Bibelbok nr 5 — 5 Moseboken (Deuteronomium)

Skribent: Mose

Platsen där den skrevs: Moabs slätter

Boken fullbordad: 1473 f.v.t.

Omfattar tiden: 2 månader (1473 f.v.t.)

1. Vilka frågor kan ställas i förbindelse med att Israel skulle dra in i det utlovade landet?

FEMTE MOSEBOKEN innehåller ett dynamiskt budskap för Jehovas folk. Sedan Israels söner hade vandrat 40 år i vildmarken, stod de nu på tröskeln till det utlovade landet. Vad låg framför dem? Vilka särskilda problem skulle möta dem på andra sidan Jordan? Vad skulle Mose till sist ha att säga till nationen? Vi kan också fråga: Varför är det till nytta för oss i våra dagar att veta svaren på dessa frågor?

2. I vilket särskilt avseende är Femte Moseboken viktig?

² Svaren finns i de tal som Mose höll och som han nedtecknade i den femte boken i Bibeln, Femte Moseboken eller Deuteronomium. Fastän Femte Moseboken upprepar mycket ur de tidigare böckerna, är den betydelsefull på sitt eget särskilda sätt. Hur då? Jo, den ger eftertryck åt det gudomliga budskapet, eftersom den skrevs vid en tidpunkt i Jehovas folks historia då detta folk verkligen behövde en dynamisk, handlingskraftig och fast ledning. Israeliterna skulle just till att dra in i det utlovade landet under en ny ledare. De behövde uppmuntran för att gå framåt, och samtidigt behövde de gudomlig varning, så att de skulle kunna slå in på den rätta kursen, som leder till Jehovas välsignelse.

3. Vad betonar Mose hela Femte Moseboken igenom, och varför är detta viktigt för oss i våra dagar?

³ I överensstämmelse med detta behov drevs Mose av Jehovas andes mäktiga kraft till att rikta en rättfram vädjan till israeliterna om att vara lydiga och trofasta. Genom hela boken betonar han att Jehova är den högste Guden, som kräver odelad hängivenhet och som önskar att hans folk skall älska honom av allt sitt hjärta och all sin själ och all sin energi. Han är ”gudarnas Gud och herrarnas Herre, den Gud som är stor, väldig och inger fruktan, som inte behandlar någon partiskt eller tar mutor”. Han tål inte någon rivalitet. Lydnad mot honom betyder liv, olydnad betyder död. De anvisningar Jehova gav i Femte Moseboken var just den vägledning israeliterna behövde för att kunna förbereda sig för de viktiga uppgifter som låg framför dem och kunna ta itu med dem på ett framgångsrikt sätt. Det är också det slags förmaningar som vi behöver i våra dagar, för att vi skall fortsätta att frukta Jehova och helga hans namn mitt i en fördärvad värld. — 5 Mos. 5:9, 10; 6:4—6; 10:12—22.

4. Vad betyder namnet Deuteronomium, och vad är syftet med boken?

⁴ Bokens latinska namn, Deuteronọmium, kommer av titeln i den grekiska Septuaginta-översättningen, Deu·te·ro·nọ·mi·on, som är en sammansättning av dẹu·te·ros, som betyder ”andra”, och nọ·mos, som betyder ”lag”. Titeln betyder alltså egentligen ”andra lagen” eller ”upprepning av lagen”. Detta namn kommer av den grekiska återgivningen av det hebreiska uttrycket i 5 Moseboken 17:18, mish·nẹh hat·toh·rạh, som betyder ”avskrift av lagen”. Trots innebörden i namnet Deuteronomium är Femte Moseboken emellertid inte en andra lag eller helt enkelt en upprepning av Lagen. Den är däremot en förklaring av Lagen, och den uppmanar israeliterna att älska och lyda Jehova i det utlovade landet, som de snart skall dra in i. — 1:5.

5. Vad är det som visar att Mose har skrivit Femte Moseboken?

⁵ Eftersom Femte Moseboken var den femte rullen eller boken i Pentateuken, måste den som skrev de föregående fyra böckerna, nämligen Mose, också ha skrivit den här boken. Det framgår också av inledningen till Femte Moseboken, där det sägs att ”dessa är de ord som Mose talade till hela Israel”, och av senare uttalanden, till exempel: ”Sedan skrev Mose ner denna lag” och: ”Så skrev då Mose ner denna sång.” Hans namn förekommer nästan 40 gånger i boken, vanligtvis för att ge auktoritativt stöd åt de uttalanden som görs. Boken är huvudsakligen skriven i första personen singularis, och den som talar är Mose. De avslutande verserna fogades till efter Moses död, troligtvis av Josua eller av översteprästen Eleasar. — 1:1; 31:9, 22, 24—26.

