En kärleksfull inbjudan till de trötta
”Kom till mig, alla ni som arbetar hårt och är tyngda av bördor, så skall jag vederkvicka er.” — MATTEUS 11:28.
1. Vad såg Jesus på sin tredje predikofärd i Galileen?
I BÖRJAN av år 32 v.t. var Jesus på sin tredje predikofärd i landsdelen Galileen. Han färdades genom städerna och byarna och ”undervisade i deras synagogor och predikade de goda nyheterna om kungariket och botade varje slags sjukdom och varje slags skröplighet”. När han gjorde detta och såg folkskarorna, kände han ”medlidande med dem, därför att de var skinnade och skuffade hit och dit såsom får utan herde”. — Matteus 9:35, 36.
2. Hur hjälpte Jesus människorna?
2 Men Jesus gjorde mer än att bara känna medlidande med folkskarorna. Efter att ha gett sina lärjungar anvisningar om att be till ”skördens Herre”, Jehova Gud, sände han ut dem för att hjälpa människor. (Matteus 9:38; 10:1) Sedan erbjöd han människorna det som han själv var övertygad om var vägen till verklig lindring och tröst. Han gav dem denna hjärtevärmande inbjudan: ”Kom till mig, alla ni som arbetar hårt och är tyngda av bördor, så skall jag vederkvicka er. Ta på er mitt ok och lär av mig, för jag är mild till sinnes och anspråkslös i hjärtat, så skall ni finna vederkvickelse för era själar.” — Matteus 11:28, 29.
3. Varför är Jesu inbjudan lika tilltalande nu?
3 Vi lever nu i en tid då många människor känner sig tyngda av bördor. (Romarna 8:22; 2 Timoteus 3:1) Somliga måste lägga ner så mycket tid och kraft bara på att försörja sig att de inte har mycket tid och kraft över till sin familj, till sina vänner eller till någonting annat. Många är nertyngda av allvarlig sjukdom, lidande, depression och andra fysiska och känslomässiga problem. Somliga, som känner sig pressade, försöker finna lindring genom att gå upp i jakten efter nöjen eller i ätande och drickande och även i narkotikamissbruk. Detta kastar dem naturligtvis endast in i en ond cirkel och ger dem ännu mer problem och utsätter dem för ännu större press. (Romarna 8:6) Jesu kärleksfulla inbjudan låter helt klart precis lika tilltalande nu som den gjorde då.
4. Vilka frågor bör vi begrunda för att dra nytta av Jesu kärleksfulla inbjudan?
4 Men vad var det då som fick människorna på Jesu tid att verka ”skinnade och skuffade” och som fick Jesus att känna medlidande med dem? Vad var det för bördor de måste bära, och hur skulle Jesu inbjudan kunna hjälpa dem? Svaren på dessa frågor kan hjälpa oss att dra nytta av Jesu kärleksfulla inbjudan till de trötta.
De som ”arbetar hårt och är tyngda av bördor”
5. Varför var det lämpligt att just aposteln Matteus berättade om denna händelse i Jesu tjänst?
5 Det är intressant att lägga märke till att det endast är Matteus som berättar om denna händelse i Jesu tjänst. Eftersom Matteus, som också var känd som Levi, hade varit uppbördsman, var han väl bekant med en speciell börda som människorna bar. (Matteus 9:9; Markus 2:14) Så här heter det i boken Dagligt liv i Palestina på Jesu tid: ”Judarna retades särskilt av att skatterna fördubblades genom den kyrkoskatt som måste betalas till templet och till prästerna — tillsammans blev detta mycket tryckande.”
6. a) Hurdant var det skattesystem som användes på Jesu tid? b) Varför hade uppbördsmännen så dåligt rykte? c) Vad insåg Paulus att han behövde påminna sina medkristna om?
6 Det dåtida skattesystemet gjorde allt detta särskilt betungande. Romerska myndigheter arrenderade ut rätten att driva in skatt i provinserna till de högstbjudande. Dessa i sin tur anställde människor i de olika samhällena till att övervaka själva arbetet med att driva in skatten. Alla i detta pyramidsystem kände sig fullt berättigade att lägga till sin egen provision eller andel. Lukas berättar till exempel att ”här fanns ... en man kallad med namnet Sackeus; och han var förste uppbördsman, och han var rik”. (Lukas 19:2) ”Förste uppbördsman” Sackeus och de som han hade tillsyn över hade tydligen skapat sig sin förmögenhet på människornas bekostnad. Det missbruk och den korruption som ett sådant system skapade fick människorna att placera uppbördsmän bland syndare och skökor — i de flesta fall antagligen med rätta. (Matteus 9:10; 21:31, 32; Markus 2:15; Lukas 7:34) Eftersom människorna tyckte att bördan var nästan outhärdlig, är det inte underligt att aposteln Paulus insåg behovet av att påminna sina medkristna om att de inte skulle bli irriterade över det romerska oket, utan att de i stället skulle ”ge åt alla vad som tillkommer dem: skatten åt honom som kräver skatten, tullen åt honom som kräver tullen”. — Romarna 13:7a; jämför Lukas 23:2.
