Frågor från läsekretsen
Gjordes Sakarias, Johannes döparens far, både döv och stum, så som det kan verka av Lukas 1:62?
Somliga har dragit slutsatsen att Sakarias också blev döv. Den bibliska berättelsen lyder: ”Man ville ge det [barnet] dess fars namn, Sakarias. Men dess mor svarade och sade: ’Visst inte; utan han skall kallas Johannes.’ Då sade man till henne: ’Ingen i din släkt kallas ju vid det namnet.’ Därpå frågade de dess far genom tecken vad han ville att det skulle kallas. Och han bad om en liten tavla och skrev: ’Johannes är dess namn.’” — Lukas 1:59—63.
Det finns dock ingenting i denna skildring som säger att Sakarias under en tid inte kunde höra.
Tidigare hade ängeln Gabriel meddelat Sakarias att han skulle få en son, som skulle heta Johannes. Den åldrige Sakarias hade svårt att tro detta. Ängeln svarade: ”Se, du skall vara tyst och inte kunna tala ända till den dag då dessa ting inträffar, därför att du inte trodde mina ord, som skall uppfyllas vid deras fastställda tid.” (Lukas 1:13, 18—20) Ängeln sade att Sakarias’ tal skulle komma att påverkas och inte att hans hörsel skulle göra det.
Berättelsen lyder vidare: ”När han kom ut [ur helgedomen], kunde han inte tala till dem [de människor som väntade], och de uppfattade att han just hade sett en övernaturlig syn i helgedomen; och han fortsatte att göra tecken åt dem men förblev stum.” (Lukas 1:22) Det grekiska ord som här har översatts med ”stum” förmedlar tanken att en persons tal eller hörsel eller bådadera har försämrats. (Lukas 7:22) Hur var det då med Sakarias? Ja, tänk på vad som hände, när han blev botad. ”I samma ögonblick öppnades hans mun och löstes hans tunga, och han började tala och välsignade Gud.” (Lukas 1:64) Detta leder rimligtvis till den uppfattningen att det endast var Sakarias’ talförmåga som hade försämrats.
Varför frågade då andra Sakarias ”genom tecken vad han ville att det [barnet] skulle kallas”? Vissa översättare har rentav valt uttrycket ”teckenspråk”.
Sakarias, som hade varit stum alltsedan ängelns meddelande, tvingades ofta använda gester, ett slags teckenspråk, för att uttrycka sig. Det sägs till exempel att han ”fortsatte att göra tecken” åt dem i templet. (Lukas 1:21, 22) När han senare bad om en liten tavla, måste han ha använt tecken eller gester. (Lukas 1:63) Det är därför möjligt att de som under den tid då han var stum befann sig i hans omgivning också var benägna att använda gester.
Det finns emellertid en mer sannolik förklaring till de tecken som nämns i Lukas 1:62. Elisabet hade just uttalat sig om vad hennes son skulle heta. Utan att säga emot henne kan de därför bara helt riktigt ha frågat om hennes mans beslut. Detta kunde de göra genom bara en nick eller en gest. Det faktum att de inte skrev ner sin fråga så att Sakarias skulle kunna läsa den kan också vara ett tecken på att han hade hört sin hustrus ord. Enbart en nick eller något liknande tecken skulle således kunna ha inneburit: ”Vi har alla (du också, Sakarias) hört hennes förslag, men vad beslutar du att barnet skall heta?”
Och omedelbart därefter inträffade ett annat underverk, som helt förändrade situationen. ”I samma ögonblick öppnades hans mun och löstes hans tunga, och han började tala.” (Lukas 1:64) Hans hörsel behövde ju inte omnämnas, om det var så att den inte hade påverkats.