”Ni blev köpta för ett pris”
”Ni blev köpta för ett pris. Så förhärliga då Gud.” (1 KORINTHIERNA 6:20)
1, 2. a) Hur skulle israelitiska slavar behandlas enligt den mosaiska lagen? b) Vilket val hade den slav som älskade sin herre?
”SLAVERI var vanligt förekommande och allmänt accepterat i den forntida världen”, sägs det i ett bibliskt uppslagsverk. (Holman Illustrated Bible Dictionary) Det heter vidare: ”Egyptens, Greklands och Roms ekonomiska välstånd var grundat på slavarbete. Under det första kristna århundradet var en tredjedel av alla människor i Italien och en femtedel i andra länder slavar.”
2 Det fanns också slavar i det forntida Israel, men hebreiska slavar skyddades av den mosaiska lagen. Lagen sade till exempel att en israelit inte fick tjäna som slav mer än sex år. Det sjunde året skulle han ”friges utan att betala för det”. Men då den mosaiska lagen föreskrev en mycket rättvis och human behandling av slavar, fanns följande möjlighet för en slav: ”Om slaven enträget säger: ’Jag älskar verkligen min herre, min hustru och mina söner; jag vill inte bli frigiven’, då skall hans herre föra fram honom till den sanne Guden och föra fram honom till dörren eller dörrposten; och hans herre skall genomborra hans öra med en syl, och han skall vara hans slav till oöverskådlig tid.” (2 Moseboken 21:2–6; 3 Moseboken 25:42, 43; 5 Moseboken 15:12–18)
3. a) Vilken sorts slaveri godtog de första kristna? b) Vad förmår oss att tjäna Gud?
3 Anordningen med frivilligt slaveri ger oss en förhandsglimt av den sorts slaveri som de sanna kristna befinner sig i. Bibelskribenterna Paulus, Jakob, Petrus och Judas kallade till exempel sig själva slavar åt Gud och åt Kristus. (Titus 1:1; Jakob 1:1; 2 Petrus 1:1; Judas, vers 1) Paulus påminde de kristna i Thessalonike: ”Ni vände er till Gud från era avgudar till att vara slavar åt en levande och sann Gud.” (1 Thessalonikerna 1:9) Vad fick dessa kristna att bli villiga slavar åt Gud? Ja, vad var den motiverande kraften hos den israelitiske slav som avstod från sin personliga frihet? Var det inte hans kärlek till sin herre? Kristet slaveri är grundat på kärlek till Gud. När vi lär känna den sanne och levande Guden och älskar honom, drivs vi att tjäna honom ”av hela ... [vårt] hjärta och hela ... [vår] själ”. (5 Moseboken 10:12, 13) Vad innebär det då att bli slavar åt Gud och åt Kristus? Hur påverkar det vårt dagliga liv?
”Gör allt till Guds ära”
4. Hur blir vi slavar åt Gud och åt Kristus?
4 En slav har definierats som ”en som är någon annans eller några andras lagliga tillhörighet och skyldig att visa absolut lydnad”. Vi blev Jehovas lagliga tillhörighet när vi överlämnade vårt liv åt honom och blev döpta. ”Ni tillhör inte er själva, ty ni blev köpta för ett pris”, förklarar aposteln Paulus. (1 Korinthierna 6:19, 20) Detta pris är naturligtvis Jesu Kristi lösenoffer, för det är på den grundvalen som Gud godtar oss som sina tjänare, oavsett om vi är smorda kristna eller deras följeslagare med ett jordiskt hopp. (Efesierna 1:7; 2:13; Uppenbarelseboken 5:9) Därför ”tillhör vi Jehova” från och med vårt dop. (Romarna 14:8) Eftersom vi har blivit köpta med Jesu Kristi dyrbara blod, blir vi också hans slavar och är skyldiga att lyda hans befallningar. (1 Petrus 1:18, 19)
5. Vilken är vår främsta förpliktelse som slavar åt Jehova, och hur kan vi fullgöra den?
5 Slavar måste lyda sin herre. Vårt slaveri är frivilligt och motiveras av vår kärlek till Herren. I Första Johannes 5:3 läser vi: ”Detta är vad kärleken till Gud innebär: att vi håller hans bud; och hans bud är inte betungande.” Vår lydnad är därför ett bevis för vår kärlek och också vårt underordnande. Detta blir uppenbart i allt vi gör. ”Vare sig ni äter eller dricker eller gör något annat, gör allt till Guds ära”, sade Paulus. (1 Korinthierna 10:31) I det dagliga livet, också i små saker, vill vi visa att vi ”gör slavtjänst åt Jehova”. (Romarna 12:11)