6. a) Vilken tidsperiod omfattar Femte Moseboken? b) När var boken praktiskt taget färdig?

⁶ När inträffade händelserna som skildras i Femte Moseboken? Boken själv säger i inledningen att ”det hände sig i det fyrtionde året, i elfte månaden, på den första i månaden, att Mose talade till Israels söner”. Josuas bok fortsätter där berättelsen i Femte Moseboken slutar, nämligen tre dagar innan israeliterna gick över Jordan, vilket de gjorde ”den tionde i första månaden”. (5 Mos. 1:3; Jos. 1:11; 4:19) Detta visar att händelserna i Femte Moseboken ägde rum inom en tid av två månader och en vecka. Trettio dagar av denna nioveckorsperiod användes emellertid till att sörja över Moses död. (5 Mos. 34:8) Detta betyder att praktiskt taget alla händelserna i Femte Moseboken måste ha ägt rum i den 11:e månaden i det 40:e året. Vid slutet av den månaden måste också boken i det närmaste ha varit färdigskriven, eftersom Mose dog i början av den 12:e månaden i det 40:e året, dvs. i början av kalenderåret 1473 f.v.t.

7. Vad är det som visar att Femte Moseboken är äkta?

⁷ De bevis vi redan anfört för att de fyra första böckerna i Pentateuken är äkta gäller också för den femte. Den är också en av de fyra böcker i de hebreiska skrifterna som oftast citeras i de kristna grekiska skrifterna. De andra tre är Första Moseboken, Psalmerna och Jesajas bok. Det förekommer 83 sådana citat, och i 17 av de kristna grekiska skrifternas böcker finner man hänvisningar till Femte Moseboken.a

8. Vilket avgörande vittnesbörd av Jesus visar att Femte Moseboken är äkta?

⁸ Jesus avger själv det kraftigaste vittnesbördet till stöd för att Femte Moseboken är äkta. I början av sin tjänst blev han tre gånger frestad av Djävulen, och tre gånger svarade han: ”Det är skrivet.” Skrivet var? Jo, i Femte Moseboken (8:3; 6:16, 13), som Jesus citerade som sin inspirerade auktoritet: ”Människan skall leva inte bara av bröd, utan av varje uttalande som går ut genom Jehovas mun.” ”Du skall inte sätta Jehova, din Gud, på prov.” ”Det är Jehova, din Gud, du skall tillbe, och det är endast honom du skall ägna helig tjänst.” (Matt. 4:1—11) När fariséerna senare kom och satte Jesus på prov genom att ställa frågor om Guds bud, svarade han dem med att citera ”det största och första budet” från 5 Moseboken 6:5. (Matt. 22:37, 38; Mark. 12:30; Luk. 10:27) Jesu vittnesbörd visar avgjort att Femte Moseboken är äkta.

9. Vilka yttre vittnesbörd visar att Femte Moseboken är äkta?

⁹ Dessutom stämmer händelserna och uttalandena i boken fullständigt överens med den historiska situationen och med de omgivande förhållandena. Det som sägs om Egypten, Kanaan, Amalek, Ammon, Moab och Edom är i full överensstämmelse med förhållandena på den tiden, och ortnamnen är exakt återgivna.b Arkeologer bringar i dagen det ena beviset efter det andra för att Moses skrifter är tillförlitliga. Henry H. Halley skriver: ”Arkeologin har på senare tid talat så högt att det har börjat ske en omsvängning till den konservativa uppfattningen [att Mose skrev Pentateuken]. Teorin att skrivkonsten var okänd på Moses tid har man fullständigt förkastat. Och varje år finner man i Egypten, Palestina och Mesopotamien vittnesbörd, i både inskrifter och jordlager, som visar att berättelserna i [de hebreiska skrifterna] är sanna historiska skildringar. Och ’de lärde’ får efter hand avgjort större respekt för den traditionella uppfattningen att Mose är författaren.”c Det finns således också yttre vittnesbörd som bekräftar att Femte Moseboken och den övriga delen av Pentateuken är en sann, autentisk redogörelse, som har skrivits av Guds profet Mose.

