BEN (3)

Hård vävnad som bildar skelettet hos människor och ryggradsdjur. Människan, som är sammanvävd av mer än 200 ben och tillhörande senor, är så sinnrikt konstruerad att forskare inte till fullo kan förklara det. (Job 10:11; Pre 11:5) Benvävnad är i förhållande till vikten starkare än stål och kan liknas vid armerad betong i uppbyggnaden. I en beskrivning av ”Behemot” säger Jehova: ”Benen i dess kropp är rör av koppar, benstommen som stänger av smidesjärn.” (Job 40:15, 18) Den beskrivningen passar bra in på flodhästen, vars korta, kraftiga ben och muskulösa länder kan bära upp den tunga kroppen, som väger mellan 2 300 och 3 600 kg.

Det vanliga hebreiska ordet för ”ben (benknota)” är ‛ẹtsem (1Mo 2:23); en synonym är gẹrem. (Ord 25:15) Det grekiska ordet är ostẹon. (Joh 19:36)

Eva, den första kvinnan, skapades av ett revben från Adam. Detta var lämpligt med tanke på att benen utgör kroppens stomme och att de består av levande celler och producerar blodkroppar. Adam kunde med rätta säga om Eva: ”Detta är äntligen ben av mina ben och kött av mitt kött.” Hon var så nära besläktad med Adam som det bara var möjligt. (1Mo 2:22, 23) Liknande uttryck används på flera ställen i Bibeln för att beteckna nära släktskap. (1Mo 29:14; Dom 9:2; 2Sa 5:1; 19:12; 1Kr 11:1)

Trosstärkande vittnesbörd. Josef visste att det skulle dröja innan Gud skulle föra israeliterna ut ur Egypten och låta dem bosätta sig i Kanaan. Som ett vittnesbörd för israeliterna befallde han i tro att de skulle ta med sig hans ben när de gick ut ur Egypten. (1Mo 50:25; Heb 11:22) Israeliterna bevarade detta i minnet, och Mose lydde befallningen när han ledde folket ut ur Egypten. (2Mo 13:19) Josefs ben begravdes slutligen i Sikem på den mark som Jakob hade köpt. (Jos 24:32)

En död man som kastades in i Elisas grav återfick livet så snart han kom i beröring med Elisas ben. Detta underverk var ett bevis på att de underverk som Elisa hade utfört när han levde utfördes i Guds kraft och inte i hans egen, och det var ett mäktigt vittnesbörd om att Elisa hade varit en trogen och sann profet för Gud. (2Ku 13:20, 21)

När Jesus efter sin uppståndelse visade sig för några av sina lärjungar trodde de att det var en ande de såg. För att lugna dem sade han: ”Ta på mig och se, för en ande har inte kött och ben, alldeles som ni ser att jag har.” (Lu 24:39) Jesus sade att han var ”kött och ben”, inte ”kött och blod”, och detta har fått somliga att hävda att han hade en ”förandligad” kropp av kött och ben men utan blod. Detta är emellertid ett grundlöst resonemang. Lärjungarna kunde se och känna att han hade kött och ben, men det strömmade inget blod ur hans kropp som han kunde rikta uppmärksamheten på. Jesus gav härigenom sina 11 apostlar och de andra som var församlade vid detta tillfälle möjlighet att bevittna att han verkligen hade blivit uppväckt från de döda och att lärjungarna inte grundade sig på hallucinationer när de kungjorde detta.

