Ädelstenar från Lukas’ evangelium

JEHOVAS Son, Jesus Kristus, är välkänd för sin medömkan. Hur passande är det därför inte att evangelieskribenten Lukas betonar medömkan, barmhärtighet och medkänsla! För judar och hedningar i samma mån skrev han en verkligt varmhjärtad redogörelse för Jesu liv på jorden.

Vissa drag hos detta evangelium visar att en lärd människa skrev det. Det har till exempel en mästerlig inledning och ett omfattande ordförråd. Sådana detaljer stämmer med det förhållandet att Lukas var en läkare med god bildning. (Kolosserna 4:14) Även om han inte blev troende förrän efter Jesu död, åtföljde han Paulus till Jerusalem efter apostelns tredje missionsresa. Efter det att Paulus blivit gripen där och hölls fängslad i Caesarea kunde därför denne noggranne efterforskare samla stoff genom att intervjua ögonvittnen och genom att granska offentliga handlingar. (1:1—4; 3:1, 2) Hans evangelium kan ha blivit skrivet i Caesarea någon gång under de två år som aposteln hölls fängslad där, omkring 56—58 v.t.

Några detaljer som bara han tar med

Åtminstone sex av Jesu underverk är sådana som bara Lukas har skrivit om i sitt evangelium. De är: en mirakulös fiskfångst (5:1—6); uppväckandet av en änkas son i Nain (7:11—15); helandet av en hopböjd kvinna (13:11—13); botandet av en man med vattusot (14:1—4); tio spetälska renade (17:12—14) och återställandet av örat på översteprästens slav. — 22:50, 51.

Något som bara Lukas berättar om är också en del av Jesu liknelser. Dessa inbegriper: de två låntagarna (7:41—47); den barmhärtige samariten (10:30—35); det ofruktbara fikonträdet (13:6—9); den storslagna kvällsmåltiden (14:16—24); den förlorade sonen (15:11—32); den rike mannen och Lasarus (16:19—31) och änkan och den orättfärdige domaren. — 18:1—8.

Rörande tilldragelser

Läkaren Lukas visade att han brydde sig om kvinnor, barn och de ålderstigna. Bara han nämnde Elisabets ofruktsamhet, att hon blev havande och Johannes’ födelse. Bara i hans evangelium rapporteras det att ängeln Gabriel uppenbarade sig för Maria. Lukas kände sig manad att säga att barnet i Elisabets liv spratt till då Maria tilltalade henne. Endast han berättade om att Jesus blev omskuren och framburen i templet, där de ålderstigna Simeon och Hanna såg honom. Och det är tack vare Lukas’ evangelium som vi känner till Jesu och Johannes döparens barndom. — 1:1—2:52.

När Lukas berättar om den av sorg drabbade änkan i Nain, vars ende son hade dött, sade han att Jesus ”greps ... av medlidande med henne” och sedan återställde den unge mannen till liv. (7:11—15) Endast i Lukas’ evangelium redogörs det för det likaledes hjärtevärmande fall som gällde Sackeus, en förman för skatteindrivarna. Eftersom han var kort till växten, klättrade han upp i ett träd för att se Jesus. Vilken överraskning, när Jesus sade att han skulle stanna kvar i Sackeus’ hus! Lukas visar att besöket var en stor välsignelse för den lycklige värden. — 19:1—10.

Från en läkares penna

Detta evangelium innehåller många termer eller ord med medicinsk innebörd eller betydelse. Dessa ord användes antingen inte alls eller inte i en medicinsk bemärkelse av andra skrivare av de kristna grekiska skrifterna. Men det var att förvänta att medicinskt språk skulle framspringa ur en läkares penna.

Bara Lukas sade till exempel att Petrus’ svärmor hade ”hög feber”. (4:38) Han skrev också: ”Se, ... en man full av spetälska!” (5:12) För andra evangelieskribenter var det tillräckligt att nämna spetälska. Men så var det inte för läkaren Lukas, som angav att mannens sjukdom var i ett framskridet stadium.

Insikt i seder och bruk

Lukas säger att Maria efter Jesu födelse ”lindade honom”. (2:7) Det var vanligt att man tvättade ett nyfött spädbarn och gned det med salt, kanske för att skinnet skulle torka och göras fast. Sedan blev barnet insvept i barnlindor, nästan som en mumie. Lindorna höll kroppen rak och varm, och att man svepte dem under hakan och över huvudet torde ha övat barnet i att andas genom näsan. I en rapport från 1800-talet om liknande lindningsseder återges vad en som besökte Betlehem sade: ”Jag tog upp den lille i mina armar. Hans kropp var styv och oböjlig, så hårt var den inlindad i vitt och purpurfärgat linne. Hans händer och fötter var ganska instängda, och huvudet var kringvirat med en liten sjal i mild röd färgton, som gick under hakan och över pannan i små veck.”

