Mannen vill egentligen inte ha ett svar, utan han vill ”rättfärdiga sig själv”. Han vill att Jesus ska bekräfta att han behandlar andra rätt. Därför frågar han: ”Och vem är min medmänniska?” (Lukas 10:28, 29) Bakom den här enkla frågan ligger en allvarlig missuppfattning som judarna har.

Judarna tror att uttrycket ”medmänniska” bara avser dem som håller de judiska traditionerna. Och 3 Moseboken 19:18 kan verka stödja den tanken. En del judar hävdar till och med att det är ”olagligt” att umgås med en icke-jude. (Apostlagärningarna 10:28) Så den här mannen, och kanske också en del av Jesus egna lärjungar, tycker att det räcker att behandla andra judar vänligt. Men de har inga problem med att behandla en icke-jude ovänligt; en sådan är ju inte deras ”medmänniska”.

Vilket effektivt sätt att undervisa på! Skulle mannen och de andra judarna lyssnat till Jesus, om han bara hade sagt till dem att även en icke-jude är deras medmänniska? Förmodligen inte. Men svaret på frågan om vem som är ens medmänniska blir väldigt tydligt i liknelsen om den medkännande samariern. Den är enkel, och han använder detaljer som lyssnarna känner igen. Skrifterna uppmanar oss att visa kärlek och omtanke, och en god medmänniska visar det mot alla.