Orenhet. Under den mosaiska lagen blev man oren i religiöst avseende i sju dagar om man rörde vid ett lik, vid människoben eller vid en grav. (4Mo 19:16) Kung Josia bekämpade avgudadyrkan genom att fylla de platser där avgudadyrkarnas heliga pålar hade stått med människoben och genom att bränna ben från gravar på altarna så att dessa blev orena och otjänliga för tillbedjan. (2Ku 23:14, 16, 19; 2Kr 34:5)

Bildspråk. På många ställen i Bibeln framhålls benens stora betydelse både rent bokstavligt för den fysiska hälsan och bildligt för den andliga hälsan. Benen är kroppens inre stomme och används därför bildligt i Bibeln i beskrivningar av en människas tillstånd, särskilt när det handlar om djupa och starka känslor. Följaktligen sägs det om en rädd människa att benen i kroppen ”skälvde av skräck”. (Job 4:14) Benen i kroppen kan skaka på grund av missmod eller vara ”heta av torka” på grund av en sjukdom. (Jer 23:9; Job 30:30) Fruktan för Jehova ger ”ny styrka för benen i kroppen”. (Ord 3:8) Det sägs att ett gott budskap ”ger fetma åt benen i kroppen” – fyller dem med märg, dvs. livar upp hela kroppen. (Ord 15:30) ”Ljuvliga ord är ... en läkedom för benen i kroppen.” (Ord 16:24) Negativa känslor däremot kan vara skadliga för kroppen. ”En nedslagen ande torkar ut benen i kroppen.” (Ord 17:22) En hustru som uppträder på ett skamligt sätt är för sin man ”som röta i hans ben”. (Ord 12:4) Eftersom svartsjuka också kan vara skadligt både fysiskt och andligt sägs det att ”svartsjuka är röta i benen”. (Ord 14:30)

Med tanke på att benstommen är så stark används den i Ordspråksboken 25:15 i en bild av hur man med tålamod och vänliga ord kan övervinna även hårt motstånd: ”Med tålamod kan en befälhavare bevekas, och en mild tunga kan bryta sönder ben.”

Profetior. När den judiska påsken instiftades befallde Jehova israeliterna att lammet (eller killingen) skulle helstekas och sade: ”Ni skall inte slå sönder ett ben på det.” (2Mo 12:46) Detta uppfylldes på Jesus Kristus, ”Guds Lamm”, det motbildliga påskoffret, som dog på tortyrpålen. (Joh 1:29; 1Kor 5:7) Det var sed att man krossade benen på dem som hängde på en tortyrpåle för att påskynda döden. Men sedan soldaterna hade slagit sönder benen på de två brottslingar som hängde bredvid Jesus såg de att Jesus redan var död, och då slog de inte sönder hans ben, utan en av dem stack honom i sidan med ett spjut. (Joh 19:31–36; Ps 34:20)

Medan profeten Hesekiel befann sig i Babylon gav Jehova honom en syn i vilken Israel liknades vid förtorkade ben som låg på en dalslätt. När Hesekiel i synen profeterade för benen fogades de samman genom ett underverk, och det kom kött på dem. Sedan profeterade han för vinden, och den gav andedräkt åt kropparna så att de reste sig upp som en mycket stor militärstyrka. Jehova förklarade att synen gällde israeliterna, som under landsflykten i Babylon hade förlorat hoppet. (Hes 37:1–11) Jeremia använde en liknande bild då han liknade Assyriens kung, som förde bort invånarna i tiostammarsriket, och Babylons kung, som förde bort invånarna i Juda, vid lejon som åt upp Guds folk och gnagde på deras ben. (Jer 50:17) Gud hade tillåtit detta på grund av israeliternas avfällighet, men en dag skulle han komma ihåg dem och ge dem av sin ande. Detta skulle återuppliva dem, och han skulle föra dem tillbaka så att de åter kunde bo i det utlovade landet. (Hes 37:12–14)

När Jehova har tillintetgjort Gog och hans horder sedan de angripit hans folk, skall man i ”sju månader” ha ständig tjänstgöring under vilken man söker efter och märker ut de platser där det finns ben efter Gogs hop och begraver dessa för att rena jorden från orenhet. (Hes 39:14–16)

Jehova hänvisar till benens märg då han bildligt beskriver den stora glädje han skall ge sitt folk när han gör döden om intet. Han skall göra ett gästabud för dem med ”märgfulla rätter som är rika på olja”. (Jes 25:6; se också MÄRG.)