7. Hur ökade de romerska strafflagarna människornas börda?
7 Paulus påminde också de kristna om att ge ”fruktan åt honom som kräver sådan fruktan, ära åt honom som kräver sådan ära”. (Romarna 13:7b) Romarna var kända för sin grymhet och sina stränga strafflagar, och de använde sig ofta av gissel, prygel, hårda fängelsestraff och avrättning för att hålla människor undergivna och i schack. (Lukas 23:32, 33; Apostlagärningarna 22:24, 25) Även de judiska ledarna hade fått myndighet att ge sådana straff, när de tyckte att det var på sin plats att göra så. (Matteus 10:17; Apostlagärningarna 5:40) Ett sådant system var helt visst mycket tryckande, om inte rentav förtryckande, för dem som levde under det.
8. Vilken betungande börda lade de religiösa ledarna på folket?
8 Den börda som de dåtida religiösa ledarna lade på gemene man var emellertid ännu värre än romarnas skatter och lagar. Det verkar faktiskt vara den bördan som Jesus först och främst hade i tankarna, när han sade att människorna ”arbetade hårt” och var ”tyngda av bördor”. Jesus sade att de religiösa ledarna inte gav det förtryckta folket hopp och tröst, utan band ihop ”tunga bördor” och lade dem på ”människornas skuldror”, men själva ville de inte ”röra dem med sitt finger”. (Matteus 23:4; Lukas 11:46) Den bild av de religiösa ledarna, och i synnerhet då av de skriftlärda och fariséerna, som tydligt framträder i evangelierna är bilden av en högmodig, hjärtlös och skrymtaktig grupp. De såg ner på människor i allmänhet som olärda och orena, och de föraktade de utlänningar som fanns ibland dem. I en kommentar om deras inställning heter det: ”En man som lastar en häst för tungt är nu för tiden ansvarig inför lagen. Men vad skall man säga om en man som lade 613 lagar på vanliga människor, vilka saknade religiös utbildning, och som sedan utan att ha gjort något för att hjälpa dem fördömde dem som gudlösa?” Den verkliga bördan var naturligtvis inte den mosaiska lagen, utan alla de traditioner som påtvingades människorna.
En verklig orsak till lidande
9. Hur var förhållandena på Jesu tid i jämförelse med förhållandena på kung Salomos tid?
9 Den ekonomiska börda människorna måste bära var ibland så tung att det rådde utbredd fattigdom. Israeliterna måste betala de skäliga skatter som var fastställda i den mosaiska lagen. Under Salomos regering sörjde folket sedan för sådana mycket kostsamma nationella projekt som byggandet av templet och andra byggnader. (1 Kungaboken 7:1—8; 9:17—19) Ändå berättar Bibeln för oss att folket ”åt och drack och gladde sig. Och Juda och Israel fortsatte att bo i trygghet, var och en under sin egen vinstock och under sitt eget fikonträd, från Dan till Beersheba, alla Salomos dagar.” (1 Kungaboken 4:20, 25) Vad berodde skillnaden på?
10. Vad var orsaken till förhållandena i Israel under det första århundradet?
10 Så länge som nationen höll fast vid sann tillbedjan åtnjöt den Jehovas ynnest och blev, trots de stora nationella utgifterna, välsignad med trygghet och välgång. Men Jehova varnade israeliterna och sade att om de ”definitivt” vände sig ”bort från att följa” honom och inte höll hans ”bud” och ”stadgar”, skulle de drabbas av svåra motgångar. Ja, Israel skulle verkligen komma att ”bli till ett ordspråk och till ett smädeord bland alla folken”. (1 Kungaboken 9:6, 7) Det visade sig bli just så. Israel kom under utländskt herravälde, och det en gång så härliga riket förvandlades till en koloni under utländska imperier. Verkligen ett högt pris att betala för att man hade försummat sina andliga plikter!
