En bättre värld — snart här!
”NOSTALGISK trängtan efter ett paradis är en av de starka nostalgier som ständigt tycks följa människan — kanske den starkaste och mest ihållande av alla. Längtan efter ett paradis kommer i viss utsträckning till synes på alla nivåer av det religiösa livet”, förklarar The Encyclopedia of Religion.
Denna önskan att leva i en bättre värld tycks vara något som alla kulturer har gemensamt, som om man sörjde ett svunnet idealtillstånd. Detta väcker tanken att det en gång kan ha funnits ett ursprungligt paradis, men var? En psykoanalytiker kanske skulle säga att denna önskan vittnar om människans önskan att återfå den trygghet som hon åtnjöt i moderlivet. Den förklaringen övertygar emellertid inte forskare som studerar religionernas historia.
”Nostalgisk trängtan efter ett paradis” — varför?
Är denna nostalgiska trängtan bara ett sätt att göra livets problem och förgängliga natur lättare att uthärda, som somliga menar? Eller finns det någon annan förklaring?
Varför drömmer människan om en bättre värld? Bibeln ger en förklaring som är lika klar som den är enkel: Mänskligheten kommer från en bättre värld! Det fanns en gång ett ursprungligt paradis. Guds ord beskriver det som ”en trädgård” som låg i en tydligt angiven del av Mellersta Östern och som var försedd med ”varje träd som var åtråvärt för ens syn och gott till mat”. Gud överlämnade denna trädgård i det första människoparets vård. (1 Moseboken 2:7—15) Den var en idealisk miljö, där människorna kunde ha varit verkligt lyckliga.
Varför gick dessa paradisiska förhållanden förlorade? Därför att först en andevarelse och sedan också det första människoparet gjorde uppror mot Gud. (1 Moseboken 2:16, 17; 3:1—6, 17—19) Detta ledde till att människan inte bara förlorade sitt paradis, utan också sin fullkomlighet, sin hälsa och sitt eviga liv. De förhållanden som nu kom att råda gjorde verkligen inte livet lättare för människan. Tvärtom har situationen successivt förvärrats till det kaos som vi ser omkring oss i våra dagar. — Predikaren 3:18—20; Romarna 5:12; 2 Timoteus 3:1—5, 13.
Sökandet efter ett paradis — Hur tanken utvecklats
Människans nostalgiska trängtan efter ett paradis har, som man kunde förvänta, en mycket lång historia. Sumererna erinrade sig en tid då det rådde harmoni i hela universum. ”Det fanns ingen fruktan, ingen skräck, människan hade ingen rival. ... I hela världsalltet lovprisade människor endräktigt Enlil på ett enda tungomål”, sägs det i ett poem från det forntida Mesopotamien. Andra, till exempel de forntida egyptierna, hoppades komma till en bättre värld efter döden. De trodde att människan hade en odödlig själ som efter döden kom till något som kallades Aarus fält. Men detta hopp var, åtminstone till en början, öppet enbart för aristokratin; de fattiga kunde aldrig drömma om att få komma till en lycklig värld.
Inom en annan religiös sfär, hinduismen, har man i århundraden väntat på en bättre tidsålder (yuga). Enligt hinduismens läror finns det fyra sådana yuga som avlöser varandra i ett ständigt kretslopp, och just nu lever vi i den sämsta av dem. Dessvärre kommer denna kaliyuga (den mörka tidsåldern), med all sin ondska och allt sitt lidande, enligt somliga att vara i 432.000 år. Trots detta ser trogna hinduer fram emot den gyllene tidsåldern, kritayuga.
Grekerna och romarna drömde däremot om att få komma till de mytiska Lyckliga öarna, någonstans ute i Atlanten. Många författare, till exempel Hesiodos, Vergilius och Ovidius, talade också om en underbar gyllene tidsålder, som hade funnits i begynnelsen, och hoppades att den en dag skulle kunna återupprättas. I slutet av århundradet före den vanliga tideräkningens början förutsade den latinske poeten Vergilius att en ny och bestående aetas aurea (gyllene tidsålder) stod för dörren. Under de följande seklerna var det ”inte mindre än sexton romerska kejsare som påstod att deras regering hade återupprättat Den gyllene tidsåldern”, förklarar The Encyclopedia of Religion. Men i dag vet vi naturligtvis att sådana påståenden bara var politisk propaganda.
Många kelter drömde om ett ljuvligt land som låg på en ö (eller i en arkipelag) på andra sidan havet, där de trodde att människor levde i fullkomlig lycka. Enligt en legend förblev kung Artur vid liv, trots att han var dödligt sårad, sedan han hade funnit den underbara ön Avalon.