6. Hur påverkas de beslut vi fattar i livet av att vi är Guds slavar? Belys detta med ett exempel.
6 När vi fattar beslut vill vi till exempel vara noga med att ta vår himmelske Herres, Jehovas, vilja med i beräkningen. (Malaki 1:6) Svåra beslut kan pröva vår lydnad för Gud. Kommer vi då att lyda hans råd i stället för att följa böjelserna hos vårt ”förrädiska” och ”desperata” hjärta? (Jeremia 17:9) Melisa, en ogift kristen syster, hade varit döpt bara en kort tid då en man började intressera sig för henne. Han verkade trevlig, och han hade börjat studera Bibeln tillsammans med Jehovas vittnen. Men en äldste talade med Melisa om det förståndiga i att lyda Jehovas befallning att gifta sig ”bara ... i Herren”. (1 Korinthierna 7:39; 2 Korinthierna 6:14) ”Det var inte lätt att följa hans råd”, erkänner Melisa. ”Men jag beslöt mig för att följa Guds tydliga vägledning, eftersom jag hade överlämnat mig åt honom för att göra hans vilja.” När hon tänker på det som hände säger hon: ”Jag är så glad att jag följde rådet. Mannen slutade snart studera. Om jag hade fortsatt vår bekantskap, skulle jag nu ha varit gift med en icke troende.”
7, 8. a) Varför bör vi inte tänka alltför mycket på att söka behaga människor? b) Illustrera hur människofruktan kan övervinnas.
7 Som Guds slavar får vi inte bli människors slavar. (1 Korinthierna 7:23) Det är sant att ingen av oss vill vara impopulär, men vi måste komma ihåg att de kristna normerna är annorlunda än världens normer. Paulus frågade: ”Söker jag behaga människor?” Hans slutsats var: ”Om jag fortfarande ville vara människor till behag, skulle jag inte vara Kristi slav.” (Galaterna 1:10) Vi får helt enkelt inte ge efter för kamrattryck och vara människor till behag. Vad kan vi då göra när vi utsätts för påtryckningar att göra som andra?
8 Tänk på exemplet med Elena, en ung kristen syster i Spanien. Flera av hennes klasskamrater var blodgivare. De kände till att Elena, som är ett Jehovas vittne, inte skulle ge blod eller ta emot en blodtransfusion. När det blev ett tillfälle för henne att förklara sin inställning för hela klassen, erbjöd hon sig att göra det. ”Uppriktigt sagt kände jag mig mycket nervös”, säger Elena. ”Men jag förberedde mig väl, och resultatet blev över förväntan. Jag vann många av mina skolkamraters respekt, och läraren sade att han tyckte att jag hade gjort det mycket bra. Framför allt kände jag mig nöjd över att jag hade försvarat Jehovas namn och över att jag tydligt kunde förklara skälen till min bibelenliga uppfattning.” (1 Moseboken 9:3, 4; Apostlagärningarna 15:28, 29) Ja, som slavar åt Gud och åt Kristus framstår vi som annorlunda. Men vi kan också komma att vinna människors aktning, om vi på ett respektfullt sätt kan försvara våra trosuppfattningar. (1 Petrus 3:15)
9. Vad kan vi lära av en ängel som visade sig för aposteln Johannes?
9 Om vi tänker på att vi är slavar åt Gud, kan det också hjälpa oss att vara ödmjuka. Vid ett tillfälle blev aposteln Johannes så överväldigad av en strålande syn av det himmelska Jerusalem att han föll ner för att tillbe framför fötterna på den ängel som hade tjänat som Guds talesman. ”Akta dig!” sade ängeln till honom. ”Gör det inte! Jag är bara en medslav till dig och till dina bröder, profeterna, och till dem som håller fast vid orden i denna skriftrulle. Tillbe Gud.” (Uppenbarelseboken 22:8, 9) Vilket fint exempel ängeln gav för alla Guds slavar! Somliga kristna kan ha särskilda ansvarsuppgifter i församlingen. Men Jesus sade: ”Vemhelst som vill bli stor bland er, han skall vara er tjänare, och vemhelst som vill vara först bland er, han skall vara er slav.” (Matteus 20:26, 27) Som Jesu efterföljare är vi alla slavar.
