Att hjälpa ett barn att växa till i gudaktig vishet

TÄNKANDE människor från många olika länder och miljöer erkänner att Jesus var en enastående lärare med högtstående moral. Men fanns det vissa detaljer i den fostran han fick i unga år som bidrog till detta? Vilka lärdomar kan föräldrar i våra dagar dra av hans familjeliv och uppfostran?

Bibeln berättar mycket lite om Jesu barndom. Hans tolv första år skildras i bara två verser: ”När de [Josef och Maria] så hade fullgjort allt enligt Jehovas lag, vände de tillbaka till Galileen, till sin egen stad Nasaret. Och pojken växte till och blev stark och uppfylldes av vishet, och Guds ynnest förblev över honom.” (Lukas 2:39, 40) Men här finns flera lärdomar för våra dagars föräldrar.

Den unge pojken ”växte till och blev stark”. Hans föräldrar sörjde således för honom i fysiskt avseende. Det sägs också att han under denna tid ”uppfylldes av vishet”.a Vems ansvar var det att bibringa honom den kunskap och den förståelse som skulle utgöra grunden för denna vishet?

Under den mosaiska lagen var det hans föräldrar som hade denna förpliktelse. Lagen gav följande uppmaning till israelitiska föräldrar: ”Dessa ord som jag i dag ger dig skall du lägga på ditt hjärta. Och du skall inskärpa dem hos dina barn och tala om dem, när du sitter i ditt hus och när du går på vägen, när du lägger dig och när du stiger upp.” (5 Moseboken 6:6, 7) Att Jesus undan för undan ”uppfylldes av vishet” och att ”Guds ynnest förblev över honom” visar att Josef och Maria åtlydde denna befallning.

Somliga kanske tycker att eftersom Jesus var ett fullkomligt barn, så är hans uppfostran egentligen inte något realistiskt föredöme när det gäller fostran av andra barn. Josef och Maria var emellertid inte fullkomliga. Men ändå fortsatte de tydligen att sörja för hans fysiska och andliga behov, och detta trots de påfrestningar som en växande barnskara förde med sig. (Matteus 13:55, 56) Och även om Jesus var fullkomlig, måste han ändå växa upp från spädbarn till barn och från yngling till vuxen man. Denna karaktärsdaning innebar mycket arbete för hans föräldrar, och tydligen utförde de sin uppgift väl.

Jesus vid tolv års ålder

”Nu var hans föräldrar vana att år efter år bege sig till Jerusalem för påskhögtiden.” (Lukas 2:41) Enligt Guds lag skulle alla män infinna sig i Jerusalem vid högtiderna. (5 Moseboken 16:16) Men enligt skildringen ”var hans föräldrar vana” att bege sig dit. Josef tog med sig Maria, och förmodligen också resten av familjen, på den mer än tio mil långa färden till Jerusalem för denna glädjefyllda tilldragelse. (5 Moseboken 16:6, 11) Det var en vana för dem — en regelbunden del av deras liv. De gjorde inte heller bara en symbolisk visit, utan stannade kvar alla de dagar som högtiden varade. — Lukas 2:42, 43.

Detta utgör en viktig lärdom för föräldrar i våra dagar. Dessa årliga högtider i Jerusalem var en tid av högtidlig såväl som glädjefylld samvaro. (3 Moseboken 23:4, 36) De utgjorde en andligt upplyftande erfarenhet för Josef, Maria och den unge Jesus. Föräldrar i våra dagar gör också väl i att sörja för att deras barn på liknande sätt får tillfälle till uppfriskande omväxling, samtidigt som de får andlig uppbyggelse. Föräldrar som är Jehovas vittnen gör detta genom att ta med sina barn till de sammankomster och stora konvent som regelbundet anordnas några gånger om året. På detta sätt kan barnen få uppleva spännande resor och få möjlighet att umgås med hundratals eller tusentals medtroende under några dagar. En far som framgångsrikt har fostrat upp tio barn anser att hans framgång till stor del beror på att han aldrig har missat en enda session vid någon sammankomst sedan sitt dop som kristen för 45 år sedan. Han har också uppmuntrat sin familj att inte missa något.

Ett förbiseende

När Jesus var yngre höll han sig utan tvivel tätt intill sina föräldrar under dessa årliga färder till den stora staden Jerusalem. Men allteftersom han blev äldre fick han förmodligen större rörelsefrihet. När han var tolv år gammal, var han i den ålder som judarna betraktade som en viktig milstolpe på väg mot vuxen ålder. Kanske att det på grund av denna normala och naturliga förändring inträffade ett förbiseende när det var dags för Josefs familj att lämna Jerusalem och återvända hem. Berättelsen lyder: ”Men när de vände åter, stannade pojken Jesus kvar i Jerusalem, och hans föräldrar märkte det inte. Eftersom de tog för givet att han var med i ressällskapet, färdades de en dagsetapp och började sedan söka efter honom bland släktingar och bekanta.” — Lukas 2:43, 44.