BOKENS INNEHÅLL

10. Av vad består Femte Moseboken?

¹⁰ Boken består huvudsakligen av en serie tal som Mose höll för Israels söner på Moabs slätter mitt emot Jeriko. Det första av dessa tal slutar i kapitel 4, det andra sträcker sig till slutet av kapitel 26, det tredje fortsätter till och med kapitel 28, och det fjärde avslutas i och med kapitel 30. Sedan Mose, som inser att han snart skall dö, har gjort vissa slutliga föranstaltningar, bland annat insatt Josua som sin efterträdare, skriver han en mycket vacker sång till Jehovas lovprisning och avslutar med att välsigna Israels stammar.

11. Hur inleder Mose sitt första tal?

¹¹ Moses första tal (1:1—4:49) utgör en historisk inledning till det som följer. Mose gör först en tillbakablick på Jehovas trofasta handlingssätt mot sitt folk. Mose uppmanar israeliterna att dra in i och ta i besittning det land som blev lovat åt deras förfäder, Abraham, Isak och Jakob. Han påminner dem om att Jehova i början av vandringen genom vildmarken samordnade detta teokratiska samhälles verksamhet genom att låta honom, Mose, utvälja visa, omdömesgilla och erfarna män till att verka som föreståndare för skaror på tusen, hundra, femtio och tio. De utgjorde ett välorganiserat samhälle som Jehova vakade över, medan de vandrade ”genom hela denna vildmark som är stor och inger fruktan”. — 1:19.

12. Vilka händelser i förbindelse med det första utspejandet av Kanaan påminner han därefter om?

¹² Mose påminner nu om den synd de begick genom att göra uppror, när de hörde rapporten från dem som hade utspejat Kanaan och klagade över att Jehova hatade dem, därför att han, som de påstod, hade fört dem ut ur Egypten bara för att överlämna dem åt amoréerna. De var en ond generation utan tro, och därför sade Jehova till denna onda generation att ingen av dem, utom Kaleb och Josua, skulle få se det goda landet. Då handlade de återigen upproriskt och hetsade upp sig och gick övermodigt och egenmäktigt till angrepp mot fienden, vilket bara ledde till att amoréerna satte efter dem som en bisvärm och kringspred dem.

13. På grundval av vad försäkrade Mose Josua om seger?

¹³ Israeliterna vandrade genom vildmarken i riktning mot Röda havet, och under loppet av 38 år dog alla krigsdugliga män av den generationen. Sedan befallde Jehova dem att gå över och ta landet norr om Arnon i besittning, i det han sade: ”Denna dag kommer jag att börja lägga skräck för dig och fruktan för dig inför folken under hela himlen, vilka kommer att höra rapporten om dig; och de kommer sannerligen att darra och ha smärtor som vid barnafödande på grund av dig.” (2:25) Sihon och hans land föll i israeliternas händer, och därefter blev Ogs kungarike intaget. Mose försäkrade Josua om att Jehova skulle strida för Israel på samma sätt, när det gällde att besegra alla de övriga kungarikena. Sedan frågade Mose Gud om han ändå inte kunde få gå över in i det goda landet på andra sidan Jordan, men Jehova avslog på nytt hans begäran och befallde att han skulle överlämna sitt uppdrag åt Josua och samtidigt inge honom mod och styrka honom.

14. Vilken vikt lägger Mose vid Guds lag och vid odelad hängivenhet?

¹⁴ Mose lägger nu stor vikt vid Guds lag och varnar folket för att lägga något till eller ta bort något från hans bud. Olydnad kommer att föra olycka med sig: ”Ta dig bara till vara och ge noga akt på din själ, så att du inte glömmer de ting som dina ögon har sett och så att de inte viker ifrån ditt hjärta i alla dina livsdagar; och du skall göra dem kända för dina söner och för dina sonsöner.” (4:9) De såg ingen gestalt, när Jehova vid Horeb gav dem de Tio Orden under förhållanden som ingöt fruktan i dem. Det kommer att betyda deras undergång, om de nu börjar tillbe avgudar och bilder, för, som Mose säger, ”Jehova, din Gud, är en förtärande eld, en Gud som kräver odelad hängivenhet”. (4:24) Det var han som hade älskat deras förfäder och utvalt dem. Det finns ingen annan Gud uppe i himlarna eller nere på jorden. Lyd honom, uppmanar Mose, ”för att du må förlänga dina dagar [eller: få en lång följd av dagar] på den jord som Jehova, din Gud, ger dig, för alltid”. — 4:40.

