känner utvägen på grund av havets rytande och dess upprördhet, 26 medan människor blir vanmäktiga av fruktan och väntan på de ting som skall komma över den bebodda jorden; ty himlarnas krafter skall skakas. 27 Och då [tọte] skall de se Människosonen komma i ett moln med makt och stor härlighet. 28 Men när dessa ting börjar inträffa, räta då upp er och lyft upp era huvuden, därför att er befrielse närmar sig.’”
[Bild på sidan 10]
Vedermödan år 70 v.t. var den största som Jerusalem och den judiska ordningen någonsin upplevde