Denna händelse har vissa drag som säkert både föräldrar och barn känner igen. Det finns emellertid en skillnad: Jesus var fullkomlig. Eftersom han var lydigt undergiven Josef och Maria, kan vi inte föreställa oss att han vägrade att lyda någon överenskommelse som de hade gjort med honom. (Lukas 2:52) Det är långt troligare att det brast i kommunicerandet. Föräldrarna tog för givet att Jesus befann sig i ressällskapet tillsammans med vänner och bekanta. (Lukas 2:44) Det är lätt att föreställa sig att de, i uppståndelsen i samband med avfärden från Jerusalem, i första hand ägnade sin uppmärksamhet åt de yngre barnen och tog för givet att deras äldste son, Jesus, också var med.

Men Jesus trodde tydligen att hans föräldrar skulle veta var han var. Detta framgår av det svar han senare gav: ”Varför behövde ni söka efter mig? Visste ni inte att jag måste vara i min Faders hus?” Han var inte respektlös. Hans ord visar bara hur förvånad han var över att hans föräldrar inte visste var de skulle finna honom. Det var ett typiskt fall av missförstånd, som många föräldrar till växande barn säkert har full förståelse för. — Lukas 2:49.

Tänk hur oroliga Josef och Maria måste ha varit i slutet av den där första dagen, när de fann att Jesus saknades! Och deras oro måste ha blivit ännu större under de två dagar då de letade igenom hela Jerusalem för att finna honom. Det visade sig emellertid att deras fostran av Jesus gav lön för mödan i denna svåra situation. Jesus hade inte råkat i dåligt sällskap. Han hade inte dragit vanära över sina föräldrar. När de äntligen hittade Jesus, ”fann de honom i templet, där han satt mitt ibland lärarna och lyssnade till dem och frågade ut dem. Men alla som hörde honom blev oupphörligt förundrade över hans förstånd och hans svar.” — Lukas 2:46, 47.

Det faktum att han tillbringade sin tid på detta sätt, och att han tydligen hade utmärkt förståelse för bibelns principer, vittnar också om vilken fin uppfostran Josef och Maria hade gett honom fram till denna stund. Men ändå reagerade Maria på ett sätt som är typiskt för en orolig mor: först lättnad över att finna att hennes son var oskadd; därefter känslor av oro och besvikelse: ”Barn, varför har du handlat så här mot oss? Här har din far och jag med ängslan hållit på att söka efter dig.” (Lukas 2:48) Att Maria yttrade sig före Josef och gav uttryck åt båda föräldrarnas oro är bara vad man kunde förvänta sig. Många tonåringar som läser den här skildringen säger säkert: ”Det är precis som min mamma!”

Nyttiga lärdomar

Vilka lärdomar kan vi dra av denna erfarenhet? Tonåringar har lätt att ta för givet att deras föräldrar vet vad de tänker. Man hör dem ofta säga: ”Men jag trodde att ni visste.” Föräldrar, om er tonåring har sagt så någon gång när det blivit ett missförstånd, då är ni inte de första som har råkat ut för detta problem.

När barnen börjar komma upp i tonåren, blir de mindre beroende av sina föräldrar. Detta är en naturlig process som föräldrarna måste anpassa sig efter. Men hur fin fostran barnen än får, kommer det ändå att uppstå missförstånd, och föräldrarna kommer att få känna av oro och bekymmer. Men om de följer Josefs och Marias utmärkta exempel, kommer deras uppfostran att bli till nytta för barnen i svåra situationer.

Jesu föräldrar fortsatte tydligen sitt uppfostringsarbete även sedan han kommit upp i tonåren. Efter den händelse som just dryftats gick han lydigt ”ner med dem” till sin hemstad och ”förblev dem undergiven”. Med vilket resultat? ”Jesus fortsatte att göra framsteg i vishet och i fysisk växt och i ynnest hos Gud och människor.” Denna episod fick således ett lyckligt slut. (Lukas 2:51, 52) Föräldrar som följer Josefs och Marias exempel, som hjälper sina barn att växa till i gudomlig vishet, som sörjer för en god atmosfär i hemmet och som låter dem få del av det goda inflytande som ett gudaktigt umgänge utgör, ökar sannolikheten för att det skall gå lika bra för deras barn. Sådana barn har större chans att få glädja sig åt ett lyckligt liv när de växer upp till ansvarskännande kristna vuxna.

[Fotnot]