15. Vilken föranstaltning för tillflyktsstäder görs öster om Jordan?

¹⁵ Sedan Mose har avslutat detta kraftfulla tal, avskiljer han Beser, Ramot och Golan som tillflyktsstäder (fristäder) öster om Jordan.

16. Vad betonar Mose i sitt andra tal?

¹⁶ Moses andra tal (5:1—26:19) är en uppmaning till israeliterna att lyssna till Jehova, som talade med dem ansikte mot ansikte på Sinai. Lägg märke till hur Mose upprepar Lagen och gör några nödvändiga ändringar, varigenom han anpassar den efter deras nya liv på andra sidan Jordan. Det är inte bara en upprepning av förordningar och stadgar. Varje ord visar att Moses hjärta är fullt av nitälskan och hängivenhet för hans Gud. Han talar med nationens välfärd för ögonen. Lydnad för Lagen är vad som hela tiden betonas — lydnad som kommer av kärlek och inte av tvång.

17. Hur skall israeliterna återgälda den kärlek Jehova har visat dem?

¹⁷ Först upprepar Mose de Tio Orden, dvs. de tio budorden, och uppmanar israeliterna att lyda dem och inte vika av vare sig åt höger eller åt vänster, för att de må förlänga sina dagar i landet och bli mycket talrika. ”Lyssna, o Israel: Jehova, vår Gud, är en Jehova.” (6:4) De skall älska honom av allt sitt hjärta, all sin själ och all sin energi, och de skall undervisa sina söner och berätta för dem om de stora tecken och under som Jehova utförde i Egypten. Det får inte förekomma några äktenskapliga allianser med de avgudadyrkande kanaanéerna. Jehova har utvalt Israel till att bli hans särskilda egendom, inte därför att israeliterna utgör en folkrik nation, utan därför att han älskar dem och vill hålla den ed som han har svurit deras förfäder. De skall sky demonreligionens snara, förstöra avgudabilderna i landet och hålla sig till Jehova, som i sanning är ”en Gud som är stor och inger fruktan”. — 7:21.

18. Vad förmanar Mose israeliterna att vara på sin vakt mot?

¹⁸ Jehova ödmjukade israeliterna under de 40 åren i vildmarken och lärde dem att människan inte lever bara av manna eller bröd, utan av varje yttrande från Jehovas mun. Under alla dessa år av tuktan slets deras kläder inte ut, och deras fötter blev inte svullna. Nu står de redo att gå in i ett land med rikedom och överflöd! De måste emellertid vara på sin vakt mot materialismens och egenrättfärdighetens snaror och komma ihåg att Jehova är ”den som ger ... kraft att skaffa förmögenhet” och den som fördriver de onda nationerna. (8:18) Mose påminner sedan om några tillfällen då Israel väckte Guds harm. Israeliterna måste komma ihåg hur Jehovas vrede flammade upp mot dem i vildmarken och förtärde dem med plågor, eld och svärd! De måste komma ihåg hur deras syndiga tillbedjan av guldkalven framkallade Jehovas brinnande vrede och ledde till att det måste göras nya lagtavlor! (2 Mos. 32:1—10, 35; 17:2—7; 4 Mos. 11:1—3, 31—35; 14:2—38) Ja, de har all orsak att nu tjäna Jehova och hålla fast vid honom, för han har älskat dem för deras fäders skull och gjort dem lika ”himlarnas stjärnor i mängd”. — 5 Mos. 10:22.

19. Vilket val framhålls klart och tydligt, och vilka lagar anges för nationen?

¹⁹ Israeliterna skall hålla ”hela det bud” som Jehova ger befallning om och skall obetingat lyda Jehova, älska honom som sin Gud och tjäna honom av allt sitt hjärta och all sin själ. (11:8, 13) Jehova kommer att uppehålla dem och belöna dem, om de lyder honom. De måste emellertid vinnlägga sig om att komma ihåg Jehovas ord och med iver gå in för att undervisa sina söner. Det val som Israel ställs inför klargörs tydligt: lydnad leder till välsignelse, olydnad till förbannelse. De får inte vandra ”efter andra gudar”. (11:26—28) Mose anger sedan särskilda lagar som skall gälla för israeliterna, när de nu står i begrepp att ta löftets land i besittning. Det är 1) lagar som berör religion och gudsdyrkan, 2) lagar som har med rättskipning, styrelsesätt och krigföring att göra och 3) lagar som reglerar folkets privatliv och samhällsliv.

