Hur kunde folkskarorna höra Jesus?
I MATTEUS’ evangelium berättas det om ett tillfälle när Jesus Kristus ”steg i en båt och satte sig ner, och allt folket stod på stranden. Så talade han till dem om många ting i liknelser.” (Matteus 13:1—35; Markus 4:1—9) Robert J. Bull och B. Cobbey Crisler ställer några intressanta frågor beträffande denna redogörelse i sin bok Come See the Place: The Holy Land Jesus Knew. De frågar: ”Hur kunde någon bli hörd av ’en stor hop folk’ utan att dra nytta av någon sorts röstförstärkning? Och är det möjligt att finna ett ställe på sjöstranden som har de akustiska förutsättningar som skulle kunna frambringa sådan förstärkning?” Du kanske också har undrat över den saken.
Lägg då märke till deras svar: ”Bland flera små vikar nära Kapernaum har man nyligen funnit en som just har en naturlig amfiteaters akustiska egenskaper. Ljudprov som man företagit på detta ställe visar att ’en stor hop folk’ på omkring fem till sju tusen, som församlades här, verkligen skulle ha kunnat både se och tydligt höra en person tala från en båt som låg på ett ställe nära vikens centrum.” Och hur utfördes dessa ljudexperiment? Virginia Bortin, som skriver om arkeologiska ämnen, förklarar i The San Juan Star, en tidning i Puerto Rico.
Enligt Bortin företog arkeologen B. Cobbey Crisler, som är medförfattare till den ovan nämnda boken, och ljudingenjören Mark Myles prov ”nära Tell Hum, platsen för det forntida Kapernaum”. Där ”stiger landet sakta uppåt från Galileiska sjön till en modern väg på mer än en fotbollsplans avstånd”. Crisler vadade ut i viken och stod på en stor sten där. Sedan blåste han upp ballonger av samma storlek för att ett enhetligt ljud skulle frambringas och stack hål på dem med uppmätta tidsintervaller. Myles, som använde en elektronisk ljudmätare, registrerade decibelnivån medan han gick uppåt mot vägen. Crisler kom sedan till stranden och upprepade ballongpunkteringen där. Vad blev resultatet? Ljudintensiteten var större från klippan ute i viken än från stranden! I förbigående sagt var det så att medan Crisler befann sig ute i viken, stannade flera bilar med turister på vägen ovanför honom. Han kunde tydligt höra en person fråga: ”Vad håller han på med där nere?” En annan svarade: ”Jag vet inte. Han bara står där och håller i några röda ballonger.”
Det är uppenbarligen så att när människor står eller sitter på en och samma nivå, absorberas ljudet från en riktad röst av kropparna, håret, kläderna, växtligheten och rymden. Men om de befinner sig på en kulle eller en sluttning, som nära Kapernaum, kan talaren på ett lämpligt avstånd nedanför och ifrån dem höras, eftersom hans röst blir kraftigt förstärkt. Vi får naturligtvis inte underskatta betydelsen av den tysta, hänryckta uppmärksamhet åhörarna visade då och den tydliga frånvaron av nutida bakgrundsstörningar från jetplan, bilar, lastbilar och så vidare.
Men hur förhåller det sig med andra tillfällen, om vilka bibeln berättar att Jesus talade till stora folkskaror? Crisler och Myles lägger fram teorin att Jesus och andra bibliska personligheter, som riktade sig till större åhörarskaror, avsiktligt ”sökte rätt på öppna områden, som var kända för sina naturliga förstärkningsförutsättningar, och använde dem för att tala till massorna”.
Crisler och Myles har också gjort undersökningar ”för att utröna hur många människor som tydligt kunde ha sett Jesus den dag han talade där”. Om man utgår ifrån att det var en vacker, molnfri dag, beräknade de att ”en åhörarskara på 5.000 eller 7.000 kunde ha hört och sett Jesus tala ett stycke från land”. Detta fick tidningsskribenten Bortin att dra slutsatsen att ”detta stöder evangelieberättelsen om stora folkskaror från alla delar av Palestina, som samlades i Galileen för att vara vittnen till den undergörande helbrägdagöraren, när han talade till dem i liknelser. Platsen vid Kapernaum med dess skålformiga naturliga amfiteater tillät i sanning alla att tydligt se honom.”
Man kan naturligtvis inte dogmatiskt påstå att Crisler och Myles har upptäckt precis det ställe där Jesus höll tal vid sjöstranden. Men det är intressant att lägga märke till att det föreslagna stället är en plats där det finns gott om törnbuskar och klippblock, kring vilka det växer gula senapsblommor. Att Jesus tog med dem i sina liknelser måste således ha bidragit till hans undervisning. I en trakt med sådan god akustik måste det också ha varit mycket lämpligt att Jesus bjöd dem: ”Hör på.” (Markus 4:3) Likaledes kunde hans bruk av ordet ”öron” och de många formerna av verbet ”att höra” med lätthet ha blivit uppskattat av alla hans åhörare på ett sådant ställe. Ja, alla som var närvarande där i denna ”naturliga amfiteater” kunde inte bara höra och se Jesus ganska tydligt, utan kunde också ha fattat den hela och fulla innebörden i hans liknelser helt enkelt genom att bara se sig omkring.
[Karta på sidan 25]
(För formaterad text, se publikationen)
Platsen för:
1. Kapernaum
2. Gennesarets slätt
3. Tiberias
4. Jordanflodens utlopp söderut
5. Berget Tabor
Galileiska sjön
Galileen
[Bildkälla]
Baserad på en karta för vilken Pictorial Archive (Near Eastern History) Est. and Survey of Israel har copyright
[Bild på sidan 24]
Vy åt nordost utmed Galileiska sjön mot Kapernaum; sedd från spetsen av Gennesarets slätt
[Bildkälla]
Pictorial Archive (Near Eastern History) Est.
[Bild på sidan 26]
Nordvästra hörnet av Galileiska sjön. Det var troligtvis nära Kapernaum som Jesus talade till folkskaran från en båt
[Bildkälla]
Pictorial Archive (Near Eastern History) Est.