I Nasarets synagoga

Det är en spänd och förväntansfull stämning i Nasaret. Innan Jesus gav sig av för att bli döpt av Johannes för drygt ett år sedan, arbetade han som snickare i staden. Men nu är han känd som en man som gör fantastiska underverk. De som bor här väntar ivrigt på att få se honom göra sådana saker även hos dem.

När Jesus, precis som vanligt, går in i synagogan är det säkert många som hoppas att något speciellt ska hända. Där ber man och läser från Moseböckerna, som man brukar göra ”i synagogorna varje sabbat”. (Apostlagärningarna 15:21) Man läser också delar av de profetiska böckerna. Eftersom Jesus har varit här många gånger under sin uppväxt är nog många ansikten bekanta för honom. Han reser sig för att läsa, och man ger honom bokrullen med Jesajas bok. Han väljer ut de ord vi i dag hittar i Jesaja 61:1, 2, som beskriver den som Jehova har smort med sin ande.

Jesus läser om hur Jehovas smorde ska predika att fångna ska bli fria, att blinda ska se och att det ska komma en tid av välvilja från Jehova. Sedan lämnar Jesus bokrullen till ordningsmannen och sätter sig. Allas blickar är riktade mot honom. Han börjar tala, och gör troligen det en bra stund. Han gör bland annat det här viktiga uttalandet: ”I dag har skriftstället som ni just hörde gått i uppfyllelse.” (Lukas 4:21)

Alla är imponerade över hur väl han uttrycker sig och säger till varandra: ”Är inte det här Josefs son?” Jesus vet att de har hört talas om de underverk han har gjort på andra platser, och han förstår att de vill se något liknande nu. Därför säger han: ”Snart kommer ni att använda talesättet: ’Läkare, bota dig själv’ och säga: ’Vi har hört vad du gjort i Kapernaum, kan du inte göra samma saker här i din hembygd?’” (Lukas 4:22, 23) Människorna i Jesus hemtrakt tycker antagligen att han först och främst borde göra saker till nytta för dem. De kanske känner sig förbisedda av Jesus.

Jesus förstår hur de tänker och tar därför upp några händelser i Israels historia. Han påminner om att det på Elias tid fanns många änkor i Israel men att Elia inte skickades till någon av dem. I stället räddade han genom ett underverk livet på en icke-israelitisk änka i Sarefat, en stad nära Sidon. (1 Kungaboken 17:8–16) Och på profeten Elisas tid fanns det många spetälska i Israel, men han botade bara en syrier som hette Naaman. (2 Kungaboken 5:1, 8–14)

Hur reagerar folket på de här jämförelserna, som de kanske tycker är ofördelaktiga och som avslöjar deras själviskhet och brist på tro? De som är i synagogan blir rasande och driver ut Jesus ur staden. De tvingar honom till branten av berget som Nasaret ligger på och försöker knuffa honom över kanten. Men Jesus lyckas komma undan och tar sig i säkerhet. Han ger sig av mot Kapernaum, som ligger vid den nordvästra stranden av Galileiska sjön.