Frågor från läsekretsen

◼ Betyder Jesu ord i Matteus 11:24 att de som Jehova tillintetgjorde genom eld i Sodom och Gomorra kommer att få uppstå?

När vi samvetsgrant svarat på den frågan under årens gång, har vi dryftat Jesu ord i Matteus 10:14, 15; 11:20—24 och Lukas 10:13—15. En förnyad undersökning av dessa verser nyligen antyder att man inte behöver betrakta dem som uttalanden angående framtiden för människorna i Sodom/Gomorra. Låt oss, innan vi undersöker andra skriftställen angående de människor som blev tillintetgjorda i dessa städer, ta i betraktande vad Jesus sade.

Medan Jesus befann sig i Galileen, kom han att ”klandra de städer, i vilka de flesta av hans kraftgärningar hade ägt rum, eftersom de inte ändrade sinne”. Han nämnde tre: ”Ve dig, Korasin! Ve dig, Betsaida! därför att om de kraftgärningar, som har ägt rum i er, hade ägt rum i Tyrus och Sidon, skulle de för länge sedan ha ändrat sinne. ... Det skall vara uthärdligare för Tyrus och Sidon på domens dag än för er. Och du, Kapernaum, skall du kanske bli upphöjt till himmelen? Ner till hades skall du komma; därför att om de kraftgärningar, som har ägt rum i dig, hade ägt rum i Sodom, skulle det ha bestått ända till den här dagen. ... Det skall vara uthärdligare för Sodoms land på domens dag än för dig.” (Matteus 11:20—24) Jesus gjorde liknande uttalanden när han sände ut de 12 lärjungarna att predika och senare de 70. — Matteus 10:14, 15; Lukas 10:13—15.

Före 1964 tolkade vi dessa verser till att betyda att människorna i Korasin, Betsaida och Kapernaum förtjänade evig tillintetgörelse. Men artiklar i Vakttornet åren 1964 och 1965 klargjorde att alla i hades eller sheol (mänsklighetens gemensamma grav) skall komma fram i uppståndelsen och därefter bli ”dömda ... enligt sina gärningar”. — Uppenbarelseboken 20:13.

I dessa artiklar resonerade man så här: I Matteus 11:23 och Lukas 10:15 heter det att Kapernaum inte skulle bli upphöjt till himmelen, utan skulle förpassas ”ner till hades”, vilket åtminstone antydde förnedring för människorna i den staden. I samma avsnitt nämnde Jesus det forntida Tyrus och Sidon. Enligt Hesekiel 32:21, 30 gick människorna i Sidon, som blev fördömda av Gud, till sheol eller dödsriket. (Jesaja 23:1—9, 14—18; Hesekiel 27:2—8) Eftersom Jesus jämställde Tyrus/Sidon med Sodom, utvisade det att människorna i Sodom också befann sig i sheol.

Men en förnyad granskning av Matteus 11:20—24 har väckt tvivel beträffande om Jesus där dryftade evig dom och uppståndelse. Vad han betonade var hur oemottagliga människorna i Korasin, Betsaida och Kapernaum var och hur osannolikt det var att de skulle ändra sig ens på domens dag. Att han sade att det skulle vara ”uthärdligare” för Tyrus/Sidon och Sodom/Gomorra ”på domens dag” var en hyperbol (en överdrift för att framhäva en sak), något som Jesus inte avsåg att man skulle ta bokstavligt, lika lite som andra målande hyperboler som han använde. Till exempel:

”Det är lättare för himmel och jord att försvinna än för en enda del av en bokstav i lagen att bli ouppfylld.” ”Himmel och jord skall försvinna, men mina ord skall visst inte försvinna.” (Lukas 16:17; 21:33; Matteus 5:18; jämför Hebréerna 1:10—12.) Vi vet att de bokstavliga himlarna och den bokstavliga jorden aldrig kommer att försvinna. (Psalm 78:69; 104:5; Predikaren 1:4) Jesus sade också: ”Det är lättare för en kamel att tränga igenom ett nålsöga än för en rik man att komma in i Guds rike.” (Markus 10:25) Det är klart att Jesus inte menade att ingen rik människa någonsin skulle kunna bli en lärjunge; en del under det första århundradet blev smorda kristna. (1 Timoteus 6:17—19) Att Jesus begagnade överdrift var för att betona hur svårt det är för en rik människa att sätta Gud framför materiell rikedom och bekvämligheter. — Lukas 12:15—21.

Att Jesus sade att det skulle vara uthärdligare för Tyrus och Sodom på domens dag betyder följaktligen inte nödvändigtvis att han menade att dessa människor kommer att vara närvarande på domens dag. Han kunde helt enkelt ha betonat hur oemottagliga och straffvärda de flesta i Korasin, Betsaida och Kapernaum var. Vi säger de flesta, för en del i Kapernaum godtog Kristus. (Markus 1:29—31; Lukas 4:38, 39) Men i grund och botten förkastade dessa städer honom. En del av invånarna i dem kan också, liksom de skriftlärda och fariséerna, ha syndat mot den heliga anden, för vilket det är omöjligt att få förlåtelse också i den kommande tingens ordning. Sådana individer går till gehenna. — Matteus 12:31, 32; 23:33.