20. Vad framhävs i lagarna om gudsdyrkan?

²⁰ 1) Religion och gudsdyrkan (12:1—16:17). När israeliterna drar in i landet, skall alla spår av falsk religion — offerhöjder, altaren, stoder, heliga pålar och gudabilder — fullständigt utplånas. Israeliterna får tillbe bara på den plats där Jehova, deras Gud, väljer att sätta sitt namn, och där skall de alla glädjas i honom. I föreskrifterna om vilket slags kött de får äta och vilka offer de skall frambära ges det även upprepade påminnelser om att de inte får äta blod. ”Var bara fast besluten att inte äta blodet. ... Du skall inte äta det, för att det må gå dig väl och dina söner efter dig, eftersom du gör vad som är rätt i Jehovas ögon.” (12:16, 23—25, 27; 15:23) Mose kommer nu med ett rättframt fördömande av avgudadyrkan. Israeliterna får inte ens undersöka den falska religionens seder och bruk. Om en profet bevisas vara falsk, skall han dödas, och avfällingar — även om det är nära släktingar eller vänner, eller om det till och med rör sig om hela städer — skall likaså vigas åt tillintetgörelse. Därnäst kommer förordningar om ren och oren föda, betalning av tionde och leviternas underhåll. Gäldenärernas, de fattigas och slavarnas intressen skall kärleksfullt skyddas. Slutligen redogör Mose på nytt för de årliga högtiderna och framhåller att de är tillfällen att tacka Jehova för hans välsignelse: ”Tre gånger om året skall allt mankön hos dig visa sig inför Jehova, din Gud, på den plats som han kommer att utvälja: vid de ojästa kakornas högtid och vid veckohögtiden och vid lövhyddohögtiden, och ingen får visa sig inför Jehova tomhänt.” — 16:16.

21. Vilka lagar utfärdas beträffande rättskipning, och vilken viktig profetia uttalar Mose?

²¹ 2) Rättskipning, styrelsesätt och krigföring (16:18—20:20). Först utfärdar Mose de lagar som berör domare och förmän. Rättvisan är det viktiga; den som tar mutor och vränger rätten gör sig förhatlig för Jehova. Föreskrifter ges om hur vittnesmål skall upptas och hur rättsfall skall behandlas. ”Enligt två vittnens eller tre vittnens mun skall den som måste dö dödas.” (17:6) Lagar utfärdas angående kungar. Anvisningar ges för prästernas och leviternas underhåll. Spiritism förbjuds som något som är ”avskyvärt för Jehova”. (18:12) Mose blickar långt framåt i tiden och förklarar: ”En profet ur din egen mitt, av dina bröder, lik mig, är vad Jehova, din Gud, kommer att resa upp åt dig — honom skall ni lyssna till.” (18:15—19) Men en falsk profet skall dö. Detta avsnitt slutar med lagar om tillflyktsstäder och blodshämnd samt villkor för befrielse från militärtjänst och regler för krigföring.

22. Redogör för de lagar som gäller privatlivet och samhällslivet.

²² 3) Privatlivet och samhällslivet (21:1—26:19). Med avseende på israeliternas dagliga liv utfärdas lagar om ouppklarade mord, äktenskap med kvinnor som tagits som krigsfångar, den förstföddes rättigheter, upproriska söner, upphängning av brottslingar på pålar, bevis på jungfrudom, sexualbrott, kastrering, illegitima söner, behandling av utlänningar, hygien, betalning av ränta, infriande av löften, skilsmässa, kidnappning, lån, löner och efterskörd. En man får inte tilldelas mer än 40 slag. Man får inte binda till munnen på tjuren medan den tröskar. Tillvägagångssättet för ingående av svågeräktenskap beskrivs. Endast exakta vikter och mått får användas, för var och en som gör orätt är något avskyvärt för Jehova.

23. Vad kommer lydnad för Guds bud att leda till för israeliterna?

²³ Innan Mose avslutar detta inträngande tal, påminner han om hur Amalek slog de uttröttade israeliterna i eftertruppen, när de drog ut ur Egypten, och Mose befaller Israel att ”utplåna minnet av Amalek, så att det inte mer finns under himlarna”. (25:19) När de kommer in i landet, skall de med glädje offra förstlingen av markens frukt, och de skall också frambära tionde med denna tacksägelsebön till Jehova: ”Så blicka då ner från din heliga boning, himlarna, och välsigna ditt folk Israel och den jord som du har gett oss, alldeles som du med ed lovade våra förfäder, landet som flyter av mjölk och honung.” (26:15) Om de av allt sitt hjärta och all sin själ fullgör dessa bud, skall Jehova å sin sida sätta dem ”högt över alla de andra nationerna som han har gjort, vilket leder till lovprisning och ryktbarhet och skönhet”, när de visar att de är ”ett folk som är heligt för Jehova, ... [sin] Gud, alldeles som han har lovat”. — 26:19.