11. Varför tyckte Jesus att människorna var ”skinnade och skuffade hit och dit såsom får utan herde”?
11 Allt detta hjälper oss att förstå varför Jesus tyckte att de människor han såg var ”skinnade och skuffade hit och dit”. Detta var Jehovas folk, de var israeliter, och de försökte i allmänhet leva enligt Guds lagar och utföra sin tillbedjan på ett godtagbart sätt. Men de blev utnyttjade och förtryckta, inte bara av de politiska och kommersiella makterna, utan också av de avfälliga religiösa ledarna bland sig. De var ”såsom får utan herde”, eftersom de inte hade någon som brydde sig om dem eller som förde deras talan. De behövde hjälp för att orka med en mycket hård verklighet. Jesu kärleksfulla och vänliga inbjudan kom verkligen i rättan tid!
Jesu inbjudan i våra dagar
12. Vilken press känner Guds tjänare och andra ärliga människor i våra dagar?
12 Det råder i många avseenden liknande förhållanden i våra dagar. Ärliga människor finner, i sina försök att ärligt förtjäna sitt uppehälle, att pressen och kraven från denna korrumperade tingens ordning är svåra att bära. De som har överlämnat sitt liv åt Jehova är inte heller immuna. Rapporter visar att några bland Jehovas tjänare finner det allt svårare att fullgöra alla sina plikter, trots att de vill göra detta. De känner sig nertyngda, trötta och utslitna. Somliga tycker rentav att det skulle vara en befrielse att bara strunta i allt och försvinna någonstans för att kunna ta sig samman. Har du känt det så någon gång? Har du någon närstående som är i den situationen? Ja, Jesu hjärtevärmande inbjudan har stor innebörd för oss i våra dagar.
13. Varför kan vi vara övertygade om att Jesus kan hjälpa oss att finna tröst och vederkvickelse?
13 Innan Jesus framförde sin kärleksfulla inbjudan förklarade han: ”Allt har överlämnats åt mig av min Fader, och ingen känner Sonen helt och fullt utom Fadern, inte heller känner någon Fadern helt och fullt utom Sonen och vemhelst som Sonen är villig att uppenbara honom för.” (Matteus 11:27) På grund av detta förtroliga förhållande mellan Jesus och hans Fader försäkras vi om att vi, genom att ta emot Jesu inbjudan och bli hans lärjungar, kan träda in i ett nära, personligt förhållande till Jehova, ”all trösts Gud”. (2 Korinthierna 1:3; jämför Johannes 14:6.) Och eftersom ”allt har överlämnats” åt Jesus Kristus, är det endast han som har makten och myndigheten att lätta på våra bördor. Vilka bördor? Förutom de bördor som nedärvd synd och ofullkomlighet har lagt på oss är det de bördor som de korrumperade politiska, kommersiella och religiösa systemen har lagt på oss. Vilken uppmuntrande och lugnande tanke ger oss inte Jesus redan från början!
14. Med tanke på vilket hårt arbete kunde Jesus ge vederkvickelse?
14 Jesus fortsatte med att säga: ”Kom till mig, alla ni som arbetar hårt och är tyngda av bördor, så skall jag vederkvicka er.” (Matteus 11:28) Jesus talade här helt visst inte emot hårt arbete, eftersom han ofta gav sina lärjungar rådet att anstränga sig i det arbete de hade för handen. (Lukas 13:24) Men uttrycket ”arbeta hårt” (”slita”, Kingdom Interlinear) för tanken till ett långvarigt och tröttsamt arbete som sällan får något värdefullt resultat. Och uttrycket ”tyngda av bördor” bär tanken att vara betungad utöver sin normala förmåga. Skillnaden kan liknas vid skillnaden mellan en man som gräver efter en gömd skatt och en som gräver diken i ett arbetsläger. De utför båda ett lika hårt arbete, men medan den ene ivrigt åtar sig sin uppgift, innebär uppgiften ett tröstlöst slit för den andre. Skillnaden beror på att det ena arbetet är meningsfullt medan det andra saknar mening.
15. a) Vilka frågor bör vi ställa oss själva, om vi tycker att det vilar en tung börda på våra skuldror? b) Vad kan sägas om orsaken till våra bördor?
