De belönades för sin klanderfria kurs
JEHOVA välsignar och belönar sina trogna tjänare. De kanske måste vänta någon tid innan de får se Guds uppsåt gå i fullbordan, men vilken glädje är det inte att få uppleva hans välsignelse!
Det här åskådliggjordes på ett utmärkt sätt för omkring två tusen år sedan i fallet med den judiske prästen Sakarja och hans hustru, Elisabet, som båda var av Arons familj. Gud hade lovat att välsigna israeliterna med avkomma om de tjänade honom troget. Han sade att barn är en belöning. (3 Moseboken 26:9; Psalm 127:3) Sakarja och Elisabet var emellertid barnlösa och hade uppnått hög ålder. — Lukas 1:1—7.
Bibeln säger att Sakarja och Elisabet ”båda [var] rättfärdiga inför Gud, därför att de vandrade klanderfritt enligt Jehovas alla bud och rättmätiga krav”. (Lukas 1:6) De älskade Gud så mycket att det inte var betungande för dem att följa en rättfärdig kurs och hålla hans bud. — 1 Johannes 5:3.
Oväntade välsignelser
Låt oss återvända till senvåren eller försommaren år 3 f.v.t. Herodes den store härskar som kung i Judeen. En dag går prästen Sakarja in i det heliga i Jerusalems tempel. Medan människorna är samlade till bön utanför helgedomen, bränner han rökelse på det gyllene altaret. Det här är förmodligen den av de dagliga sysslorna som anses vara mest hedervärd, och den utförs efter det att slaktoffret har framburits. En präst kanske fick detta privilegium bara en gång under sin livstid.
Sakarja tror inte sina ögon. Jehovas ängel står på högra sidan om rökelsealtaret! Den åldrige prästen blir oroad och rädd. Men ängeln säger: ”Hys ingen fruktan, Sakarja, ty din ödmjuka bön har blivit gynnsamt hörd, och din hustru Elisabet skall bli mor åt en son till dig, och du skall ge honom namnet Johannes.” Ja, Jehova har hört Elisabets och Sakarjas uppriktiga böner. — Lukas 1:8—13.
Ängeln tillägger: ”Du skall få glädje, ja stor glädje, och många skall glädja sig över hans födelse; han skall nämligen vara stor inför Jehova. Men vin och rusdryck får han alls inte dricka, och han skall uppfyllas av helig ande ända från sin mors liv.” Johannes kommer under hela sitt liv att vara en nasir uppfylld av Guds heliga ande. Ängeln fortsätter: ”Många av Israels söner skall han få att vända åter till Jehova, deras Gud. Därtill skall han gå framför honom med Elias ande och kraft, för att vända fäders hjärtan åter till barn och de olydiga till de rättfärdigas praktiska vishet, för att göra redo åt Jehova ett berett folk.” — Lukas 1:14—17.
Sakarja frågar: ”Hur skall jag vara säker på detta? Jag är ju gammal, och min hustru har uppnått hög ålder.” Ängeln svarar: ”Jag är Gabriel, som står nära inför Gud, och jag har blivit utsänd för att tala med dig och förkunna de goda nyheterna om dessa ting för dig. Men se! du skall vara tyst och inte kunna tala ända till den dag då dessa ting inträffar, därför att du inte trodde mina ord, som skall uppfyllas vid deras fastställda tid.” När Sakarja kommer ut från helgedomen, kan han inte tala, och folket uppfattar att han har sett en övernaturlig syn. Han kan bara göra tecken, förmedla sina tankar med hjälp av gester. När hans offentliga tjänst är över, återvänder han hem. — Lukas 1:18—23.
Orsak till glädje
I överensstämmelse med löftet får Elisabet snart anledning att glädja sig. Hon blir havande, och ofruktsamhetens skam avlägsnas därmed från henne. Hennes släkting Maria känner också glädje, för samma ängel, Gabriel, berättar för henne: ”Se! du skall bli med barn i ditt moderliv och föda en son, och du skall ge honom namnet Jesus. Denne skall vara stor och skall kallas den Högstes Son; och Jehova Gud skall ge honom hans fader Davids tron.” Maria är villig att spela rollen som ”Jehovas slavinna”. — Lukas 1:24—38.
Maria skyndar i väg för att besöka Sakarja och Elisabet i deras hem i en stad i Judeens bergsbygd. Vid ljudet av Marias hälsning spritter barnet till i Elisabets moderliv. Under inflytande av Guds heliga ande brister Elisabet ut i ett högt rop: ”Välsignad är du bland kvinnor, och välsignad är ditt livs frukt! Hur kommer det sig nu att detta privilegium ges mig, att min Herres mor kommer till mig? Ty se! när ljudet av din hälsning nådde mina öron, spratt barnet i mitt liv till av stor glädje. Lycklig är också hon som trodde, eftersom det som sagts henne från Jehova skall fullständigt verkställas.” Maria känner stor glädje. Hennes vistelse hos Elisabet varar i omkring tre månader. — Lukas 1:39—56.
Johannes föds
När tiden är inne föds en son till det ålderstigna paret, Elisabet och Sakarja. På åttonde dagen omskärs barnet. Släktingarna vill kalla pojken Sakarja, men Elisabet säger: ”Visst inte; utan han skall kallas Johannes.” Instämmer hennes man, som fortfarande är stum? På en liten tavla skriver han: ”Johannes är dess namn.” I samma ögonblick löses Sakarjas tunga, och han börjar tala och välsignar Jehova. — Lukas 1:57—66.
Uppfylld av helig ande och glädje profeterar prästen. Han talar som om den utlovade befriaren — räddningens horn i Davids hus — redan har rests upp i överensstämmelse med det abrahamitiska förbundet om en säd genom vilken alla nationer skulle välsigna sig. (1 Moseboken 22:15—18) Som Messias’ förelöpare kommer Sakarjas egen son, som föddes genom ett underverk, att ”gå i förväg framför Jehova ... för att åt hans folk ge kunskap om räddning”. Allteftersom åren gick fortsatte Johannes att växa till och bli stark i anden. — Lukas 1:67—80.
Rikligen belönade
Sakarja och Elisabet var fina exempel på tro och tålamod. De fortsatte att tjäna Jehova troget trots att de måste vänta på Gud, och deras största välsignelser kom inte förrän de hade nått hög ålder.
Men vilka välsignelser Elisabet och Sakarja fick uppleva! Under inflytande av Guds ande profeterade de båda. De fick privilegiet att bli föräldrar och lärare till Messias’ förelöpare, Johannes döparen. Dessutom betraktade Gud dem som rättfärdiga. De som i dag på liknande sätt följer en gudaktig kurs kan ha en rättfärdig ställning inför Gud och kommer att välsignas med många belöningar för att de vandrar klanderfritt enligt Jehovas bud.