24. Vilka välsignelser och förbannelser föreläggs Israel i det tredje talet?

²⁴ Moses tredje tal (27:1—28:68). De äldste i Israel och prästerna är tillsammans med Mose medan han håller detta tal. Han redogör utförligt för de förbannelser Jehova skall låta komma över de olydiga och de välsignelser han skall låta komma över de trofasta. Talet innehåller allvarliga varningar angående de fruktansvärda följderna av otrohet. Om israeliterna som Jehovas heliga folk fortsätter att lyssna till Jehovas, sin Guds, röst, kommer de att få åtnjuta underbara välsignelser, och alla jordens folk kommer att se att Jehovas namn är nämnt över dem. Men om de inte lyder Jehova, kommer han att sända över dem ”förbannelsen, förvirring och förebråelse”. (28:20) De kommer att drabbas av vedervärdiga sjukdomar, av torka och av hungersnöd; deras fiender kommer att förfölja och förslava dem, och de kommer att bli förskingrade och förintade ur landet. Dessa och andra förbannelser skall komma över dem, om de ”inte är noga med att fullgöra alla denna lags ord, som är skrivna i denna bok, så att ... [de] fruktar detta namn som är härligt och som inger fruktan, ja Jehova, ... [sin] Gud”. — 28:58.

25. a) Vilket förbund sluter Jehova nu med Israel? b) Vilket val förelägger Mose folket?

²⁵ Moses fjärde tal (29:1—30:20). Jehova sluter nu ett förbund med Israel i Moab. I förbundet ingår den av Mose upprepade, anpassade och förklarade Lagen, som skall vägleda israeliterna när de drar in i löftets land. Den högtidliga ed som åtföljer förbundet framhäver att ett stort ansvar vilar på nationen. Till sist tar Mose himlarna och jorden till vittnen, när han förelägger folket livet och döden, välsignelsen och förbannelsen, och förmanar: ”Du skall välja livet för att du må förbli vid liv, du och din avkomma, genom att älska Jehova, din Gud, genom att lyssna till hans röst och genom att hålla fast vid honom; ty han är ditt liv och dina dagars längd, för att du må bo på den mark som Jehova med ed lovade dina förfäder Abraham, Isak och Jakob att ge dem.” — 30:19, 20.

26. Vad gör Mose alldeles före sin död?

²⁶ Josua insätts i sitt ämbete; Moses sång (31:1—32:47). I kapitel 31 berättas det om att Mose, sedan han skrivit ner Lagen och gett anvisningar om att den regelbundet skall läsas upp för folket, förordnar Josua till sin efterträdare och uppmanar honom att vara modig och stark. Mose skriver ner en åminnelsesång, avslutar nerskrivandet av Lagens ord och ordnar med att den läggs vid sidan av Jehovas förbunds ark. Sedan framför Mose sångens ord inför hela församlingen som en slutlig förmaning.

27. Vilket mäktigt budskap innehåller Moses sång?

²⁷ Inledningen till Moses sång ger uttryck åt stor uppskattning. Den visar vem som är den uppfriskande Källan till Moses undervisning! ”Min undervisning kommer att drypa som regnet, mitt tal kommer att flöda som daggen, som milda regn på gräs och som ymniga regnskurar på växtlighet. Ty jag kommer att förkunna Jehovas namn.” Ja, tillskriv ”vår Gud”, ”Klippan”, storhet. (32:2—4) Kungör hans fullkomliga verksamhet, hans rättvisa vägar, hans trofasthet, rättfärdighet och rättrådighet. Det var en skam att Israel handlade fördärvligt, fastän Jehova omslöt dem och tog vård om dem i en tom, tjutande öken, skyddade dem som pupillen i sitt öga och svävade över dem som en örn över sina just flygfärdiga ungar. Han gjorde sitt folk fett och kallade det Jesurun, ”den rättrådige”, men israeliterna uppeggade honom till svartsjuka med främmande gudar och blev ”söner i vilka ingen trofasthet är”. (32:20) Hämnden och vedergällningen är Jehovas. Han dödar, och han gör levande. När han vässar sitt blänkande svärd och hans hand griper tag om domen, skall han verkligen återgälda sina motståndare med hämnd. Detta bör ingjuta tillförsikt i hans folk. Tiden är inne att följa den uppmaning som ges när sången når sin höjdpunkt: ”Gläd er, ni nationer, med hans folk.” (32:43) Vilken av världens skalder skulle någonsin kunna skriva något som ens kommer i närheten av den upphöjda skönhet, den kraft och det djupa tankeinnehåll som präglar denna sång till Jehova?