”Vad vi har gjort är bara vad vi borde göra”
10. Ge exempel från Bibeln som visar att trogna tjänare åt Gud inte alltid tyckte att det var lätt att göra hans vilja.
10 Det är inte alltid lätt för ofullkomliga människor att göra Guds vilja. Profeten Mose tvekade att lyda när Jehova bad honom gå och föra Israels söner ut ur fångenskapen i Egypten. (2 Moseboken 3:10, 11; 4:1, 10) När Jona fick i uppdrag att förkunna ett domsbudskap för människorna i Nineve, ”bröt ... [han] upp för att fly till Tarsis, bort från Jehovas ansikte”. (Jona 1:2, 3) Baruk, profeten Jeremias sekreterare, klagade över att han började bli trött. (Jeremia 45:2, 3) Vad skall vi göra när våra personliga önskningar eller det vi själva föredrar kommer i konflikt med att göra Guds vilja? Vi får svaret i en illustration som Jesus använde.
11, 12. a) Redogör helt kort för Jesu illustration i Lukas 17:7–10. b) Vilken lärdom kan vi hämta från Jesu illustration?
11 Jesus talade om en slav som hade varit ute på fältet hela dagen och vaktat sin herres hjord. När slaven kom hem, uttröttad efter 12 timmars hårt arbete, blev han inte bjuden av sin herre att sitta ner för att äta en välsmakande kvällsmåltid. I stället sade hans herre: ”Gör i ordning vad jag skall ha till kvällsmat, och sätt förkläde på dig och betjäna mig, tills jag har ätit och druckit färdigt, och efteråt kan du själv äta och dricka.” Slaven kunde inte tänka på sina egna behov förrän efter det att han hade betjänat sin herre. Jesus avslutade illustrationen med att säga: ”Så också ni, när ni har gjort allt som har anvisats er, säg då: ’Vi är odugliga slavar. Vad vi har gjort är bara vad vi borde göra.’” (Lukas 17:7–10)
12 Jesus framställde inte den här illustrationen för att visa att Jehova inte uppskattar det vi gör i hans tjänst. I Bibeln sägs det klart och tydligt: ”Gud är inte orättvis, så att han glömmer ert arbete och den kärlek ni har visat mot hans namn.” (Hebréerna 6:10) Lärdomen i Jesu illustration är snarare att en slav inte kan behaga sig själv eller inrikta sig på sin egen bekvämlighet. När vi överlämnade oss åt Gud och valde att bli hans slavar, gick vi med på att sätta hans vilja före vår egen. Vi måste låta vår vilja vara underordnad Guds.
13, 14. a) Under vilka omständigheter kan vi behöva övervinna våra egna böjelser? b) Varför bör vi låta Guds vilja få företräde?
13 Det kan kräva stor ansträngning från vår sida att regelbundet studera Guds ord och de publikationer som ”den trogne och omdömesgille slaven” tillhandahåller, särskilt om vi alltid haft svårt för att läsa eller om en publikation behandlar ”Guds djupheter”. (Matteus 24:45; 1 Korinthierna 2:10) Bör vi därför inte ordna så att vi får tid till personligt studium? Vi måste kanske disciplinera oss själva för att sitta ner och använda tid till att gå igenom studiematerialet. Men om vi inte gör det, hur skall vi då kunna få smak för ”den fasta födan [som] är för de mogna”? (Hebréerna 5:14)
14 Hur är det då när vi kommer hem trötta efter att ha arbetat en hel dag? Vi kanske måste tvinga oss att åka till mötet. Eller det kanske inte känns naturligt för oss att predika för människor som vi inte känner. Paulus erkände själv att det kan finnas tillfällen då vi predikar de goda nyheterna ”mot ... [vår] vilja”. (1 Korinthierna 9:17) Men vi gör allt detta därför att Jehova – vår himmelske Herre som vi älskar – säger att vi skall göra det. Och visst känner vi oss alltid nöjda och upplivade när vi har ansträngt oss för att studera, besöka möten och predika! (Psalm 1:1, 2; 122:1; 145:10–13)
Se dig inte tillbaka
15. Hur var Jesus ett exempel på en som underordnade sig Gud?
15 Jesus Kristus visade på ett enastående sätt att han underordnade sig sin himmelske Fader. ”Jag har kommit ner från himlen, inte för att göra min vilja utan hans vilja som har sänt mig”, sade Jesus till sina lärjungar. (Johannes 6:38) När han var i svår vånda i Getsemane trädgård bad han: ”Min Fader, om det är möjligt, så låt denna bägare gå mig förbi. Men ändå inte som jag vill, utan som du vill.” (Matteus 26:39)
16, 17. a) Hur bör vi se på det som vi har lämnat bakom oss? b) Visa hur Paulus var realistisk när han betraktade sina möjligheter i världen som ”en hop avskräde”.
