Kapitel 78

Håll er redo!

EFTER att ha varnat folkskarorna för habegär och förmanat sina lärjungar att inte ägna alltför stor uppmärksamhet åt materiella ting uppmuntrar Jesus dem med orden: ”Hys ingen fruktan, du lilla hjord, eftersom det har behagat er Fader att ge er kungariket.” Han visar alltså att det endast är relativt få (144.000, enligt vad som senare visas) som skall ingå i det himmelska kungariket. Det stora flertalet av dem som får evigt liv kommer att bli Rikets jordiska undersåtar.

Vilken underbar gåva är inte ”kungariket”! För att visa sina lärjungar hur de bör betrakta denna gåva ger Jesus dem följande uppmaning: ”Sälj era tillhörigheter och ge barmhärtighetsgåvor.” Ja, de bör använda sina tillgångar till att hjälpa andra i andligt avseende och på så sätt bygga upp ”en outtömlig skatt i himlarna”.

Jesus fortsätter sedan med att förmana sina lärjungar att hålla sig redo för hans återkomst. Han säger: ”Var ombundna om höfterna och ha era lampor brinnande och var själva lika människor som väntar på sin herre, när han återvänder från bröllopet, så att de när han kommer och bultar på genast kan öppna för honom. Lyckliga är dessa slavar som herren vid sin ankomst finner vakande! Jag säger er i sanning: Han skall binda något om sig och få dem att lägga sig till bords och skall komma utmed bordet och betjäna dem.”

I den här liknelsen visar tjänarna att de är beredda på sin herres återkomst genom att binda upp sina långa kläder och fästa dessa under sina gördlar och sedan fortsätta att sköta sina plikter till långt in på natten i ljuset av väl fyllda lampor. Jesus fortsätter: ”Om han kommer under det andra vaktpasset [från omkring klockan nio på kvällen till midnatt], ja under det tredje [från midnatt till omkring klockan tre på morgonen], och finner dem så, lyckliga är de!”

Tjänarnas herre belönar dem på ett ovanligt sätt. Han låter dem lägga sig till bords och börjar betjäna dem. Han behandlar dem inte som slavar, utan som lojala vänner. Vilken fin belöning för att de fortsatte att arbeta för sin herre hela natten medan de väntade på hans återkomst! Jesus slutar med att säga: ”Håll er redo, ni också, därför att i en stund då ni inte håller det för troligt kommer Människosonen.”

Petrus frågar nu: ”Herre, riktar du denna liknelse till oss eller också till alla?”

I stället för att besvara frågan direkt framställer Jesus en annan liknelse. ”Vem är i själva verket den trogne förvaltare”, säger han, ”som hans herre skall sätta över sin tjänarskara till att oavlåtligt ge dem deras tillmätta kost i rätt tid? Lycklig är den slaven, om hans herre vid sin ankomst finner honom i färd med att göra så! Jag säger er sanningsenligt: Han skall sätta honom över alla sina tillhörigheter.”

Den ”herre” som nämns i liknelsen är naturligtvis Jesus Kristus. ”Förvaltaren” är en bild av den ”lilla hjorden” av lärjungar som grupp betraktade, och ”tjänarskaran” har också avseende på dessa 144.000 som skall få det himmelska kungariket, men detta uttryck riktar uppmärksamheten på deras arbete som enskilda individer. De ”tillhörigheter” som den trogne förvaltaren blir satt att bevaka är den kunglige herrens intressen här på jorden, vilket inbegriper Rikets jordiska undersåtar.

När Jesus nu fortsätter liknelsen, framhåller han att alla medlemmar av denna förvaltar- eller slavklass kanske inte kommer att förbli lojala och säger: ”Om någonsin den slaven skulle säga i sitt hjärta: ’Min herre dröjer med att komma’, och skulle börja slå tjänarna och tjänarinnorna och äta och dricka och berusa sig, så skall den slavens herre komma på en dag då han inte väntar honom ... , och han skall straffa honom med den största stränghet.”

Jesus påpekar sedan att hans ankomst har inneburit en eldsglödande tid för judarna, då somliga har tagit emot och andra har förkastat hans läror. Det är nu mer än tre år sedan han blev döpt i vatten, men hans dop till döden kommer allt närmare, och som han säger: ”Hur ansätts jag inte, tills det är avslutat!”

Efter att ha riktat dessa ord till sina lärjungar vänder sig Jesus åter till folkskarorna. Han beklagar deras hårdnackade vägran att godta det tydliga beviset på vem han är och betydelsen av detta. ”När ni ser ett moln stiga upp i västliga trakter”, förklarar han, ”säger ni genast: ’Ett oväder är på väg’, och det blir oväder. Och när ni ser att det blåser sunnanvind, säger ni: ’Det kommer en värmebölja’, och så blir det. Skrymtare, ni vet hur man utforskar jordens och himlens utseende, men hur kommer det sig att ni inte vet hur man utforskar denna särskilda tid?” Lukas 12:32—59.

▪ Hur många tillhör den ”lilla hjorden”, och vad får de?

▪ Hur framhåller Jesus att hans tjänare måste vara redo?

▪ Vad symboliserar ”herren”, ”förvaltaren”, ”tjänarskaran” och ”tillhörigheterna” i Jesu liknelse?