Jesus blir förrådd och arresterad

Det är långt efter midnatt. Prästerna har gått med på att betala Judas 30 silvermynt för att förråda Jesus. Så nu går Judas i väg med en stor grupp människor för att leta reda på honom. Efter Judas tågar de främsta prästerna och fariséerna, och de har med sig en militärbefälhavare och hans trupp med romerska soldater.

Det verkar som att Judas gick direkt till de främsta prästerna efter att Jesus skickat i väg honom efter påskmåltiden. (Johannes 13:27) Prästerna samlade då ihop sina tempelvakter och även en trupp soldater. Judas kanske först tog med dem till rummet där Jesus och apostlarna hade firat påsken. Men nu marscherar mobben över Kidrons regnflodsdal, rakt mot Getsemane trädgård. De har med sig vapen, lampor och facklor. De ska hitta Jesus!

Judas tror sig veta var han finns och leder truppen upp på Olivberget. Den senaste veckan har Jesus och apostlarna rest fram och tillbaka mellan Betania och Jerusalem, och då har de ofta stannat till i Getsemane trädgård. Men nu är det mörkt, och det är kanske svårt att se Jesus bland olivträdens skuggor. Soldaterna har förmodligen aldrig sett Jesus, så hur ska de veta vem de ska gripa? Judas har lovat att ge dem ett tecken. Han säger: ”Den jag kysser, han är det. Arrestera honom och för bort honom under bevakning.” (Markus 14:44)

De följer efter Judas in i trädgården. Då han får syn på Jesus och apostlarna går han rakt fram till Jesus och säger: ”Var hälsad, rabbi!” När Judas sedan kysser honom ömt säger Jesus: ”Min vän, varför har du kommit hit?” (Matteus 26:49, 50) Jesus väntar inte på något svar, utan fortsätter: ”Judas, förråder du Människosonen med en kyss?” (Lukas 22:48) Vilket fruktansvärt svek!

Jesus kliver fram i ljuset av lamporna och facklorna och frågar: ”Vem letar ni efter?” Från mobben hörs: ”Jesus från Nasaret.” Då svarar Jesus modigt: ”Det är jag.” (Johannes 18:4, 5) Männen vet inte vad de ska förvänta, så de backar och faller till marken.

Men Jesus tar inte tillfället att fly, utan frågar igen vem de letar efter. När de upprepar ”Jesus från Nasaret”, fortsätter Jesus lugnt: ”Jag har redan sagt att det är jag. Om det är mig ni vill ha tag på, så låt de här männen gå.” Jesus har lovat att han inte ska låta någon gå förlorad, och det kommer han ihåg även i den här kritiska stunden. (Johannes 6:39; 18:7–9) Jesus har skyddat sina trogna apostlar, och ingen kommer att gå förlorad utom ”tillintetgörelsens son”, Judas. (Johannes 17:12, fotnoten) Jesus ber därför att hans lojala apostlar ska få gå.

Soldaterna går mot Jesus, och apostlarna förstår vad som håller på att hända. De frågar: ”Herre, ska vi dra våra svärd?” (Lukas 22:49) Apostlarna har med sig två svärd. Och innan Jesus hinner säga något svingar Petrus ett av svärden. Han gör ett utfall mot Malkos, en av översteprästens slavar, och hugger av honom högra örat.

Men Jesus rör vid Malkos öra och läker det. En viktig lärdom kommer fram när han sedan befaller Petrus: ”Stick tillbaka svärdet igen, för alla som tar till svärd ska gå under genom svärd.” Jesus arresteras utan att göra motstånd. Han förklarar: ”Hur skulle Skrifterna i så fall uppfyllas som säger att detta måste hända?” (Matteus 26:52, 54) Sedan tillägger han: ”Varför skulle jag inte dricka den bägare som Fadern har gett mig?” (Johannes 18:11) Han vill verkligen göra det som är Guds vilja för honom, och han är redo att till och med dö för den.

Jesus frågar folket: ”Har ni kommit med svärd och påkar för att gripa mig, som om jag var en brottsling? Dag efter dag har jag suttit och undervisat i templet, och ändå har ni inte arresterat mig. Men allt det här har hänt för att profeternas skrifter ska uppfyllas.” (Matteus 26:55, 56)

Soldaterna, militärbefälhavaren och tempelvakterna griper Jesus och binder honom. När apostlarna ser det flyr de från folkskaran. Men ”en ung man” (förmodligen lärjungen Markus) stannar kvar och följer efter Jesus. (Markus 14:51) Fast när han blir igenkänd försöker folkskaran gripa honom också. Då kränger han av sig sitt linneplagg, tar sig ur deras grepp och kommer undan.