28. Hur blir Jehova upphöjd i Moses avslutande välsignelse?

²⁸ Moses avslutande välsignelse (32:48—34:12). Mose får nu de sista anvisningarna beträffande sin död, men han har ännu inte fullgjort sin teokratiska tjänst. Först skall han välsigna Israel, och när han gör det, upphöjer han återigen Jehova, Kungen i Jesurun, som i strålglans träder fram med sina heliga myriader. De stammar som namnges mottar var sin välsignelse, och sedan lovprisar Mose Jehova för hans höghet: ”Ett gömställe är forntidens Gud, och nedanför är de till obestämd tid bestående armarna.” (33:27) Ur ett hjärta som är till brädden fyllt av uppskattning talar han sedan sina sista ord till nationen: ”Lycklig är du, o Israel! Vem är lik dig, ett folk som åtnjuter räddning i Jehova?” — 33:29.

29. På vilka sätt intog Mose en särställning?

²⁹ Sedan Mose har fått se ut över löftets land från berget Nebo, dör han, och Jehova begraver honom i Moab. Än i denna dag vet man inte var graven är, och den har därför aldrig blivit hedrad på något sätt. Han blev 120 år, men ”hans öga hade inte blivit skumt, och hans vitalitet hade inte flytt”. Jehova hade använt honom till att göra stora tecken och under, och som det sägs i det sista kapitlet: ”Det har ännu aldrig uppstått en profet i Israel lik Mose, som Jehova kände ansikte mot ansikte.” — 34:7, 10.

VARFÖR DEN ÄR NYTTIG

30. Hur utgör Femte Moseboken en passande avslutning på Pentateuken?

³⁰ Som den sista boken i Pentateuken binder Femte Moseboken samman allt som har sagts i de föregående böckerna om att kungöra och helga Jehova Guds stora namn. Han ensam är Gud. Han kräver odelad hängivenhet och tål ingen rivalitet från den falska religionens demongudar. I denna tid måste alla kristna ägna allvarlig uppmärksamhet åt de upphöjda principer som ligger till grund för Guds lag och lyda Gud, så att de undgår hans förbannelse, när han vässar sitt blänkande svärd för att utkräva hämnd på sina motståndare. Hans största och första bud skall vara deras vägvisare i livet: ”Du skall älska Jehova, din Gud, av allt ditt hjärta och all din själ och all din energi.” — 6:5.

31. Ge exempel på hur hänvisningar till Femte Moseboken i andra av de inspirerade Skrifterna fördjupar förståelsen av Guds uppsåt.

³¹ I Bibelns övriga skrifter hänvisas det ofta till Femte Moseboken för att fördjupa läsarens förståelse och uppskattning av Guds uppsåt. Förutom att Jesus citerade Femte Moseboken när han svarade Frestaren, hänvisade han också många andra gånger till den. (5 Mos. 5:16 — Matt. 15:4; 5 Mos. 17:6 — Matt. 18:16 och Joh. 8:17) Också i Uppenbarelseboken hänvisar den förhärligade Jesus till Femte Moseboken, när han till sist varnar för att lägga något till eller ta bort något från skriftrullen med Jehovas profetior. (5 Mos. 4:2 — Upp. 22:18) Petrus citerar Femte Moseboken, när han når höjdpunkten i sitt kraftfulla argumenterande för att Jesus är Kristus och den profet som är större än Mose och som Jehova lovade att resa upp i Israel. (5 Mos. 18:15—19 — Apg. 3:22, 23) Paulus citerar Femte Moseboken, när han talar om att en arbetare förtjänar sin lön, om att en sak skall avgöras enligt flera vittnens mun och om att barn skall uppfostras och undervisas. — 5 Mos. 25:4 — 1 Kor. 9:8—10 och 1 Tim. 5:17, 18; 5 Mos. 13:14 och 19:15 — 1 Tim. 5:19 och 2 Kor. 13:1; 5 Mos. 5:16 — Ef. 6:2, 3.