Förutom det Jesus sade i saken får vi av Hesekiel 32:21, 30 veta att de hedniska människorna i forntidens Tyrus/Sidon är i sheol; de har därför utsikten till en uppståndelse. Hur skulle det då förhålla sig med invånarna i ”Sodoms land på domens dag”? Bara det att Jesus jämförde Sidon med Sodom fastställer inte framtidsutsikterna för dessa onda människor, som Gud tillintetgjorde med svavel och eld. Men låt oss se vad som i övrigt sägs i bibeln om den här frågan.

Ett av de tydligaste uttalandena finns i Judas, vers 7. Judas hade just talat om 1) israeliter som blev tillintetgjorda på grund av brist på tro och 2) änglar som syndade och som förvaras med eviga bojor för den stora dagens dom. Sedan skrev Judas: ”Så är också Sodom och Gomorra ... ställda fram för oss som ett varnande exempel genom att ha undergått det rättsliga straffet bestående av evig eld.” Denna text har tillämpats på att de bokstavliga städerna blev tillintetgjorda för evigt, inte människorna. Men med tanke på verserna 5 och 6 i Judas skulle säkert de flesta människor ta vers 7 till att betyda ett rättsligt straff för individer. (Matteus 11:20—24 skulle likaledes uppfattas som kritik mot människor, inte mot stenar eller byggnader.) I ljuset av detta skulle Judas, vers 7, betyda att de onda människorna i Sodom/Gomorra blev dömda och tillintetgjorda för evigt.a

När vi söker efter andra ställen, finner vi det beaktansvärt att bibeln mer än en gång förbinder syndafloden och Sodom/Gomorra. I vilket sammanhang?

När Jesus blev tillfrågad om ”avslutningen på tingens ordning”, förutsade han det kommande ”slutet” och ”en stor vedermöda, en sådan som inte har förekommit sedan världens början”. (Matteus 24:3, 14, 21) Han fortsatte att tala om ”Noas dagar” och om hur ”det gick till i Lots dagar” som exempel på människor som inte tog notis om varningen angående den kommande tillintetgörelsen. Jesus tillade: ”På samma sätt skall det vara den dagen då Människosonen skall uppenbaras.” (Lukas 17:26—30; jämför Matteus 24:36—39.) Illustrerade Jesus bara en inställning, eller visar det sammanhang vari han använde dessa exempel att det var fråga om eviga domar?

Petrus skrev senare om Guds domar och hans bestraffning av dem som förtjänar det. Sedan använde Petrus tre exempel: De änglar som syndade, den forntida världen på Noas tid och de som tillintetgjordes i Sodom/Gomorra. De senare, sade Petrus, blev ”för ogudaktiga ... ett mönster av ting som skall komma”. (2 Petrus 2:4—9) Därefter jämförde han den tillintetgörelse som drabbade människor i syndafloden med ”de ogudaktiga människornas doms och förintelses dag”, som skulle komma. Detta föregår löftet om nya himlar och en ny jord. — 2 Petrus 3:5—13.

Kommer likaledes de som Gud avrättar vid slutet av den nuvarande onda tingens ordning att ha fått en slutgiltig dom? Det är vad som anges i 2 Tessalonikerna 1:6—9: ”Det är rättfärdigt från Guds sida att ge dem vedermöda i gengäld, som vållar er vedermöda, men er, som utstår vedermöda, lindring tillsammans med oss vid Herren Jesu uppenbarelse från himmelen med sina mäktiga änglar i en flammande eld, då han låter hämnd komma över dem som inte känner Gud och dem som inte lyder de goda nyheterna om vår Herre Jesus. Just dessa skall lida rättsligt straff i form av evig undergång bort från Herrens ansikte och från hans styrkas härlighet.”

Det råder en intressant likhet i ordvalet mellan denna beskrivning och vad Judas sade skedde i fallet med Sodom. Dessutom framgår det av Matteus 25:31—46 och Uppenbarelseboken 19:11—21 att ”getterna”, som avskärs i Guds kommande krig, kommer att få erfara ”evigt avskärande” i ”eldsjön”, som symboliserar förblivande förintelse.b — Uppenbarelseboken 20:10, 14.

Förutom vad som sägs i Judas, vers 7, används följaktligen i bibeln Sodom/Gomorra och floden som mönster när det gäller det tillintetgörande slutet för den nuvarande onda tingens ordning. Det är därför tydligt att de som Gud avrättade i samband med dessa domar i det flydda fick erfara en oåterkallelig tillintetgörelse. Alla kan vi bekräfta detta genom att bevara oss trogna mot Jehova nu. På det viset kommer vi att bli kvalificerade att få vara vid liv i den nya världen och få se vilka han uppväcker och vilka han inte uppväcker. Vi vet att hans domar är fullkomliga. Elihu försäkrade oss: ”Gud gör i sanning inget som är orätt, den Allsmäktige kan inte kränka rätten.” — Job 34:10, 12.

[Fotnoter]