Under antiken och medeltiden trodde många att en trädgård med fysiska fröjder, Edens trädgård, fortfarande existerade, ”på toppen av ett otillgängligt berg eller på andra sidan ett oöverkomligt hav”, förklarar historikern Jean Delumeau. Fastän den italienske författaren Dante trodde på ett himmelskt paradis, trodde han ändå att det fortfarande fanns ett jordiskt paradis på toppen av skärseldsberget, beläget på andra sidan jordklotet, diametralt motsatt Jerusalem. Somliga menade att det låg i Asien, i Mesopotamien eller i Himalaya. Under medeltiden fanns det mängder av legender om ett jordiskt paradis av det slag som en gång fanns i Eden. Många trodde att det i närheten av detta paradis fanns ett underbart kungarike, styrt av Johannes Prästen. Tack vare närheten till detta jordiska paradis sades livet i Johannes Prästens kungarike vara långt och lyckligt, en ständig källa till rikedom och välstånd. Andra påminde sig de gamla grekiska legenderna och trodde fortfarande att det fanns paradisiska öar i Atlanten. Medeltida kartor vittnar om att människor fullt och fast trodde att Edens trädgård fortfarande existerade och pekade till och med ut den plats där den skulle ha legat.
De sjöfarare som seglade över Atlanten på 1400- och 1500-talen letade i själva verket efter en värld som var både ny och gammal. De trodde att de inte bara skulle finna Indien på andra sidan oceanen, utan också Edens trädgård. Kristofer Columbus letade till exempel efter paradiset bland bergen i de tempererade och tropiska zonerna i Syd- och Centralamerika. Europeiska upptäcktsresande som kom till Brasilien var övertygade om att det förlorade paradiset måste ligga där på grund av det milda klimatet och den rika tillgången på växtlighet och föda. Men snart nog tvingades de inse den bistra sanningen.
Utopia — ett idealiskt samhälle?
I stället för att försöka hitta en idealisk värld i någon avlägsen del av jorden har somliga själva försökt planlägga ett sådant samhälle. Den engelske humanisten Thomas More utgav år 1516 sitt berömda verk om ön Utopia, en underbar, fridfull och tolerant värld, något helt annat än det dekadenta samhälle som han kände till. Det fanns också andra som hade försökt dra upp riktlinjer för en bättre och lyckligare värld, till exempel Platon med sitt verk Staten på 500-talet f.v.t., den italienske munken Tommaso Campanella och hans välordnade idealsamhälle Solstaten år 1602 och några år senare den engelske filosofen Francis Bacon med sin berättelse om det lyckliga och blomstrande samhället Nya Atlantis. Under århundradenas lopp har tänkare av alla slag (troende och icke troende) beskrivit otaliga utopiska samhällen, men få, om alls några, av dessa beskrivningar har tagits på allvar.
Det har till och med funnits personer som har försökt bygga upp ett eget Utopia. År 1824 beslöt till exempel en rik engelsman, Robert Owen, att emigrera till Indiana i USA för att förverkliga sina utopiska tankar genom att bygga en by som han kallade New Harmony. Han var övertygad om att människor under rätta betingelser skulle utvecklas i positiv riktning och gjorde av med nästan alla sina tillgångar i sina försök att skapa den nya, moraliska värld som han drömde om. Resultaten visade emellertid att nya levnadsförhållanden inte är nog för att frambringa nya människor.
Nästan alla politiska ideologier går ut på att människan måste planera sin värld i enlighet med sin egen förståelse och sin egen rättskänsla för att kunna skapa det efterlängtade paradiset på jorden. Men paradoxalt nog har hennes försök att förverkliga sådana drömmar i många fall resulterat i krig och revolutioner, till exempel franska revolutionen år 1789 och ryska revolutionen år 1917. I stället för att åstadkomma paradisiska förhållanden har sådana strävanden ofta resulterat i ännu mer sorg och lidande.
Alla dessa drömmar, planer och utopier och försöken att förverkliga dem är ingenting annat än en lång serie misslyckanden. I dag talar somliga om ”en krossad dröm” och ”slutet på utopiernas tidsålder” och menar att vi måste lära oss ”att leva utan utopier”. Har vi människor något hopp om att få uppleva en bättre värld, eller kommer den att förbli bara en dröm?