32. I vilka avseenden är Josua, Gideon och profeterna utmärkta exempel för oss?

³² Det var inte bara de som skrev Bibelns kristna skrifter som hämtade vägledning och uppmuntran från Femte Moseboken. Också Guds tjänare i förkristen tid gjorde det. Vi gör väl i att följa deras exempel. Tänk på den obetingade lydnad som Moses efterträdare, Josua, visade, då han under invasionen av Kanaan vigde erövrade städer åt tillintetgörelse och i motsats till Akan inte tog något byte från dem. (5 Mos. 20:15—18 och 21:23 — Jos. 8:24—27, 29) Då Gideon lät de män i hären som var rädda återvända hem, handlade han i lydnad för Lagen. (5 Mos. 20:1—9 — Dom. 7:1—11) Det var på grund av trohet mot Jehovas lag som profeterna i Israel och Juda frimodigt och oförskräckt fördömde nationernas laglöshet och avfällighet. Profeten Amos utgör ett utmärkt exempel på detta. (5 Mos. 24:12—15 — Am. 2:6—8) Ja, det finns hundratals exempel som förbinder Femte Moseboken med de övriga skrifterna i Guds ord, något som visar att den är en oskiljaktig och nyttig del av en harmonisk helhet.

33. a) På vilket sätt är Femte Moseboken en lovprisning av Jehova? b) Vad visar den åtföljande tabellen om världsliga nationers erkännande av principerna i Guds lag?

³³ Själva grundtonen i Femte Moseboken är lovprisning av den suveräne Guden, Jehova. Boken igenom betonas följande: ”Tillbe Jehova; ägna honom odelad hängivenhet.” Även om Lagen inte längre är bindande för de kristna, har inte de principer den bygger på upphävts. (Gal. 3:19) De sanna kristna kan lära mycket av denna lagboks dynamiska innehåll, framåtskridande undervisning, uppriktighet och enkla framställning. Ja, till och med världens nationer har erkänt att Jehovas lag är enastående och upphöjd och har tagit med många av förordningarna i Femte Moseboken i sina egna lagböcker. Tabellen på den här sidan ger oss några intressanta exempel på lagar från Femte Moseboken som man har använt direkt eller tillämpat i princip.

34. Vilket samband råder det mellan Femte Moseboken och Guds kungarike?

³⁴ Denna förklaring av Lagen pekar dessutom fram mot Guds kungarike och ökar vår uppskattning av det. Hur då? När den utsedde Kungen, Jesus Kristus, var på jorden, visade han genom sina hänvisningar till boken att han var väl förtrogen med den och skickligt kunde använda den. När han utsträcker sitt kungarikes styre till att gälla hela jorden, kommer han att regera enligt de rättfärdiga principerna i denna ”lag”, och alla som vill välsigna sig genom honom som Rikets ”säd” måste lyda dessa principer. (1 Mos. 22:18; 5 Mos. 7:12—14) Det är nyttigt och fördelaktigt att börja lyda dem nu. Denna 3.500 år gamla ”lag” är långt ifrån föråldrad; tvärtom talar den till oss i våra dagar i kraftfulla ordalag, och den kommer att fortsätta att tala till oss ända in i den nya världen under Guds kungarikes styre. Må Jehovas folk fortsätta att helga hans namn genom att tillämpa all den nyttiga vägledning som finns i Pentateuken, som på ett storslaget sätt når sin höjdpunkt i Femte Moseboken — i sanning en inspirerad och inspirerande del av ”hela Skriften”!

[Fotnoter]

[Tabell på sidan 41]

LAGAR I FEMTE MOSEBOKEN SOM VARIT MÖNSTER FÖR VÄRLDSLIGA LAGARd

A. Personliga förhållanden

1. Föräldrar och barn 5:16

B. Äganderätt 22:1—4

II. Konstitutionella lagar

B. Militära förordningar

1. Befrielse från militärtjänst 20:1, 5—7; 24:5

2. Lägre befäl 20:9

III. Rättsväsendet

A. Domarnas plikter 16:18, 20

B. Högsta appellationsdomstol 17:8—11

IV. Strafflagar

A. Brott mot staten

1. Mutor och partiskhet 16:19, 20

2. Mened 5:20

B. Brott mot god moral

1. Äktenskapsbrott 5:18; 22:22—24

C. Brott mot enskilda personer

1. Mord och överfall 5:17; 27:24

2. Våldtäkt och förförelse 22:25—29

V. Humanitära lagar

A. Omtanke om djur 25:4; 22:6, 7

B. Omsorg om de missgynnade 24:6, 10—18

[Fotnot]