15 Tycker du att du ”arbetar hårt och är tyngd av bördor”, att det helt enkelt är alltför mycket som gör anspråk på din tid och kraft? Verkar de bördor du bär alltför tunga för dig? I så fall kan det vara bra att du frågar dig själv: ”Vad arbetar jag hårt för? Vad slags börda bär jag?” För över 80 år sedan skrev en bibelkommentator följande om detta: ”Om vi tänker på bördorna i livet, så faller de i två kategorier, och vi kan kalla dessa för de självpåtagna och de ofrånkomliga: de som beror på våra egna handlingar och de som inte gör det.” Sedan tillade han: ”Många av oss skulle efter en sträng självrannsakan bli överraskade över att finna hur stor del av alla våra bördor som är självpåtagna.”
16. Vilka bördor kan vi i oförstånd lägga på oss själva?
16 Bland annat vilka bördor skulle vi kunna lägga på oss själva? Vi lever nu i en materialistisk, nöjesälskande och omoralisk värld. (2 Timoteus 3:1—5) Även överlämnade kristna utsätts för en ständig press att rätta sig efter modet och livsstilarna i den här världen. Aposteln Johannes skrev om ”köttets begär och ögonens begär och det pråliga skrytet med ens resurser i livet”. (1 Johannes 2:16) Allt detta är mäktiga inflytanden som lätt kan påverka oss. Det är känt att somliga har varit villiga att ådra sig stora skulder för att kunna få mer av världsliga nöjen och njutningar eller för att kunna behålla en viss livsstil. Sedan finner de att de måste använda en alltför stor del av sin tid på sitt arbete eller skaffa sig flera arbeten för att få pengar att betala sina skulder.
17. Vilken situation kan göra det ännu svårare att bära bördan, och hur kan detta avhjälpas?
17 Även om en person kan resonera som så att det inte är fel att ha eller göra vissa saker som andra har eller gör, är det viktigt att han analyserar sin situation och ser om han därigenom i onödan ökar sin börda. (1 Korinthierna 10:23) Eftersom det finns en gräns för vad en människa kan bära, måste man lägga av något för att kunna ta på sig en ny börda. Ofta blir det de ting som är nödvändiga för vårt andliga välbefinnande, sådant som studium av Bibeln, mötesnärvaro och tjänst på fältet, som man lägger av först. Följden blir att man förlorar sin andliga styrka, vilket i sin tur gör det ännu svårare att bära bördan. Jesus Kristus varnade för en sådan fara, när han sade: ”Ge akt på er själva, att aldrig era hjärtan blir nertyngda av frosseri och dryckenskap och livets bekymmer och den dagen oförmodat i ett nu kommer över er som en snara.” (Lukas 21:34, 35; Hebréerna 12:1) Om man är tyngd av bördor och uttröttad, är det inte så lätt att kunna upptäcka och undgå en snara.
Lindring och vederkvickelse
18. Vad erbjöd Jesus dem som kom till honom?
18 Jesus erbjöd därför kärleksfullt botemedlet: ”Kom till mig, ... så skall jag vederkvicka er.” (Matteus 11:28) Ordet ”vederkvicka” i den här versen och ordet ”vederkvickelse” i vers 29 kommer från grekiska ord som motsvarar det ord som Septuaginta-översättningen använder för att återge det hebreiska ordet för ”sabbat” eller ”hålla sabbat”. (2 Moseboken 16:23) Jesus lovade således inte att de som kom till honom inte skulle få något mer arbete, utan han lovade att han skulle vederkvicka dem, så att de skulle kunna utföra det arbete som de måste utföra i enlighet med Guds uppsåt.
19. Hur kommer man till Jesus?
19 Men hur kommer man då till Jesus? Så här sade Jesus till sina lärjungar: ”Om någon vill följa mig, må han då förneka sig själv och lyfta upp sin tortyrpåle och ständigt följa mig.” (Matteus 16:24) Att komma till Jesus innebär följaktligen att man låter sin egen vilja underordna sig Guds och Kristi vilja och tar emot en viss börda av ansvar och att man gör så ständigt. Är allt detta alltför krävande? Är priset för högt? Låt oss begrunda vad Jesus sade efter det att han hade gett de trötta denna kärleksfulla inbjudan.
Minns du?
◻ Hur var människorna på Jesu tid betungade?
◻ Vad var den verkliga orsaken till människornas lidande?
◻ Hur bör vi rannsaka oss, om vi känner oss mycket nertyngda?
◻ Vilka bördor kan vi i oförstånd lägga på oss själva?
◻ Hur kan vi få den vederkvickelse som Jesus utlovade?
[Bild på sidan 15]
Vilka bördor kan vi lägga på oss själva?
[Bildkälla på sidan 15]
Genom tillmötesgående från Bahamas Ministry of Tourism