Kapitel 86

Berättelsen om en förlorad son

JESUS har just framställt två liknelser för fariséerna — en om ett förlorat får och en om ett borttappat mynt — och han fortsätter nu med en annan liknelse. Denna gång är det om hur en kärleksfull far handlar mot sina två söner, som båda har allvarliga brister.

Först har vi den yngre sonen, huvudpersonen i liknelsen. Han ber att få ut sitt arv, och utan att tveka ger fadern honom hans del av förmögenheten. Sonen ger sig sedan av hemifrån och blir invecklad i ett mycket omoraliskt levnadssätt. Lyssna nu uppmärksamt, när Jesus framställer sin liknelse, och se om du kan avgöra vilka personerna i berättelsen representerar.

”En viss man”, börjar Jesus, ”hade två söner. Och den yngre av dem sade till sin far: ’Far, ge mig den del av förmögenheten som faller på min lott.’ Då delade han [fadern] sina försörjningsmedel åt dem.” Vad gör då den yngre sonen med sin del av förmögenheten?

Jesus förklarar: ”Senare, inte många dagar därefter, samlade den yngre sonen ihop allt och for utrikes till ett avlägset land, och där slösade han bort sin förmögenhet genom att föra ett utsvävande liv.” I själva verket förbrukar han sina pengar genom att leva tillsammans med prostituerade kvinnor. Så småningom kommer svåra tider, som Jesus vidare säger i sin liknelse:

”När han hade gjort av med alltsammans, kom en svår hungersnöd över hela det landet, och han började lida brist. Han gick rentav och slöt sig till en av det landets invånare, och denne skickade honom till sina åkrar för att driva svin på bete. Och han brukade längta efter att bli mättad med johannesbrödträdets baljor, som svinen åt, och ingen gav honom något.”

Hur förödmjukande det måste ha varit att tvingas vakta svin — sådana djur var ju orena enligt Lagen! Men det som plågade sonen mest var den gnagande hunger som till och med fick honom att längta efter den föda som svinen fick. På grund av den här eländiga situationen, sade Jesus, ”kom [han] till besinning”.

Jesus fortsätter nu sin berättelse: ”Han [sade till sig själv]: ’Hur många lejda män hos min far har inte bröd i överflöd, medan jag håller på att gå under här av svält! Jag vill bryta upp och färdas till min far och säga till honom: ”Far, jag har syndat mot himlen och mot dig. Jag är inte längre värdig att kallas din son. Låt mig bli som en av dina lejda män.”’ Så bröt han upp och gick till sin far.”

Här har vi en avgörande punkt: Om hans far i vredesmod hade farit ut mot honom och hade skrikit åt honom när han for hemifrån, skulle sonen troligen inte ha varit så säker på vad han skulle göra. Han kunde ha beslutat sig för att återvända till sitt hemland och försöka få tag i ett arbete någon annanstans, så att han inte skulle behöva träffa sin far. Men han kom aldrig på den tanken. Det var hem han ville bege sig!

Det är tydligt att fadern i Jesu liknelse representerar vår kärleksfulle, barmhärtige himmelske Fader, Jehova Gud. Och du kanske också förstår att den förlorade sonen, han som var slösaktig, representerar människor som är kända för att vara syndare. Fariséerna, som Jesus talar till i sin liknelse, har tidigare kritiserat Jesus för att han åt tillsammans med just sådana människor. Men vem föreställer den äldre sonen?

Den förlorade sonen kommer tillbaka

När den förlorade sonen i Jesu liknelse återvänder hem till sin fars hus, vad för slags mottagande får han då? Lyssna till Jesu berättelse:

”Medan han ännu var långt borta, fick hans far syn på honom och greps av medlidande, och han sprang och föll honom om halsen och kysste honom ömt.” Vilken barmhärtig och varmhjärtad far — en träffande bild av vår himmelske Fader, Jehova!

Fadern hade förmodligen hört talas om sonens utsvävande liv. Ändå hälsar han honom välkommen hem utan att vänta på en detaljerad förklaring. Jesus har också en sådan välkomnande anda och inleder kontakter med syndare och uppbördsmän, vilka representeras av den förlorade sonen i liknelsen.