De kristnas hopp om en bättre värld
En ny värld är inte alls någon orealistisk dröm — det är i stället ett säkert hopp! Jesus Kristus, kristendomens grundare, visste att den nuvarande världen inte är den bästa tänkbara av världar. Han lärde att människor som är milda till sinnes en dag skulle få ärva jorden och att Guds vilja då skulle ske där. (Matteus 5:5; 6:9, 10) Både han och hans lärjungar visste att den här världen styrs av Guds fiende, Satan, Djävulen, och att detta är den främsta orsaken till människans många problem. (Johannes 12:31; 2 Korinthierna 4:4; 1 Johannes 5:19; Uppenbarelseboken 12:12) Trogna judar väntade på den dag då Gud en gång för alla skulle befria jorden från krig, lidande och sjukdom och befolka den med människor som älskar fred och rättvisa. På samma sätt väntade de första kristna förtröstansfullt på att den nuvarande världen skulle ersättas av en ny tingens ordning, ”nya himlar och en ny jord”. — 2 Petrus 3:13; Psalm 37:11; 46:8, 9; Jesaja 25:8; 33:24; 45:18; Uppenbarelseboken 21:1.
När Jesus Kristus hängde på tortyrpålen, upprepade han löftet om en bättre värld till en ogärningsman som visade ett mått av tro på honom. ”[Jesus] sade till honom: ’I sanning säger jag dig i dag: Du skall vara med mig i paradiset.’” (Lukas 23:40—43) Hur uppfattade ogärningsmannen dessa ord? Menade Jesus att ogärningsmannen skulle få ”vara med” honom i himlen just den dagen, som vissa katolska och protestantiska bibelöversättningar tycks göra gällande? Nej, det var inte det Jesus menade, eftersom han efter sin uppståndelse sade till Maria Magdalena att han ”ännu inte farit upp till Fadern”. (Johannes 20:11—18) Inte ens apostlarna, som hade blivit undervisade av Jesus i tre och ett halvt år före pingsten år 33 v.t., hade någon tanke på ett himmelskt paradis. (Apostlagärningarna 1:6—11) Ogärningsmannen förstod saken så som de allra flesta judar som levde på den tiden skulle ha förstått den, nämligen att Jesus utlovade en bättre värld på en paradisisk jord. En tysk forskare medger: ”Läran om vedergällning i ett liv efter detta förekommer helt enkelt inte i Gamla testamentet.”
Att det skall bli ett paradis här på jorden bekräftar också aposteln Paulus i sitt brev till hebréerna. Han uppmanar sina medtroende att inte underlåta att ge akt på den enastående räddning som började förkunnas genom Jesus Kristus och konstaterar i det sammanhanget att Jehova Gud gav Jesus myndighet över ”den kommande bebodda jorden [grekiska: oi·kou·mẹ·ne]”. (Hebréerna 2:3, 5) I de kristna grekiska skrifterna syftar termen oi·kou·mẹ·ne alltid på en jord som är befolkad med mänskliga varelser, inte på en himmelsk värld. (Jämför Matteus 24:14; Lukas 2:1; 21:26; Apostlagärningarna 17:31.) Guds kungarike, styrt av Kristus Jesus, kommer följaktligen att härska över den bebodda jorden. Den kommer verkligen att bli en idealisk plats att leva på!
Även om Guds kungarike självt är i himlen, kommer det ändå att ingripa i jordens angelägenheter. Med vilket resultat? Skröpligheter, grymheter, fattigdom och död kommer att bli ett minne blott. Till och med besvikelser och missräkningar kommer att försvinna. (Uppenbarelseboken 21:3—5) Bibeln förklarar att Gud kommer att öppna sin hand och mätta ”allt levandes önskan”. (Psalm 145:16) Sådana problem som arbetslöshet och miljöförstöring kommer att få en praktisk och varaktig lösning. (Jesaja 65:21—23; Uppenbarelseboken 11:18) Men framför allt kommer, tack vare Guds välsignelse, sådana egenskaper som sannfärdighet, rättvisa och frid att triumfera — egenskaper som i våra dagar tycks vara nästan försvunna! — Psalm 85:7—13; Galaterna 5:22, 23.
Är allt detta bara en dröm, en utopi? Nej, denna den mest kritiska av alla tider som vi nu lever i visar att vi befinner oss i ”de sista dagarna” för den här världen och att den nya världen är nära. (2 Timoteus 3:1—5) Skulle du vilja leva där? Ta reda på hur detta kan bli möjligt genom att studera Bibeln tillsammans med Jehovas vittnen. En bättre värld står för dörren, mycket bättre än vi någonsin drömt om. Detta är inte någon dröm — det är verklighet!
[Bild på sidan 7]
En bättre värld — snart här