16 Jesus Kristus vill att vi skall hålla fast vid vårt beslut att vara Guds slavar. Han sade: ”Ingen som har satt sin hand till plogen och ser sig tillbaka är väl rustad för Guds kungarike.” (Lukas 9:62) Att tänka på det vi har lämnat bakom oss är definitivt inte det rätta när vi gör slavtjänst för Gud. Vi bör i stället sätta värde på vad vi har fått genom att vi valt att bli Guds slavar. Paulus skrev till filipperna: ”Jag [räknar] faktiskt också allt som förlust på grund av det oändligt större värdet i kunskapen om Kristus Jesus, min Herre. På grund av honom har jag lidit förlusten av allt, och jag räknar det som en hop avskräde, för att jag skall vinna Kristus.” (Filipperna 3:8)
17 Tänk på allt det som Paulus ansåg vara en hop avskräde och som han hade övergett för att få en andlig belöning som en Guds slav. Han övergav inte bara den bekvämlighet som världen kunde erbjuda utan också möjligheten att bli en ledare inom judendomen. Om Paulus hade hållit fast vid judendomen, skulle han mycket väl ha kunnat nå en ställning liknande den som Simeon hade, han som var son till Paulus lärare, Gamaliel. (Apostlagärningarna 22:3; Galaterna 1:14) Simeon blev – trots att han hade vissa betänkligheter – ledare för fariséerna och spelade en framträdande roll i det judiska upproret mot Rom år 66–70 v.t. Han dödades i den konflikten, antingen av judiska extremister eller av romerska soldater.
18. Ge ett exempel som visar att det ger belöningar att söka nå andliga mål.
18 Många Jehovas vittnen har följt Paulus exempel. ”Några år efter det att jag hade slutat skolan fick jag ett arbete som sekreterare åt en framstående advokat i London”, säger Jean. ”Jag tyckte om mitt arbete och tjänade bra, men i mitt hjärta visste jag att jag skulle kunna göra mer för att tjäna Jehova. Till sist sade jag upp mig och började som pionjär. Jag är så tacksam för att jag tog det steget för nästan 20 år sedan! Heltidstjänsten har berikat mitt liv mer än något arbete som sekreterare skulle ha kunnat göra. Det finns inget som ger större tillfredsställelse än att se hur Jehovas ord kan förändra en människas liv. Det är underbart att få ha en liten del i den processen. Det vi ger Jehova är ingenting jämfört med det vi får.”
19. Vad bör vara vårt beslut, och varför det?
19 Våra omständigheter i livet kan förändras. Men vårt överlämnande åt Gud förblir detsamma. Vi är fortfarande slavar åt Jehova, och han låter oss själva bestämma hur vi bäst skall använda vår tid, våra krafter, våra förmågor och andra tillgångar vi har. De beslut vi fattar i de här frågorna kan därmed bli en återspegling av vår kärlek till Gud. De visar också i vilken omfattning vi är villiga att göra personliga uppoffringar. (Matteus 6:33) Bör vi inte, hur våra omständigheter än är, vara beslutna att ge Jehova vårt bästa? Paulus skrev: ”Om ... villigheten först finns där, är den välbehaglig efter vad man har, inte efter vad man inte har.” (2 Korinthierna 8:12)
”Ni [har] er frukt”
20, 21. a) Vilken frukt frambringas av dem som är slavar åt Gud? b) Hur belönar Jehova dem som ger honom sitt bästa?
20 Det är inte betungande att vara slavar åt Gud. Det befriar oss tvärtom från en skadlig form av slaveri som tar bort glädjen och lyckan. ”När ni har gjorts fria från synden men blivit slavar åt Gud”, skrev Paulus, ”har ni er frukt i form av helighet och som slutresultat evigt liv.” (Romarna 6:22) Vår slavtjänst för Gud bär frukt i form av helighet på så sätt att vi skördar nyttan av ett heligt, eller moraliskt rent, uppförande. Dessutom leder det till evigt liv i framtiden.
21 Jehova är generös mot sina slavar. När vi gör vårt bästa i hans tjänst, öppnar han ”himlens dammluckor” för oss och tömmer ut ”välsignelse ... i rikt mått”. (Malaki 3:10) Vilken glädje vi får när vi fortsätter att tjäna som slavar åt Jehova i all evighet!
Minns du?
• Varför blir vi slavar åt Gud?
• Hur visar vi att vi underordnar oss Guds vilja?
• Varför bör vi vara beredda att sätta Jehovas vilja före vår egen?
• Varför bör vi inte se oss tillbaka?
[Bild på sidorna 16, 17]
Anordningen med frivilligt slaveri i Israel var en förhandsglimt av den kristna slavtjänsten
[Bild på sidan 17]
Vi blev slavar åt Gud vid vårt dop
[Bilder på sidan 17]
De kristna sätter Guds vilja främst
[Bild på sidan 18]
Mose tvekade att ta emot sitt förordnande