Den insiktsfulle fadern i Jesu liknelse har säkert fått en viss uppfattning om sin sons ångerfulla inställning genom att ge akt på hans sorgsna och missmodiga ansiktsuttryck när han återvänder. Men faderns kärleksfulla initiativ gör det lättare för sonen att bekänna sina synder, enligt vad Jesus vidare berättar: ”Då sade sonen till honom: ’Far, jag har syndat mot himlen och mot dig. Jag är inte längre värdig att kallas din son. Låt mig bli som en av dina lejda män.’”

Men orden hinner knappt komma över sonens läppar förrän fadern skyndsamt befaller sina slavar: ”Fort! Hämta ut en lång dräkt, den bästa, och klä honom i den och sätt en ring på hans hand och sandaler på hans fötter. Och hämta den gödda ungtjuren, slakta den och låt oss äta och roa oss, eftersom min son här var död och har fått liv igen; han var förlorad och blev funnen.” Sedan börjar de ”roa sig”.

Under tiden var faderns ”äldre son på åkern”. Se om du kan komma underfund med vem han representerar genom att lyssna till resten av berättelsen. Jesus säger om den äldre sonen: ”När han kom gående och närmade sig huset, fick han höra musik och dans. Han kallade då till sig en av tjänarna och frågade vad detta betydde. Han sade till honom: ’Din bror har kommit, och din far har slaktat den gödda ungtjuren, därför att han har fått honom tillbaka vid god hälsa.’ Men han blev vred och ville inte gå in. Då kom hans far ut och började uppmuntrande vädja till honom. Till svar sade han till sin far: ’Här har jag i så många år gått som slav åt dig, och inte en enda gång har jag överträtt ditt bud, och ändå har du inte en enda gång gett mig en killing, för att jag skulle kunna roa mig tillsammans med mina vänner. Men så snart som den här, din son, kom, han som har förtärt dina försörjningsmedel tillsammans med skökor, slaktade du den gödda ungtjuren för honom.’”

Vilka har, i likhet med den äldre sonen, varit kritiska mot den barmhärtighet och uppmärksamhet som visats syndare? Är det inte de skriftlärda och fariséerna? Eftersom deras kritiska inställning till Jesus för att han välkomnar syndare var det som gav anledning till liknelsen, måste det naturligtvis vara de som representeras av den äldre sonen.

Jesus avslutar sin liknelse med faderns vädjan till den äldre sonen: ”Barn, du har alltid varit hos mig, och allt mitt är ditt; men vi kunde inte annat än roa oss och glädja oss, därför att din bror här var död och har fått liv, och han var förlorad och blev funnen.”

Jesus låter oss inte få veta hur den äldre sonen sedan handlar. Men efter Jesu död och uppståndelse sägs det att ”en stor skara präster började vara lydiga mot tron”, vilket kanske inbegriper några av den äldre sonens klass, som Jesus här riktar sig till.

Men vilka representerar de två sönerna i nutiden? Det måste vara sådana personer som har fått veta tillräckligt mycket om Jehovas uppsåt för att kunna träda in i ett förhållande till honom. Den äldre sonen förebildar vissa medlemmar av ”den lilla hjorden” eller ”församlingen av de förstfödda som har blivit inskrivna i himlarna”. Dessa lade sig till med en liknande inställning som den äldre sonen. De hade ingen önskan att välkomna en jordisk klass av ”andra får”, som enligt deras uppfattning drog till sig hela uppmärksamheten.

Den förlorade sonen, å andra sidan, har avseende på dem av Guds folk som ger sig av för att ägna sig åt de njutningar som världen erbjuder. Med tiden vänder de dock ångerfullt tillbaka och blir åter aktiva Guds tjänare. Ja, hur kärleksfull och barmhärtig är inte Fadern mot dem som inser sitt behov av förlåtelse och återvänder till honom! Lukas 15:11—32; 3 Moseboken 11:7, 8; Apostlagärningarna 6:7; Lukas 12:32; Hebréerna 12:23; Johannes 10:16.

▪ Vilka riktar sig Jesus till i sin liknelse, eller berättelse, och varför?

▪ Vem är huvudpersonen i berättelsen, och vad händer med honom?

▪ Vilka på Jesu tid representeras av fadern och den yngre sonen?

▪ På vilket sätt efterliknar Jesus det föredöme som gavs av den medlidsamme fadern i liknelsen?

▪ Hur ser den äldre sonen på det välkomnande som brodern får, och på vilket sätt liknar fariséerna den äldre sonen?

▪ Vilken tillämpning har Jesu liknelse i vår tid?