Kapitel 122
Från Pilatus till Herodes och tillbaka igen
JESUS gör inga försök att dölja för Pilatus att han är en kung, men han förklarar att hans kungarike inte utgör något hot mot Rom. ”Mitt kungarike är ingen del av den här världen”, säger Jesus. ”Om mitt kungarike vore en del av den här världen, skulle mina underlydande ha kämpat för att jag inte skulle bli överlämnad åt judarna. Men nu är mitt kungarike inte härifrån.” Jesus erkänner således tre gånger att han har ett kungarike, även om det inte har något jordiskt upphov.
Men Pilatus nöjer sig inte med detta, utan säger uppfordrande: ”Nåväl, då är du en kung, eller hur?” Det vill säga: Är du en kung även om ditt kungarike inte är någon del av den här världen?
Jesus låter Pilatus veta att han har dragit rätt slutsats och säger: ”Du säger nu själv att jag är en kung. Till detta har jag fötts, och till detta har jag kommit i världen: att jag skulle vittna om sanningen. Var och en som är på sanningens sida, han lyssnar till min röst.”
Ja, själva syftet med Jesu existens här på jorden är att vittna om ”sanningen”, i synnerhet sanningen om hans kungarike. Jesus är inställd på att vara trogen mot denna sanning, även om det kostar honom livet. Pilatus ställer nu frågan: ”Vad är sanning?” men väntar inte på någon ytterligare förklaring. Han har hört tillräckligt för att kunna fälla sin dom.
Pilatus återvänder nu till folkskaran som väntar utanför palatset. Tydligen står Jesus vid hans sida när han säger till de främsta prästerna och dem som är med dem: ”Jag finner inget brottsligt hos den här människan.”
Uppretade över beslutet börjar folkskarorna bli påstridiga och säger: ”Han hetsar upp folket genom att undervisa överallt i Judeen, ja med början från Galileen ända hit.”
Judarnas oresonliga fanatism måste förvåna Pilatus. När de främsta prästerna och de äldre männen fortsätter att skrika och ropa vänder han sig därför till Jesus och frågar: ”Hör du inte hur många saker de vittnar emot dig?” Men Jesus gör inget försök att svara. Hans lugn inför alla dessa vilda anklagelser förundrar Pilatus.
När Pilatus får veta att Jesus är galilé, ser han en möjlighet att slippa undan ansvaret för honom. Landsdelshärskaren i Galileen, Herodes Antipas (son till Herodes den store), befinner sig i Jerusalem för att fira påskhögtiden, och Pilatus sänder därför Jesus till honom. Herodes Antipas hade tidigare låtit halshugga Johannes döparen och blev sedan rädd när han hörde talas om de underverk som Jesus utförde, eftersom han fruktade att Jesus i själva verket var Johannes som hade blivit uppväckt från de döda.
Herodes blir mycket glad över den här möjligheten att få träffa Jesus, men inte därför att han bryr sig om Jesu välfärd eller tänker försöka ta reda på om de anklagelser som riktas mot honom är sanna eller inte, utan bara därför att han är nyfiken och hoppas få se Jesus utföra något underverk.
Men Jesus vägrar att tillfredsställa Herodes’ nyfikenhet. Han svarar inte ett ord när Herodes frågar ut honom. Herodes blir besviken och gör tillsammans med sina gardister narr av Jesus. De sätter på honom en lysande klädnad och driver gäck med honom. Därefter skickar de honom tillbaka till Pilatus. Följden blir att Herodes och Pilatus, som tidigare har varit fiender, nu blir goda vänner.
När Jesus återvänder, kallar Pilatus samman de främsta prästerna, de judiska styresmännen och folket och säger till dem: ”Ni har fört den här människan till mig såsom en som eggar folket att göra uppror, och se! jag har förhört honom inför er men ingen grund funnit hos den här människan till de anklagelser ni för fram mot honom. Det har inte heller Herodes, för han sände honom tillbaka till oss; och se! inget som är förtjänt av döden har begåtts av honom. Jag vill därför tukta honom och frige honom.”
Pilatus har nu två gånger förklarat att Jesus är oskyldig. Han är angelägen om att frige honom, för han inser att det bara är på grund av avund som prästerna har överlämnat Jesus till honom. När Pilatus nu fortsätter att söka efter en möjlighet att frige Jesus, får han ett ännu starkare motiv att göra det. Medan han sitter på domarsätet, sänder nämligen hans hustru bud ut till honom och låter säga: ”Ha ingenting med den där rättfärdige mannen att göra, för jag har lidit mycket i dag i en dröm [uppenbarligen av gudomligt ursprung] för hans skull.”
Men hur skall Pilatus kunna ge den här oskyldige mannen fri, som han vet att han borde göra? Johannes 18:36—38; Lukas 23:4—16; Matteus 27:12—14, 18, 19; 14:1, 2; Markus 15:2—5.
▪ Vad svarar Jesus på frågan om han är en kung?
▪ Vad är den ”sanning” om vilken Jesus vittnade under sitt jordiska liv?
▪ Vad är Pilatus’ domslut, hur reagerar människorna, och vad gör Pilatus med Jesus?
▪ Vem är Herodes Antipas, varför blir han mycket glad över att få träffa Jesus, och vad gör han med honom?
▪ Varför är Pilatus angelägen om att frige Jesus?