Kapitel 120

Petrus förnekar Jesus

EFTER att ha övergett Jesus i Getsemane trädgård och flytt i fruktan tillsammans med de övriga apostlarna stannar Petrus och Johannes upp i sin flykt. De kanske hinner ifatt Jesus medan han förs till Hannas’ hem. När Hannas sänder i väg honom till översteprästen Kaifas, följer Petrus och Johannes efter på betydligt avstånd — tydligen slitna mellan fruktan för sitt eget liv och djup oro över vad som skall hända med deras Mästare.

När de kommer fram till Kaifas’ stora residens, blir Johannes insläppt på gården, eftersom han är känd av översteprästen, medan Petrus blir stående utanför vid porten. Men snart återvänder Johannes och talar med dörrvakterskan, en tjänsteflicka, och Petrus får komma in.

Det har nu blivit kallt, och husbetjäningen och översteprästens tempelpoliser har gjort upp en koleld. Petrus ställer sig bland dem för att värma sig medan han väntar på resultatet av rättegången mot Jesus. I ljusskenet från den flammande elden kan dörrvakterskan som hade släppt in Petrus se honom tydligare. ”Också du var tillsammans med Jesus, galiléen!” utropar hon.

Uppskärrad över att ha blivit igenkänd förnekar Petrus inför alla de närvarande att han någonsin känt Jesus. ”Jag varken känner honom eller förstår vad du säger”, säger han.

Därefter går Petrus ut och ställer sig i närheten av porthuset. Där lägger en annan flicka märke till honom och säger också till dem som står bredvid: ”Den mannen var tillsammans med Jesus, nasaréen.” Petrus nekar ännu en gång till det och säger med en ed: ”Jag känner inte den människan!”

Petrus stannar kvar på gården men försöker väcka så lite uppmärksamhet som möjligt. Det är tänkbart att han ungefär vid den här tidpunkten blir obehagligt överraskad när han får höra en tupp gala i morgondunklet. Under tiden fortsätter Jesu rättegång, som tydligen förs i en övre del av huset som vetter mot gården. Medan Petrus och de andra väntar nere på gården ser de utan tvivel de tillkallade vittnena komma och gå.

Omkring en timme har nu förflutit sedan Petrus senast blev igenkänd som en Jesu efterföljare. Nu kommer några av dem som står runt omkring honom fram och säger: ”Visst är du också en av dem, ja din dialekt röjer dig ju.” En i gruppen är en släkting till Malkos, vars öra Petrus hade huggit av. ”Såg jag dig inte i trädgården tillsammans med honom?” säger han.

”Jag känner inte den människan!” försäkrar Petrus hetsigt. Genom att förbanna sig och svära, vilket innebär att han nedkallar ont över sig själv om han inte skulle tala sanning, försöker han övertyga dem om att de har fel.

Just när Petrus förnekar sin Mästare för tredje gången, gal en tupp. I samma ögonblick vänder sig Jesus, som tydligen har kommit ut på en balkong ovanför gården, om och ser på honom. Petrus kommer då genast ihåg vad Jesus sagt bara några timmar tidigare i den övre salen. ”Innan en tupp gal två gånger, skall du själv förneka mig tre gånger.” Överväldigad av sin synd går Petrus ut utanför och gråter bittert.

Hur kunde detta hända? Hur kunde Petrus förneka sin Mästare tre gånger i snabb följd, när han var så säker på sin andliga styrka? Petrus överrumplades utan tvivel av omständigheterna. Sanningen förvrängs, och Jesus framställs som en simpel brottsling. Man får det rätta att förefalla orätt, den oskyldige att förefalla skyldig. Petrus dukar därför under för påfrestningarna och bringas ur balans. Hans känsla för lojalitet rubbas plötsligt, och till sin stora sorg blir han lamslagen av människofruktan. Må detta aldrig hända oss! Matteus 26:57, 58, 69—75; Markus 14:30, 53, 54, 66—72; Lukas 22:54—62; Johannes 18:15—18, 25—27.

▪ Hur lyckas Petrus och Johannes ta sig in på översteprästens gård?

▪ Vad pågår i huset, medan Petrus och Johannes väntar nere på gården?

▪ Hur många gånger gal en tupp, och hur många gånger förnekar Petrus att han känner Kristus?

▪ Vad menas med att Petrus börjar förbanna sig och svära?

▪ Hur kan det komma sig att Petrus förnekar att han känner Jesus?