Lukas’ evangelium ger oss också insikt i det första århundradets begravningsseder. Jesus närmade sig Nains port, och där fick han se att ”då bars det ut en död, sin mors [en änkas] enfödde son”, och ”en ansenlig mängd folk från staden var också med henne”. (7:11, 12) Begravningen ägde vanligtvis rum utanför en stad, och vänner till den döde åtföljde kroppen till graven. Likbåren var kanske gjord i form av ett flätverk och hade fyra stänger som stack ut från hörnen, så att fyra män kunde bära den på axlarna medan följet gick till begravningsplatsen.

I en annan liknelse, som Lukas återger, talade Jesus om en man som blev slagen av rövare. En barmhärtig samarit ”förband hans sår och hällde då olja och vin över dem”. (10:34) Detta var ett vanligt sätt att ta vård om skador. Olivoljan mjukade upp och lenade såren. (Jesaja 1:6) Men hur förhöll det sig med vinet? I The Journal of the American Medical Association heter det: ”Vin [var] en viktig medicin i Grekland. ... Hippokrates från Kos (460—370 f.Kr.) ... använde vin i stor utsträckning. Han ordinerade det som beståndsdel i sårförband, som svalkande medel vid feber, som avföringsmedel och som urindrivande medel.” Jesus hänsyftade i sin liknelse på vinets antiseptiska och desinficerande egenskaper, såväl som på olivoljans effektivitet när det gällde att läka sår. Poängen i liknelsen var att en verklig nästa handlar barmhärtigt. Det är så vi bör handla mot andra. — 10:36, 37.

Lektioner i ödmjukhet

Bara Lukas återgav en liknelse som Jesus framställde när han såg att gästerna valde de främsta platserna vid en måltid. Vid gästabud låg gästerna på bänkar placerade på tre sidor om bordet. De som serverade hade tillgång till det på fjärde sidan. Vanligtvis låg tre personer på varje bänk, så att var och en hade ansiktet mot bordet medan han vilade på vänstra armbågen och tog maten med höger hand. De tre ställningarna angav att en person hade den högsta, den mellersta eller den lägsta platsen på bänken. Den som hade den lägsta platsen på tredje bänken hade den nedersta platsen vid måltiden. Jesus sade: När du blir inbjuden till en fest, välj då den nedersta platsen, och värden kommer att säga till dig: Stig upp högre. Då skall du få ära inför dina medgäster. (14:7—10) Ja, låt oss ödmjukt sätta andra framför oss själva. När Jesus gjorde en tillämpning av liknelsen sade han faktiskt: ”Envar som upphöjer sig själv skall bli förödmjukad, och den som ödmjukar sig själv skall bli upphöjd.” — 14:11.

Något som också betonar ödmjukhet och som bara Lukas har skrivit om i sitt evangelium var Jesu liknelse om en uppbördsman och en farisé vilka bad i templet. Fariséen sade bland annat: ”Jag fastar två gånger i veckan.” (18:9—14) I lagen krävdes bara en årlig fasta. (3 Moseboken 16:29) Men fariséerna drev fastandet till ytterlighet. Den som figurerade i liknelsen fastade på andra dagen i veckan, eftersom man trodde att det var den tiden Mose hade gått upp på Sinai berg, där han fick ta emot vittnesbördets två tavlor. Det sägs att han steg ner från berget på veckans femte dag. (2 Moseboken 31:18; 32:15—20) Fariséen åberopade sitt fastande mitt i veckan som ett bevis på sin fromhet. Men denna liknelse bör göra oss ödmjuka, inte egenrättfärdiga.

Dessa ädelstenar från Lukas’ evangelium visar att det är ensamt i sitt slag och instruktivt. Händelser som det berättas om i redogörelsen hjälper oss att påminna oss rörande tilldragelser i Jesu jordiska liv. Vi får också nytta av bakgrundsupplysningar om vissa seder och bruk. Men särskilt välsignade kommer vi att bli, om vi tillämpar sådana lärdomar som de som gäller barmhärtighet och ödmjukhet, vilka är så väl framställda i den älskade läkaren Lukas’ evangelium.