Kapitel 114

Åminnelsemåltiden

SEDAN Jesus tvättat apostlarnas fötter, citerar han från Psalm 41:9 och säger: ”Den som brukade äta av mitt bröd har lyft upp sin häl mot mig.” Sedan förklarar han upprörd i anden: ”En av er skall förråda mig.”

Apostlarna blir bedrövade och säger en efter en till Jesus: ”Inte är det väl jag?” Till och med Judas Iskariot frågar. Johannes, som ligger intill Jesus vid bordet, lutar sig tillbaka mot Jesu bröst och frågar: ”Herre, vem är det?”

”Det är en av de tolv, en som nu doppar med mig i den gemensamma skålen”, svarar Jesus. ”Ja, Människosonen går bort, alldeles som det är skrivet om honom, men ve den människan, genom vilken Människosonen blir förrådd! Det hade varit bättre för den människan om hon inte blivit född.” Efter detta tränger Satan åter in i Judas, i det att han drar fördel av den brist som uppenbarats i dennes hjärta, som har blivit ont. Senare samma kväll kallar Jesus Judas ”tillintetgörelsens son”, en passande benämning.

Jesus säger nu till Judas: ”Vad du nu gör, gör det fortare.” Ingen av de andra apostlarna förstår vad Jesus menar. Eftersom Judas har hand om kassaskrinet, tror några att Jesus säger till honom: ”Köp vad vi behöver till högtiden”, eller att han skall gå och ge något åt de fattiga.

Sedan Judas gått instiftar Jesus ett helt nytt firande, en åminnelse, tillsammans med sina trogna apostlar. Han tar ett bröd, frambär ett tack i en bön, bryter brödet, ger det till dem och säger: ”Ta det, ät.” Han förklarar: ”Detta betyder min kropp som skall ges ut till förmån för er. Fortsätt att göra detta till minne av mig.”

När alla har ätit av brödet, tar Jesus en bägare vin, tydligtvis den fjärde av de bägare som används vid påskfirandet. Han frambär ett tack i en bön också över vinet, räcker det till dem, ber dem dricka av det och säger: ”Denna bägare betyder det nya förbundet i kraft av mitt blod, som skall utgjutas till förmån för er.”

Detta är alltså ett firande av åminnelsen av Jesu död. Den 14 nisan varje år skall det, som Jesus säger, upprepas till minne av honom. Det kommer att i deltagarnas minne återkalla vad Jesus och hans himmelske Fader har gjort för att förse människosläktet med en utväg ur dödens fördömelse. För de judar som blir Jesu efterföljare kommer detta firande att ersätta påsken.

Det nya förbundet, som får gällande kraft genom Jesu utgjutna blod, ersätter det gamla lagförbundet. Jesus är medlare mellan de två parterna — å ena sidan Jehova Gud och å andra sidan 144.000 av anden pånyttfödda kristna. Förutom att tillhandahålla förlåtelse för synder gör det nya förbundet det möjligt att bilda en himmelsk nation av kungliga präster. Matteus 26:21—29; Markus 14:18—25; Lukas 22:19—23; Johannes 13:18—30; 17:12; 1 Korinthierna 5:7.

▪ Vilken biblisk profetia citerar Jesus angående en av sina följeslagare, och hur tillämpar han den?

▪ Varför blir apostlarna djupt bedrövade, och vad frågar var och en av dem?

▪ Vad säger Jesus till Judas att göra, men hur tolkar de andra apostlarna hans ord?

▪ Vilket firande instiftar Jesus efter det att Judas gått, och vilket syfte tjänar det?

▪ Vilka är parterna i det nya förbundet, och vad åstadkommer detta förbund?